När jag är osäker hjälper det alltid att skriva och imorgon
har vi tyvärr ett riksdagsval där jag inte alls är nöjd med alternativen. Förra
valet var det åtminstone tydligt med vilket block jag stödde men sedan dess har
Alliansen och särskilt Moderaterna förfallit till en nivå där jag inte alls är
bekväm med att röta på dem. När Reinfeldt tillträdde gick det rykten om att han
hade ett starkt bunkergäng och en ovilja att lyssna på argument från andra.
Försvarsminister Mikael Odenbergs avgång (2007) var antagligen
ett första tecken på den här svagheten och jag var redan förra sommaren
tillräckligt orolig för Moderaternas verklighetsförankring för att räkna bort
dem som ett seriöst alternativ (inlägg
här). Sedan dess har Moderaterna gått ytterligare några steg längre och
bland annat gått ut och lovat att med hänsyn till Rysslands invasion av Ukraina
investera ytterligare 5,5 miljarder kronor med
det lilla förbehållet att tillskottet kommer 2023.
Trogna läsare har antagligen även läst
min analys av CEZ och räknat ut att jag är måttligt imponerad Energiewende
som är en klimatkatastrof då den låser kraft Tyskland i ett kol och
fossilgasberoende. Samtidigt som satsningen innebär att övriga Europa måste
kompensera för de obalanser som uppstår i det tyska elnätet. Blockpolitiskt innebär
det här stora problem då vänsterblocket i allmänhet är positivt till en
energiomställning med gigantiska kostnader medan högerblocket domineras av ett
parti som helt och hållet har tappat verklighetsuppfattningen. Mångfalden inom
svensk politik har lyckligtvis ökat tack vare Sverigedemokraternas inträde i
riksdagen (det är en mening jag velat skriva länge). Men rent krasst är jag
oerhört skeptisk till partiets förmåga att konstruktivt delta i rikets styrande
då de blandar legitim integrationskritik med främlingsfientlighet och det är i
princip bara i försvarsfrågan där jag kan påstå mig sympatisera med dem.
Men vad vill jag uppnå?
Så här långt har jag mest klagat på befintliga alternativ.
Men mitt mål är snarare att försöka staka ut hur jag ska göra för att hitta ett
vettigt alternativ inför valet imorgon. För att göra det måste jag först beakta
vad jag själv faktiskt tror på.
Vad jag tror på
Min erfarenhet är att stora organisationer och regler i
allmänhet sätter stopp för individers förmåga att ta konstruktiva beslut. Men
småskalighet är ingen bra grund för en ideologi då det finns ett stort antal
situationer där vi måste ha stora organisationer och ett visst mått av
byråkrati för att fylla samhällets behov.
Nettoeffekten av det här är att jag i grunden blir liberal
då normen bör vara att samhället inte lägger sig i individers verksamhet. Men
jag är långt ifrån nyliberal då jag anser att det finns ett stort antal
situationer där samhället via staten måste reglera eller direkt påverka i syfte
att skapa ett bra samhälle.
Kärnan i min politiska världsbild kan alltså sägas vara att
jag söker en balans mellan statlig styrning och frihet. Men att politiker och
tjänstemän alltid bör ställa sig frågan ”Är det rimligt att vi intervenerar?”
Politiken i praktiken
Omsatt i praktiken innebär det att jag har följande åsikter:
Fördelningspolitik: Alla
människor har en rätt att växa upp på ett sådant sätt att de kan ha en lycklig
barndom och möjligheter till stor social rörlighet. Däremot anser jag inte att
det innebär att staten aktivt ska bekämpa ”orättvisor” då en person (eller
personens förfäder) har byggt upp en förmögenhet.
Offentliganställdas
löner: Det har blivit lite av ett mode bland journalister att uppmärksamma
kampanjer för att lärare, sjuksköterskor eller poliser ska få högre lön med
hänvisning till ansvar eller dålig arbetsmiljö. Jag har ingen aning om vad som
är en rimlig lön men jag är övertygad om att inga pengar i världen kan ersätta
det lidande som åsamkas av att tvingas se människor dö av vanvård, barn fara
illa i skolan eller tvingas släppa brottslingar som fortsätter trakassera sina
offer. Om vi kan skapa en bättre arbetsmiljö för offentliganställda anser jag
att lönen helt enkelt bör balanseras gentemot vad som krävs för att rekrytera
till yrket.
