En julklapp från Johanne Hildebrandt till alla läsare

För trogna läsare bör det inte vara någon någon nyhet att jag är engagerad i Försvarsfrågor och har ett brinnande intresse för att spara pengar. Därför tänkte jag samköra dessa två egenskaper och vidarebefodra en riktigt bra julklapp, nämligen en gratisversion av Johanne Hildebrandts bok "Krigare" som skildrar livet i den Svenska utlandsstyrkan.

Cornucopia har skrivit mer om det här och boken finns tillgänglig här.

Johannes egen beskrivning av detta ovanligt generösa tillgrepp är även den läsvärd.

"Krigare är ju den första djupgående skildringen av de svenska soldaternas insats i Afghanistan. Den skildrar inte bara det politiska hyckleriet och försvarsmaktens tillkortakommanden utan också de brutala och okända strider som svenskarna utkämpade sommaren 2010.
Jag vill ge bort den som julklapp så att så många som möjligt får kunskap om den verklighet som Sverige skickar sina soldater till.
(I den undersökning jag gjorde inför min inträdesanförande till Kungliga Krigsvetenskapsakademien hade 82 procent av 400 tillfrågade soldater utsatts för negativa kommentarer pga av sitt yrke, och insatsen i Afghanistan.)
Så för soldaternas skull, och det samhälle som skickar ut dem, vill jag skänka bort Krigare som julklapp så att fler kan läsa och lära." - Johanne Hildebrandt

Jag har även skrivit ett inledande inlägg om eWork men det får istället sparas till juldan.

God jul!
Aktieingenjören

Vitec, mäklaraffärer och en ny blogg

Inom mäklarbranschen sker det just nu stora förändringar då branschettan Fastighetsbyrån köper upp branschtvåan Svensk fastighetsförmedling.

DI.se rapporterar att den nya jätten totalt kommer att ha ca 35 % av marknaden men det verkar som att man i pressmeddelandet valt en så låg siffra som möjligt för att undvika anklagelser om oligopolbildning. För den som vill ha en noggrannare analys av marknaden föreslår jag därför Karin Fribergs blogg där hon skrivit om marknadsandelar här och om affären här. Jag har även lagt till henne till blogglistan även om jag egentligen försöker hålla blogglistan fokuserad på värdeinvesteringar. Men eftersom jag anser att alla med intresse av bostadsköp och/eller Vitec bör läsa bloggen får hon en plats ändå.

Personligen ser jag nackdelar för Vitec i och med affären då antalet potentiella kunder minskar. Men samtidigt misstänker jag att affären kommer att ställa till en sådan oreda på mäklarmarknaden att det gynnar ett stabilt företag som Vitec gentemot de andra konkurrenterna. Mäklarsamfundets nya system Mspecs lär åtminstone få svårt att få kunder då många mäklare redan nu anser att Fastighetsbyrån blivit för mäktigt då de direkt kontrollerar hälften av Hemnet samtidigt som de är den absolut största aktören inom Mäklarsamfundet.

Den nystartade bloggen Småbolag&Undantag har räknat lite på hur Vitecs resultat kan påverkas av affären och jag tycker att bedömningen ser rimlig ut.

Fischer del 2, operativ skicklighet och ledning

Någonting som jag ofta framhåller är behovet av operativ skicklighet vilket jag brukar definiera de anställdas förmåga att tillsammans bedriva en effektiv verksamhet. En skicklig styrelse och en kompetent ledning drar upp riktlinjerna för detta arbete men själva utförandet måste i allmänhet delegeras till ett stort antal anställda som i sin tur även måste kunna ge feedback upp till ledningen för att driva bolaget framåt.

När det här samspelet bryter samman infaller vad vi i Försvarsmakten kallar en systemkollaps. Att återuppbygga förtroendet efter en systemkollaps är en lång och komplicerad process som måste påbörjas så fort som möjligt. Annars finns det en mycket stor risk att nyckelpersoner inom verksamheten lämnar och särskilt konsultfirmor är känsliga för den här typen av omställningar då de anställda oerhört snabbt kan byta arbetsgivare om de är missnöjda med sina chefer (vilket även är varför jag anser att eWork är oerhört mycket mer intressant än traditionella konsultfirmor).

