Tuffa frågor om ägarbilden till Sarsys-ASFT

SARSYS-ASFT är ett spännande litet bolag som är marknadsledande inom en smal nisch för friktionsmätning på flygplatser. Som namnet antyder är bolaget en sammanslagning ASFT2018 gjorde ett omvänt förvärv av SARSYS. På senare tid har Kvalitetsaktiepodden har lyft upp bolaget i sin podd och för några dagar sedan skrev Max om det på Henrikssons blogg. På det stora hela gillar jag bolaget som har en historia som går tillbaka till samarbeten mellan Saab och myndigheter i början på 90-talet (länk till PDF som beskriver SARSYS historia) och där man sedan steg för steg internationaliserat verksamheten.

Samtidigt är det här ett litet bolag med en omsättning på cirka 70 Mkr och man har en svag balansräkning där omsättningstillgångarna är lite mindre än de kortfristiga skulderna (ca 50 Mkr vardera), man har ytterligare 10 Mkr i långfristiga skulder och kassan är endast 1,8 Mkr. För att säkerställa likviditeten har huvudägaren Tron Capital (Fredrik Graflind som tidigare ägde ASFT och nu är VD/Huvudägare i SARSYS-ASFT med 34 % av rösterna) bistått med ett lån på 3,3 Mkr och Tord Cederlund (huvudägare i SARSYS, nu näst största ägare med 23 % av rösterna) med lån på 2 Mkr samt en garanti på ytterligare en miljon kronor. Samtidigt har bolagetunder våren delat ut 5 öre per aktie vilket innebär en utdelning på ca 0,5 Mkr. Kvartalsredogörelsen saknar dessutom kassaflödesanalys så som aktieägare sitter man verkligen i knäet på ägare och ledning för att säkerställa att en likviditetsbrist inte uppstår. Det här blir tyvärr problematiskt för mig då vissa personer kopplade till SARSYS har en tvivelaktig bakgrund medan jag helt saknar information om Fredrik Graflind (VD/huvudägare) och inte vet mer om hans syster/CFO Ulrica Graflind än vad som står i den här artikeln i Ystads Lokaltidning.

Inte riktigt den finansiella stabilitet som jag vill se i en investering (www.borsdata.se).

Att SARSYS kom in på börsen beror på att tidigare VD Christian Lienau Svensson valde att ta in externa investerare i familjebolaget för att expandera verksamheten (länk). Den externa investeraren beskrevs som ett konsortium där KPEQ förvärvade aktierna i SARSYS. Huruvida Tord Cederlund var med redan här är jag inte säker på men vi vet att  Mikael Ehrman (numera ensam styrelseledamot i KPEQ med sin 83-åriga mor som suppleant) och Stefan Nordström definitivt kom in i SARSYS i samband med den här affären. Mikael Ehrman ersatte för ett tag Christian Lieanu Svensson som koncernchef men har ersatts av ASFTs VD Fredrik Graflind. Ehrman lämnade även styrelsen i våras och jag vet inte om han fortfarande äger aktier då hans innehav på under 5 % inte särredovisas. Stefan Nordström är däremot fortfarande IR ansvarig för SARSYS-ASFT och bör äga under 3 % efter sammanslagningen.

Sammanfattningsvis var alltså följande personer nyckelpersoner vid börsnoteringen:

Styrelseordförande: Mikael Ehrman (investerare, senare koncernchef men nu okänd status)
Styrelseledamot, VD: Christian Lienau Svensson (gammal ägarfamilj och aktiv i verksamheten)
Styrelseledamot: Tord Cederlund (investerare och styrelseledamot))
Styrelseledamot: Stefan Nordström (investerare och IR-ansvarig)

Av dessa är det bara Chrisitan Lienau Svensson som inte har en trasslig historik med misslyckade bolag. Mikael Ehrman som haft en central roll i ägarspridningen av SARSYS var under IT-bubblan mycket aktiv med att föra in diverse tvivelaktiga bolag på börsen (se här och här) medan Stefan Nordström drivit verksamhet inom emissionsrådgivning där Leox Corporate Finance kanske är det mest kända namnet (en historik från Aktiespararna finns här), Leox undgick med en hårsmån att förvärva Skandinavisk Fondkommission (länk) och gick sedermera i konkurs själva 2013 pga obetalda kundfordringar och/eller få uppdrag (länk).

Tord Cederlund har tidigare varit styrelseledamot i Nordic Mines där han dock avgick i protest mot att VD fick sitta kvar (länk). Lite drygt ett halvår senare kollapsade Nordic Mines och jag kan inte avgöra om han som styrelseledamot borde ha noterat bristerna tidigare eller om det ska ses som positivt att han krävde ett ingripande och avgick när övriga styrelsen ej delade hans syn i frågan. Tord är förutom i SARSYS-ASFT aktiv i styrelsen för småbolag som Inkassogram (vänligt inkasso) och Medicpal samt börsnoterade Arctic Mines där han förra året konverterade ett lån på 2 Mkr till aktier för vad som verkar varit ett rättvist marknadspris. Tord Cederlund har alltså i närtid konverterat åtminstone ett lån liknande det ha ställt ut till SARSYS-ASFT och den gången gjort det på ett marknadsmässigt vis då kursen legat på konverteringskursen stora delar av tiden sedan dess.

Sedan SARSYS börsnoterades har alltså Mikael Ehrman försvunnit medan syskonen Graflind tillkommit via ASFT och dessutom valde man på bolagsstämman in Malcolm Lilliehöök i styrelsen. Malcolm är en erfaren företagsledare (bl.a styrelseordförande i  Di Luca & Di Luca som äger varumärket Zeta) och äger 150 000 aktier (1,5 % av rösterna) via sina bolag.

Sammanfattningsvis tycker jag att ägarnas historik är tillräckligt strulig för att väcka en del frågor. Om jag hade vetat mer om Fredrik Graflind hade hans närvaro mycket väl kunnat räcka för att SARSYS-ASFT ska räknas som investeringsvärdigt men just nu står jag och vacklar i vad jag tycker. Att man fått in Malcolm Lilliehöök i styrelsen ser jag som en rejäl fjäder i hatten medan jag är försiktigt negativ till Stefan och Tord helt enkelt därför att de dykt upp i sammanhang med andra personer som gjort sig skyldiga till lurendrejerier.

Doro, ny VD och nya tag?

@Redeyemannen på Twitter uppmärksammade mig i förra veckan på att Doros VD Robert Puskaric har fått lämna bolaget. I mitt senaste inlägg kritiserade jag Doro för att man har ett onödigt krångligt produktutbud i samband med att marknads och försäljningscheferna lämnat bolaget (länk). Under våren har nya storägare tagit  plats i Doros styrelse och man byter nu ut Puskaric mot Carl-Johan Zetterberg Boudrie som tidigare varit Vice President Doro Care men  som sedan 2017 tjänstgjort som CFO.

När Robert Puskaric tillträdde 2017 var Doro i slutet av en kraftig tillväxtfas under Jérôme Arnaud som ledde Doros transformation till ett företag med fokus på seniormobiler. Jérôme Arnaud gjorde ett fantastiskt jobb som säljare och innovatör men under hans sista år som VD lämnade Doro totalt tre vinstvarningar. Kombinationen av dessa problem och att man ville öka fokus på trygghetstjänster (Doro Care) innebar att man valde att tillsätta en ny VD med större fokus på IoT och teknik vilket Gottodix citerade i sin analys vid tillfället (länk):

"Trots att Doro har levererat imponerande resultat tack vare sin förmåga att vara en föregångare på mobiltelefonmarknaden för äldre, har styrelsen analyserat och diskuterat målsättningen att ytterligare öka innovationstakten och integrationen av hårdvaru- och trygghetslarmsaktiviteterna. Styrelsen strävar också efter att förbereda företaget för nästa fas i dess strategiska utvecklingen."

Ser man till utfallet verkar det hela ha gått mindre bra. Tillväxten avstannade redan under Jérôme Arnauds sista år som VD men därefter har man gått mer bakåt än framåt.

Mobiltelefonförsäljningen har backat på en allmänt tung marknad och man har inom feature phones (knappmobiler) även fått konkurrens från Nokias-retromobiler. Samtidigt har Trygghetslarmsaktiviteterna kört fast fullständigt och enligt mina beräkningar har man haft en obefintlig eller negativ organisk tillväxt sedan Jérôme Arnaud fick avgå som VD. Efter det första kvartalet 2019 uppgav man 203 000  abonnenter (126 000 år 2018). Under 2018 förvärvade man det brittiska bolaget Welbeing och exkluderar man deras 80 000 abonnenter bör man ha tappat 3 000 abonnenter i Norden. Sammantaget ser siffrorna på landsnivå ut enligt följande vilket kan jämföras med de 203 000 abonnenter man uppgav efter 1:a kvartalet.

• Caretech som förvärvades 2014 hade 60 000 abonnenter i Sverige december 2014 men vi vet att antalet hade ökat till 85 000 i samband med förvärvet av Trygghetscentralen 2016.
• Trygghetscentralen Norge, hade 34 000 abonnenter i februari 2016.
• Welbeing 75 000 abonnenter i juni 2018 vid förvärvstillfället men en press release anger 80 000 i slutet på november (länk).

Exklusive Welbeing innebär det alltså en organisk tillväxt på bara 4 000 abonnenter sedan 2016. Enligt uppgift har man dessutom i Sveriges kommuner nästan helt slutfört övergången till digitala trygghetssystem vilket innebär att Doro är marknadsledande på en totalmarknad med ca 200 000 abonnenter men att den fantastiska utvecklingen man hade i början av övergången helt stannat av 2017-2019. Varken Tunstall AB eller Zafe Care Systems AB som är alternativen på SKL Kommentus ramavtal har haft en särskilt explosiv utveckling sedan 2016 så antingen har upphandlingar gått utanför ramavtalet eller också har Tunstall och Zafe Care helt enkelt växlat från analoga till digitala trygghetslarm med oförändrad omsättning. Ser man till de stora aktörerna i sektorn i Sverige har jag identifierat följande bolag:

Tunstall AB, 320 MSEK i omsättning och 24 MSEK i rörelseresultat (7,7 % rörelsemarginal), är ett dotterbolag till den brittiska koncernen Tunstall.

Zafe Care Systems AB, 33,6 MSEK i omsättning och 3,4 MSEK i rörelseresultat (10 % rörelsemarginal), distributör av NEATs hårdvara i Sverige.

NEAT Electronics, 101,4 MSEK i omsättning och 14,3 MSEK i rörelseresultat (14,2 % rörelsemarginal), väldigt bra utveckling 2017 jämfört med tidigare. Ett hårdvaruföretag som ägs av den börsnoterade franska koncernen Legrand Group.

Telenta AB är ett Göteborgsföretag som vann upphandlingen av digitala trygghetslarm i Göteborg och har 87,2 MSEK i omsättning och 6,5 MSEK i rörelseresultat (7,5 % rörelsemarginal) (länk).

Det verkar även som att SOS Alarm har gått in på marknaden för digitala trygghetslarm med NEAT Electronics som hårdvaruleverantör efter att tidigare ha avyttrat området till Tunstall (länk om avyttring, nuvarande erbjudande). Jag har som mål att gräva lite mer i hur marknaden utvecklats 2017-2019 men det får komma senare och all input uppskattas.

Utveckling inom mobiltelefonsegmentet (82 % av försäljningen) 

Ironiskt nog verkar det som att Doros största framgångar under 2018 varit inom mobiltelefoniområdet. Doros smartphone 8040 har genomgående fått mycket goda recensioner och den höga försäljningen i Nordamerika drivs av Doro 7050 som är en 4G mobil med knappar vilket är ett område där det varit lite svårt för många att hitta bra alternativ.

Konkurrenssituationen i Europa, i Nordamerika är Samsung Jitterbug den stora konkurrenten.

