Jag har varit lojal. Minskat kostnader och ansvarat för svåra beslut på uppdrag av ledningen. Det har lett till dålig stämning och sjukskrivningar. Medarbetare har protesterat och ifrågasatt om det är rätt beslut.
Jag börjar ana att jag är den enda som fullt ut har gjort det ledningen har krävt av oss. Kollegerna verkar ha skjutit på besluten. Nyligen blev jag inkallad till de högsta cheferna där de kritiserade mig. Jag förstår det inte, vilket jag sa, eftersom jag bara har gjort det jag blivit tillsagd att göra. De sa att jag har skapat kaos och att medarbetare mår dåligt. De sa upp mig från den tjänst jag har haft tidigare. Nu har jag ett utredningsjobb. Cheferna sa också att de inte ser någon framtid för mig i den här organisationen. De uppmanade mig att söka nytt jobb. Jag påpekade att jag bara har agerat i enlighet med deras beslut. De svarar att jag har missförstått.
Gunilla Arhéns svar kan ni läsa på DN:s hemsida (här) men jag tycker att ovanstående inlägg ger en fin bild av hur världen sett ur en Teflonchefs perspektiv. Jag tycker självfallet synd om personen men det är även fascinerande hur både skribenten själv och Gunilla helt missar behovet av att kvalitetssäkra förändringsarbetet med de som skall utföra det.
Ett symptom i sjuka företag är ofta att det blir omöjligt att göra rätt och det är även tydligt i det här fallet.
- Skribenten gjorde fel som manglade sina anställda.
- De andra cheferna gjorde fel som inte följde order.
- Ledningen gjorde fel som initierade ett felaktigt förändringsarbete.
- Ledningen gjorde fel som straffar en lojal chef (däremot kan det vara rimligt att "belöna" en omdömeslöst lojal chef till ett utredningsjobb men det är en annan fråga).
- Gunilla Arhén gör fel som lyfter upp Teflonchefandet till en ideologi där chefer ska vara omdömeslöst lojala men byta jobb vid första motgång.
Min personliga favoritblogg, Morgonsur som jag använde som källa i Teflonchefsinlägget har dessutom nu gjort ett inlägg om Husby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar