Cambi, worst case scenario och ett intressant förvärv

Cambi som jag analyserade i april och sålde i maj levererade två intressanta nyheter och en antydan om vad som är fel.

Precis som under det första halvåret har Cambi en mycket svag orderingång. Noll nya projekt, en orderingång på 102 MNOK och omsättning på 342 MNOK innebär att man fortsätter beta av på sin orderbok som nu är nere på 938 MNOK. I kvartalsrapporten presenterar de även vad jag presenterade som ett av de större orosmomenten vid en investering, att PFAS eller någon annan extern risk skulle innebära att marknaden för termisk hydrolys, som Cambi dominerar, skulle innebära att andra tekniker tar över.

PFAS påverkar inte i någon större utsträckning av termisk hydrolys. Cambi försöker sätta en positiv spin på det genom att lyfta termisk hydrolys som ett sätt att minska den deponerade massan eller förbereda den för förbränning vid temperaturer som förstör PFAS men just nu verkar marknaden för termisk hydrolys stå stilla p.g.a. osäkerheten Cambi beskriver. 

Den andra intressanta nyheten är att Cambi förvärvar CNP Cycles vars relation till Centrisys-CNP jag måste gräva vidare i.

Post-mortem Kanada, de investeringar jag faktiskt gjorde

2019 var ett svårt investeringsår för mig, aktieportföljen gick upp 31,6 % vilket var i linje med både Didner & Gerge småbolag och Avanza Zero. Det var en fantastisk avkastning men jag tyckte det var svårt att hitta rimliga investeringar i Sverige då värderingarna i så många bolag krupit uppåt. Jag började därför spendera allt mer tid med att titta på Kanadensiska bolag. 

Det utmynnade i en serie blogginlägg om de börsnoterade bolag som ingick i The Globe & Mails lista för Kanadas 400 snabbast växande bolag (del 1, del 2, del 3 och del 4) samt tre bolag som jag faktiskt investerade i. Jag har gjort en kort sammanfattning på Bluesky om utfallet för bolagen på The Globe & Mails lista (länk) och den tänkte jag även sammanfatta på bloggen men först tänker jag utvärdera de tre investeringar jag faktiskt genomförde.

RIWI Corp (2019-2025)

Var min överlägset största investering i Kanadensiska bolag och som mest utgjorde RIWI 4,4 % av portföljen och jag beskrev dem på följande vis:

RIWI arbetar med webbaserade undersökningar online där deras teknik med "Random Domain Intercept Technology" gör det möjligt att samla data inom ekonomi, utvecklingsstöd och marknadsundersökningar. Typiska frågeställningar är frågor såsom "Hur utvecklas Kinesers syn på Apple-produkter när synen på USA blir mer negativ?" och "Hur påverkas Amerikaners syn på vaccination av Omikron?". Grundaren Neil Seeman har under året sparkat sig själv i syfte att driva övergångem från en affärsmodell med tidsbaserade kontrakt där en kund definierar frågeställningen och monopoliserar data till att leverera dataströmar för analys av ett större antal kunder via olika dataplattformer på prenumerationsbasis. Som mest hade man i början av pandemin en vinstmarginal på 40 % och nu återinvesteras de intäkterna för att bygga en mer skalbar verksamhet med mindre ojämna intäkter. Aktien har slaktats av kombinationen ojämna intäkter och fallande vinstmarginal men om den här satsningen går i lås blir det här mycket bra och det är nog det bolag som jag följer mest aktivt just nu.

Det som gått snett är att man helt enkelt inte lyckades skapa lönsamhet när man ställde om från att sälja konsulttimmar på projektbasis till att sälja sina undersökningar via en teknikplattform där kunderna själva gör analysen. Återkommande intäkter via abonnemang var oerhört hett 2021-2023 men många bolag har gjort bort sig då de undervärderat hur mycket dyrare det är att bygga programvara som kunder ska kunna använda jämfört med att bygga programvara som man använder för att sälja sig själv på projektbasis. Lite extra retligt är att om jag inte "köpt dippen" hade jag haft en avkastning på 41 % under de första 16 månaderna jag ägde aktien men nu blev det istället -30 % i ett utdraget ägande även om jag sålde det mesta av resterna i september 2022.

Nanalysis Scientific Corp (2020-2025)

Nanalysis tillverkar NMR-maskiner med permanentmagneter. Jag tog en mindre bevakningspost i bolaget då jag tyckte bolaget precis som Plejd äntligen nått en punkt där bolaget var i princip kassaflödesneutralt samtidigt som tillväxtpotentialen var gigantisk. Nanalysis var länge extremt transparenta med försäljningsmål och orderläge samtidigt som tekniken har enorm potential då kärnmagnetisk resonans är en våra absolut bästa metoder för att mäta kemiskt innehåll i prover utan att provet förstörs eller dyr mätutrustning kommer i kontakt med provet. Genom att kunna genomföra analys på små provmängder i rumstemperatur öppnar Nanalys teknik upp helt andra marknader än NMR-spektroskopi som kräver kylning med helium. Aktien drog iväg som en raket och även om investeringen var minimal blev det som mest 4 % av portföljen.

Jag är fortfarande inte helt säker på varför bench top NMRs inte ännu tagit en större marknad och Nanalysis har numera krånglat till verksamheten genom att ta ansvar för flygplatssäkerhet också vilket jag tolkar som diworsification orsakad av att ledningen helt enkelt inte tror att man kan uppnå sina mål med kärnverksamheten. 

Enwave Corp (2020-2022)

Enwave Corp tillverkar utrustning för vakuumfrystorkning. De red en period innan Covid-19 på hypen kring Cannabis då tekniken är energieffektiv och bevarar smakämnen. Jag snappade upp aktier motsvarande 1 % av portföljen då jag var intresserad av hur andra marknader såsom frukttorkning och ostbaserade proteinsnacks skulle utvecklas. Bolaget finns kvar men har aldrig lyckats få upp bruttomarginalen till en nivå där utrustningsförsäljningen ger täckning för verksamhetens fasta kostnader.

Slutsatser

RIWI, Nanalysis och Enwave hade med optimal tajming kunnat givit mig en rätt god avkastning. Däremot har alla tre än så länge misslyckats med att skapa hållbart lönsamma affärsmodeller. Enwave är ett textboksfall på att man helt enkelt skapar för lite kundvärde med sina maskiner och därför inte kan ta tillräckligt mycket betalt för att driva verksamheten lönsamt.

RIWI tycker jag är en väldigt intressant fallstudie då jag tror man med jämna mellanrum kan möta bolag som gör likartade misstag. Om man säljer ett projekt för en miljon kronor med 10 % bruttomarginal, då kan det vara rimligt att eliminera konsultberoendet genom att vidareutveckla produkten så att man istället kan sälja en teknikplattform för att genomföra projekt och låta kunden själv stå för analysen samtidigt som man själv säljer tillgång till en teknikplattformen med stor skalbarhet och där även om man bara tjänar 100 000 kr per kundprojekt så görs det med nära 100 % bruttomarginal. Det ökar skalbarheten i den egna verksamheten samtidigt som kunden då kan använda 900 000 kr för att bygga upp och bibehålla kompetens för att använda den mjukvara som krävs för att genomföra projekt. I praktiken är det här svårt att lyckas med då man måste ta fram en lyckad teknikplattform och samtidigt övertyga sina kunder om att de ska investera i resurser som krävs  för att ersätta de konsulter som tidigare gjort jobbet med att analysera data.

I fallet med Nanalysis är det ett typexempel på hur svårt det är som investerare att faktiskt uträna om en innovativ ny produkt passar kunderna på den tilltänkta marknaden. Jag trodde Nanalysis redan hade börjat leverera resultat som indikerade att många företag skulle komma att implementera projekten. Men det verkar som att man nådde ut till många tidiga brukare och sedan aldrig lyckats ta sig ut i vanliga laboratorier med behov av anaalytisk kemi vilket fått ledningen att även springa på andra bollar. 