Operativ skicklighet

4. Does the company have an above-average sales organization.

Det här är det kriterium som för mig dödar de flesta investeringscasen. Det finns oerhört många bolag vars idéer ligger rätt i tiden och bygger på teknik jag tror på. Men det som skiljer dessa bolag från de case som jag faktiskt investerar i är att ett lämpligt investeringscase alltid måste ha bevisat att de klarar av att sälja med god lönsamhet. Ett bra exempel på ett bolag som skulle kunna utvecklas till ett investeringscase är Mindmancer som levererar security as a service genom att kombinera bildanalys med traditionell kameraövervakning för att på ett kostnadseffektivt sätt kunna skicka ut väktare vid behov.

Affärsidén verkar klockren men till noteringspriset (P/E 25) är investeringen oerhört riskfylld då de saknar en bekräftad förmåga att konkurrera med t.ex. Nyx vars konkursbo som Securitas köpte upp. En affärsidé kan helt enkelt aldrig vara värd P/E 25. För rättfärdiga en sådan värdering krävs det att bolaget ska ha bevisat en hög effektivitet i hela värdekedjan från kund till kundanpassad utveckling för framtida produkter.

6. What is the company doing to maintain or improve profit margins.

Lönsamhet är A, B och C i all affärsverksamhet och när bolag offrar marginaler för omsättning så ska man alltid vara vaksam. Just nu är det två bolag som fångat mitt intresse på området.

För eWork känner jag osäkerhet om satsningen på volymaffärer kommer att falla väl ut eller inte. Om satsningen är lyckosam och erbjuder eWork ett mer effektivt nätverk av konsulter kan det vara en oerhört lönsam satsning. Men samtidigt är jag inte helt säker på om satsningen verkligen bygger värde eller om det handlar om att befästa en lågmarginalaffär där konkurrenter förhindras etablera sig på marknaden.

Phonera är en liten aktör inom företagstelefoni och internetuppkopplingar som jag fått upp ögonen för via Svenskt Kvalitetsindex. Fast telefoni har tidigare varit deras huvudområde men i dagsläget satsar man allt mer på att även erbjuda sina kunder IP-telefoni och molntjänster. I takt med att allt fler väljer bort fast telefoni har man varit tvungen att anpassa verksamheten och därför valt att bygga ut ett flertal serverhallar för att hantera företags behov av molntjänster. Satsningarna har tagit rejält på kassaflödet men om de faller väl ut kan de bidra till en mycket fin lönsamhet för Phonera.

7. Does the company have outstanding labor and personnel relations.

I affärspressen talas det mycket om företagsledningar och deras påverkan på bolag, men i slutändan är det oftast helt andra anställda som har ansvar för tillverkning, försäljning och utveckling. Som utomstående investerare är det här ett mätetal som i allmänhet är svårt att få en uppfattning om men kommentatorsfält och mitt eget bloggande har skapat en hel del möjligheter. Artiklar om Scandic Hotell visar t.ex. snabbt ett utbrett missnöje med den nuvarande ledningen i bolaget och besök på hotellen ger även de klagande anställda rätt i mycket av deras klagan. I Sandvik är bilden mer blandad då det är tydligt att många av de anställda är oroliga för bolagets framtid men fortfarande starkt identifierar sig med bolaget och vill arbeta för förbättring.

Via bloggen har jag även fått exempel på att både Vitec och eWork har anställda som brinner för sina företag. Jag kan aldrig korsförhöra anställda men när anställda på eget bevåg tar kontakt med mig på sin fritid ser jag det som en tydlig indikation på att man har en stark emotionell koppling till bolaget vilket jag ser som mycket positivt.

  

8. Does the company have outstanding executive relations?

9. Does the company have depth to its management?

Det här är troligtvis två av de punkterna som är absolut svårast att mäta för småsparare. Personer i ledande ställning har i allmänhet ett väl utvecklat sinne för diplomati och dessutom strikta riktlinjer för att inte säga för mycket. Det är med andra ord svårt att fånga upp en genuin entusiasm på samma sätt som man kan göra med vanliga anställda. Därför har jag istället valt att börja använda nyckeltal i form av anställningstid och andelen internrekryteringar till ledningspositioner.

