Kvinnor i börsstyrelser, när gnällandet blir viktigare än verkligheten

Jag har väldigt svårt för högtidsdagar som inte är tillräckligt fast förankrade i det svenska kulturarvet för att de ska utgöra en anledning att äta sill och dricka snaps. Men kvinnors andel i börsstyrelser är en debatt som jag har funderat en hel del omkring och påverkan på oss aktieägare är någonting jag har velat skriva om ända sedan jag analyserade NGS och Dedicare.

Ideologiskt kan man säga att min ståndpunkt är att om man har ett rättvist (meritokratiskt) urval kommer de män och kvinnor som väljs ut att ha ungefär likvärdig kompetens utifrån de parametrar man mäter. Däremot är det långt ifrån säkert att andelen män och kvinnor i den utvalda gruppen är lika stor. Om män och kvinnors väg till styrelser är likvärdig betyder det i sin tur att oavsett könssammansättningen i styrelsen bör kompetensen vara likvärdig och i en ideal värld borde kön vara irrelevant när man bedömer styrelser.

Däremot är det långt ifrån säkert att den här hypotesen håller i praktiken och vi kan i princip ställa upp två hypoteser som var och en är motstridig med den ovanstående ”nollhypotesen”.

1. Kvinnor är diskriminerade och därför underrepresenterade i börsstyrelser (h1).
2. Kvinnor är gynnade och därför överrepresenterade i börsstyrelser (h2).

Ser man till andelen kvinnor i börsstyrelser är det lätt att omedelbart anta att (h1) är den korrekta hypotesen då kvinnor utgör omkring 30 % av styrelseledamöterna i svenska börsstyrelser samtidigt som de utgör ca 50 % av befolkningen. Men utifrån det resonemanget missar man en mycket viktig parameter och det är att det innan människor blir relevanta för börsstyrelser sker en självselektion med avseende på karriärval och livsprioriteringar. Börsstyrelser rekryteras alltså inte från samhället som helhet utan ifrån en grupp människor som först valt ”rätt” universitetsutbildning (civilekonomer, ingenjörer och jurister utgör mer än 85 % av styrelseledamöterna) och sedan även satsat på en karriär inom näringslivet för att 20-40 år senare nå en börsstyrelseposition.

Om man ska studera näringslivets roll i kvinnors karriärval bör man alltså titta på den historiskt viktade andelen kvinnor på relevanta universitetsutbildningar mellan 60-talet och 90-talet. Vilket gjordes i rapporten ”Mindre mångfald med kvotering” som jag var involverad i och publicerades av Timbro 2014. Tar man hänsyn till den historiska viktningen blir det tydligt att det inte finns något stöd för att kvinnor drabbas av strukturell diskriminering med avseende på börsstyrelseplatser inom OMXS30 och man kan även argumentera för att kvinnliga civilingenjörer är överrepresenterade även om jag tycker att antalet kvinnor är för litet och osäkerheten stor då en tänkbar förklaring till exempel kan vara att kvinnor läser Industriell ekonomi än Teknisk fysik.

Påverkan för oss investerare

För oss investerare har det här främst två effekter som kanske är värda att fundera över.

• Högt kvalificerade kvinnor bör ha goda möjligheter att välja sina styrelseuppdrag.
• Det finns ett tryck på företag att nominera kvinnor även om de är mindre kvalificerade.

Den första hypotesen är kanske den trevligaste eftersom framgångsrika företagsledare som Yvonne Mårtensson (fd VD CellaVision) och Marianne Brismar (fd VD för Atlet AB) nu är styrelseproffs i flera intressanta bolag. Den andra punkten är mer komplicerad att förhålla sig till och används ofta av kvoteringsmotståndare som argument mot kvotering då kvotering misstänkliggör även de kvinnor som på egen kraft nått sin position i samhället. När jag utvärderar styrelsen i ett bolag brukar jag titta på vad varje enskild styrelseledamot erbjuder ur tre olika perspektiv.

• Erfarenhet
• Fackkunskap
• Ägarkontroll

Idealet är en styrelse som har erfarenhet av att driva relevant verksamhet, har en tydlig koppling till stora ägare och där man gärna kompletterar ”kärnan” i styrelsen med fackspecialister. Ibland kan någon enskilda styrelseledamot framstå som en oklar rekryteringen, men all kunskap går inte att hitta på internet så jag friar hellre än jag fäller i den här frågan. Men med anledning av jämställdhetsdebatten bestämde jag mig för att vara lite kaxig och testa om det är politiskt gångbart att rakt ut ifrågasätta om styrelsen satts samman i syfte att plocka politiska jämställdhetspoäng vilket jag gjorde i analysen av Dedicare (länk). Av 1 200 läsare var det ingen som ifrågasatte det här resonemanget vilket visar på att det finns en klyfta i värderingarna mellan den känsliga debatten i media där jag misstänker att jag blivit kölhalad och bland investerarkollektivet där man är mer fokuserad på trovärdighet.

Däremot satte jag nästan kaffet i vrångstrupen igår då det visade sig att stiftelsen Allbright i sin senaste rapport väljer att hylla Dedicare som nummer ett på sin ”vita lista”. Man har tidigare valt att kritisera Öresund för att deras enda ledningsperson är 100 % man och nu väljer man alltså att lyfta fram Dedicare som ett lysande exempel på jämställdhet trots att det sitter män på alla de tyngsta posterna. Medan exempelvis branschkollegan NGS inte får vara med i toppen trots att kvinnorna i det bolaget har en långt starkare position.

Läser man resten av listan med investerarögon blir det även tydligt att den vita listan knappast är ett strålande exempel på långsiktigt jämställdhetsarbete. Snarare domineras den av bolag som är verksamma inom finans och fastighetsförvaltning där ökningen av kvinnliga jurister och ekonomer i början på 80-talet har hunnit sätta avtryck samt entreprenöriella bolag inom hälsosektorn där andelen kvinnor också är hög.  

Min slutsats ur ett investerarperspektiv är därför att det kan vara en bra idé att följa framgångsrika kvinnliga styrelseproffs då det finns en chans att de har goda möjligheter att välja endast de mest attraktiva styrelserna. Däremot är projekt såsom "vita listan" i bästa fall meningslösa och i värsta fall direkt skadliga då de skapar felaktiga incitament för styrelserekrytering. Investerar man inom fastighet & förvaltning kommer man att få en hög andel kvinnor i styrelserna medan det är naturligt att andelen kvinnor inom småbolag är lägre med tanke på att andelen kvinnor bland företagsgrundare ligger på 20-30 % (länk).

På en lite mer politisk nivå tycker jag att det är lite komiskt att kvoteringsförespråkarna nu utropar att det är kvoteringshotet som bidragit till en ökad andel kvinnor i bolagsstyrelserna. Kvoteringshotet är någonting som gäller alla bolag, men det är inom branscher där tillgången på kvinnor med cirka 30 års arbetslivserfarenhet just nu ökar kraftigt som kvoteringshotet i så fall skulle ha haft effekt.