Min aktieportfölj består just nu till 67 % av norsk oljeservice, 4,7 % Nordsjöolja och sedan en blandning av småbolag vilket bryter mot i princip varje vettigt råd som finns när det gäller portföljallokering.
Bakgrunden till den här fördelning går att dela upp i två komponenter.
- Den rent finansiella bakgrunden där Odfjell Technology har gått upp 135 % på två år (analys) och Reach Subsea (analys) har ökat 103 % sedan nyår då jag julstädade och gjorde mitt livs största enskilda investering. Reach Subsea handlas just nu på P/E 10,1 räknat på rullande tolv månader och Odfjell Technology till P/E 6,8. Hela sektorn väntar samtidigt ökad lönsamhet under 2024-2025 och särskilt Odfjell Technology har varit tydliga med det. Sammantaget innebär det här att de två innehaven vuxit till en stor andel av portföljen samtidigt som jag är ovillig att sälja.
- Min livsfilosofi och relation till aktieportföljen.
När det gäller min livsfilosofi handlar det hela om att portföljen bara är en del av ett störe livspussel som inbegriper mig själv, min fru och vilka mål vi har i livet. Jag är i grund och botten en person som älskar alla former av analys och problemlösning vilket innebär att det inte är särskilt svårt för mig att hitta ett jobb som är både tillfredställande och ekonomiskt lönsamt. Snarare handlar min jakt på balans i livet om att hitta rätt avvägningar mellan arbete, familjeliv och min frus intressen eftersom dygnet ändå bara har 24 timmar. När vi började planera våra liv utefter våra yrkesinriktningar och intressen innebar det att vi kunde dela upp livet i fyra faser.
- Studietiden med låga inkomster och låga utgifter.
- Tidigt arbetsliv då inkomsterna ökar samtidigt som man bör hålla utgifterna så låga som möjligt under ett antal år för att bygga ekonomisk handlingsfrihet.
- Familjebyggande då småbarnsår och husköp innebär att ekonomin är som mest pressad.
- Tiden då barnen börjat bli större, karriären tagit fart och man har väldigt mycket pengar.
I dagsläget skulle jag säga vi befinner oss någonstans i den andra halvan av punkt 3. Om jag hade haft fullständig kontroll över mitt liv hade jag investerat lite mer tid och kraft i att skapa ekonomiskt handlingsutrymme under det tidiga arbetslivet men vi valde istället att bo lite mer lantligt i ett helt fantastiskt hus som vi hyrde och sedan flyttade ifrån då pendlingstiderna under småbarnsåren skulle bli ohanterliga. Nästa steg i boenderesan är ett väldigt tråkigt hus (trångt kök och höga fasta kostnader) till en väldigt låg kapitalinsats i ett fantastiskt boendeområde. Effekten av det här är att vi investerat lite mindre i fas 2 av vår sparresa samtidigt som vi undvikit den värsta delen av den ekonomiska pressen under småbarnsåren. När barnen blir större kommer vi att vilja ha ett större hus men i dagsläget ser det ut som att prisuppgången på vårt hus mer än väl täcker kapitalinsatsen på nästa hus och arbetet nu handlar snarare om att se till att de löpande intäkterna ska täcka de löpande kostnaderna även i ett mindre fördelaktigt ränteläge.
Varje liv är unikt men utifrån vad jag förväntade mig i slutet av studietiden och vad jag upplevt ~15 år senare kan jag dra följande slutsatser:
- Om man lever på studielån är värdet på 1000 kr som student mycket större än värdet man har av 1000 kr senare i livet. Att jag sommarjobbade och kunde lägga till 1000 kr per månad skapade enormt mycket livskvalitet, att pengarna därutöver även räckte till en mindre investeringskassa var värdefullt för att bygga erfarenhet som investerare även om påverkan i kronor och ören var begränsad.
- Kör hårt i det tidiga arbetslivet, vad man gör där skapar ekonomiskt frihet samtidigt som det påverkar vilka förväntningar chefer och rekryterare har för dina framtida prestationer.
- Krångla inte till det när det börjar bli dags att skaffa barn. Det finns alltid folk som tar högre risk, fortsätter fokusera på karriären eller lägger enorma resurser på att renovera drömhuset vilket ofta ser bra ut på ytan. Efter några år inser man vilka enorma kostnader det kan medföra i form av kraschade äktenskap eller förlorad tid med sina barn.
- Se till att du inte satsar allt på ett kort, har du ett stabilt jobb som täcker dina löpande kostnader kan du ta mer finansiell risk och vice versa. Har man ett annat psyke och en annan fru kan man bryta mot det här (Olle Q har skrivit bra om detta här) men det har varit ett val som fungerat bra för mig.
I mitt fall är jag väldigt glad över att vi varit så försiktiga under småbarnsåren, även mindre renoveringar är jobbiga och många av mina bästa minnen handlar om enkla saker som att vara hjälpledare i Friluftsfrämjandet, besök på muséer, fiske eller bärplockning. Det har i sin tur inneburit att vi nu sitter med en aktieportfölj som bidrar med cirka två månadslönder per år i aktieutdelningar som inte behövs för att täcka våra löpande kostnader.
Rent praktiskt innebär det här att av alla saker jag kan oroa mig för så hamnar aktieportföljen en bra bit ner på listan då arbetslivet och den vanliga sparbufferten täcker våra normala behov. Portföljen ligger vid sidan av det och skapar förutsättningarna för ett lite mer extravagant hus, ta en paus i arbetslivet eller att kunna starta/investera i företagsmöjligheter.
Min portfölj var lika obalanserad ett tag. Jag hade en aktie från cirka 2003 och framåt som ökade i värde 20 ggr på 15 år. Så jag försökte spara i kapp och köpa andra aktier så den skulle få en rimlig andel, men det var omöjligt. Nu har jag till slut sålt en tredjedel och fått lite balans i portföljen. Men ändå är det i huvudsak fem aktier som står för större delen av värdet, det tycker jag är rimligt. Fler än så kan man knappast ha bra koll på, och om de är i lite olika branscher, i olika områden och inte beror av varandra så blir det en tillräckligt bra riskspridning.
SvaraRaderaOj 20 ggr på 15 år är rätt saftigt, har funderat på hur det skulle kännas :-).
RaderaMim personliga tumregel har varit att investera ca 10 % av portföljvärdet i respektive innehav men för Reach och Odfjell T lät jag det bli 20 % eftersom läget kändes så bra och vi får se vad jag siktar på då. Förut ville jag inte tappa mer än 10-20 % av portföljen per dålig affär men numera har jag friheten att kunna riskera mer om jag ser rätt potential.
Tack för ett läsvärt inlägg, intressant att höra om livsfilosofi från andra som är börsintresserade, nyttigt att reflektera kring tror jag. Ska även titta närmare på dina två mastodontinnehav de lät ju onekligen spännande!
SvaraRadera