Miljöpolitik: Sverige
släpper ut 1,6 % av världens koldioxidutsläpp. Oavsett vilka lagar som stiftas
i Sverige kommer vi med andra ord aldrig att kunna påverka klimatet på egen
hand. Målet bör istället vara att vi hela tiden försöker göra världen lite
bättre och även hjälper andra att göra det. Vattenfall har gjort en del
fullkomligt sjuka affärer i Tyskland men klimatet kommer inte att påverkas av
vilken logga som råkar sitta på skorstenen. Därför anser jag att det är
viktigare att Vattenfall eller en ny ägare investerar i att minska
miljöpåverkan från kraftverken än huruvida vi säljer dem eller inte.
Miljöpolitik 2: Jorden
kommer att finnas kvar med eller utan människor men mänskligheten kommer inte
finnas kvar utan jorden. Därför måste vi hushålla med våra naturresurser och
använda dem på ett så skonsamt sätt som möjligt. För att göra detta måste vi
lösa balansen mellan teknik och utveckling på ett rationellt sätt och utan att
förkasta idéer när de går emot våra förutfattade meningar, vilket
är ett stort problem i dagens miljörörelse.
Jämställdhet:
Ganska enkelt, låt människor leva det liv de önskar men förvänta er inte att
det blir 50-50.
Friskolor och privata
vårdhem: Jag bryr mig inte om vem som utför det. Däremot vill jag se ett
system där kvaliteten på utförandet kritiskt granskas och brister åtgärdas.
Riskkapitalister får gärna tjäna pengar, men bara om de utför vad de ålagt sig
att utföra.
Försvarspolitik: Är
det någonting som framgångsrika investerare snabbt lär sig är det att vi är
mycket dåliga på att förutspå framtiden. Därför höll jag på att få en mindre
hjärnblödning då Cecilia Widegren försökte rättfärdiga sitt arbete med att
”ingen hade kunnat förutse Ukrainakrisen”. Eftersom det hela tiden har varit
det grundläggande på alla de försvarsbloggar jag följer, vi kan inte förutspå
framtiden och därför måste vi alltid vara
förberedda.
Vapenexport: När
Tyskland anföll Polen Bofors 37 mm pansarvärnskanon ett av deras främst skydd
emot tyskarnas blitzkrieg. Polen var långt ifrån en sympatisk demokrati i
slutet av mellankrigsperioden men jag har svårt att tro att någon människa idag
känner skam över att vi sålde kanoner till dem. Vi bör helt klart vara
restriktiva med till vem vi exporterar men vi måste inse att länder inte
existerar i ett vakuum. Länder såsom Ryssland och Kina försöker hela tiden
tillskansa sig fördelar gentemot sina grannländer och om vi kan bidra till att
öka tröskeln för invasioner bör vi göra det. Dessutom bidrar ny teknologi till
teknikutveckling och det är osannolikt att Sverige på 50 och 60-talet hade
gjort sådana industriella framsteg utan de produktionstekniska innovationer som
kom med J29 Tunnan (finns en
avhandling på temat som jag rekommenderar). Den utvecklingen pågår
fortfarande och SAAB är ledande på många områden inom modulär systemarkitektur
och sändare-/mottagarsystem.
Skolan: Jag har
närstående i grundskolan och från min synvinkel är det fullständigt kaos i
systemet. Lärare har inte befogenhet att hantera ”problembarn”, det finns ingen
motivation för begåvade elever att utveckla sin begåvning och skolinspektionen
klarar inte av att kvalitetssäkra skolor. Dessutom är skolan så pass
sönderreformerad att jag knappast tror att lärare och administratörer skulle
klara av att hantera ytterligare förändringar. Därför skulle jag vilja se en
lösning där lärare avlastas genom att problemelever kan flyttas till en extern
stödstruktur och att studiebegåvade elever för möjlighet att åka på olika läger
som Rays for Excellence i syfte
att träffa likasinnade.
Invandringspolitik: Någonting
är djupt trasigt inom svensk integrationspolitik och det blir rejäla
svallvågor när man påpekar det. Hela debatten har urartat och jag håller
med Staffan
Danielsson och Sara Skyttedal i deras invändningar. Personligen jobbar jag
en hel del med Afrika och jag är övertygad om att en kombination av samarbete,
bidrag och migration kan bidra till att göra världen till en bättre plats. Men
i dagsläget verkar våra mest högljudda debattörer se världen som ett sjunkande
skepp och Sverige som dess enda livbåt.