Samtidigt är Doros hantering av sina 4G mobiler ett utmärkt exempel på det krångel jag kritiserat tidigare (länk). Poängen med en 4G-mobil är att den har en långt bättre dataöverföringskapacitet och på flera ställen även är nödvändig då 2G och 3G-näten nu börjat avvecklas. Operativsystemet KaiOS har etablerat sig som helt dominerande för den här typen av mobiler och är mycket vanligt i utvecklingsländer då man kan köra nödvändiga appar i en enkel och billig mobil. Doro marknadsför just nu tre olika mobiltelefoner som till det yttre är identiska:

• Doro 7050 säljs i Nordamerika där Doros partner Consumer Cellular valt att göra det till en snikvariant utan internetuppkoppling. Det här hade inte Doros egna representanter på MWC Barcelona 2018 koll på vilket skapade högre förväntningar än man lever upp till. Det har även inneburit att Jitterbugs nya 4G mobil fått positiva jämförelser redan innan den släpptes då den har full internetfunktionalitet vilket innebär att jag tror att försäljningen kan falla snabbt för Doro i Nordamerika då Jitterbug är bättre. 
• Doro 7060/7070 har jag fortfarande inte förstått skillnaden på men det verkar som att Doro 7060 säljs i Storbritannien och 7070 i Norden. Mobil.se totalsågade mobilen eftersom de inte gillar KaiOS men i Storbritannien och av Smartons testpiloter har mobilerna fått goda recensioner (länk).

Att på två engelskspråkiga marknader  lansera två olika mobiler med samma hårdvarudesign, likartade namn och helt olika funktionalitet påverkar helt klart recensionerna och skapar osäkerhet i onödan. På det stora hela verkar det dock som att mobilerna säljer rätt bra på de marknader de marknadsförs på och att Doro är ledande i Europa och i stort sett jämbördig i Nordamerika.

Utveckling inom tjänstesegmentet (18 %)

Tillväxten via offentliga upphandlingar kommer troligen vara obefintlig i Norden de närmaste åren men det är positivt att intäkten per användare verkar stiga i Norge. Det finns även utrymme för att förvärva tillväxt då man har en nettoskuld/EBITDA på 0,54 och det finansiella målet är en nettoskuld på max 2,5 ggr EBITDA. Det innebär ett förvärvsutrymme på cirka 380 MSEK och med en värdering på Welbeing som motsvarade 8 ggr EBITDA skulle Doro med likartade köp i teorin kunna förvärva tillväxt motsvarande 25 % av det nuvarande resultatet (194 MSEK i EBITDA under 2018). Jag är inte uppdaterad på hur marknaden för digitala trygghetslarm utvecklats i Europa på senare år men Norden och UK ligger långt fram och kan man göra samma resa som med Caretech kan det här blir riktigt bra. Samtidigt oroar utvecklingen i Norge och Sverige som man uppvisat på senare år där man inte verkar ha vunnit några upphandlingar under digitaliseringens slutfas.

Förutom offentliga upphandlingar försöker Doro sälja tjänster direkt till privatkonsumenter och jag misstänker att utvecklingen här bidragit till att Robert Puskaric fick sparken. Redan när Doro 8040 lanserades i början på 2018 lanserades den som "kompatibel med Smartcare by Doro" som övervakar användarens hälsa och rörelser men som fortfarande inte lanserats. Under våren 2019 har man även lanserat "Response by Doro" som i princip innebär att larmknappen på Doromobiler kan användas för att ringa en larmcentral som svarar och hjälper till. Piloten har lanserats tillsammans med Elgiganten och Audio & Video med goda recensioner från de som har lyckats registrera sig medan uppemot 25 % av användarna i Smartsons testpanel misslyckades med registreringsprocessen (länk). Att man 2019 lyckas släppa en tjänst där registreringsformulären är så tillkrånglade med landskoder o.s.v. att 25 % av användarna ger upp är riktigt illa och ger tjänsten en onödig uppförsbacke i början.

Min syn på framtiden

Både kommunikationen vid VD-bytet (länk) och att man befordrar fd Vice President of Doro Care indikerar att den nya styrelsen vill fokusera mer på hälsa och tjänster än mobiltelefonförsäljning. Samtidigt hoppas jag att man arbetar mer för att bevara sin starka position på mobiltelefonsidan. Mobiltelefoner utgör fortfarande Doros kassako, den ger stor exponering mot kunder och jag tror det finns mycket man kan göra för att vässa den ytterligare med väldigt små medel:

1. Renodla och förtydliga produktutbudet, att inte ens Doros egna personal kan hålla isär modellerna visar på att man har misslyckats totalt (mer om det här).
2. Identifiera "nyckelapplikationer" för pensionärer på varje marknad och se till att man mycket enkelt kan installera nyttiga appar som BankID, Swish och Sveriges Radio. Det skulle ge ett tydligt mervärde med 4G mobiler för konservativa kunder. Att underlätta apphantering för seniorer med smart phones skulle sannolikt också vara ett försäljningsargument för mindre tekniksäkra kunder om Doro kan bygga ett rykte för att vara bra på att välja appar och visa upp dem för användarna via appstore eller en blogg.
3. Skapa små pilotprojekt som skalas upp istället för att omedelbart fokusera på jättetjänster som Response by Doro och Smartcare by Doro. Att bygga t.ex. en basal sömnbevakningsapp och sedan kombinera det med registreringsprocessen för Response by Doro hade snabbt identifierat de fel som begicks i utvecklingen av Response by Doro utan att påverka lanseringen av den mer betydelsefulla tjänsten.

Doro handlas i dagsläget för strax under P/E 10 och verkar ha ett kassaflöde som ligger i nivå eller strax över resultatet då man har balans mellan aktiverade utvecklingskostnader och avskrivningar. Bolaget är med andra ord långt ifrån högt värderat med en stabil basverksamhet och även om bolaget underpresterat under en lång tid tänker jag behålla mina aktier och ge Carl-Johan Zetterberg Boudrie att vända Doro mot tillväxt igen. Nya styrelserepresentanter från Accendo och Rite har säkerligen gjort både sin egen analys och frågat ut Carl-Johan om hans visioner så på ett eller annat sätt tror jag vi kommer att få se förändringar i Doro och det blir intressant att se i vilken riktning man rör sig om ett eller två år. 

Ett återbesök i Sydafrika, Famous Brands

Jag har lagt ihop alla mina analyser av spännande Sydafrikanska bolag i en egen kategori nu (länk) då jag passade på att göra ett återbesök i landet inför valet. På det stora hela är jag rätt nöjd med att jag inte satsade på något av bolagen då det gått rätt dåligt för de flesta och särskilt min personliga favorit Famous Brands har gått riktigt dåligt på ett sätt som överraskat mig.

Famous Brands driver flera av Sydafrikas största franchise och restaurangkedjor och har under många år varit en lika stor framgångshistoria som Max och den finländska pizzakedjan Kotipizza som köptes upp av Orkla förra året.

Tyngdpunkten för Famous Brands ligger i Sydafrika där man bedriver verksamhet inom affärsområdena varumärken, logistik och produktion. Därutöver har man även de regionala divisionerna United Kingdom och Africa Middle East (AME) där det särskilt var potentialen i Africa Middle East som fångade mitt intresse. Verksamheten i AME har vuxit i god takt sedan jag tittade på Famous Brands 2015 men utgör fortfarande endast 5 % av rörelseresultatet. I United Kingdom har det däremot skett större förändringar då man 2016 förvärvade Gourmet Burger Kitchen som är en helägd verksamhet och utgör 20 % av omsättningen i Famous Brands.

Tyvärr har förvärvet av Gourmet Burger Kitchen varit en katastrof och i kombination med mer begränsade problem i Sydafrika har det inneburit en enorm kursslakt. Förvärvet gjordes till ett pris av 2,1 miljarder ZAR vilket var mer än dubbla Famous Brands skuldbörda vid tillfället och kan jämföras med dagens market cap för Famous Brands på 8,4 miljarder ZAR. Precis som i Sverige har antalet restauranger specialiserade på hamburgare för 100-200 kr exploderat och Gourmet Burger Kitchen var en av de första och största aktörerna i UK. En kombination av överetablering, minskad efterfrågan och fallande kvalitet (länk till recension) har inneburit att Gourmet Burger Kitchen efter mindre än ett år av ägande vände till förlust.

I kombination med ett stort antal andra förvärv och problem i Sydafrika har det inneburit att Famous Brands omsättning ökat från 4,3 till 7,2 miljarder ZAR (+ 67 %) samtidigt som det justerade resultatet stått stilla omkring 500 miljoner ZAR. Samtidigt har soliditeten fallit från 75 % till 25 %.

Att Famous Brands numera har en lägre lönsamhet och en svag balansräkning syns även i Famous Brands värdering. Famous Brands är fortfarande inte billigt räknat på justerat resultat men P/S har fallit från 4,1 till 1,2.

Famous Brands	2015	2019
P/S	4,11	1,17
P/E	29,2	20,49
P/B	9,7	6,79
Direktavkastning	2,63%	3,27%

Min syn på Famous Brands och Sydafrika är i dagsläget väldigt avvaktande. Jag tycker inte om utvecklingen i Sydafrika där extremt usla skolresultat gör mig skeptisk till landet även om Ramaphosa är en långt mer kvalificerad president och ledare för ANC än Zuma. De flesta av Famous Brands affärsområden utvecklas fint och särskilt tillverkningsdelen har stärkts via de många förvärven men äventyret i Storbritannien har kraftigt ökat den finansiella risken utan att skapa något värde för aktieägarna.

Historiskt har Famous Brands vinstmarginal legat på 12 % och lyckas man rehabilitera Gourmet Burger Kitchen till att bära sina egna kostnader samtidigt som övrig förvärvad verksamhet konvergerar mot Famous Brands historiska lönsamhet innebär det en värdering på P/E 12-13. Det finns en sexig tillväxtstory med megatrender i Afrika men Famous Brands är så pass stora i Sydafrika att eventuell tillväxt späds ut av kärnverksamheten i Sydafrika. Kan man hålla en tillväxttakt på 5-10 % per år (nuvarande organiska tillväxttakt) samtidigt som balansräkningen stärks tror jag man får vara nöjd som aktieägare. Kombinationen av låg tillväxt och beroendet av en lyckad rekonstruktion av Gourmet Burger Kitchen innebär att det för mig varken finns tillräcklig potential eller säkerhetsmarginal för mig i bolaget. Det finns helt enkelt billigare och lättare investeringsuppslag för mig även om det är oerhört intressant att använda Sydafrikanska bolag för att följa utvecklingen i Afrika.

Lite mer än hälften av förvärven som Famous Brands gjort har legat inom tillverkning av livsmedelsprodukter medan Gourmet Burger Kitchen står för den andra halvan vilket gjort ett avtryck i rörelseresultatet. Inom logistikdelen har man haft svårt med strejker medan brands har lidit av att man precis som i Storbritannien sett en avmattning hos lite finare restauranger medan snabbmaten går bra. 

Portföljuppdatering, inköp i Viemed och Swedbank

Under april har jag tagit tag i en av de möjliga hötapparna och investerat i Viemed Healthcare. I korthet kan man säga att bolaget köper in dyra maskiner som hjälper människor att andas och tillhandahåller personal som säkerställer att brukarna får andningsterapi och stöd.

Affärsmodellen bygger på att försäkringsgivare i USA betalar för att utrustning och stöd ska tillhandahållas för vård i hemmet istället för på sjukhus. I snitt lever Viemeds brukare i 18 månader efter att behandling införs och andningsutrustningen kan renoveras för att återanvändas i över 10 år. Charmen med Viemeds affärsmodell är att man tar en intressant mellanposition då deras andningsterapeuter i princip är kvalificerade konsulter med en sjuksköterskeutbildning i botten. Att snabbt skala upp verksamhet med kvalificerad personal är inte helt enkelt för externa investerare eller produkttillverkare som har kapital att investera samtidigt som kapitalkostnaderna innebär att enskilda entreprenörer med kompetens inom området också har en naturlig tröskel.

Jag passade på att köpa mina aktier i mars då aktien föll kraftigt på nyheten att man ska införa prisupphandlingar inom Medicare och Medicaid som omfatta strax under 25 % av Viemeds nuvarande uppdrag. Fallet var inte lika spektakulärt som i höstas då kursen halverades på rykten om införandet och flera ledningspersoner köpte på sig aktier för 4 CAD men jag tror ändå att investeringen har goda förutsättningar för att bli lyckad.

I dagsläget växer Viemed så det sprutar med en omsättningsökning på 40 % för helåret 2018. I princip handlar det om att man återinvesterar så mycket som möjligt i nya andningsmaskiner samtidigt som man rekryterar andningsterapeuter för att tillhandahålla stöd och terapi som ökar patientens välbefinnande och förväntade livslängd. Avkastningen på totalt kapital är cirka 20 % per år och avkastningen på eget kapital nästan 30 % tack vare en modest belåning med en soliditet på 65 %. För en djupare analys rekommenderar jag Långsiktig Investerings inlägg i våras (länk) och ur ett mer medicinskt perspektiv kan man läsa på om Noninvasive ventilation för Chronic obstructive pulmonary disease stage IV. COPD stage IV är den huvudsakliga sjukdomen som Viemed arbetar med och innebär att patienten sakta kvävs då andningsorganen ej längre förmår ventilera bort koldioxiden som kroppen bildar. Med en NIV-maskin får patienten hjälp att ventilera sina lungor vilket inte är en trivsam upplevelse och ofta innebär panikkänslor på grund av lufthunger i samband med anfall. Svårigheterna med att behandla sjukdomen och behovet av bra andningsterapi beskrivs väl i den här artikeln (länk) vilket är ett viktigt skäl till varför jag tror det är svårt att etablera nya konkurrenter i sektorn trots god avkastning på investerat kapital. Enligt Viemed själva har man ökat överlevnadstiden på brukarna från 6 till 18 månader genom förbättrade behandlingsplaner medan man räknar med att mindre konkurrenter i dagsläget har ett snitt på 12 månader under behandling per patient.

Under hösten har KPMG även släppt en studie som beskriver både livskvaliteten hos brukare och de ekonomiska implikationerna för sjukhus då COPD-patienter utan andningsstöd ofta tvingas till återkommande sjukhusbesök vilket straffas i Medicaresystemet (länk). KPMG-studien är inte fristående från Viemed men kan ändå utgöra ett värdefullt stöd för Viemed för att öka utskrivningsfrekvensen av NIV-maskiner med andningsterapi (se huvudsakliga slutsatser nedan) där man i USA uppger att behandlingsformen har en marknadspenetration på 5 % av den totala adresserbara marknaden.

the study examined results of untreated patients who used no respiratory device at home, patients using a bi-level positive airway pressure device (BiPAP), and patients using an NIV device.

Only 22% of COPD patients with chronic respiratory failure using NIV died, compared to 38% of untreated patients, the study found.

Other findings:

·      Patients with no ventilation support cost CMS $41,000

·      Patients using a BiPAP cost $39,000

·      Patients using NIV coupled with a high-touch care model cost $29,000

·      25% of untreated patients were admitted to a hospital

·      26% of patients using a BiPAP were admitted to a hospital

·      Less than 20% of patients using NIV and receiving high-touch care model were admitted to the hospital.

(länk till pressmeddelande)

Aktiekursen har varit slagig sedan man avknoppade Viemeds verksamhet från ett Kanadensiskt investmentkonglomerat fokuserat på hemvård. 

Därutöver har jag placerat en del kapital i Swedbank. I takt med att CSR blir allt viktigare för fonder har risken för kurspåverkan av irrationella investeringsbeslut ökat och att ett redan rätt billigt Swedbank ska ha tappat 62 miljarder kronor i börsvärde på Baltikumaffären är helt enkelt inte rimligt. Ärligt talat är jag lite sugen på att investera i Danske Bank också men jag är inte förtjust i banksektorn rent hantverksmässigt som investerare så vi får se hur det blir med det investeringsalternativet framöver.

Efter dessa investeringar har jag lite drygt 22 % av pengarna på Avanza i likvida medel och vi får se vilka andra bolag som kan tänkas vara relevanta. Pengarna bränner inte direkt i fickan men det finns en del intressanta utländska bolag även om jag tycker den svenska börsen har blivit dyr igen med få riktigt spännande alternativ.