Värdering av BankNordik, Nordjyske bank och Lollands bank

Efter mitt senaste inlägg har jag filosoferat lite och kommit fram till att BankNordik och Lollands bank med största sannolikhet är de bankerna som jag bör fokusera på. Det finns flera skäl till detta förutom värderingen men främst prioriterar jag det faktum att BankNordik och Lollands bank har portföljer med en lite lägre exponering mot näringslivet och då särskilt mot jordbrukssektorn som både jag och den danska finanstillsynen verkar vara en aning skeptisk emot.

Låneportfölj

	Företag	Privat	Offentlig
Lollands bank	51.4%	48.6%	0.0%
Nordjyske	61.0%	39.0%	0.0%
BankNordik	40.4%	55.7%	3.9%

Alla bankerna verkar dessutom precis som Kenny bedömde sakna exponering mot den viktiga marknaden för "covered debt" där låneobligationer ställs ut med kassaflöde från lån som säkerhet (se föregående inlägg) och istället endast nyttjar inlåning och eget kapital i verksamheten. Eftersom räntorna är extremt låga i dagsläget skapar det en intressant situation då det är viktigt för bankerna att maximera sin utlåning samtidigt som bankens stabilitet inte får utmanas.

Udlån/Inlån
Lollands Bank	84.0%
Vor bank	100.0%
Nordjyske	81.2%
BankNordik	89.0%

Ingen av bankerna sticker ut åt något håll och för mig handlar en investering främst om huruvida BankNordik och Lollands bank är tillräckligt billiga.

Tittar vi på 2012 ser det ut enligt följande:

2012	P/E	bP/E	P/B	K/I
Lollands bank	17.9	4.3	0.6	58%
Nordjyske	10.5	4.31	0.7	59%
BankNordik	10.8	4.7	0.6	79%

Där bP/E är uträknat utifrån resultaträkningen där jag tagit bort nedskrivningar och kursrörelser på investeringar. Under 2012 var alltså nedskrivningarna signifikant mycket större än kursrörelserna.

För den som önskar kontrollräkna mina siffror så kommer de från följande källdata som jag plockat ur årsrevosiningarna (alla värden i antalet miljoner):

2012 (MDKK)	Resultat före skatt	Basintjäning	Eget kapital	Antal aktier	Aktiepris
Lollands bank	10	42	296	0.915	195.5
Nordjyske	87	211	1304	8	114
BankNordik	121	277	2053	9.863	133

Även om aktierna som synes har gått upp sedan Kennys senaste genomgång är de dock långt ifrån dyra och baserat på intjäning under det första halvåret så är både Lollands Bank och BankNordik väldigt billiga (observera att "E" är baserat på ett halvårsresultat och inte ett helårsresultat.

H1	H1-P/E	H1-bP/E	P/B
Lollands bank	12.8	8.1	0.6
Nordjyske	19	7.9	0.7
BankNordik	17.0	7.5	0.6
H1(MDKK)	Resultat	Basintjäning	Eget kapital	Antal aktier	Aktiepris
Lollands bank	14	22	296	0.915	195.5
Nordjyske	48	115	1330	8	114
BankNordik	77	174	2125	9.863	133

Baserat på nyckeltal framstår både Lollands bank och BankNordik som attraktiva då värderingen redan på nuvarande intjäning är godkänd. Men det finns även attraktiva möjligheter för ökad lönsamheten då vinsten kan skruvas upp ytterligare samtidigt som Lollands fusion och BankNordiks återbetalning av lån kan ge ytterligare skjuts åt bolagets värde.

Troligtvis splittar jag därför investeringen mellan de två bolagen men jag tar hemskt gärna emot råd om ifall Kapitalförsäkring, ISK eller vanligt konto är den bästa investeringsformen.

Jag vill även poängtera att detta och det föregående inlägget endast är en del av investeringsunderlaget. Dessutom har jag utgått mycket ifrån Aktiefokus genomgång av den danska bankmarknaden och Danska banker.

Den danska bankmarknaden, vilka banker bör man satsa på?

I oktober skrev jag ett inlägg om att effektivisera mitt investeringsarbete (här) där en av punkterna var att i större utsträckning utnyttja andra bloggares arbete. Som första experiment på området har jag tänkt att ge mig in på den danska bankmarknaden som har fått en enormt genomlysning av Kenny på Aktiefokus. För den som vill läsa hela Kennys artikelserie finns de samlade under etiketterna Den danska bankmarknaden och Danska banker.

I det här inlägget kommer jag att titta på två frågeställningar jag fått upp då jag läst Kennys inlägg:

• Finns det en risk att omstruktureringar på bankmarknaden slår ut de attraktivt värderade småbankerna?
• Varför har vissa välskötta banker så extremt låga värderingar?

Kundnöjdhet och risken för omstruktureringar

En av de riskfaktorer som jag sett med de köpvärda danska småbankerna är att kunder ser fördelar att flytta över till stora banker med en modern IT-infrastruktur. Därför har jag letat reda på EPSI-rankingar för att se huruvida Danska bankkunder ger högst betyg åt stora banker eller små banker.

Deras pressmeddelande och rapport från 2013 är tyvärr inte tillgänglig eftersom länken är trasig och jag har därför sammanställt data från olika pressreleaser istället. Enligt EPSI är betyg över 75 riktigt bra och under 60 riktigt dåligt.

EPSI-rating privatmarknaden	2011	2012	2013
Øvrige banker	78,2	74,7
* Sydbank	75,6	76,1	74,7
* Handelsbanken	75,3	78,2	76,6
* Jyske Bank	75,3	71,8
* Nykredit Bank	73,7		73,4
* Nordea	73	71,8
* Danske Bank	68,9	62,3	59,5
Branchen	71,9

Småbankerna står sig alltså mycket bra i konkurrensen jämfört med de stora och rankingen på företagssidan verkar vara relativt lik den på privatsidan.

Källa

På erhvervsområdet får Nykredit den laveste rating på 63,6 mod 66,0 sidste år. Danske Banks kundetilfredshed er gået klart mest tilbage og ligger næstlavest efter Nykredit på 64,6 mod 72,5 sidste år. I toppen ligger atter Handelsbanken med indeks 72,6 mod 72,4 i 2012. Jyske Banks kundetilfredshed er steget mest med 4,3 indekspoint til 70,2.

Jag har även hittat ett examensarbete fokuserat på Danske bank som ytterligare stärker tesen att de små bankerna klarar sig mycket bra i konkurrensen mot de större aktörerna.

Vi ser nämligen att de stora bankerna trots en betydande konsolidering av marknaden inte lyckades ta marknadsandelar under slutet på 00-talet.

Exhibit_5.8	2004	2005	2006	2007	2008
Number_of_banks_in_Denmark	196	187	181	175	154
Market_share:_Danske_Bank	51%	53%	52%	51%	52%
Market_share:_Six_largest_banks	82%	82%	81%	77%	79%

Kenny har även mer uppdaterade data som visar hur antalet banker förändrats under perioden 2007-2012 och tillsammans ger de en tydlig bild av en bankmarknad där konsolidering främst sker mellan de mindre bankerna.  

En nackdel är att Danmarks bankkunder är bland Europas mest aktiva bankbytare men i dagsläget verkar det som sagt inte påverka de mindre bankerna negativt. Snarare bör det ses som en styrka med tanke på att kundnöjdheten bland dessa i allmänhet är högre.

Exhibit_5.7_Churn_(%)_2007
	Consumers	SMEs
Denmark	10,02%	15,43%
Average:_EU15	7,55%	12,21%
Average:_EU25	7,78%	12,63%

Varför är värderingarna så låga?

När värderingar kryper nedåt samtidigt som casen ser bra ut så gäller det att börja dra öronen åt sig. Alliance Oil kallades t.ex. av Placera.nu för börsens billigaste bolag för något år sedan medan diskussionerna numera snarare handlar om huruvida affären är värre än Trustor eller inte.

Därför har jag försökt förstå varför marknaden värderar den danska bankmarknaden så lågt och i det här fallet säger en bild mer än tusen ord (källa).

”Covered bonds” innebär obligationer som garanteras av ett underliggande kassaflöde och utgör grunden för den danska bostadsmarknaden. Den här typen av investeringar har historiskt ansetts som mycket säkra och det var genom dessa kassaflöden som amerikanska skräpobligationer kunde få sin AAA-rating vilket skadat deras rykte.

Löptiderna för dessa obligationer är i Danmark dessutom mycket korta (i allmänhet 1 år) och efter finanskrisen är man livrädd för att en ny likviditetskris skulle slå ut det danska bankväsendet då de är beroende av att kunna omfinansiera sig årligen. Det här låg även till grund för Moodys nedgradering av ett flertal Danska banker under 2012 (källa).