Därför följer jag alltid upp hur länge folk har jobbat inom bolaget samt om de har rekryterats internt eller externt till ledningen i mina bolagsanalyser.

10. How good are the company’s cost analysis and accounting controls?

Talesättet “shame on you if you fool me once, shame on me if you fool me twice” gäller nästan bättre inom finansvärlden än inom kärlekslivet. Jag har tappar räkningen på hur många oväntade kostnadsökningar som drabbat bolag såsom Northland Resources och PA Resources. Jag hade även tänkt att skriva om Candyking (vilket Finansnovis gjort här) men ägarnas beslut att stoppa nynoteringen har gjort det överflödigt.

Övrigt

11. Are there other aspects of the business, somewhat peculariar to the industry involved, which will give the investor important clues as to how outstanding the company may be in relation to its competition? 

En ganska självklart punkt och jag tycker att Aktiefokus och Värdebyrån bör stå som lämpliga förebilder för den här typen av arbete även om mitt eget arbete med Moberg Pharma kan vara av intresse för personer intresserade av läkemedelsutveckling (länk 1, länk 2).

Showstoppers

12. Does the company have a short-range or long-range outlook in regard to profits?

Candyking har redan nämnts men även Sanitec är ett mycket bra exempel på ett bolag där ägarna har sminkat bruden inför börsintroduktionen. Vilket innebär att bolaget kommer att stå inför en lång återhämtningsperiod innan de kan börja generera avkastning till de nya ägarna. 40 % 20 år har gjort en mycket bra sammanfattning över vilka nyckeltal som ger goda indikationer på den här typen av aktiviteter (länk) och totalsågar därigenom Sanitec.

13. In the forseeable future will the growth of the  company require sufficient equity financing so that the larger number of shares then outstanding will largely cancel the existing stockholders benefit from this anticipated growth?

Nybörjare på börsen glömmer tyvärr ofta bort den här fråganoch Redeye svämmar nästan över av ”analyser” där man glömmer bort hur svårt det är för högriskbolag att ordna med sin finansiering. Eftersom andelen läsare som är intresserade av förhoppningsbolag är förhoppningsvis ganska låg så tänkte jag istället använda två grafer ifrån min jämförelse av nischade programvarubolag (förövrigt ett bra exempel på en branschanalys) för att illustrera problematiken.

Addnode är en framgångsrik förvärvsmaskin som gör återkommande uppköp av mindre programvarutillverkare som kan anses komplettera deras kunderbjudande. Readsoft har istället valt att fokusera på organisk tillväxt då de har världsledande programvara för automatiserad dokumentinläsning och dokumenthantering som de numera säljer globalt. Så här ser deras omsättning ut i absoluta tal under de senaste åren.

Om man bara jämför siffrorna i absoluta tal ser det alltså ut som att Addnodes tillväxtstrategi har varit massivt överlägsen Readsofts organiska tillväxt (Readsoft har under perioden dubblats medan Addnode femdubblats). Men om vi istället normerar bolagens omsättning och räknar på omsättning per aktie får vi följande tillväxtkurvor:

Jag har skrivit en hel del om både Vitec och Formpipe Software men deras exceptionella tillväxt beror på köp av kvalitativt underlägsna bolag som ni kan läsa om i bloggarkivet från augusti och september 2013.

14. Does the management talk freely to investors about it affairs when things are going well but “clam up” when troubles and disappointments occur?

För att en VD ska få lön måste han antingen sälja till sina kunder eller till sina aktieägare. Kurspåverkande information måste självfallet meddelas marknaden så snart som möjligt men när VD rutinmässigt sprider ”icke-nyheter” via pressmeddelanden bör man som aktieägare dra öronen åt sig. Fingerprint Cards har nyligen fått kritik för detta och min taktik är att alltid kontrollera pressarkiv och bolagsrapporter från de senaste kriserna för att skapa mig en bild av ledningens kommunikation. Målet är att hitta bolag med konsekvent informationspolicy och en hanterbar mängd floskler även i kristid.