Vilket val gynnar dessa åsikter?
Inget parti passar till 100 % och valet blir särskilt svårt eftersom partiledarna verkar befinna sig någonstans mellan Black Army och Islamiska Staten när det gäller gränsöverskridande kompromissvilja.Helt säkert är att jag inte vill att något av blocken ska kunna regera med egen majoritet. Det här alternativet får kritik av vissa för att "ge SD vågmästarrollen" men ärligt talat är det skitsnack. Sverigedemokraterna har inte en chans att få igenom några tvivelaktiga förslag i riksdagen då det blocket som går med på överenskommelsen kommer att få äta upp en sådan överenskommelse i åratal framöver. Snarare kommer ett ett dödläge tvinga våra politiker att agera mer moget och söka blocköverskridande kompromisser.
Ett sådant dödläge innebär även att de mindre partierna med radikala profilfrågor får svårt att tvinga igenom reformer. En kontraproduktiv miljöreform eller oövertänkt skolreform skulle helt enkelt blockeras av Sverigedemokraterna och det motsatta blocket och därigenom förhindras.
Jag är oerhört positiv till många av riksdagskandidaterna för Centerpartiet men stjärnor såsom Christoffer Stockmann, Staffan Danielsson (som dock svek i försvarsberedningen) och Emil Källström bor tyvärr inte i mitt valdistrikt och jag är fortfarande inte säker på om Annie Lööf talar sanning när det handlar om hennes närhet nyliberalismen.
Så även efter inlägget har jag svårt att bestämma mig för vad jag ska rösta på.
Det enda som kan stoppa vansinnet är SD.. Medias drev mot dem har gått för långt och invandringen har slutat berika Sverige ..
SvaraRaderaDu kan ta en lapp för centern och skriva Cristoffer Stockman för riksdagsvalet (http://www.val.se/val/val2014/valsedlar/R/rvalkrets/22/valsedlar.html#id0004)
SvaraRaderaJa men i fel valkrets hjälper inte det tyvärr.
RaderaDet låter som att du åtminstone delvis delar kristdemokraternas politiska filosofi; personalismen. Se tex. http://civitas.net/wp-content/uploads/2013/02/Personalism-och-naturratt2.pdf
SvaraRadera/Johan
Delarna om individens ansvar och samhällets ansvar eller syfte tycker jag är mycket bra och precis enligt hur jag ser det.
RaderaTack
Kommer att rösta blågult i morgon. En Skara-bonde kommer att få mitt kryss på SD:s riksdagsvalsedel.
SvaraRaderaSD är enda alternativet om vi ska undvika krig och samhällssplittring.
SvaraRaderaOm det svenska valsystemet hade sett ut på det viset att en blank röst eller ett röst på ett litet parti hade räknats så hade jag inte haft några problem att välja. Nu stryks ju röster under 4 % så att en sådan röst i praktiken blir en röst på genomsnittet. Det är en bortkastad röst för mig, så jag måste hitta det minst dåliga alternativet av de 8 i riksdagen och det är inte lätt, som du säger!
SvaraRaderaProblemet med att ha en riksdag utan gräns är att vi väldigt lätt kan få in ytterlighetspartier som får oproportionellt mycket makt.
RaderaOm våra politiker inte satsat så hårt på blockpolitik skulle jag med gott samvete ha kunnat röstat mitten höger och hoppats på en mittregering. Men det scenariot är i dagsläget svårt att se då mittenpartierna på respektive sida är hårt uppbundna till "sin sidas" mer extrema partier.
Visst, men man hade lätt kunnat ordna så att rösterna räknas, t.ex. genom att alla röster under 4 % leder till tomma stolar men att bara partier med över 4 % kommer in.
RaderaDu är uppenbarligen inte inne på att rösta på vänsterfalangen så vad säga om en stödröst för KD, för att de förhoppningsvis ska få hålla sig kvar i riksdagen.
SvaraRaderaI Johans länk var första essän full med strålande skäl för mig att rösta på Kd medan artikel 2 innehöll exempel på varför jag har så svårt att göra det.
RaderaJag kan helt enkelt inte acceptera deras syn på en naturrätt där familjen är okränkbar och där familjen definieras av en helig bok skriven av oerhört intoleranta människor för 2000 år sedan.
Jag skulle helst se en ny regering med S och Alliansen utan SD, Vp och mp. Tyvärr lär väl det aldrig hända.
SvaraRadera