1. A difficult operating environment, weakening asset quality and low profitability. Danish financial institutions face sluggish domestic economic growth, weakening real estate prices and higher levels of unemployment, as well as the risk of external shocks from the ongoing euro area debt crisis. Asset quality is deteriorating, and these pressures are expected to continue, exacerbated by (i) the junior-lien status of most mortgages in the loan books of Danish banks, and (ii) for specialised lenders, their concentrated exposure to certain sectors which leave them vulnerable to sector downturns. Further, Danish financial institutions' weak profitability limits their ability to absorb losses in this environment.

2. Substantial market-funding reliance of most financial institutions increases vulnerability. Most market funds are in the form of covered bonds which have historically been a stable funding source. But structural changes to that market have increased refinancing risk, posing a particular concern for mortgage credit institutions whose access to alternative funding is limited.

Man har bland annat försökt lösa det här problemet genom att sprida ut obligationsauktionerna till fyra gånger per år jämfört med tidigare 2 ggr per år men hittills har inte det gått så bra (källa) och man har nu tagit nya tag som jag tror kan bidra till en uppvärdering av den danska banksektorn (artikel här).

Slutsatser

Finansmarknaden brukar reagera värre på osäkerhet än på bevisade förluster (jfr t.ex. Tele2:s försäljning i Ryssland) och jag tror att skräckhistorier såsom Fjordbank Mors konkurs bidragit till att lägga locket på för småbanksinvesteringar i Danmark.

Kunderna verkar däremot vara lojala mot sina banker och jag delar Kennys positiva syn på fortsatt konsolidering av den danska bankmarknaden. Eftersom storlek inte verkar vara någon fördel och konsolideringen gynnar de finansiellt starkare bankerna tänker jag i första hand fokusera på banker med stark finansiell ställning och ett bra K/I tal som kan säkerställa en långsiktig lönsamhet.

I dagsläget är jag främst intresserad av Lollands bank och kanske även Nordjyske bank eller Bank Nordik men jag måste titta närmare på de individuella bolagen innan jag börjar handla.

Medel P/E för börsen just nu är ca 15,3

Det här inlägget blir extremt kort men det är siffror jag sökt länge.

Dagens P/E tal för börsen som helhet är 15,3 enligt Dagens Industri (onsdag) och vid nyår var P/E talet 12,9. Vilket innebär en värderingsökning med 18,6 % som bör ställas i proportion till årets börsutveckling som ligger på  ca +18 % för OMX30 och OMX Stockholm PI.

Snitt P/E för börsen under de senaste 10 åren har enligt artikeln varit 12,9 men den värderingsnivån har egentligen endast hållits under perioden 2003-2006. Eftersom P/E-tal släpar efter var P/E talen under finanskrisen extremt låga (under 10) för att under 2009 istället hamna extremt högt (P/E 20). Under 2010-1012 har det varit en aning stabilare med P/E tal omkring 12 och vi har nu rört oss till värderingsnivåer som ligger utanför normalnivåerna för båda de ”stabila” nivåerna.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till dessa siffror. Dels eftersom Dagens Industri inte specificerade om siffrorna var TTM (12 månader rullande som uppdateras kvartalsvis vilket jag i dagsläget antar) . Men även eftersom vi sett en kraftig kreditexpansion i världen vilket tillsammans med låga räntor innebär att det finns mer kapital för att köpa aktier för än tidigare. Så jag kan förstå om vi hamnar på en nivå där aktiepriserna pressas upp av investerare som har svårt att få avkastning på sitt kapital.

Vissa kvalitetsbolag som Beijer Alma (TTM P/E på 18 med en delvis väderdriven lönsamhet från chassifjädersegmentet) känns däremot definitivt väldigt högt värderade i dagsläget.

Bolag som flyttar upp till Large cap och Mid cap 2014

40 % 20 år har skrivit en del intressanta inlägg om utvecklingen för bolag på Stockholmsbörsens tre storleksindelade listor (här). En nackdel med de här indelningarna är dock att bolag som går dåligt flyttas ned medan bolag som går bra flyttas upp vilket innebär att tilläggskurvorna hamnar på ”fel” lista om man räknar på slutdatum. Nordic Mines som tas upp här nedanför bör t.ex. ha varit i large cap klass innan kursen kollapsade fullständigt och även om bolaget numera är listat på small cap så är det inte den gruppen av köpare som har tagit den ekonomiska förlusten..

Omsättning på listorna

Sedan 2006 har storbolagslistan (large cap) baserats på bolag med över 1 miljard euro i börsvärde. Efter turbulensen i samband med finanskrisen valde man dock att ändra systemet och införa en tröghetsspärr då man upplevde att listsystemet blivit för volatilt.

2007 fanns det 74 bolag som uppfyllde det dåvarande kravet om att ha ett bolagsvärde på över en miljard euro (ca 9 miljarder kronor) vid ett givet mättillfälle (ett mättillfälle per halvår). 2008 hade antalet bolag på listan fallit till 60 bolag och enligt den dåvarande definitionen skulle 71 bolag i dagsläget kvalificera sig för storbolagslistan 2014. Lite drygt var femte bolag försvann med andra ord från storbolagslistan i samband med finanskrisen och vi har fortfarande inte helt återhämtat oss. De största bolagen har blivit större men toppen är inte riktigt lika bred längre.

Med det nya ”tröga” systemet måste bolag istället överträffa tröskelvärdet under två år med endast en mätpunkt per år som infaller i november. Alternativt kan de direktkvalificera sig genom att bolagsvärde på mer än 1,5 miljarder euro vid ett mättillfälle.

2009 fanns det 56 bolag som uppfyllde storbolagskriteriet och 2014 kommer vi med största sannolikhet slå rekord då 60 eller 61 bolag lär kvalificera sig för storbolagslistan.

Kurspåverkan

På Placera.nu brukar det finnas stora förhoppningar om uppgraderingars kurspåverkan och Dagens Industri ger dem till viss del rätt. För förra årets listbytare har utfallet varit följande:

Uppflyttade till storbolagslistan
Nibe	+45 %
Axis	+33 %
Billerud-Korsnäs (Omnotering p.g.a. fusion)	+28 %

Uppflyttade till medelstora bolag
Sectra	+70 %
Aerocrine	-50 %

Nedflyttade till småbolagslistan
Karolinska Development	+109 %
Tradedoubler	+52 %
BioInvent	+38 %
Net Insight	-10 %
Björn Borg	-13 %
BE Group	-26 %
PA Resources	-83 %
Nordic Mines	-90 %

Med tanke på att OMXSPI under samma tid rörde sig +19 % så är det tydligt att volatiliteten är högre på bolag som byter noteringslista än övriga bolag. Volatiliteten hos klassiska småspararfällor som råvaror och läkemedel är även tydlig då Karolinska Development, Aerocrine, PA Resources och Nordic Mines utmärker sig med extrema kursrörelser.

Förändringar inför 2014 på storbolagslistan

Inför 2014 så kommer AAK Aarhus-Karlshamn, Enquest, Hexpol, JM och Swedish Orphan Biovitrum definitivt att kliva in på storbolagslistan då man under två år haft ett börsvärde på över 1 miljard euro och efter kraftiga börsuppgångar under 2013 så har de enligt DI dessutom stigit till nivåer där de även skulle klara snabbgränsen på 1,5 miljarder kronor.

Har man investerat i dessa bolag bör man alltså ha erhållit en börsuppgång på minst 50 % under de senaste två åren vilket får ses som väldigt bra betalt.

Dessutom har Intrum Justitia uppvärderats kraftigt under 2013 vilket innebär att de just nu ligger på gränsen för att bli direktkvalificerade för storbolagslistan 2014.

 

Förändringar inför 2014 på listan för medelstora bolag

Arcam, Cavotec, Fingerprint Cards, Itab, Lagercrantz, Nederman, OEM International och Orexo ser ut att flyttas upp ifrån småbolagslistan då deras börsvärde nu överstiger 150 miljoner euro (ca 1 350 Mkr).

 

Slutsatser

Det är alltid lättare att få rätt i efterhand. Därför blir historiska jämförelser mellan dagens listor missvisande då t.ex. storbolagslistan under 2014 kommer att kunna tillgodoräkna sig 6 nya bolag (nästan 10 % av listan) som haft en värdeökning på över 50 % de senaste två åren utan att någonsin ha varit tillgängliga för investerare som exklusivt följer storbolagslistan.

På samma sätt kommer spruckna bubblor såsom PA Resources och Nordic Mines räknas på utveckling för ”småbolag” samtidigt som förlusterna gjorts av investerare som satsat på de störra och ”säkrare” listorna.

Jag har tidigare tagit upp att jag anser att storlek är ettmycket begränsat mått på risk. Surdegar som PA Resources och Alliance Oil kan ta sig skrämmande högt på börslistorna och de professionella analytikerna/tyckarna kan ge väldigt tvivelaktiga råd. Däremot finns det helt klart en sanning i att stora bolag tvingas in i en miljö med bättre genomlysning och det kan man dra nytta av om man även ställer krav såsom finansiell styrka, stabilitet i verksamheten och en bra ledning.

Ledarskap i Kinnevik och Sampo/Nordea

Anders Wall-föreläsningen i Uppsala är främst inriktad på entreprenörer men i år hade man med två riktigt tunga affischnamn från börsen i form av Mia Brunell-Livfors (VD, Kinnevik) och Björn Wahlroos (styrelseordförande Nordea och Sampo). Förutom dessa två tungviktare fick man även möjlighet att lyssna på , Mernosh Saatchi vd för reklambyrån Humblestorm, Linus Holmsäter som anordnar gympaträning i kinesiska parker och Camilla Ljunggren som ligger bakom Business Challenge. Som aktiebloggsläsare misstänker jag dock att intresset är störst för Mia Brunell-Livfors och Björn Wahlroos så jag tänkte fokusera på dessa.

Den person som gjorde starkast intryck var Björn Wahlroos och han fick även en stående ovation för en oerhört engagerad föreläsning med många skrattsalvor. Retoriskt är han så fulländad att det tog mig en god natts sömn och en varm dusch innan jag insåg att jag inte alls håller med honom i hans syn på finanspolitik och ledarskap. En av de mest användara sakerna han nämnde var dock att man i sin akademiska utbildning bör fokusera på att lära sig teoretiska grunder och ett vetenskapligt förhållningssätt snarare än att försöka lära sig praktiska metoder av professorer som själva aldrig gjort någonting praktiskt.

Som ingenjör har jag en lite annan syn på akademiskt arbete eftersom biotekniker utvecklar klart fler praktiska metoder och instrument än vad ekonomer gör. Men jag ser det vetenskapliga förhållningssättet som grunden till allt vad jag gör oavsett om jag arbetar med bioteknik eller ekonomi. För att bättre tillgodogöra mig Björn Wahlroos retoriska excellens tänkte jag därför referera hans tal och samtidigt dekonstrurera talet utefter vad jag upplevde att delarna av hans tal uppnådde ur ett retoriskt perspektiv.

Skapa en relation till åhörarna

BW är en god vän till Anders Wall som han lärde känna 1986 då BW själv hade en lite tuffare tid i sin karriär. Anders Wall var i mitten på 80-talet däremot en av Sveriges viktigaste affärsmän och dessutom aktiv i ett Finland som fortfarande var klart fattigare än Sverige. Ser man till BW:s karriär har den i princip bestått av tre faser där han först byggde en akademisk grund innan han blev VD för en investmentbank med sju partners. Investmentbanken fusionerades senare med Sampo där han numera är styrelseordförande. Mellan den akademiska karriären och investmentbanken hade han även ett annat jobb som han inte beskrev i detalj men nämnde att om han inte hade slutat där så hade han i princip fått sparken.

En VD är i BWs värld i princip diktator men man måste även ta hänsyn till sina medarbetare och ta alla hårda beslut med en mjuk inlindning. Att jobba i investmentbanker är även stressigt men han är mycket stolt över att ingen av de sju partnersen skiljde sig på grund av pressen i arbetet med investmentbanken.

Visa förståelse för kritik mot hans offentliga åsikter

Ett bra sätt att linda in de hårda besluten är att mjuka upp dem med pengar som kompensation. Däremot måste man vara ansvarsfull med pengarna eftersom höga ersättningsnivåer innebär en minskande marginalnytta. Bonusar är därför viktigt men man får inte gå onödigt högt i ersättningsnivåerna.

Kompensation är även viktigt för att hålla kvar entreprenörer inom stora industrier eftersom man måste kunna konkurrera med möjligheten för individer att starta egna företag utan begränsningar i lön och utdelning.

Beskriva sin syn på samhället och företagande

BW är oerhört influerad av det stora landet i väster och anser att en bra genväg i näringslivet är att hålla ögonen på vad som händer i USA, förbättra metoderna och sedan införa dem i Sverige. Att vara noga uppdaterad om trenderna är därför oerhört viktigt och vad Nokia gjorde är i princip en ”Omvänd Sinatra”. Konceptet ”Omvänd Sinatra”  är en referens till Frank Sinatras sång ”New York” där han sjunger att ”If you can make it there, you can make it anywhere”. I Nokias fall gick man i motsatt riktning och om man inte kan lyckas där så kan man inte lyckas någonstans.

Om USA är BWs stora förebild så är Tyskland det stora avskräckande exemplet. Beslutsfattandet är alldeles för hierarktiskt i Tyskland med för många ledningsnivåer och hans egen utopi är snarare ett företag där man har två nivåer, VD och medarbetare. Han anser även att Sverige har börjat komma igen och att vi har gått om Finland då Finland har tagit över jantelagen medan svenska chefer återigen får vara chefer även om vi inte vågar kalla dem chefer.

Politiskt anser han att Socialdemokratin är ett stort mörkt moln och att det räcker om politikerna ger fan i att ”disstimulera” företag. De har helt enkelt inte kompetens nog att ”stimulera” företag och de borde därför fokusera mer på att inte de-stimulera och lägga sig i företagens verksamhet. Finanskrisen sätter han i direkt samband till statens interventioner och han anser att det är jobbt omoraliskt att staten i högkonjunktur hetsar bankerna till att låna ut pengar till entreprenörer och sedan kritiserar dem för kreditförluster vid finanskrascher.

Hans egen lösning handlar istället om att tillåta finansiellt entreprenörskap och en ”incitamentsekonomi” där engagerade entreprenörer kan bygga nya lösningar inom storfinansen för att göra den mer effektiv.

Personlig avslutning

BW:s personliga hjälte är Kapten James T Kirk och konceptet ”to boldly go where no man has ever gone before” har varit en ledstjärna även om det i hans fall snarare har handlats om att sparkas till platser för att göra det ingen gjort förut. Han skämtade även lite mer om tyskar men jag skrev inte ner de skämten eftersom stödanteckningarna främst togs som fortbildning i företagsledning.

Mia Brunell-Livfors

MBL var klart mindre mustig i sitt framträdande och var endast marginellt mer underhållande än CSR-kapitlet av Kinneviks årsredovisning. Däremot tror jag att hennes lugna framtoning och noggrannhet är nyckeln till varför hon är så framgångsrik. Det finns gott om företag som slår sig för bröstet för gott etiskt arbete men i Kinneviks fall är det tydligt att MBL brinner för området. Hon nämnde inga praktiska exempel men jag vet från tidigare att man i Millicom förbjudit SMS-lotterier vilket är omåttligt populärt i vissa afrikanska länder. Att förbjuda dessa kan helt säkert vara en kortsiktigt förlust i både trafik och antal abonnenter (jfr att förbjuda porr hos ett bredbandsbolag…) men spelberoende är ett stort problem i Afrika och på lång sikt tror jag att beslutet både är etiskt och långsiktigt lönsamt då förlusterna i ”Millicom financial services” hålls nere.

Förutom etiken tar hon stor stolthet i att Kinnevik är en 70-åring med långsiktigt ägande och en tradition av att återuppfinna sig självt via entreprenörskap. Som långsiktig ägare tar man avstånd från kvartalsekonomin och man är villig att ta kortsiktiga förluster i online-handeln precis som man tidigare gjort med nuvarande kassakor såsom MTG, Tele2 och Millicom. Som VD är hennes roll att se till så att affärerna sköts med fokus på lönsamhet men man är även noggrann med att inte förlama sina dotterbolag i rädsla för kortsiktiga resultatnedgångar.

På det stora hela tycker jag att det är en intressant kombination med aggressiva tillväxtplaner i portföljbolagen men en långsiktig och trygg koncernledning. Även hennes medarbetare verkar uppskatta det här upplägget och enligt tidningen Chefs undersökningar är MBL en av Sveriges tre främsta chefer.

Mina intryck och tankar

Björn Wahlroos är helt klart en mer spännande föreläsare men min respekt för Mia Brunell-Livfors har efter föreläsningen ökat. Jag är fortfarande oerhört skeptisk till Kinneviks onlinesatsningar men om dessa misslyckas kan det definitivt bli attraktiva köplägen då marknaden överreagerar.

Min gissning är att Mia Brunell-Livfors inom några år kommer att få oerhört mycket kritik för onlinesatsningar då de skrivs ned. Men samtidigt får man komma ihåg att Kinnevik har satsat oerhört mycket mindre pengar än nuvarande värdering och även on onlinehandel blir en lågmarginalmarknad så har den en oerhört stor volym vilket innebär att Kinnevik kan göra goda vinster ändå. I dagsläget är Kinnevik med andra ord inte attraktivt för mig. Men jag det finns en bra affärslogik i bolaget och jag tror även att Mia Brunell-Livfors har potential att bli en legendarisk börs-VD med åtminstone 20 år kvar i karriären om hon så önskar. Någon gång under den tiden räknar jag även med att kunna köpa in mig i Kinnevik för ett bra pris.

Financial Times hade en väldigt intressant artikel om att leva med en narcisstisk chef (länk) och jag får helt klart den typen av vibbar från Björn Wahlroos. Hans syn på ledarskap låter bra i teorin. Men i praktiken är den här typen av ledarskap livsfarlig då det innebär att högsta chefen tar ansvar för områden där vederebörande inte har en aning om vad som pågår. Inom företagsvärlden innebär det här ofta att man inte får ta nödvändiga risker och att investeringar fördröjs. I offentlig sektor har vi även fått några exempel under våren då rikspolischefen gjorde bort sig och bad om ursäkt för ”romregistret” som han varken hade kunskap om eller ansvar för (bra länk om fotfolkets reaktion) och i Försvarsmakten har vi återigen ett gott exempel på inko(m)petens där regeringen fördröjer en redan beslutad investering i ytstridsfartyg (mer i Skippers blogg).

Jag är övertygad om att Björn Wahlroos har en klart högre kompetens än personerna involverade i exempel ovan. Men det gör mig orolig då han beskriver pengar till entreprenörer som en del av finanskrisen i baltikum. Medan grunden istället snarare byggde på att finansmän sökte hög avkastning genom att låna pengar och investera i fastighetsbyggen. Rent praktiskt känns det därför som att Björn Wahlroos är en person som kan göra oerhört mycket rätt, men även har en stor potential för att centralisera makten och göra oerhört fel utan att se sin egen roll i misstagen. Av hans bolag är jag främst intresserad av Sampo som Lundaluppen följer noggrant men just nu verkar det vara för dyrt för att jag ska vara intresserad (Kenny gjorde en undersökning i förrgår).

För den som vill se föreläsningen själv så la kommentatorn Martin upp en länk hos Finansmamman http://media.medfarm.uu.se/play/kanal/159

Ett tips till alla studenter, att söka Anders Wall stipendium

Jag läste precis Anders Wall intervjun i Dagens Industri och påmindes om hur nyttigt det kan vara för alla läsare som fortfarande är studenter att söka stipendier.

Närmsta deadlinen är för Anders Walls stipendium inom området unga forskare där stipendiet delas ut till en ung student som bedriver forskning i en kreativ och entreprenöriell anda.

Andra stipendier som kan vara relevanta för bloggens läsare (eller yngre släktingar) är stipendiet i ung företagsamhet (gymnasiestudent som driver företag som projektarbete), de internationella stipendierna (student som vill arbeta på handelskammaren i London eller Shanghai) samt stipendiet för lantbruksutveckling (landsbygdsentreprenör under 30).

Stipendierna är sjukt stora (100 000 - 150 000 kr) och man blir dessutom en Wallumni vilket är ett nätverk som jag ibland varit i kontakt med och som håller ihop stipendiaterna vilka Anders Wall beskriver i artikeln såsom.

Vilken är den vanligaste frågan du får i dag?
”Jobbar du verkligen fortfarande?’ Absolut, högst upp på agendan står ordförandeskapet i Beijer Alma. Jag följer även mina stipendiater – 350 bonusbarn – och ser fortfarande mig själv som i karriären.”

Annars tycker jag att artikeln även är intressant då den tar upp det faktum att Anders Wall kunde ha gått i pension redan vid 40 (han är nu 82 och Sveriges äldsta styrelseordförande för ett börsbolag).