15. Does the company have a management of unquestionable integrity?

Jag skrev ett inlägg om de värsta excesserna redan i fredags. Men det finns även en stor gråzon som är svårare att bedöma och jag brukar försöka utvärdera ledningens förmåga att förutspå framtida problem samt huruvida de tar ansvar för eventuella misslyckanden. Om bolagen får godkänt på detta och de ovanstående punkterna anser jag att ledningen har en förtroendeingivande ledning. Rent generellt anser jag att det här är en av de punkter där värdebloggare ofta slarvar i sina analyser och nöjer sig med att skriva "jag har inte hittat någonting att anmärka på".

Maria Wetterstrand (mp), nästa verktyg för att lura småsparare (Cortus Energy)?

Redeye som säljer analyser åt bolag som vill marknadsföra sig mot småsparare har även ett aktivt användarcommunity. Det mesta som skrivs där håller en mycket låg kvalitet men ibland kommer det upp guldkorn och oftast står grinig1 bakom dessa. I det här fallet handlar det om ett extremt långt inlägg om olika knep som använts för att blåsa oss aktieägare (läs det här) men delar av inlägget var så spektakulärt att jag tyckte det var en bra marknadsföring för resten av inlägget.

Ett knep som alltid skapar uppmärksamhet i pressen verkar vara att rekrytera en aningslös kändis till att skänk stjärnglans åt styrelsen. Det senaste exemplet på en sådan stjärna är Kajsa Bergkvist som nu fått sitt namn släpat i smutsen av Cefour skandalen men innan dess har bland annat Magnus Hedman (Trig) och Henrik Schyffert (Metromark) gjort bort sig på liknande vis.

I det här fallet har Cortus med Per-Olov Norberg (ej dömd men nödvändig medhjälpare i Trustor) och Ulrik Jansson dragit en riktigt vinstlott då man rekryterat Maria Wetterstrand till styrelsen för clean-tech bolaget Cortus. Även om jag personligen anser att det är minst lika dumt att rösta på Miljöpartiet för att man tycker om miljön, som det är att rösta på Sverigedemokraterna för att man gillar Sverige. Är Maria Wetterstrand med sin bakgrund i Miljöpartiet är en perfekt reklampelare för Cortus. Hon saknar dessutom erfarenhet av arbete inom privat näringsliv vilket kraftigt minskar risken för obehagliga frågor.

Eftersom bedragare sällan nöjer sig med att blåsa småsparare en gång (Eric Forss var t.ex. tidigare i ledningen för Forcenergy) kan grinig1:s inlägg vara av stort intresse för oss aktiesparare.

Bland annat fick Stig Norberg, VD för North Chemicals sig en omgång för oegentligheter i CV:t som jag inte visste om. Att köpa aktier i bolaget vid IPO:n har aldrig varit på tapeten men jag har tänkt att följa det senare och då är det bra att ha koll på alla former av oegentligheter.

Fischers 15 punkter, del 1

Philip A. Fischer är en av investeringshistoriens stora ikoner. Men till skillnad från Benjamin Graham skrev han inte ett tidlöst verk med en serie enkla instruktioner för att undvika dåliga investeringar. Fischers böcker är istället skrivna utifrån ett perspektiv där han var en inflytelserik person inom den amerikanska affärsvärlden där han kunde utnyttja både sin status och sitt nätverk för att få tag på stora mängder information. Årsredovisningar var därför inte hans högsta prioritet (däremot god tvåa) utan istället såg han till att komma i kontakt med kunder, leverantörer och anställda till det företag han ville investera i och utnyttjade därefter sina kontakter för att få kontakt med ledningen för ytterligare frågor. Som kapitalförvaltare saminvesterade han dessutom ofta tillsammans med andra fonder vilket innebar att företagsledningar hade stora incitament att ge honom insikt i bolaget och jag är skeptisk om hans verksamhet hade varit laglig i dagens samhälle.

Han arbetade dessutom i en makromiljö som jag misstänker kompenserade flera svagheter i hans checklista. Han verkar till exempel inte ha oroat sig för internationell konkurrens i någon större utsträckning och hans informationsnätverk var kraftigt orienterat gentemot banker som på den tiden hade långt mindre konkurrens från riskkapitalbranschen.

Som privatinvesterare är det alltså svårt att efterlikna honom men med det moderna informationssamhället och lite god vilja kan även vi vanliga investerare få fram mycket information. Själv har jag t.ex. haft intressanta samtal med nyckelpersonal på både Beijer Alma och Vitec samtidigt som en blöt kräftskiva i Västerås gav mig en del information om att arbeta med eWorks värsta konkurrent ZeroChaos som jag just nu försöker verifiera.

I en miljö där marknaden för förhoppningsbolag har exploderat och där staten numera uppmuntrar till investeringar. Anser jag att det finns en hel del goda tankar från Fischer som är till användning även för en modern småsparare. Hans lista ger nog fler falskt positiva svar idag än på 60-talet, men bolag som Sanitec och Candyking skulle ha klart svårare att få igenom sina IPO:er om fler placerare utnyttjade Fischers lista när de utvärderar bolag.

Hans lista på 15 punkter är ganska omständig men jag tänkte utgå från listan och sedan gruppera likartade punkter och lyfta fram olika exempel.

Tillväxtpotential

1. Does the company have products or services with sufficient market potential to make a sizable increase in sales for at least several years?

2. Does the management have a determination to continue to develop products or processes that will still further increase total sales potentials when the growth potentials of currently attractive product lines have largely been exploited.

3. How effective are the company’s research and development efforts in relation to it’s size.

Min tumregel för “tillräcklig storlek” är att bolaget ska kunna växa till en storlek där bolagets försäljning ska kunna motivera minst dubbla priset med en direktavkastning på över 7 %. Tumregeln är dock flexibel och för bolag med bevisad lönsamhetspotential (t.ex. danska banker) är kravet enligt tumregeln medan rena tillväxtbolag helst ska ha en omätbar marknadspotential. Ett bra exempel på förhoppningsbolag som misslyckas på detta kriterium är Fingerprint Cards där det nuvarande priset kräver fantastisk försäljningsökning och markandsandel se här för uträkning). Med nuvarande börsvärde har man alltså redan prisat in hela bolagets fulla försäljningspotential och faller därmed redan på Fischer punkt 1 som investeringsobjekt.

 

Ett intressant (ur ett tekniskt perspektiv) bolag som just nu håller på att noteras är Cybaero som tillverkar UAV:er och är baserat I Linköping.  Till skillnad från Fingerprint Cards är det omöjligt att beräkna en marknadspotential,  men mellan tummen och pekfingret är det tydligt att de med framgångsrik försäljning kan göra skäl för sitt planerade börsvärde.  Däremot faller de för mig på Fischer punkt 2 då jag har mycket svårt att se hur de på sikt ska kunna konkurrera med stora konkurrenter såsom SAAB. Deras nuvarande UAV är baserad på kunnande som flera nyckelpersoner har fått på just SAAB och kan säkert vara konkurrenskraftig. Men på sikt tror jag att Cybaero kommer att sluta precis som personbils-SAAB då man helt enkelt inte har resurserna som krävs för fortsatt utveckling och försäljning på en hårt konkurrensutsatt marknad.

Ett litet bolag som däremot ofta imponerar på mig är Doro som konsekvent lyckas placera sig som det bästa alternativet i konsumenttester för seniormobiler. När Toshiba meddelade att deras Japanska seniormobiler skulle släppas i Frankrike trodde jag att racet var över för Doro som är beroende av att integrera hårdvara från den öppna marknaden. Men utifrån de senaste konsumenttesterna verkar det onekligen som att Doro inte lider av ett teknikunderläge och dessutom verkar man vara överlägsen på att utveckla vad kunderna vill ha snarare än vad teknikerna tror är bra vilket visar på att deras utvecklings & designavdelning gör ett mycket bra jobb. Ett annat svenskt bolag som levererar på det här området är Axis som AnotherValueinvestor skrivit om och som i dagsläget är en världsledande tillverkare av nätverkskameror trots att konkurrenterna backas upp av finansiellt starka konglomerat.

                                

Finansiell stabilitet

5. Does the company have a worthwhile profit margin.

Fischer investerade mycket i bolag som Texas Instruments och The Aluminium company vilket var företag som i bröt igenom på 50- och 60- talet då teknikutvecklingen gav ett massivt tryck på de industrier som klarade av att tillverka halvledare och högkvalitativa legeringar för fordons- och vapenindustrin. I den miljön var ”boom and bust” naturligt då etablerade företag kämpade om att fylla upp efterfrågan på de nya produkterna. Precis som inom dagens råvaruindustri innebar detta växelvis perioder av höga priser med hög lönsamhet och lågkonjunkturer då de svagaste aktörerna slogs ut.

Det här är bland annat ett av skälen till varför jag aldrig tittade närmare på Northland Resources. Med den infrastruktur och de investeringar som krävdes var det i mina ögon mycket osannolikt att Northland Resources skulle kunna får ned brytkostnaderna till en sådan nivå att de skulle kunna konkurrera med befintliga gruvor vid en lågkonjunktur.

Men rent praktiskt anser jag att Fischers ointresse för icke-växande bolaget lyser igenom lite väl kraftigt i listan. Precis som Lynch framhåller kundens informationsövertag (och inte fokuserar på värdeanalys) misstänker jag att Fischer tar finansiell stabilitet som en självklarhet och istället fokuserar på de punkter där han anser att hans egna kollegor är svaga.

Fler punkter kommer senare men för att uppmuntra till en lite mer engagerad debatt på enskilda punkter tänkte jag dela upp listan i lämpliga delar i takt med att jag blir klar.

Apple – Världens största småföretag

Att bolag har en sammanhållen och tydlig affärsidé kan vara både en fördel och en nackdel. I mina analyser tar jag upp den här frågan i både positiva ordalag (tillväxtpotential) och i negativa ordalag (diversifiering).

Fördelar med en låg diversifiering

Det bolag som i dagsläget är världsmästare på att bedriva verksamhet med låg diversifiering och hög framgång är Apple. Tittar vi på deras intäkter ser vi att intäkterna domineras av deras mobiltelefoner som där man traditionellt utmärker sig genom att ha exceptionellt få sorter till försäljning om man jämför med de djungler av modellnamn som Samsung och Sony håller sig med. Förutom mobiltelefonerna erhåller man betydande intäkter ifrån iPads och datorer och tillsammans har utgör dessa produktområden 87 % vilket innebär att man lyckats bygga upp ett av världens mest lönsamma företag där nästan alla intäker kommer från ett produktsortiment med ungefär ett 10-tal olika modeller på marknaden åt gången.

Med facit i hand är det även tydligt varför Apples strategi med låg diversifiering har varit fullkomligt överlägsen Microsofts diversifierade strategi. Microsoft har brännt enorma summor pengar på nya projekt samtidigt som affärsområdescheferna ofta bekämpar varandra (exempel) vilket innebär att strategin blir både ryckig och misslyckad. Under 2013 har man t.ex. både släppt Windows 8 för att bli en plattform som knyter samman TV-apparater, datorer och mobila enheter från olika tillverkare. Samtidigt som man köpt upp Nokia vilket innebär att man i princip har antagoniserat varenda tillverkare av mobila enheter för en Windows-miljö. Med tanke på att Windows 8 dessutom blev så användarfientligt att PC-försäljningen rasat lär de här intressekonflikterna utgöra ett typfall i framtida ledarskapslitteratur över strategiska katastrofer.

Genom att hela tiden hålla en tydlig affärsidé (vi säljer användarvänlig hårdvara) har Apple kunnat undvika den här typen av klavertramp. Itunes och MacOS är viktiga produkter men i grund och botten handlar all mjukvaruutveckling på Apple om att bygga ett attraktivt ekosystem där användaren är beroende av att uppgradera till ny hårdvara från Apple. Med en smal kärnverksamhet blir eventuella konflikter enklare att lösa då de innehåller färre särintressen och med en extrem ledarkaraktär som Steve Jobs kunde man hela tiden driva bolaget i en tydlig riktning.

