onsdag 11 december 2013

Fischers 15 punkter, del 1



Philip A. Fischer är en av investeringshistoriens stora ikoner. Men till skillnad från Benjamin Graham skrev han inte ett tidlöst verk med en serie enkla instruktioner för att undvika dåliga investeringar. Fischers böcker är istället skrivna utifrån ett perspektiv där han var en inflytelserik person inom den amerikanska affärsvärlden där han kunde utnyttja både sin status och sitt nätverk för att få tag på stora mängder information. Årsredovisningar var därför inte hans högsta prioritet (däremot god tvåa) utan istället såg han till att komma i kontakt med kunder, leverantörer och anställda till det företag han ville investera i och utnyttjade därefter sina kontakter för att få kontakt med ledningen för ytterligare frågor. Som kapitalförvaltare saminvesterade han dessutom ofta tillsammans med andra fonder vilket innebar att företagsledningar hade stora incitament att ge honom insikt i bolaget och jag är skeptisk om hans verksamhet hade varit laglig i dagens samhälle.

Han arbetade dessutom i en makromiljö som jag misstänker kompenserade flera svagheter i hans checklista. Han verkar till exempel inte ha oroat sig för internationell konkurrens i någon större utsträckning och hans informationsnätverk var kraftigt orienterat gentemot banker som på den tiden hade långt mindre konkurrens från riskkapitalbranschen.

Som privatinvesterare är det alltså svårt att efterlikna honom men med det moderna informationssamhället och lite god vilja kan även vi vanliga investerare få fram mycket information. Själv har jag t.ex. haft intressanta samtal med nyckelpersonal på både Beijer Alma och Vitec samtidigt som en blöt kräftskiva i Västerås gav mig en del information om att arbeta med eWorks värsta konkurrent ZeroChaos som jag just nu försöker verifiera.

I en miljö där marknaden för förhoppningsbolag har exploderat och där staten numera uppmuntrar till investeringar. Anser jag att det finns en hel del goda tankar från Fischer som är till användning även för en modern småsparare. Hans lista ger nog fler falskt positiva svar idag än på 60-talet, men bolag som Sanitec och Candyking skulle ha klart svårare att få igenom sina IPO:er om fler placerare utnyttjade Fischers lista när de utvärderar bolag.

Hans lista på 15 punkter är ganska omständig men jag tänkte utgå från listan och sedan gruppera likartade punkter och lyfta fram olika exempel.

Tillväxtpotential

1. Does the company have products or services with sufficient market potential to make a sizable increase in sales for at least several years?
2. Does the management have a determination to continue to develop products or processes that will still further increase total sales potentials when the growth potentials of currently attractive product lines have largely been exploited.
3. How effective are the company’s research and development efforts in relation to it’s size.

Min tumregel för “tillräcklig storlek” är att bolaget ska kunna växa till en storlek där bolagets försäljning ska kunna motivera minst dubbla priset med en direktavkastning på över 7 %. Tumregeln är dock flexibel och för bolag med bevisad lönsamhetspotential (t.ex. danska banker) är kravet enligt tumregeln medan rena tillväxtbolag helst ska ha en omätbar marknadspotential. Ett bra exempel på förhoppningsbolag som misslyckas på detta kriterium är Fingerprint Cards där det nuvarande priset kräver fantastisk försäljningsökning och markandsandel se här för uträkning). Med nuvarande börsvärde har man alltså redan prisat in hela bolagets fulla försäljningspotential och faller därmed redan på Fischer punkt 1 som investeringsobjekt.