Du vill inte vara triatlet i en rugbymatch

Olle, som gillar löpning, har skrivit om hur man som idrottare eller aktieinvesterare presterar bäst genom att hålla sig till sin process (länk), jag håller inte riktigt med där. 

Löpning är en process där vinnaren har optimerat sin fart över tid i syfte att orka hålla en så hög snittfart som möjligt. Om löparen känner sin kropp väl innebär det att man kan hålla sitt tempo och sedan i slutfasen genomföra en spurt med anaerob ansträngning där man når mållinjen innan orken tryter. Det är en tilltalande liknelse med aktieinvesteringar med tanken på att man ska fokusera på det man kan kontrollera och sedan optimera sin insats.

Problemet är att man sällan är helt opåverkad av sin omgivning. En löpare kan minska sin ansträngning med cirka 5 % genom att ta rygg på en annan löpare och därigenom minska sitt luftmotstånd. I andra sporter såsom skidåkningen är besparingen på att ligga bakom en annan annan tävlande mycket större och för skidåkare är den motsvarande effekten över 20 %. Det innebär att om du delar skidspår med en medtävlande som Petter Northug kommer din egen process aldrig att leda till seger, du kan vara 10 % bättre som distansskidåkare men han kommer ändå spendera mindre energi än dig ute i spåret och dessutom vara bättre i spurten.

Därför skulle jag säga att det viktigaste man kan göra som investerare är att hålla koll på vilken sport man spelar, sedan kan man bygga sin process därefter. Här är det även viktigt att tänka efter och veta när man inte ens bör befinna sig på spelplanen. Ett bra exempel är preferensaktier som vara populära och stora förvaltare började leta obligationsliknande avkastning i instrument som inte är obligationer. Jag skrev om det här senast 2019 och tittar vi på eminenta Börsdata.se ser vi att även om man exkluderar jordfräsar som Oscar Properties har avkastningen på preferensaktier varit milt sagt usel jämfört med stamaktier. 

En sektor som jag tror kommer att råka ut för ett brutalt uppvaknande under nästa lågkonjunktur är högkvalitativa småbolag. Som småsparare har man varit relativt skyddad sedan finanskrisen då höga värderingar har gjort det svårt för större aktörer att köpa ut småbolag billigt. Den svenska modellen där man vid tvångsinlösen tillsätter en skiljenämnd för att sätta en rimlig kurs har därför i tysthet fallerat då skiljenämnderna är en reträttplats för avdankade jurister snarare än experter som kan motverka finansiell ingenjörskonst (länk). I praktiken innebär det att om man har ett attraktivt bolag med stort personberoende kan man, särskilt i sämre tider, utnyttja detta för att med stöd av någon med finansiella muskler sälja ut ett bolag med rabatt till befintlig ledning och en extern finansiell aktör. Då är investeringar plötsligt inte en sport som löpning utan mer likt en rugbymatch och det är en dålig miljö för långdistanslöpare.

Att ha en process är viktigt, men som investerare är det viktigt både att veta vilken process som är tillämplig och när det är bäst att bara vara åskådare inom en sektor. Många nybörjare bränner pengar på dåliga bolag men många mer erfarna investerare kan tappa nästan lika mycket pengar då man fastnat i en process som helt enkelt inte passar med den konjunktur eller de marknadstrender som råder för tillfället. 

Shelly, ett helt annat bolag än Plejd

 

Shelly är en tillverkare av sensorer och produkter för det smarta hemmet. Aktiekursen har gått från 33 till 45 € under maj månad med en stark rapport för första kvartalet. För den som vill läsa mer om Shelly har Phantas gjort ett utomordentligt jobb med sin analys (länk). Första kvartalet var även det riktigt imponerande och i linje med guidning och Phantas förväntningar. Personligen har jag har tittat på Shelly tidigare eftersom det nämnts som en konkurrent till Plejd, däremot var det innan det blev riktigt smidigt att handla aktien i Tyskland och därför var det aldrig riktigt ett alternativ för mig att investera. Däremot har jag nyligen sålt både Cambi och Scandbook holding vilket öppnar upp en hel del kassa. I det här inlägget tänkte jag fokusera på hur jag ser på Shelly och vad bolaget faktiskt säljer.

För att förstå Shellys marknadspotential och de utmaningar de kommer att möta i framtiden gäller det att man förstår kundperspektivet. Rent kvantitativt bedömer Shelly att smart belysning står för 10 % av den adresserbara marknaden för deras produkter och utrustning för temperaturreglering 12 %. Därutöver arbetar de med energianvändning (12 %), smarta hushållsapparater (38 %) och säkerhet (29 %) enligt sida 14 på sin kapitalmarknadspresentation. Hur starka Shelly kan bli inom respektive sektor vet vi inte just nu och jag tycker det bästa sättet att analysera Shellys produkter utifrån kundperspektivet, d.v.s. med hjälp av Lynchningar.

Theodor Levitt är en legendarisk professor i marknadsföring och mannen bakom uttrycket ”sälj hålet, inte borren”... Vilket även är ett uttryck som känns skrämmande aktuellt för svenska aktiepoddar med en stark profil inom oljeservice. Levitts tes är däremot att om en kund köper ¼ tum borr är det viktiga för kunden egentligen att den kan göra hål med ¼ tums diameter. Valet av produkt för att skapa hålet görs sedan baserat på ett stort antal parametrar relevanta för kunden men med målet att få ett hål i rätt storlek så smidigt som möjligt.

Plejd är vad jag kallar en ”no-brainer-produkt” (länk till analys). Prisskillnaden på Plejd och en likvärdig dosdimmer eller armatur är så pass liten att Plejd i praktiken ger allt vad en traditionell dosdimmer ger, plus fördelarna med smart ljusreglering. Ett bra exempel är mitt eget hus där två lampknappar var underligt dragna i hallen. Genom att välja Plejd blev jobbet billigare då vi slapp dra tändtråd från de nya lampknapparna. Därutöver har vi nu ett smidigt sätt att sköta ljuset när vi är borta och kan enkelt dimra ned ljuset inför filmkvällar och liknande. Den dag vi säljer huset sitter det en liten lapp på elskåpet och överlämningen går på nolltid. Den här enkelheten är varför elektriker i Sverige nästan alltid rekommenderar Plejd för smarta belysningslösningar (länk).

Shelly är i jämförelse ett företag för tänkande människor där man framhåller mervärden som att ”alla kan bli ingenjörer” genom att skriva script som styr Shellys enheter. Produktutbudet från Shelly är enormt och man tävlar med andra leverantörer såsom Sonoff, Aqara och Tuya. Tittar man på den här bilden från Styrahem.se som är ett prylmecka för det smarta hemmet ser man bredden i Shellys produkterbjudande och hur svårt det är att differentiera sig från liknande aktörer. Tittar man på Styrahem.ses recensioner på Trustpilot får man även en del exempel på att det krävs en viss nivå av smarthet för att bygga ett smart hem vilket ställer krav på kunden. Det är heller inte helt lätt att lämna över ett ”Shellyhem” på samma sätt som man kan göra med Plejd då Shellys stora fördel är att man kan integrera ett stort antal fasta installationer samt lösöre till en helhetslösning. Om man då tar med sig sin router och annat lösöre måste systemet byggas om och nästa ägare får även ta ställning till den förväntade livslängden för den utrustning som är installerad.

Bättre, sämre eller helt annorlunda än Plejd?

De två teorier om marknadsföring som mest påverkar mig inom marknadsföring är Kotlers idéer om Points of Parity och Points of difference och och Geoffrey Moores modell för att ”korsa klyftan (Crossing the chasm). Moore fokuserar på vad som krävs för att ett företag skall kunna går från att sälja produkter till visionärer och tidiga adaptörer till att nå ut till en massmarknad, den här punkten är var jag anser att Shelly och Plejd verkligen skiljer sig åt.

