Fischers 15 punkter, del 1

Philip A. Fischer är en av investeringshistoriens stora ikoner. Men till skillnad från Benjamin Graham skrev han inte ett tidlöst verk med en serie enkla instruktioner för att undvika dåliga investeringar. Fischers böcker är istället skrivna utifrån ett perspektiv där han var en inflytelserik person inom den amerikanska affärsvärlden där han kunde utnyttja både sin status och sitt nätverk för att få tag på stora mängder information. Årsredovisningar var därför inte hans högsta prioritet (däremot god tvåa) utan istället såg han till att komma i kontakt med kunder, leverantörer och anställda till det företag han ville investera i och utnyttjade därefter sina kontakter för att få kontakt med ledningen för ytterligare frågor. Som kapitalförvaltare saminvesterade han dessutom ofta tillsammans med andra fonder vilket innebar att företagsledningar hade stora incitament att ge honom insikt i bolaget och jag är skeptisk om hans verksamhet hade varit laglig i dagens samhälle.

Han arbetade dessutom i en makromiljö som jag misstänker kompenserade flera svagheter i hans checklista. Han verkar till exempel inte ha oroat sig för internationell konkurrens i någon större utsträckning och hans informationsnätverk var kraftigt orienterat gentemot banker som på den tiden hade långt mindre konkurrens från riskkapitalbranschen.

Som privatinvesterare är det alltså svårt att efterlikna honom men med det moderna informationssamhället och lite god vilja kan även vi vanliga investerare få fram mycket information. Själv har jag t.ex. haft intressanta samtal med nyckelpersonal på både Beijer Alma och Vitec samtidigt som en blöt kräftskiva i Västerås gav mig en del information om att arbeta med eWorks värsta konkurrent ZeroChaos som jag just nu försöker verifiera.

I en miljö där marknaden för förhoppningsbolag har exploderat och där staten numera uppmuntrar till investeringar. Anser jag att det finns en hel del goda tankar från Fischer som är till användning även för en modern småsparare. Hans lista ger nog fler falskt positiva svar idag än på 60-talet, men bolag som Sanitec och Candyking skulle ha klart svårare att få igenom sina IPO:er om fler placerare utnyttjade Fischers lista när de utvärderar bolag.

Hans lista på 15 punkter är ganska omständig men jag tänkte utgå från listan och sedan gruppera likartade punkter och lyfta fram olika exempel.

Tillväxtpotential

1. Does the company have products or services with sufficient market potential to make a sizable increase in sales for at least several years?

2. Does the management have a determination to continue to develop products or processes that will still further increase total sales potentials when the growth potentials of currently attractive product lines have largely been exploited.

3. How effective are the company’s research and development efforts in relation to it’s size.

Min tumregel för “tillräcklig storlek” är att bolaget ska kunna växa till en storlek där bolagets försäljning ska kunna motivera minst dubbla priset med en direktavkastning på över 7 %. Tumregeln är dock flexibel och för bolag med bevisad lönsamhetspotential (t.ex. danska banker) är kravet enligt tumregeln medan rena tillväxtbolag helst ska ha en omätbar marknadspotential. Ett bra exempel på förhoppningsbolag som misslyckas på detta kriterium är Fingerprint Cards där det nuvarande priset kräver fantastisk försäljningsökning och markandsandel se här för uträkning). Med nuvarande börsvärde har man alltså redan prisat in hela bolagets fulla försäljningspotential och faller därmed redan på Fischer punkt 1 som investeringsobjekt.

 

Ett intressant (ur ett tekniskt perspektiv) bolag som just nu håller på att noteras är Cybaero som tillverkar UAV:er och är baserat I Linköping.  Till skillnad från Fingerprint Cards är det omöjligt att beräkna en marknadspotential,  men mellan tummen och pekfingret är det tydligt att de med framgångsrik försäljning kan göra skäl för sitt planerade börsvärde.  Däremot faller de för mig på Fischer punkt 2 då jag har mycket svårt att se hur de på sikt ska kunna konkurrera med stora konkurrenter såsom SAAB. Deras nuvarande UAV är baserad på kunnande som flera nyckelpersoner har fått på just SAAB och kan säkert vara konkurrenskraftig. Men på sikt tror jag att Cybaero kommer att sluta precis som personbils-SAAB då man helt enkelt inte har resurserna som krävs för fortsatt utveckling och försäljning på en hårt konkurrensutsatt marknad.

Ett litet bolag som däremot ofta imponerar på mig är Doro som konsekvent lyckas placera sig som det bästa alternativet i konsumenttester för seniormobiler. När Toshiba meddelade att deras Japanska seniormobiler skulle släppas i Frankrike trodde jag att racet var över för Doro som är beroende av att integrera hårdvara från den öppna marknaden. Men utifrån de senaste konsumenttesterna verkar det onekligen som att Doro inte lider av ett teknikunderläge och dessutom verkar man vara överlägsen på att utveckla vad kunderna vill ha snarare än vad teknikerna tror är bra vilket visar på att deras utvecklings & designavdelning gör ett mycket bra jobb. Ett annat svenskt bolag som levererar på det här området är Axis som AnotherValueinvestor skrivit om och som i dagsläget är en världsledande tillverkare av nätverkskameror trots att konkurrenterna backas upp av finansiellt starka konglomerat.

                                

Finansiell stabilitet

5. Does the company have a worthwhile profit margin.

Fischer investerade mycket i bolag som Texas Instruments och The Aluminium company vilket var företag som i bröt igenom på 50- och 60- talet då teknikutvecklingen gav ett massivt tryck på de industrier som klarade av att tillverka halvledare och högkvalitativa legeringar för fordons- och vapenindustrin. I den miljön var ”boom and bust” naturligt då etablerade företag kämpade om att fylla upp efterfrågan på de nya produkterna. Precis som inom dagens råvaruindustri innebar detta växelvis perioder av höga priser med hög lönsamhet och lågkonjunkturer då de svagaste aktörerna slogs ut.

Det här är bland annat ett av skälen till varför jag aldrig tittade närmare på Northland Resources. Med den infrastruktur och de investeringar som krävdes var det i mina ögon mycket osannolikt att Northland Resources skulle kunna får ned brytkostnaderna till en sådan nivå att de skulle kunna konkurrera med befintliga gruvor vid en lågkonjunktur.

Men rent praktiskt anser jag att Fischers ointresse för icke-växande bolaget lyser igenom lite väl kraftigt i listan. Precis som Lynch framhåller kundens informationsövertag (och inte fokuserar på värdeanalys) misstänker jag att Fischer tar finansiell stabilitet som en självklarhet och istället fokuserar på de punkter där han anser att hans egna kollegor är svaga.

Fler punkter kommer senare men för att uppmuntra till en lite mer engagerad debatt på enskilda punkter tänkte jag dela upp listan i lämpliga delar i takt med att jag blir klar.