 

Ett intressant (ur ett tekniskt perspektiv) bolag som just nu håller på att noteras är Cybaero som tillverkar UAV:er och är baserat I Linköping.  Till skillnad från Fingerprint Cards är det omöjligt att beräkna en marknadspotential,  men mellan tummen och pekfingret är det tydligt att de med framgångsrik försäljning kan göra skäl för sitt planerade börsvärde.  Däremot faller de för mig på Fischer punkt 2 då jag har mycket svårt att se hur de på sikt ska kunna konkurrera med stora konkurrenter såsom SAAB. Deras nuvarande UAV är baserad på kunnande som flera nyckelpersoner har fått på just SAAB och kan säkert vara konkurrenskraftig. Men på sikt tror jag att Cybaero kommer att sluta precis som personbils-SAAB då man helt enkelt inte har resurserna som krävs för fortsatt utveckling och försäljning på en hårt konkurrensutsatt marknad.

Ett litet bolag som däremot ofta imponerar på mig är Doro som konsekvent lyckas placera sig som det bästa alternativet i konsumenttester för seniormobiler. När Toshiba meddelade att deras Japanska seniormobiler skulle släppas i Frankrike trodde jag att racet var över för Doro som är beroende av att integrera hårdvara från den öppna marknaden. Men utifrån de senaste konsumenttesterna verkar det onekligen som att Doro inte lider av ett teknikunderläge och dessutom verkar man vara överlägsen på att utveckla vad kunderna vill ha snarare än vad teknikerna tror är bra vilket visar på att deras utvecklings & designavdelning gör ett mycket bra jobb. Ett annat svenskt bolag som levererar på det här området är Axis som AnotherValueinvestor skrivit om och som i dagsläget är en världsledande tillverkare av nätverkskameror trots att konkurrenterna backas upp av finansiellt starka konglomerat.
                                

Finansiell stabilitet

5. Does the company have a worthwhile profit margin.
Fischer investerade mycket i bolag som Texas Instruments och The Aluminium company vilket var företag som i bröt igenom på 50- och 60- talet då teknikutvecklingen gav ett massivt tryck på de industrier som klarade av att tillverka halvledare och högkvalitativa legeringar för fordons- och vapenindustrin. I den miljön var ”boom and bust” naturligt då etablerade företag kämpade om att fylla upp efterfrågan på de nya produkterna. Precis som inom dagens råvaruindustri innebar detta växelvis perioder av höga priser med hög lönsamhet och lågkonjunkturer då de svagaste aktörerna slogs ut.

Det här är bland annat ett av skälen till varför jag aldrig tittade närmare på Northland Resources. Med den infrastruktur och de investeringar som krävdes var det i mina ögon mycket osannolikt att Northland Resources skulle kunna får ned brytkostnaderna till en sådan nivå att de skulle kunna konkurrera med befintliga gruvor vid en lågkonjunktur.

Men rent praktiskt anser jag att Fischers ointresse för icke-växande bolaget lyser igenom lite väl kraftigt i listan. Precis som Lynch framhåller kundens informationsövertag (och inte fokuserar på värdeanalys) misstänker jag att Fischer tar finansiell stabilitet som en självklarhet och istället fokuserar på de punkter där han anser att hans egna kollegor är svaga.

Fler punkter kommer senare men för att uppmuntra till en lite mer engagerad debatt på enskilda punkter tänkte jag dela upp listan i lämpliga delar i takt med att jag blir klar.

9 kommentarer:

  1. Jag är ju inte känd som en Fischer-fantast, så mina kommentarer kanske inte överraskar:

    1: Går nog att få fram om man känner marknaden väldigt väl och gör en analys även om konkurrenterna och listar ut vad konkurrenterna har för utvecklingsplaner, är man verksam i branschen är detta görbart.

    2: Kan du aldrig ta reda på. Alla ledningar låter beslutsmässiga och frågar du någon i bolaget får du ett svar beroende på om den personen ser en framtid eller inte för sig själv i bolaget.

    3: Lycka till, du kan titta på historiken, men om den varit positiv lär detta vara inprisat. Är den inte positiv blir det svårt att förstå om R&D har extra potential.

    4: Missades?

    5: Om marginalen är meningsfull eller inte måste bero på bransch? Vad marginalen är har man inga problem att svara på, men vad är bra nog? Branschjämförelse kan vara en plats att börja. Ett helt ok kriterium om du inte har andra kriterier som svarar på detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är lite av en inspiration till det här inlägget så det är beräknat ;-).

      Punk 4 kommer, jag var tvungen att gruppera om för att storylinen ska bli bra, den kommer sen. Däremot ville jag bibehålla Fischers numrering så siffrorna blir lite blandade.

      Listan är långt ifrån perfekt men jag tycker att du borde ta mer hänsyn till hur den är tänkt att användas. "Scuttlebutt" bygger på att Fischer intresserade sig för olika branscher och först byggde upp en kunskap för branschen och utnyttjade sitt kontaktnät för att få kontakt med relevanta aktörer innan han gick in och kontakde affärsledningen.

      Punkt 2 är alltså inte en fråga som man får svar på genom att prata med ledningen (precis som du säger). Däremot kan man titta på hur mycket som satsats på utveckling tidigare, hur väl denna fallit ut samt hur mycket som i dagsläget satsas på fortsatt utveckling. Fischer beskriver till och med problematiken du beskriver i sin förklaring av punkten så jag tycker att ledningens begränsningar inte är en riktigt rättvisande invändning mot punkten.

      I grund och botten är det här exakt vad jag gillar med Fischer. När jag läste the Intelligent Investor så tyckte jag att mekaniken och beroendet av investeringsobjektens ärliga ledning var den stora svagheten och tyvärr gör väldigt många människor fel då de snöar in på ett bolags nyckeltal och sedan utropar det till "Börsens billigaste bolag" då P/E talet är lågt.

      Att istället intressera sig för en bransch och i stor utsträckning utnyttja externa källor är oerhört kraftfullt och med tanke på hur nyckeltalsbundna analytiker brukar vara så misstänker jag att konkurrensen inom den investeringsinriktningen är klart lägre än för investerare som fokuserar på ledningens egna ord och årsredovisningar. Jag kommer nog aldrig att gå lika långt som Fischer men jag tycker att värdet på extern information är någonting som bör lyftas fram och det är det som jag försöker använda Fischer till att göra.

      Ett bra exempel är när jag tittade på Doro. Jag började med att läsa recensioner av bolagets telefoner och korrelerade klagomålen i recensionerna med de förbättringar som marknadsfördes i efterföljande modell.

      Hittills är det endast kameran i den nya smart phonen som inneburit en försämring på en punkt där tidigare recensioner har lämnat kritik. Vilket jag tror beror på problemen med att integrera en bra kamera i en tunn smart phone. I övrigt blir mobiltelefonerna bättre och bättre trots att de flesta konkurrenterna inte ens lyckas med så basala frågor som att sätta ett lagom avstånd mellan knapparna så att användarvänligheten kan maximeras för en skakig pensionär.

      När jag köpte aktierna så låg P/E på under 10, försäljarna i telebutiker lovordade telefonerna och tillväxten för smart phone segmentet låg på omkring 20 %. Så för många bolag tror jag att man kan Fischka up riktigt bra investeringar om man kan hitta rätt informationskällor. Det fungerar inte för alla bolag men där det fungerar tror jag att man kan hitta riktigt bra bolag.

      Radera
  2. När jag läste boken tolkade jag punkt 2 och budskapet överlag som att Fisher är en riktig diversifieringsivrare. Är man framgångsrik inom ett område är det läge att snabbt expandera till nästa intilliggande område och som praktexempel tog han väl som vanligt upp Motorola. Gränsen mellan diversifiering och det Lynch kallar divärrifiering (diworseification) är nog hårfin men så länge man kan växa lönsamt inom områden där man kan dra nytta av övrig verksamhet är det nog inte heltokigt.

