Reklambanners förhandsgranskas inte på något vis av bloggen och kvalitén på det som marknadsförs är milt sagt varierande. Vid börsintroduktioner rekommenderar jag alla läsare att titta på min checklista för att utvärdera sådana erbjudanden (Tesco har gått väldigt dåligt hittills i år och det här har inneburit att man totalt för året har övervärderat rabatterna med £250m på en rörelsevinst som för första halvåret (Tescos räkenskapsår är brutet och påbörjas 23 mars) beräknades bli cirka £1 100m. Det är alltså en felräkning motsvarande nästan 25 % av vinsten och jag har hittills inte lyckats räkna ut om problemen förväntas fortsätta under andra halvåret eller om man där anpassat sina avtal till nya lägre affärsvolymer.
Just nu är jag väldigt glad att jag investerade i Sainsbury istället för Tesco då de enligt min (och Morningstars) bedömning har en klart mindre utsatt position gentemot lågpriskedjor. Men det handlade om en blandning av tur och tumregler* än om aktivt tänkande när jag gjorde det valet. Jag är inte säker på var jag snappade upp tumregeln men uttrycket "Välmående företaggår ofta bättre än nyckeltalen först anger och problembolag går sämre än nyckeltalen anger" stämmer förvånansvärt väl och därför är jag oerhört restriktiv med mina investeringar i problemtyngda bolag även om värderingen får det att vattnas i munnen.
För läsare som vill läsa mer om Tescos senaste problem rekommenderar jag följande två artiklar:
http://www.ft.com/intl/cms/s/0/67fb8db4-421e-11e4-9818-00144feabdc0.html#axzz3E3hTz9ie
http://www.ft.com/intl/cms/s/0/5eee792c-423f-11e4-a9f4-00144feabdc0.html#axzz3E3hTz9ie
Men i samband med att jag läste dessa två artiklar rekommenderade FT även en tredje artikel från en fondförvaltare som är mer än lovligt nöjd med att han inte greppade den fallande kniven. Hans resonemang bygger på två tumregler där jag själv är mycket duktig på att följa den första men kanske slarvar en del med tumregel nummer två.
1) Håll koll på kassaflödet. Under Tescos legendariske VD Terry Leahy har Tesco expanderat kraftigt samtidigt som man bibehållit en generös utdelning vilket innebar att bolagets skulder har exploderat från £894m (1997) till £15.9bn år 2009.
2) Avkastningen på investerat kapital minskade kraftigt under Terry Leahys ledarskap. Vinsten har ökat kraftigt men det kapital som krävts för att generera lönsamheten har ökat ännu mer.
Jag är inte helt säker på att artikelförfattaren har rätt i sin kritik och jag kan se en hel del logik i att man skiftat ut kapital från Tesco under en period då räntorna varit låga för stabila konsumentbolag såsom Tesco. Men det är onekligen ett intressant perspektiv och lite av en tankeställare då jag noterat att flera livsmedelskedjor investerar i ökad butiksyta utan att omsättningen ökar i motsvarande utsträckning.
Förutom att utgöra en tankeställare över min investering i Sainsbury utgör den senaste kraschen även ett gott tillfälle att beakta hur slumpmässigt höga chefer belönas i näringslivet. Leahys efterträdare Phil Clarke har fått sparken medan Terry Leahy som grundlade problemen fortfarande erhåller mångmiljonbelopp från Tesco och även belönades med en adelstitel.
Uppdatering: The Guardian har en bra sammanfattning om Tesco (här) och har även sammanställt svar från diverse analytiker (här). Fyra chefer ur högsta ledningen har sparkats och det finns misstankar om att nuvarande VD:n var medveten om Tescos fula hantering av leverantörer vilket har bidragit till att problemen uppdagats. Intressant är att en skribent på Seeking Alpha som jag länkat till tidigare har en analys på samma tema (Tescos bokföringsmetoder är överdrivet aggressiva och döljer bolagets sanna ställning) och ska man bottenfiska aktier i Tesco bör man definitivt läsa artikeln på Seeking Alpha först.
Pikant är även att det är PwC (revisorer för Eniro) som återigen är involverade i en skandal där bolaget förutom rabattproblemen även verkar ha flyttat kostnader och intäkter mellan redovisningsperioder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar