Investera i Venezuela?

Inom bioinformatik pratar vi ofta om "Wisdom of the crowd" när vi gör prediktioner. Det här innebär att istället för att bygga sin prediktion på ett enda utfall av en simulering eller en enskild algorithm kombinerar vi flera olika analyser för att komma till vår prediktion val. Samma process ligger till grund för hela det kapitalistiska systemet där konsumenter väljer de produkter som bäst tillfredsställer deras behov och i en demokrati där väljare med jämna intervall utvärderar vilka representanter som bäst representerar sina behov. Det här leder i de flesta fall till en sund Darwinism där de bäst anpassade överlever på bekostnad av idéer som är dåligt anpassade till verkligheten. Som människa är det lätt att glömma det här och det är inte bara socialister som gärna gör misstaget att försöka blockera naturlig Darwinism med hjälp av central planering.

EFN har till exempel en fantastisk artikel om hur gamla tiders konglomerat opererade enligt en intern planekonomi och hur konglomeratens återkomst bygger på att man nu fokuserar på kapitalallokering istället för central planering. Även om det är lätt att skratta åt Vänsterpartiet när det marscherar under slogans som "Venezuela är inget hot, Venezuela är ett hopp!" finns det alltså delar av historien som är relevanta även för oss investerare.

Venezuela är inget hot, Venezuela är ett hopp! är en slogan i Vänsterpartiets 1:a majtåg. Hotlink från LarsAndersJohansson‏ (@Budoarstamning) på Twitter.

Jag har försökt titta närmare på obligationsmarknaden och kan konstatera att på en global marknad är det oerhört viktigt att betala sina obligationer. Venezuela har i dagsläget brist på i princip allt och en majoritet av befolkningen har gått ned 8 kg eller mer i vikt (länk) på grund av matbrist. Trots detta betalar staten och deras helägda oljebolag ändå ut räntan på sina obligationer (länk) då man annars förlorar sina sista inkomstkällor för utländsk valuta. En lista på obligationer finns här men jag har inte hittat något bra verktyg för att jämföra deras avkastning och får lämna den frågan därhän.

Börsen och ADR-papper

I Sverige kämpar vi fortfarande för 2 % inflation men i Venezuela lider man av hyperinflationen samtidigt som kapitalkontroller gör det omöjligt att flytta pengar till utländska valutor. En lösning på det här problemet är att investera på börsen då stabila börsbolag enligt teorin kan höja sina priser i takt med inflationen eller har intäkter i utländsk valuta. Det här avspeglar sig även på Caracas-börsen som rusade med 2814 % förra året. Viktigt att komma ihåg här är att även om aktier innebär ett visst inflationsskydd gäller detta inte för preferensaktier med fastställd utdelning vilket är ett viktigt skäl till att jag är skeptisk till preferensaktier (mer om detta här och här).

Börsen i Venezuela rusade under 2016. (Bildkälla Bloomberg)

Går vi över till individuella aktier fanns det 8 bolag tillgängliga via ADR-papper i USA (länk till min beskrivning av American Deposity receipt") som allihopa tidigare kunde betecknas som relativt stabila.

Banco Venezolano de Crédito grundades 1925 och en av Venezuelas största banker med nästan 8000 anställda och tillgångar på över en miljard US-dollar. Man hade tidigare ett sponsrat ADR-papper men verkar nu ha avlistats.

Banco Mercantil Servicios Financeieros grundades även den 1925 och är Venezuelas näst största bank med 12,3 % av marknaden i Venezuela (2007). Sedan 2012 har avkastningen på eget kapital fallit från 32,9 % till 29,2 % vilket är en måttlig nedgång. Under 2016 ökade tillgångarna med 180 % medan estimat visar på att inflationen var över 800 % vilket är ett bra exempel på att man som utländsk investerare alltid tar en implicit valutarisk när man investerar i aktier som verkar på en nationell marknad. MSF har en del information på engelska men i sin stock information nämns inte att JPMorgan stängde böckerna för deras ADR 2013.

Ceramica Carabobo S.A. grundades 1956 och tillverkar tegel, mosaiker samt andra keramiska produkter. Enligt den officiella växelkursen är börsvärdet ca 400 MUSD och medan värdet räknat på den informella marknaden hamnar under 4 MUSD. Eftersom intäkterna också är i Venezueliska Bolivar är P/E-talet ändå ca 18. Precis som bankerna hade man tidigare en officiell ADR men handel beskrivs nu på OTC Markets som "grey market" vilket innebär att det inte sker någon officiell handel.

Corimon CA Saca grundades 1949 och noterades som ADR på NYSE 1993. Verksamheten är fokuserad på färg och kemikalier där man är marknadsledande i Venezuela och ett av landets större bolag men precis som som ovanstående bolag flaggas bolaget som "grey market" och senaste handeln var första september 2016.

FVI Fondo de Valores Inmobiliarios SACA grundades 1992 och hyr ut fastigheter i Caracas. Den senast registrerade handeln i ADR genomfördes 23 september 2016 och enligt den officiella växelkursen (10 bolivar = 1 USD) är bolaget just nu värderat till 77,5 miljarder USD och med en direktavkastning på 25 %.

Manufacturas de Papel CA grundades 1950 och är Venezuelas ledande pappersproducent. Omsättningen 2008 var över 400 MUSD men även med den tidens mått var hemsidan föråldrad och investerarsektionen har sedan dess kraschat.

Sivensa grundades 1948 och var fram till 2008 Venezuelas näst största stålproducent. 2008 utbröt protester bland anställda på landets största stålproducent SIDOR. Den lokala guvernören beordrade nationalgardet att öppna eld på arbetarna och Hugo Chavez beordrade senare att SIDOR skulle nationaliseras vilket har inneburit att bolagets stålpoduktion har kollapsat från 4,3 miljoner ton till 0,3 miljoner ton. Även Sivensia har problem då företagets lönsammaste dotterbolag (Sidetur) nationaliserades utan ersättning 2010 och 2015 upphörde man att rapportera finansiell information då underlag för inflationsjusteringar saknas från regeringen (= Ska man redovisa enligt IFRS måste man ta hänsyn till en inflation som regeringen inte vill erkänna) och ADR-pappret har sedermera kollapsat till lägsta möjliga kurs.

Sammanfattningsvis har alltså alla registrerade ADR-papper kollapsat senast i september 2016 och börskurserna på Caracas-börsen har ökat kraftigt sen oktober 2016 vilket beror på den hyperinflation som regeringen vägrar att erkänna. Viktigt att notera i sammanhanget är även att så sent som 2012 var många experter fortfarande positiva till landets ekonomiska framtid och Center for Economic and Policy Research beskrev situationen enligt följande (hela rapporten).

The Venezuelan economy has had two recessions in the past thirteen years. The first was brought on by an oil strike, and the second – which could probably have been avoided with sufficient counter-cyclical policies – was during the world recession of 2009. The predictions of economic collapse, balance of payments or debt crises and other gloomy prognostications, as well as many economic forecasts along the way, have repeatedly proven wrong. 

The sharp fall in inflation over the past year – while economic growth was accelerating – indicates that the government has the ability to keep inflation under control while maintaining economic growth. Venezuela’s internal debt burden is very low, and its external debt burden is modest. Even if oil prices were to crash as they did in 2008-2009, the government would have plenty of capacity to borrow in order to counter a drop in private demand. The previous economic recovery showed that private investment was forthcoming, as would be expected when the economy grows; but the government can also replace lagging private investment with public investment. Such investment in infrastructure, including water, transportation, utilities, roads, bridges, ports, communications (including Internet), hospitals, and electricity is very much needed. 

With a sizeable trade surplus, Venezuela is unlikely to see any balance of payments crisis in the foreseeable future, and its currency does not need to be devalued. Even if the currency were devalued, the resulting inflation would likely be modest. The biggest devaluation during the Chávez years, in January 2010 produced no increase in the core rate of inflation, and only a temporary increase in the headline rate. Inflation has since fallen to an annual rate of 13.7 percent over the last quarter, the lowest it has been in more than four years. 

While in the long run the government may want to consider other currency regimes – especially to make its manufacturing and tradable goods sectors more competitive -- there is no obvious reason that the current system could not be maintained. For all of these reasons, the current economic recovery is sustainable

Vilka lärdomar kan vi dra ifrån Venezuela?

Venezuela leder vägen och vi kan lära oss mycket om statsbankrutter. Hotlink från Adam Davidsson (@AdamDavidsson) på Twitter. 

Venezuelas agerande på den internationella kreditmarknaden är anmärkningsvärt stabilt och 2001 räknades man som Sydamerikas näst rikaste land tack vare sina enorma oljetillgångar. Trots detta har alla bolag tillgängliga för utländska investeringar blivit de facto värdelösa vilket visar på riskerna med att investera i ett land där regeringen väljer att avskaffa en liberal och demokratisk marknad. Jag har tidigare sågat Skagen-förvaltaren Kristoffer Stensruds beskrivning av Moskvabörsen som "sexiga tillväxtmöjligheter till låga priser". Men därutöver tror jag att man även bör hålla ett noggrant öga på både Turkiet och Sydafrika som är ledande länder inom respektive region men med mycket oroväckande utveckling.

Recep Erdogans väg mot de-facto-diktator tror jag nog ingen har missat men jag är nästan lika orolig för utvecklingen i Sydafrika där president Jacob Zuma återigen har valt att sparka en kompetent finansminister i syfte att ersätta denna med en mer lojal men inkompetent kandidat. Finansdepartementet är traditionellt en nagel i ögat på korrupta ANC-politiker då finansmarknadens reaktion gör det svårt att tillsätta finansministrar på samma korrupta grund som övriga ministrar, Gustav skrev om senaste rundan 2015 här.. Den här gången verkar Zuma dock ha lyckats och den nya finansministern utlovar stöd för "radikal ekonomisk transformering vilket är det Sydafrikanska kodordet för att konfiskera privat egendom (länk till fördjupning). Värt att notera är att Sydafrika redan har kapitalkontroller då den nationella ekonomin går dåligt (fördjupningslänk) och även om man fortfarande är en demokrati finns det helt klart en risk med att ANC hänger kvar vid makten tillräckligt länge för att skada ekonomin rejält. 

Jag följer den inhemska debatten i Sydafrika en hel del och debatten där börjar bli mycket oroande. På finansmagasinet Moneyweb har man nu kolumnister som diskuterar hur "Radical economic transformation kan genomföras konstruktivt och på anrika universitet University of the Witwatersrand har man professorer i ekonomi som argumenterar på följande vis:

During this interminable period of economic stagnation, with no prospects of an upturn in sight thanks in part to Donald Trump’s victory, South Africa desperately needs the “radical economic transformation” repeatedly promised by the ANC,

---

The most important outflows are to foreign shareholders of multinational corporations. Those regularly amount to more than R150 billion per year in licit (legal) profits and dividends, plus an average of R300 billion in illicit financial flows (during the 2004-13 period measured by the Washington NGO Global Financial Integrity). Paying these profit outflows requires yet more foreign borrowing. (In contrast to such payments outflows, South Africa’s trade deficit from January-September 2016 was only $75 million.)

Delinking needs to be on the agenda

Acclaimed Indian political economist Prabhat Patnaik, who delivered the 2016 Wolpe Lecture last month, is an advocate of countries like South Africa ‘delinking’ from the global economy. The objective would be to insulate them from world financial chaos through imposing tighter capital controls.

Prabhat cites the 1933 Yale Review endorsement of capital controls by John Maynard Keynes, often regarded as capitalism’s greatest economist. Financial Times columnist Wolfgang Münchau expressed concern that Keynes’ lessons have been forgotten:

The point is to prevent hot money flowing in during the good times, and to stop it from draining out in the bad times. This is not yet a subject of polite conversation among policymakers.

Diverse countries have successfully re-imposed exchange controls. These include Malaysia (1998), Argentina (2001), Venezuela (2003), Cyprus (2013) and China (2016).

- See more at: https://www.wits.ac.za/news/latest-news/in-their-own-words/2016/2016-11/south-africa-needs-tougher-exchange-controls-before-junk-status-hits.html#sthash.EjXz1xTR.dpuf

Av länderna på listan är det på sin höjd Malaysia som kan ses som ett ekonomiskt föredöme och de är mycket tydliga om att kapitalkontroller inte kommer att återinföras under nuvarande kris (länk).

Tillägg

En observation som inte fick plats i inlägget är att jag börjar bli väldigt orolig för hur politiska aktivister tar plats på universitet. Patrick Bond som skrev det ovan citerade inlägget är i dagsläget professor i ekonomi men hans bakgrund är social aktivism och politisk ekologi. Han flyttade till Sydafrika i slutet på Apartheideran och engagerade sig på ANCs sida. När jag kollade upp bakgrunden till att Malaysia inte vill införa kapitalkontroller noterade jag även en del artiklar med stöd för hans åsikter där den kanske prydligaste sammanfattningen som även citerats i hundratals andra artiklar är: 

Malaysia recovered from the Asian financial crisis swiftly after the imposition of capital controls in September 1998. The fact that Korea and Thailand recovered in parallel has been interpreted as suggesting that capital controls did not play a significant role in facilitating Malaysia's rebound. However, the financial crisis was deepening in Malaysia in the summer of 1998, while it had significantly eased up in Korea and Thailand. We employ a time-shifted differences-in- differences technique to exploit the differences in the timing of the crises. Compared to IMF programs, we find that the Malaysian policies produced faster economic recovery, smaller declines in employment and real wages, and more rapid turnaround in the stock market (källa).

Författarna verkar tillhöra den heterodoxa skolan vilket lite elakt uttryckt är en skola för ekonomer vars politiska åsikter inte är särskílt kompatibla med traditionella värderingsmått som tillväxt och mat på bordet (en snällare beskrivning på Ekonomistas). Mycket riktigt kan man även konstatera att kapitalkontrollerna utefter ett längre värderingsspann inte har varit särskilt positiva för det Malaysiska näringslivet då de bidrog till korruption.

During the 1997 Asian currency crisis and resulting imposition of capital controls in Malaysia, evidence from previous studies shows that firms with political connections suffered more during the crisis but benefited more when capital controls were introduced. In the period since then, the evidence shows financial firms with political connections have not performed as well as others since the measures set up to support them have been removed. The study period not only includes the relaxation of capital controls, but also the resignation of Tun Dr. Mahathir Mohammad as prime minister and the handover of control to Datuk Seri Abdullah Ahmad Badawi (källa).