Bli rik, snabbt och långsamt med Avensia

Under det fjärde kvartalet 2021 var Avensias rörelsemarginal uppe på 9,8 % vilket är nära de nivåer jag såg som rimliga i mitt senaste inlägg om Avensia (10 december 2020). Avensias tidigare VD och medgrundare Robin Gustafsson har även kommit tillbaka till VD-rollen efter att Niklas Johnsson visat sig vara en felrekrytering som VD för ett IT-konsultföretag. Ambitionen med Niklas som VD var, som jag tolkade det, att man skulle få in en VD med internationell erfarenhet och som skulle hjälpa till att bygga produkterbjudanden såsom Avensia Storefront vilket skulle göra det möjligt att sälja mer globalt och även skala verksamheten med mindre personal. Det verkar inte ha fungerat alls och tittar man på rapporten för det fjärde kvartalet är man tydlig med att man minskat antalet produktinitiativ. Det är även intressant med vad som inte nämns i rapporten och verksamhet utanför Norden nämns inte alls medan man tidigare nämnt uppdrag i länder såsom Tyskland, UK, Australien, USA, Kanada och Nya Zeeland.

Man rekryterar åtminstone fortfarande till kontoret i Chicago så det finns fortsatt intresse för världen utanför Norden. Samtidigt verkar Avensia ha ett enormt tempo på den norska marknaden där man de senaste åren radat upp kundexempel. Sammanfattningsvis kan man nog säga att Avensia har dragit ned på de ambitioner man hade när Robin lämnade över VD-rollen och nu fokuserar på sin kärnaffär på de marknader där man är starka. Däremot hoppas jag att man i årsredovisningen kan beskriva lite mer om hur man ser på den långsiktiga tillväxtpotentialen för olika marknader och även hur länge man kan tänkas fortsätta växa i Sverige och Norge med det här tempot.

Det här innebär att Avensia är ett lite tråkigare bolag än många trodde för några år sedan, samtidigt har Robin snabbt fått fart på konsultaffären med både marginalerna och en omsättning per medarbetare som rör sig i rätt riktning. På toppnivåerna för några år sedan var omsättningen 1,7 miljoner kronor per medarbetare och som lägst var de 1,1 miljoner per medarbetare under Q1 2021. 

Jag har använt en enkel modell för att följa upp Avensias värdering under perioden då man genomfört de olika tillväxtinitiativen där jag jämfört antal konsulter och sannolik vinstmarginal med HiQ och Knowits resultat 2019 för att se vad som är rimligt för Avensia. De olika scenariona jag använt är:

• Normaliserad vinst: Nuvarande omsättning med 9 % vinstmarginal
• Extrapolering: Omsättningen per anställd ökar till tidigare toppnivåer på 1,7 Mkr per anställd och vinstmarginalen hålls på 9 %.
• Knowit: Omsättning per anställd 1,4 Mkr och 8,2 % vinstmarginal.
• HiQ: Omsättning per anställd 1,2 Mkr och 9,5 % vinstmarginal.
• HiT-low: Omsättning per anställd 1,2 Mkr och 8,2 % vinstmarginal.
• HiT-high: Omsättning per anställd 1,4 Mkr och 9,5 % vinstmarginal

Konsultbolag är en intressant bransch som samtidigt är oerhört frustrerande som entreprenör. Det är en enormt tacksam bransch för kompetenta människor att bygga ett bolag eftersom den inte kräver särskilt mycket kapital för att starta eller bygga upp en verksamhet, samtidigt är det svårt att bygga någonting varaktigt eftersom kompetensen går hem klockan fem och är enormt beroende av att man har rätt personer i ledningen. Att försöka produktifiera delar av verksamheten i syfte att skapa större skalbarhet och mer  långvariga konkurrensfördelar är därför en naturlig strategi. Jag har varit med på ett sånt försök, Avensia har försökt och även mitt gamla portföljbolag Diadrom Holding har försökt, i alla de olika fallen har det gått precis som Vitecs grundare Olov Sandberg varnade mig för (länk), det är helt enkelt svårt att försöka balansera konsultaffären och programvaruaffärer i samma bolag och därför misslyckas de flesta. 

I Tänka, snabbt och långsamt lyfter Daniel Kahneman fram två olika perspektiv för att värdera sannolikheten att ett projekt ska lyckas. Inifrånperspektivet där man analyserar hur processen förväntas gå till och om den är genomförbar samt utifrånperspektivet där man jämför ett projekt med liknande projekt och hur ofta projekten faktiskt lyckas. Som människor engagerade i ett projekt är det naturligt att utgå från inifrånperspektivet och som aktieägare har vi en tendens att göra samma sak för bolag vi gillar. Tyvärr brukar det här perspektivet även leda till att vi brutalt övervärderar hur sannolikt det är att ett projekt verkligen ska lyckas och Daniel Kahneman illustrerar det hela med ett av sina egna projekt där han ignorerade utifrånperspektivet (ett utdrag från boken om detta finns här). 

Jag hade definitivt inte varit förvånad om rekryteringen av en storbolags-VD och satsningen på produktifiering skulle ha lyckats för Avensia, ibland lyckas man trots allt med sådana här satsningar och Avensia känns som en rimlig kandidat för att vara just det fallet. Men nedsidan i den här satsningen har hela tiden varit begränsad och nu när den här fasen i företagsbygget är över tror jag att jag som aktieägare kan vara rätt säker på en fortsatt god tillväxt inom kärnaffären. Det kanske inte blir den spektakulära tillväxtkurva med multidimensionell tillväxt man drömmer om men ett bolag med kapacitet att växa omsättningen med 20-30 % per år bygger över tiden snabbt värde i portföljen så länge vinstmarginalen kan hållas stabil. Min bedömning är att vinsten lär kunnda landa på 40-45 miljoner kronor för 2022 och det innebär att man får Avensia till omkring P/E 15 på den förväntade vinsten samtidigt som den nya utdelningspolicyn anger att hälften ska delas ut.