Hur konsensusestimat och vår önskan om balans lurar oss till felvärderingar

Jag gjorde misstaget att titta på Debatt idag då Malin Sahlén skulle debattera rikedomsfördelning med Daniel Suhonen om rikedomsfördelning. Debatten var ingen höjdare och jag kan tipsa om the Economists granskning av Oxfam rapporten istället. Men debattformatet som sådan satte igång en del intressanta tankar om falska medelvärden och hur man kan manipulera åhörare utan att ljuga.  

En grundläggande mänsklig egenskapnär att vi gärna tolkar världen som någorlunda balanserad. Det här leder i sin tur till att vi ofta tror att sanningen befinner sig någonstans mellan två utsagor om vi konfronteras med två (eller fler) motstridiga utsagor. Som aktiesparare har vi fördelen att hela tiden arbeta med siffror vilket gör det möjligt att i efterhand utvärdera och identifiera opålitliga informationskällor. Men effekten förekommer även inom nyheter och debatter vilket skapar en sårbarhet i det demokratiska samhället.

Falska medelvärden hos förhoppningsbolag

Alla siffror är beräknade utifrån ett litet läkemedelsbolag som framgångsrikt har utvecklat läkemedel och numera erhåller royalties från ett globalt läkemedelsföretag. Exemplet är alltså i stor utsträckning ett ”best case scenario” där man sedan bolagets börsintroduktion klarat sig igenom både fas II och fas III studier.

Värderingarna kommer från investerare och sträcker sig från hela bolagets historia på börsen och är nuvärdesberäknade (10 % diskonteringsränta) för värdera bolaget just nu. Värderingarna är sorterade efter ålder och de äldsta värderingarna gjordes tidigt i bolagets historia innan fas II/fas III men är trots det högre än de senare värderingarna.

Titta på tabellen, beakta att man för några år sedan lanserade en storsäljare och att man nu har en ganska god bild av framtida royaltyintäkter under läkemedlets livslängd. Vilket pris krävs för att du ska bli intresserad av att titta närmare på den?

Den finns en liten plottwist i exemplet då värderingarna är nuvärdeskorrigerade beräkningar av vad Medivir värderats till under perioden 1996-2014 på slumpvis valda dagar i juli (du kan läsa mer om nuvärdesberäkningar i mitt inlägg här) Priserna är alltså inte från några galna haussare på Redeye utan det värde som aktierna handlats till på den rationella marknaden under de senaste 20 åren. Självfallet finns det en stor risk att dagens aktievärde också är fel, men vi har i dagsläget bättre koll på utsikterna för bolagets storsäljare än någonsin tidigare. Så vi får låtsas att dagens aktievärde är ett rimligt likvidationsvärde för investeringen när vi utvärderar börsens konsensusvärde för aktien (i värdet finns engångsutdelningen på 20 kr medräknad).

 

Trots att börsen enligt många ekonomer är överlägsen alla investerare ser vi alltså att till och med den mest negativa värderingen av Medivir (29 % fel) är bättre än genomsnittsvärderingen (81 % fel).

Man kan självfallet invända mot mitt val av källor och att jag hanterar en värdering från 1996 som likvärdig med en värdering från 2013. Men det är exakt vad jag vill lyfta fram. Vi måste hela tiden vara noggranna med att utvärdera de källor som ligger bakom en genomsnittsvärdering och det här gäller för både ”historiskt billiga” aktier såsom Ratos, Sainsbury, Tesco, Oriflame och aktier där det finns oerhört lovande konsensusestimat på Redeye eller 4-traders.

Hur man kan manipulera TV-program med falska jämvikter

Det som provocerade fram tankarna i exemplet ovan var hur SvT Debatt valde att skapa en falsk jämvikt i debatten mellan Daniel Suhonen (S-märkt tidningsredaktör) och Malin Sahlén (nationalekonom, anställd på Timbro) genom att plocka in en ”fattig person” som sedan även visade sig vara partirepresentant för Rättvisepartiet Socialisterna.

Effekten av den här typen av manipulation är svårare att mäta men ideologiskt kan vi åskådliggöra debattläget enligt följande.

TV-debatter är redan från grunden svåra att hantera eftersom det är oerhört svårt att kontrollera fakta och man istället får försöka förmedla känslor. I det här fallet försökte Malin Sahlén redogöra för att i princip alla världens människor blir rikare medan Daniel Suhonen istället fokuserade på att det var orättvist att till exempel Stefan Persson tjänar så oerhört mycket pengar.

Moderatorn ställde sedan helt enkelt frågan ”Har du märkt att de fattiga fått det bättre?” till Rättvisepartiet Socialisternas representant som självfallet svarade nej på den frågan och sedan utnyttjade talartiden för att kritisera Timbro, högern och den fria marknadsekonomin. Som debattör kan man knappast ställa sig upp och idiotförklara en liten ung tjej med invandrarbakgrund utan att vända publiken emot sig. Så känslomässigt hade Svt Debatt skapat en fälla där det var omöjligt för Malin att tydligt presentera att de fattiga faktiskt blir rikare vilket vi ser i följande diagram.

Ett alternativ till den här typen av falsk jämvikt är en metod som bland annat Fox News och Russia Today använder sig av. I frågor där man vill undvika att erkänna problem tar man helt enkelt in ett flertal debattörer med starka åsikter i en fråga och låter dessa debattera för att åhöraren ska ”få skapa sig en egen åsikt”.

Det eleganta med den här typen av lösning är att den genomsnittlige TV-tittaren knappast har tid eller intresse för att i efterhand kontrollera vilken av debattörerna som faktiskt använder sig av korrekta fakta och resonemang. På så sätt kan man rapportera sanningen utan att åhörarna faktiskt tar till sig av kunskapen utan istället behåller sina befintliga åsikter i frågan.

Hur det här påverkar Republikanska kärnväljare i USA är redan väl studerat och jag rekommenderar även en föreläsning från the Chicago Humanities Festival som visar hur Ryska statsmedier har tagit till sig av knepen i syfte att skapa förvirring och passivitet hos västerländska väljare.

Notering: Jag har tidigare arbetat med Malin Sahlén på ett projekt vilket är varför jag tittade på SvT Debatt trots att jag vanligtvis är allergisk mot debattklimatet i programmet. Däremot har jag ingen koll på hur överrens vi är rent politiskt.