Sverige, en liten del av världen men utmärkt utgångspunkt för svenska investerare

Framtidsinvesteringen har skrivit om varför han inte har några svenska aktier i portföljen (länk). Jag gillar hans aktieportfölj och strategi men jag tror rent generellt att det är mer effektivt att utgå från Sverige som bas och därefter expandera vid behov. Olika länder har helt enkelt väldigt olika förutsättningar för investeringar och Sverige utmärker sig positivt på ett flertal områden gentemot andra marknader (varje påstående har en länk med källa).

1. Vi har låg korruption inom näringslivet och manipulerade resultaträkningar är relativt ovanliga.
2. Svenska bolag är enligt experter bland världens mest välskötta.
3. Sverige är ett av världens mest innovativa länder.
4. En mycket stor andel av näringslivet är börsnoterat vilket ger god tillgång på bolag. 

Dessutom har vi utifrån ett rent svenskt perspektiv flera egenskaper som jag uppskattar eftersom jag främst investerar i lite mindre bolag. Den första är att näringslivet är relativt okomplicerat. I Sverige har vi en tradition av entreprenörsdrivna bolag som växer av egen kraft medan man i länder som USA gärna ser att olika specialister förvaltar bolaget i olika faser. Med tanke på att hela FANG (Facebook, Apple, Netflix och Google) har drivits till världsherravälde under ledning av sina grundare kan det här kanske förändras framöver, men generellt är amerikanska bolag rätt mycket rörigare än svenska bolag. Justerade GAAP (Generally Accepted Accounting Principles) döljer ofta, tillsammans med relevanta justeringar, stora incitamentsprogram för nuvarande ledning som har små egna innehav och det är svårt att avgöra ett bolags egentliga värde. Ägarna och ledningens mål är ofta att förädla ett bolag snabbt och sälja det vidare i värdekedjan vilket innebär att investeringar blir av förhoppningskaraktär snarare än understödda av stabila intäkter.

Den andra parametern som gör att jag föredrar Sverige är att vi är en väldigt liten och öppen marknad. Branschtidningar som Computer Sweden och Ny Teknik ger en god inblick i hur även ganska små bolag utvecklas och man har en helt annan känsla för lokala förhållanden än utomlands. När t.ex. TCO kampanjade för att avskaffa RUT var det ganska enkelt för mig (se analys) att både utvärdera deras påståenden och hur mycket politiskt inflytande de har. I jämförelse är det ganska tidskrävande att försöka identifiera de politiska skiljelinjerna i Macquarie Harbour på Tasmanien som är centrum för mycket av regionens laxodling.

Varför halva min portfölj ändå är utländsk

Som vanligt har jag vissa invändningar mot mitt eget resonemang och det finns två punkter som bidragit till att lite drygt halva min portfölj  består av utländska innehav.

1. Diversifiering
2. Tillgången på bra bolag

Relationen mellan ett bolags lönsamhet och utvecklingen i dess hemland är långt ifrån enkel. Om jag äger aktier i ett amerikanskt bolag och den svenska kronan stärks i förhållande till dollarn innebär det att jag i praktiken förlorar pengar eftersom utdelning/försäljningspris ska konverteras till svenska kronor. Samtidigt kan det faktiskt vara ännu värre att äga aktier i ett svenskt bolag som exporterar mycket till USA om de har stora kostnader i svenska kronor och saknar möjlighet att höga priset gentemot sina kunder. Att dessutom försöka räkna på makroekonomiska effekter ligger utanför min förmåga och därför nöjer jag mig med en väldigt enkel serverkalkyl över Sveriges framtid i kombination med en ganska diversifierad portfölj.

Sedan valet 2014 har den svenska kronan slaktats gentemot euron och dollarn. Som ett handelsberoende högkostnadsland med låg BNP-tillväxt per capita samtidigt som de offentliga kostnaderna ökar på grund av en ohållbar immigrationspolitik och bristande politisk styrning känns det inte jättekul att vara beroende av den svenska ekonomin just nu. Samtidigt innebär kronfallet att utländska bolag redan nu är 15-20 % dyrare än förut och frågan är hur mycket av sämre framtidsutsikter som redan prisats in.

Den svenska kronan har förlorat 21 % gentemot dollarn (orange), 16,4 % gentemot euron (blå)och ökat med 5,4 % gentemot den norska kronan (röd) de senaste 5 åren och till och med tappat 13,7 % gentemot det brittiska pundet (ej i bild) där Brexit fortfarande är en massiv cirkus. 

Jag har tidigare använt Norge som "nödutgång" eftersom jag tycker att den svenska börsen blivit väldigt dyr (länk till inlägg) och istället köpt norska aktier i Data Respons, Byggma och RenoNorden. Vilket hittills givit mig en succé med mer än 100 % uppgång, ett okej resultat i Byggma och en rejäl käftsmäll med RenoNorden som jag beskrivit på bloggen och hoppas andra kan dra lärdom av (läs gärna historien här).

Sedan dess har även den norska börsen uppvärderats en hel del och jag är rätt öppen för idéer över hela världen. Inom överskådlig framtid kommer det att vara de nordiska börserna via Börsdata som jag själv bevakar mer aktivt och fokus ligger i dagsläget mer på exportbolag än på bolag som är beroende av den svenska ekonomin som helhet, vilket delvis bidragit till att jag sålt Atea som är noterat i Norge men har Sverige som sin största marknad (länk). Hittar jag lämpliga tips från resten av världen följer jag däremot upp dem och i dagsläget innehåller portföljen både Ubiquiti Networks och brittiska Judges Scientific som Finansnovis skrivit om i Värdepappret. 

Aktieingenjörens portfölj. Judges Scientific finns också i portföljen men räknas i Avanza som övriga värdepapper vilket innebär att de uteblir från sammanställningen, bolaget utgör egentligen ca 10 % av portföljen.

Atea, är det någonting jag missar eller är aktien väldigt dyr?

Atea har gått mycket starkt på börsen och aktien har aldrig varit dyrare mätt i P/E. Grundtesen för min investering (länk) var ett bolag som handlades till en vrakvärdering då stora avskrivningar dolde en i grund och botten fin verksamhet som erbjöd en okej tillväxt kombinerat med en hållbar direktavkastning på nästan 10 %. Den investeringstesen har hållit mycket väl och ser man till kassaflödet har Atea levererat över förväntan samtidigt som utdelningarna till och med har ökat en aning.

Mina beräkningar av kassaflöde, se tidigare inlägg för uträkningar.

Däremot tycker jag att det känns som att värderingen har sprungit iväg rätt rejält och just nu handlas aktien till P/E 25 och cirka 19 ggr min beräkning av det långsiktigt utdelningsbara kassaflödet (beräkningar). Ser man till vinstprognoserna har Atea några fina år framför sig med 3-5 % omsättningstillväxt samtidigt som vinsten förväntas öka med 30 % 2018 och därefter cirka 15 % de två följande åren (länk). Men givet dagens värdering innebär det ändå ett P/E-tal på 14 för år 2020 vilket bygger på realistiska men långt ifrån säkra marginalförbättringar i Danmark och Finland. Jag har hört att Dustin mer eller mindre givit upp stora organisationer för att fokusera på lite mindre bolag och i slutet på 2017 var Atea till och med ensamt som anbudsgivare till Arbetsförmedlingen (artikel).

Marginalerna i Atea är lövtunna så ökade volymer eller en förbättrad förhandlingsposition kan innebära stora resultatökningar. Samtidigt faller kronan och upphandlingar med svensk offentlig sektor känns som en risk då Atea varit inblandat i problem på både regeringskansliet och i Göteborg. Är jag överdrivet ängslig när jag överväger att sälja, eller är aktiemarknaden helt enkelt lite väl optimistisk gällande Atea som säker hamn med bra direktavkastning (5 %) när det är skakigt på börsen?

För den som väntar på min laxodlingsanalys del 3 så kommer den att komma så fort det är möjligt. Jag har det angenäma problemet på jobbet att min forskning går väldigt bra så jag får prioritera väldigt hårt i mina andra åtaganden då artiklar måste skrivas och ansökningar skickas in.