Äntligen goda nyheter från Ryssland

ITAR-TASS (rysk statsmedia) publicerade igår vad som troligtvis är årets mest positiva nyhet. ”Läckor” med kopplingar till finans och försvardepartementet gör nämligen gällande att Ryssland på grund av omfattande ekonomisk osäkerhet valt att skjuta sitt kommande upprustningsprogram på framtiden (länk). Vilket är en omsvängning från tidigare uttalanden där Putin aviserat att man skall spara in på i princip allting utom just militären som istället ska rustas upp ytterligare (länk).

Att förutspå Putins mål är svårt, men som fredsskadad svensk tror jag att det kan vara lättare att se honom som en opportunistisk affärsman än som politiker. Skillnaden är bara att Putin använder ett våldskapital snarare än ett finanskapital för att genomföra sina affärer. Precis som storbolag ofta har en lång lista över potentiella förvärv (länk) har Putin en lista på potentiella förvärv och när en möjlighet öppnar sig ”investerar” han sitt våldskapital för att uppnå sina mål. Som svensk är det svårt att acceptera ett politiker frivilligt offrar människoliv, men det blir särskilt oroväckande då man beaktar disparansen mellan vilken bild Ryssland vill förmedla och vad man faktiskt gör. Ryssland arbetar hårt på att upprätthålla en bild sig själv som en högteknologisk stormakt där man utvecklar världens mest avancerade stridsvagn i form av T-14 Armata och stealthstridsflyg som PAK-FA. Men om ser till vilka system Ryssland investerar i handlar det snarare om modernisering av gamla T-72 stridsvagnar (länk) och äldre stridsflyg som Su-35 och Su-32M2 (länk) i kombination med mycket stora och avancera beredskapsövningar.

Det här betyder att Putin har fokuserat på att bygga upp ett kortsiktigt våldskapital och ett ” här och nu anfall” snarare än ett försvar vars mål är att vara redo för diffusa hot i framtiden. Den här satsningen har dessutom fortsatt samtidigt som den inhemska ekonomin blir allt mer pressad och man har skurit ned kraftigt inom den offentliga sektorn och plundrat valutareserven hos statliga bolag för att hantera den pågående ekonomiska krisen. För den som vill läsa mer om Rysslands ekonomi rekommenderar jag särskilt Oskar Janssons blogg (länk) där han går igenom Rysslands ekonomiska förutsättningar, men det handlar verkligen inte om ”sexiga tillväxtmöjligheter till låga priser” som Kristoffer Stensrud på Skagen fonder beskrev det.

Att statskontrollerade ITAR-TASS skulle läcka hemligt material är osannolikt utan snarare handlar det här om att ta udden av själva nyheten. När Putin själv fick ut och sa att man skulle skära ned på allt utom militären var det en stor nyhet. Men nu väljer man istället att först ”läcka” nyheten och sedan i tysthet bekräfta nyheten i framtida budgetar vilket gör att den snabbare glöms bort i den västerländska medielogiken.

Vad som orsakat den här omsvängningen är svårt att säga, men stödet för Putin är fortfarande stort i Ryssland där han tack vare invasionen av Ukraina ökat sitt stöd från 60 % till över 90 % (länk). När folk har tagit ställning i en fråga tar det ofta lång tid att byta åsikt (jfr t.ex. stödet för Irakkriget här nedanför) så det handlar definitivt inte om någon folklig resning mot Putin.

Men antingen inser Putin själv att situationen håller på att bli ohållbar. Eller också finns det makthavare i hans närhet som gör det. EU och USA:s sanktioner har på många sätt varit tandlösa, men samtidigt har de gjort det svårt för den ryska eliten att flytta sina tillgångar utomlands och därigenom skydda dem från en ekonomisk kollaps i Ryssland. Kombinationen av kraftigt minskade investeringar från utländska bolag, ett fallande oljepris och ett kraftigt fall inom den inhemska konsumtionen slår därför mot de rika ryssar som tidigare gynnats av Putin.

Rysslands framtida utveckling

Putin försöker fortfarande bibehålla bilden av Ryssland som en högteknologisk stormakt som balanserar USA på en global nivå. Men synar man Ryssland närmare är det tydligt att det här snarare handlar om kulisser än reell förmåga. Utvecklingen av Armata-familjen där chassit ska utgöra grunden för både stridsvagnar och andra fordon har både blivit oerhört dyr och en aning pinsam då man på generalrepetitionen drabbades av ett haveri och fick kalla på hjälp mitt under pågående parad (länk).

På samma sätt har även PAK-FA som ska exporteras till Indien drabbats av problem då Ryssland hittills ligger långt ifrån att uppnå vad man utlovat trots att planet ska vara färdigt i slutet av 2016 (länk). Både PAK-FA och Armata har beskrivits som framtida supervapen i media, men om man studerar Rysslands ekonomiska och tekniska förutsättningar bör det inte komma som någon större förvåning att de har allvarliga brister. Mätt i BNP besitter Ryssland ungefär samma ekonomiska kapacitet som Mexiko eller Spanien (länk) och ser man till högteknologisk export är situationen ännu värre. Till och med lilla Sverige har nämligen en högre bruttoexport än Ryssland om man bortser från Rysslands omfattande export av lågförädlade fossila bränslen (länk).

Rysslands bruttoexport exklusive fossila bränslen är värd 156 miljarder USD. Vilket kan jämföras med Sverige som 2012 hade en samlad export på 165 miljarder USD enligt data från MIT:s atlas över världsekonomin.

Att utveckla modern krigsmateriel är oerhört dyrt och kräver ett samspel mellan militär och civil industri där t.ex. nästa generations radarsystem från Saab bygger på gemensam utveckling från Chalmers, Saab och telekomdelen av Ericsson (länk). I Ryssland ser vi varken omfattande spår av samarbete eller några civila applikationer av den fantastiska teknik som borde skapas genom Armata och PAK-FA projekten. Medan Saabs teknikchef i motsvarande projekt bland annat beskrivit samarbetet som ”Ett djäkla viktigt samarbete för Saab” i Nyteknik (länk)

Rysslands befintliga våldskapital är med andra ord stort just nu tack vare omfattande övningar och kortsiktiga satsningar. Men både ekonomiskt och teknologiskt är man svagt vilket på sikt kommer att urholka Putins tillgängliga våldskapital. Sverige och större delen av Europa har i det här sammanhanget fångats med byxorna nere. Men Ukraina har till priset av 6000 döda, 16000 sårade och 2 miljoner flyktingar (länk) förhoppningsvis drivit upp kostnaderna för Putins ambitioner så högt att han ej längre kan ignorera kostnaderna av sitt krigande.

Påverkan på Sverige och svenska investerare

Det här började egentligen som en analys av Saab och en utvärdering av Försvarsportföljen som har utvecklats till ett av Sveriges mest seriösa aprilskämt. Men de praktiska implikationerna för Saab tror jag är begränsade. Putin agerar helt enkelt så snabbt och opportunistiskt att svenska politiker inte klarar av att anpassa sig efter hans agerande. Istället blandar man ihop vilja och förmåga vilket leder till att om Putins vilja förändras så står vi utan egen förmåga att hantera den nya situationen. Därför tror jag att Putins agerande är irrelevant för Saabs aktiekurs då vi knappast lär rusta upp förrän det redan är alldeles för sent.

Ur ett demokratiskt perspektiv är däremot frågan intressant att följa då kommentatorer och tyckare gärna skriver om narrativet för att passa sina egna syften. Den f.d. Moskvaambassadören Sven Hirdman har t.ex. efter Kriminvasionen snabbt ändrat sig från ”Jag tror att ryssarna nu vill se stabilitet i Ukraina och inga fortsatta kriser” till att hävda att det minsann är lika mycket Sverige och västvärldens fel som inte förstår Ryssland och Ukrainas gemensamma band (länk). Om jag har rätt är jag därför rädd att man med hjälp av nyttiga idioter kommer att försöka skriva om historien till en förhandlingsseger och ett bevis för att vi inte alls behöver hålla en god försvarspolitisk beredskap snarare än ett militärt och ekonomiskt misslyckande för Putin.

Ser man däremot till den nuvarande situationen är det tydligt att Putin har manövrerat sig in i en återvändsgränd. Det är dyrt att kriga och under det senaste året har den Ukrainska armén fått betala med både blod och pengar för att öka sin militära förmåga. När de första regeringsbyggnaderna erövrades i Donetsk och Luhansk tvekade Ukrainas politiska ledning då man inte ville eskalera situationen och förlorade initiativet.

Under den ryska offensiven i augusti 2014 blev det även tydligt hur den ukrainska armén utarmats av neddragningar och politiska beslut. De ryska bataljonstridsgrupperna kunde i princip obehindrat utmanövrera de ukrainska förbanden och låsa fast dem i statistiska försvarspositioner på ett sätt som snarast påminner om Rommels ökenoffensiv i Nordafrika. Ukraina hade gott om soldater men saknade förmågan att bemöta den ryska artillerielden och infanteri blev ofta isolerat utan förmåga att skjuta tillbaka på de ryska förbanden då man saknade pansarvärnsrobotar (jfr gärna med det svenska försvaret där majoriteten av våra gripbara förband är Hemvärnsbataljoner med samma begränsning). För den som vill läsa mer om modern rysk stridsteknik Ukraina rekommenderar jag den här rapporten (länk) från rusi.org.

Som utomstående är det omöjligt att veta om det främst är organisatoriska förbättringar, amerikansk artillerilokaliseringsradar (länk) eller att Ukraina äntligen fått tillgång till pansarvärnsrobotar (länk) som bidragit till det förändrade läget. Men de senaste månaderna verkar de ryska anfall som genomförts ha slagits tillbaka mer effektivt. Vilket vi bland annat såg i Marinka i början av juni trots att Ryssland verkar ha använt ett stridsvagnskompani i anfallet (länk). Att de ryska dödsfallen börjar bli ett allvarligt problem märks också av att dödsfall bland ryska soldater numera rubriceras som en statshemlighet (länk) och att Ryssland enligt Carolus Löfroos verkar ha slutat använda BMD-2 vagnar för att transportera sitt lätta infanteri (länk). Just spaningssoldater och lätt infanteri har även varit särskilt hårt drabbade under hela konflikten och det är nog inte en slump att det var i rapporter från Pskov (hem för 76:e VDV) som de första rapporterna om ryska dödsfall kom fram (länk).

För aktieinvesterare är situationen i Ryssland fortfarande irrelevant då Putin knappast har resurser för att skada mer än det ryska folket och Ukraina. Men ur ett humanitärt perspektiv är det viktigt att vi kommer ihåg att Putin inte har några som helst skrupler om att människor dör för att han ska uppnå sina mål. Ukraina har sedan murens fall bibehållit sina goda relationer till Ryssland och man valde även Petro Porosjenko till president eftersom han ansågs vara bättre för relationen med Ryssland och ryssar än den västorienterade Vitali Klitschko. Men ingenting av det har hjälpt utan det är en ekonomisk katastrof och militära svårigheter som verkar vara det enda som stoppar Putins planer.

Som namnet antyder så är det här egentligen en aktieblogg men det händer titt som tätt att jag väver ihop försvarspolitiska frågor och näringslivet. Det här inlägget  listar alla min tidigare försvarspolitiskt relaterade inlägg och inkluderar bland annat en debatt med Johan Forssell