    Punkt 3: En reflektion: Här brukar litteraturen ta upp AMD vs. Intel som ett exempel där AMD är chanslösa eftersom de på grund av sin mindre storlek måste lägga orimligt stora andelar av sina intäkter på FoU. Intel kan ligga på en bekvämt låg nivå och ändå köra över AMD. Sedan kan ju affärsområdet försvinna (dator->mobilt) så att bolaget drabbas av problem ändå.

    Punkt 5: Jag själv är ett stort fan av att kombinera bottom up-analys med top down-analys där jag jämför marginaler mot konkurrenter och också värdering för att se om något sticker ut. De danska bankerna och europeiska kraftbolag är exempel där jag har tillämpat detta och om inte annat så får man en viss förståelse för branschen när man gör en sådan övning eftersom man alltid ramlar in på annat än de rena siffrorna...

    Avslutningsvis är Fishers kriterier luriga att tillämpa för en "fåtöljinvesterare". Man kanske borde gå på fler kräftskivor för att få lite uppslag istället för att läsa årsredovisningar? ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror faktiskt att du har jobbat med värdparet på Westinghouse så du kan ha bättre möjligheter än du anar ;-). Men det får jag fråga om via andra vägar.

      Annars håller jag helt och hållet med och jag tror att AMD-Intel är ett utmärkt exempel där storleken har stor betydelse. Intel är helt enkelt så duktiga och stora att AMD får svårt att konkurrera. Fördelen är att när en regel är sann i fyra femtedelar av fallen så kan man nog tjäna en hel del pengar på de kvarvarande 20 %. Inom energibranschen verkar till exempel små och välskötta energibolag som Fortum och CEZ handlas till en ganska bra rabatt jämfört med jättarna trots att jag har svårt att se hur marknaden skulle kunna motivera ett storlekspremium.

      Radera
    2. Världen är liten? Det har jag säkert, eller åtminstone känner till dem, om de jobbar/jobbade på engineering service-delen av Westinghouse (alltså inte på bränslefabriken) under 2009-2012 när jag jobbade där. Om det är folk med Uppsalaanknytning så blir urvalet ganska begränsat ;-)

      Omkring 2007 hade AMD ett av få uppsving och då köpte jag en dator med AMD-processor vilket jag ångrar... Nu sitter jag med en Intel som fungerar svinbra!

      Radera
  3. Ser fram emot att läsa om eventuella konklusioner ang. ZeroChaos! Försökte själv hitta info om dem när jag analyserade bolaget men hittade inte mycket matnyttigt. Mailade IR på eWork angående detta också vill jag minnas.

    Fischers punkter är definitivt användbara, inte som ett direkt ramverk (det är de för utdaterade och opraktiska för) men som inspiration och något att ha i bakhuvudet. De är inte heller applicerbara på alla typer av verksamheter, och man får som tidigare nämnts komma ihåg vilket tid Fischer levde på och vilken typ av investerare han var.
    Den största lärdomen jag drog av boken var kanske hur stor och vilken slags påverkan företagskulturen och strukturen samt ledning har på företagets utveckling, och vilken skillnad det är mellan att analysera den finansiella biten och att försöka få en insikt i andra värden i företag.

    Med det sagt kan jag tycka, från det jag kommer ihåg, att Fischer lade för låg vikt vid priset och för hög vikt vid framtida potential osv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu när du nämner det kommer jag också ihåg prisfrågan. Den retade mig också.

      Radera
    2. Helt offtopic, men jag hittade en intressant pdf från Trafikförvaltningen i Sthlm och deras upphandling av konsultmäklare:
      http://www.idg.se/polopoly_fs/1.524299.1379681989!anja%20tollgard%20fagrell.pdf

      Där man till slut valde ZeroChaos. Tänkte att den kanske kunde vara intressant i din research :) Kom också på att jag har läst någonstans om att ZeroChaos har någon slags filosofi om transparent bokföring, där kunden får se kostnadsbesparingarna svart på vitt.

      Radera