Plejds huvudsakliga differentiering består i att man har väldigt bra utrustning och support för elinstallatörer. Som elektriker vet du att om du sätter in Plejd blir det lättare att räkna på jobbet och det är mycket osannolikt att kunden kommer med reklamationer baserat på ditt val av utrustning. När du sedan har en hembelysning som styrs av Plejd blir det smidigare att även köpa andra produkter som är direkt tillgängliga via Plejds app. Det här avspeglar sig även i hur Plejd angriper en marknad då man först säljer ett mer begränsat produktutbud till mer innovativa elektriker och tidiga adaptörer, Plejd bygger sitt rykte på att vara felfria i det här steget vilket innebär att tidiga adaptörer kan fungera som referenser när produkterna sprids till massmarknaden. Sedan breddar man produktportföljen till en nivå där man blir en attraktiv leverantör för den breda marknaden. Applicerar vi Moores beskrivning av produktadaption kan man säga att Plejd just nu har ”korsat klyftan” i Sverige, Norge och Island medan man ser ut att vara på god väg i Nederländerna och kanske även Tyskland.

Shelly arbetar på ett helt annat sätt, de introducerar nya produkter i extremt hög takt, tar kundernas feedback och lanserar just en ny produktgeneration vartannat år. Människorna man säljer till är oavsett om de är privatpersoner eller elinstallatörer personer som brinner för konceptet smarta hem och för att lyckas med Shelly måste man som kund vara villig att tänka själv och planera sin installation. Den här typen av kunder kan vara extremt engagerade och gör det möjligt att arbeta på många marknader med en mycket liten organisation. Det här är ett koncept vi även sett med Ubiquiti (länk till analys) där deras produkter har gått ifrån att vara en kostnadseffektiv lösning för entusiaster/installatörer till att vara den bästa WiFi-lösningen för en stor del av marknaden. Att ta det klivet är svårt men öppnar upp för att sälja produkter med en helt annan volym än Shelly gör i dagsläget.. 

Litar man på Shellys ledning kan de mycket väl redan ha "korsat klyftan"för energimätare och hantering av solcellsanläggningar. Det kan det definitivt påverka Plejds tillväxtmöjligheter då ljusreglering är en tilläggsprodukt för Shelly vilket kan göra det svårt för Plejd att komma in i Shellyhem. Däremot ska man ha klart för sig att Shellys strategi innebär att man säljer sina produkter på väldigt många marknader med fokus på de tidigare brukarna och visionärer som är villiga att offra tillförlitlighet och användarvänlighet i utbyte mot att göra vad de vill. Det innebär att man säljer fler produkter på fler marknader men ändå befinner sig i övergångsfasen mellan tidiga brukare och acceptans på massmarknaden. När man spelar ut den här strategin är det därför två saker som jag anser att man bör fokusera på:

1.       Spjutspetsarnas penetration till massmarknaden. I sitt conference call för det första kvartalet har de flera resonemang om hur de nu är marknadsledande inom ”energy” management”. Blir Shelly standardprodukt inom en nisch skapar det enorma förutsättningar för att sälja fler produkter även till vanliga konsumenter.

2.       Konkurrensen på smarta hem marknaden. Stora företag inom elektronik har svårt att hänga med i mjukvarututveckling och har därför accepterat lösningar såsom Tuya. Lyssnar man på grundaren och utvecklingschefen Dimitar Dimitrov är det tydligt att han har siktet på att ta Tuyas plats i ekosystemet för smarta hem och skala upp verksamheten så att man prismässigt gör det till en no brainer att välja Shelly framför produkter från Sonoff, Aqara eller AliExpress.

Shelly är i grunden ett mjukvarubolag som lärt sig bygga hårdvara och vi har sett hur traditionella teknikbolag med produktfokus har svårt att konkurrera med moderna IT-bolag. Nokia fick stryk av Apple, Bilindustrin har varit hårt pressad av Tesla och kinesiska bolag medan Schneider gått så långt att de gav upp och satte sig i knäet på Tuya vilket inte heller har fungerat bra. Som svensk investerare är det lätt att tänka på Shelly som ett företag som påminner om Plejd eftersom båda tillverkar dosdimmers. Det är däremot ett produktsegment som för Shelly utgör omkring 10 % av den adresserbara marknaden och jag förväntar mig att varje krona Shelly i dagsläget drar in på dosdimmers kommer återinvesteras i ledningens ambition att bli ledande tillverkare av komponenter i det smarta hemmet. Jag kommer inom kort uppdatera mina finansiella förväntningar på Shelly för att utvärdera ett köp men det görs utifrån en analys med fokus på det smarta hemmet som helhet snarare än med Plejd eller Plejds fantastiska börsresa som referens.

Sammantaget innebär det här att jag tror att Shelly om tio år kan vara ett mycket större bolag än Plejd. Däremot vet vi inte om de kommer vara en marknadsledare inom ett eller flera segment samt hur mycket kapital de kan dela ut till aktieägarna då det finns ett enormt antal olika produkter som de både kan och bör utveckla för att konkurrera med aktörer såsom Sonoff och Aqara. Dessa har i dagsläget likartade utbud som Shelly men har än så länge misslyckats med att bryta sig ut från tidiga brukare till en bred marknadsacceptans då systemen helt enkelt är för krångliga och opålitliga. Alternativt kan Shelly X mycket väl utveckla Shelly till hjärnan i det smarta hemmet där de stora tunga utrustningstillverkarna fokuserar på sin utrustning och Shelly i praktiken blir en "point of parity" då kunder inför större kapitalinvesteringar såsom värmepumpar och vitvaror vill välja produkter som fungerar bra med deras redan existerande ekosystem av mindre produkter som de köpt in löpande under tiden mellan större investeringar. 

 

Halvtidsuppföljning av utdelningsaristokratsportföljen och om jag kunde hålla bra aktier i tjugo år

Jag fick en oväntad kalenderpåminnelse om att "Rapportera resultat av portföljens långsiktiga innehav" med hänvisning till det här inlägget. Det var en massiv nostalgivarning på att läsa det inlägget med kommentarer från Carolus, Lars, Lundaluppen Finansnovis och flera anonyma personer. En av punkterna var huruvida jag skulle klara av att hålla i vinnaraktier långsiktigt.

Svaret på den frågan var att det kunde jag inte, men det var ingen större förlust då portföljen inte innehöll så många långsiktiga vinnaraktier och av mina innehav vid tillfället är det bara NP3 Fastigheter som överavkastat portföljen på de tio åren som gått sedan dess. Det skall dock nämnas att jag vid tillfället precis sålt Vitec som gått +850 % sedan dess.

Själva inlägget motiverades av en diskussion om dyra kvalitetsbolag hos Lundaluppen och huruvida man som investerare hade råd att stå utanför börsen som investerare. Där kan vi konstatera att även en "dyr" portfölj med kvalitetsbolag överavkastat ränteinvesteringar de senaste tio åren. Portföljen som sattes samman av Carolus bestod av följande utdelningsaristokrater där den högra kolumnen är baserad på hur mycket avkastning som skulle genereras från bolagen om man investerade i dem 2015 och hela värdetillväxten kom ifrån att de under de kommande tjugo åren skulle öka utdelningarna i takt med den historiska omsättningstillväxten.

	Direktavkastning	Tillväxt 10 år snitt	Avkastning, 20 år
H&M	2,9%	10,9%	204,6%
Procter & Gamble	3,3%	4,9%	113,5%
Johnson & Johnson	3,0%	4,6%	99,6%
Coca Cola	3,2%	7,7%	152,0%
Kimberley-Clark	3,2%	2,7%	85,9%
McDonalds	3,5%	3,7%	104,9%
Snitt	3,2%	5,8%	126,8%
1,4 % ränta	1,4%	0,0%	28,0%

Det har inte varit någon fantastisk resa i något av bolagen men det har hittills varit en rejält mycket bättre avkastning från den här typen av investeringar än om man lagt pengarna i en räntefond. Så den tesen verkar stå sig. 

Vårstädning i portföljen

Portföljen har bantats under våren och jag har nu 13 % kassa inför vad jag tror/hoppas kan bli en skakig sommar. Det jag har gjort är att jag skurit bort flera av mina minsta innehav och dessutom sålt Cambi, Nekkar och Scandbook holding.

I Cambi känns försäljningen sur då jag tycker tekniken är oerhört spännande samtidigt som bolaget i kvartalsrapporten konstaterade att man såg en stor risk att det inte kommer tillräckligt med ordrar för att bibehålla omsättningen på önskade nivåer under 2026. Cambi är beroende av att ta in cirka två stora ordrar per kvartal och om ledningen inte ser att de har processer igång för att uppnå det är det enda rimliga för mig att backa ur. Ledningen ska ha cred för att man är tydliga så Cambi är ett bolag jag kommer att följa framöver. I fallet med Nekkar är ledningen inte lika tydligt men Synchroliftförsäljningen verkar halta samtidigt som man diversifierar sig på ett sätt som indikerar att man nog mycket väl kan ha sett det här problemet komma. Är de duktiga på kapitalallokering kan det säkert gå bra men det är en risk jag inte är villig att ta.

I Scandbook har jag sålt då man är rimligt värderade med en sund verksamhet men där jag tycker riskerna ökar då man investeringar där koncernen blir allt mer internationell. Billiga böcker trycks i Kina och skickas till Sverige samtidigt som Scandbook numera har investerat i utrustning som just nu säljer bra i övriga Europa och Nordamerika men där jag har svårt att bedöma modegraden och om lokala konkurrenter helt enkelt kommer att investera i samma utrustning för att försvara sina marknadsandelar. I ett sådant läge får P/E 7 och 5 % direktavkastning ses som billigt men rimligt.

Totalt kan jag konstatera att jag efter utdelningar och courtage tjänade 0,1 % på Cambi under ett år. 143 % på fem år för Nekkar och 78 % på Scandbook på 3-4 år. Majoriteten av avkastningen för Nekkar och Scanbook kom i början på ägandeperioderna men det är bara Nekkar där jag med facit i hand nog borde sålt tidigare (redan 2021) jämfört med en indexinvestering. 

 

Medinvesterare och motinvesterare, vad investerare säger om ett bolag

Snaljapen skrev ett utmärkt inlägg (länk) att hänvisa till om man i framtiden vill tacka nej till en investering. Att ödmjukt hävda att "det är inte dig det är fel på" är ett bra sätt att med minimal risk för konflikt komma undan och spara tid när någon hängiven entreprenör  vill ha externt kapital för att vertikalodla tomater med extra omega 3 från alger i vätgasuppvärmda växthus med batteridriven belysning från lokalproducerad vindkraft.

Jag började samtidigt konkretisera mina egna tankar på hur man som investerare bör värdera närvaron av tidiga investerare i ett bolag. Efter en IPO förlorar huvudägare i stor utsträckning kontrollen över vem som köper in sig i ett bolag men det är alltid intressant att se vilka investerare som dyker upp i ägarlistorna innan en IPO eller via andra affärer såsom uppköp, riktade nyemissioner och blockaffärer.

Som investerare kan vi dela upp det hela i fem typfall: Bra investerare i bra bolag, bra investerare i dåliga bolag, dåliga investerare i dåliga bolag och dåliga investerare i bra bolag. Sedan finns det en extra cirkel kring fyrfältaren med namnkunniga investerare som gör bort sig. Alla större affärsuppgörelser bygger på ett givande och tagande och att utvärdera vem som ger och tar vad är viktigt att ta med i heuristiken som investerare.

Bra investerare i bra bolag kan vara anmärkningsvärt lömska som investeringsobjekt. Under tidsperioder med börseufori kan "kvalitetsbolag" med relativt mediokra tillväxtutsikter få stjärnstatus på grund av vad som uppfattas vara en stabil affärsmodell och trovärdiga ägare. Det här vet även erfarna företagsbyggare och det är därför attraktivt att ta in kapital från förtroendeingivande investerare även om det sker till rabatt. Både investerarna och bolaget kan mycket väl leva upp till sitt rykte och ändå bli en dålig investering helt enkelt därför att man betalar för mycket för sin andel då man som börsinvesterare står sist i kön att få chansen att investera samtidigt som många investerare under perioden med börseufori betalar alldeles för mycket för "kvalitet" utan att ta hänsyn till tillväxtutsikter och utdelningskapacitet.

Dåliga investerare i dåliga bolag är nästan lika enkelt. Det få mänskliga brister som kostar lika mycket pengar som lottköparmentaliteten där man tänker sig att det är okej att göra tio dåliga affärer eftersom den elfte ger flera tusen procent i avkastning. Det kanske värsta med den här typen av investeringar är att det är skrämmande enkelt att skapa en trovärdig historia om hur ett olönsamt bolag ska bli lönsamt, samtidigt finns det även anmärkningsvärt många bolag som tack vare några lyckosamma investeringar ger dåliga affärsmodeller kredibilitet genom att investera i dem. Därför är det viktigt att inte slarva med hemläxan och tro att bara för att person X har gjort några lyckade investeringar så kommer bolag Y säkert att kunna exekvera på sin affärsplan.

Dåliga investerare i bra bolag är bland det viktigaste man ska akta sig för. Det är anmärkningsvärt hur vissa personer återkommande dyker upp i olika bolag som har otur i verksamheten. Det är inte alltid man som investerare kan bevisa att en storägare inte har rent mjöl i påsen, men investeringar är inte en rättegång och förtroende är någonting man förtjänar snarare än får på börsen. Sarsys-ASFT var en blogg/podfavorit 2019 och ett bra exempel på ett bolag där verksamheten verkade ha potential  men där jag helt enkelt inte förstod varför vissa personer gjorde affärer med varandra. Sedan gick det inte så bra och som jag förstår det var det någonting som branschinsiders kunde förutse även om det var svårt som investerare då branschen var så oerhört liten (länk till analys). Ett tydligare fall med faktiska oegentligheter är Oniva Onlinegroup där entreprenörerna involverade i verksamheten borde varit en varningsklocka även för investerare som inte riktigt var med på noterna i årsredovisningen. Viktigt att komma ihåg är även att dåliga investerarare kan vara smarta investerare. Har man som bolagsledningarna i Awardit eller Axkid valt att manövrera ut sina aktieägare bryter man inte nödvändigtvis mot lagen men som investerare får man skylla sig själv om man ger dem förtroende i framtiden dår man får nedsidan i en investering men knappast uppsidan.

Utöver de här olika kombinationerna har vi fallen där namnkunniga investerare gör bort sig. Det är en situation som alla kan hamna i och det enda sättet att med säkerhet skydda sig är att inte bli namnkunnig. Det grundläggande problemet är att det som människa är oerhört svårt att veta när vi klivit utanför våra egna kompetensområden, som investerare/företagsledare blir det dessutom extra svårt eftersom man mycket väl kan vara expert inom ett område av relevans för ett bolag men undervärdera eller felvärdera andra faktorer i verksamheten. Ett klassiskt exempel på det här är när ledningspersoner från storbolag växlar över och ska bli affärsänglar eller företagsledare för småbolag. I Uppsala utvecklades det här till ett erkänt fenomen under 00-talet då man kunde ser hur chefter från gamla Pharmarcia helt enkelt inte var tillräckligt detaljorienterade och kostnadsmedvetna för att driva mindre verksamheter. Det mest extrema exemplet inom området är Theranos som var ett rent bluffbolag inom molekylärbiologi och diagnostik men lyckades rekrytera den högprofilerade juristen David Boies, en föredetta generaldirektör för Amerikanska smiddskyddsmyndigheten (CDC), en fd VD på Wells Fargo, Jim Mattis som senare blev försvarsminister för Trump och en vicepresident på Amgen då ingen av dem verkar ha kunnat tänka sig att de behövde sätta sig in i om tekniken som Theranos byggde på var en bluff.