Nackdelar med en låg diversifiering

Bolag med en låg diversifiering av intäkterna blir samtidigt oerhört exponerat för misstag och externa händelser. Nokia och Blackberry var till exempel länge ledande mobiltelefontillverkare men när man förlorade sitt ledarskap på marknaden fick man oerhört snabbt en looserstämpel som man inte klarade av att skaka av sig innan resurserna började sina.

Apple hade liknande problem under stora delar av 90-talet men en kombination av starka nischer (persondatorer för grafiska designers, bra servrar och PC:s för hipsters) och en stegvis utveckling mot moderinriktade produkter i form av iMac, iPod, MacBook och iPad gjorde att man kunde vända trenden och utvecklas till det bolag vi ser idag.

Mitt mål med det här inlägget

Vad jag vill visa med det här inlägget är att målet med att mäta diversifieringen av ett bolag bör vara att klassificera bolaget snarare än att värdera det. Ett bolag med låg diversifiering är ofta lättare att följa men har även större förändringsbenägenhet vilket ökar sannolikheten för både stora vinster och stora förluster.

Att vara medveten om detta är därför oerhört viktigt för en aktiv värdeinvesterare. Däremot utgör det inte på egen hand en lämplig indikator på huruvida bolaget är ett attraktivt investeringsobjekt eller inte.

I min egen portfölj är Doro det tydligaste exemplet på ett bolag som har en extremt sammanhållen och tydlig affärsidé (mobiltelefoner för pensionärer). I dagsläget är de bäst i världen på att tillverka den här typen av mobiltelefoner och man växer kraftigt tack vare detta. Samtidigt är mobiltelefoner en notoriskt tuff marknad och jag följer därför upp recensioner på ämnet varje kvartal för att minska risken.

För läsare som är intresserad av vilka affärsmodeller som genererar de högsta vinsterna kan jag även rekommendera CNN:s lista på världens 25 mest lönsamma bolag.

Etik, moral och lagar

Ända sedan Alliance Oil skandalen började rullas upp har jag varit sugen på att skriva någonting om förtroende och hur man bäst maximerar sannolikheten för att investera i bolag där ledning och huvudägare inte aktivt lurar dig.

Men innan dess har jag trillat in lite på rättsfilosofi och behovet av både lagar och normer. I Sverige är det på modet att vara normkritisk och vi har dessutom ett utpräglat liberalt samhälle med en nästintill oinskränkt äganderätt. Det här innebär att normer och moraliskt fördömande ofta får stå tillbaka för vad som istället kan anses vara juridiskt rätt. När banker kallar sina säljare för ”rådgivare” och lurar på sina kunder uppsminkade indexfonder blir det enligt ett sådant synsätt olämpligt att klaga och vi får även en motreaktion där debattörer föreslår drakonisk lagstiftning i syfte att straffa omoraliskt beteende via rättsväsendet (ett tips är att läsa Morgonsur om nackdelarna med detta).

Däremot är det inte en sådan verklighet vi lever i. Alla våra handlingar sker snarare på en gråskala där allting från idealisk moral (ge bort sina pengar och skjuta sig själv för att minska den globala uppvärmningar?) till den svartaste omoral (mord, våldtäkt etc) finns representerat. Lagen sicksackar sig därefter genom denna gråskala av mänskligt beteende och i vissa fall speglar lagen våra värderingar mycket väl (mord är olagligt), i andra fall lämnar den ett stort utrymme för omoraliskt beteende (t.ex. bluffakturor) och ibland är vi inte överens om det bör vara lagligt eller inte (t.ex. Muhammed-bilder).

Hur jag visualiserar den moraliska gråskalan med en hård linje av lag.

Lagen ställer dessutom olika förväntningar på hur väl vi förväntas kunna ta hand om oss själva. Konsumentlagstiftning och arbetsskyddslagstiftning är t.ex. i det närmaste drakonisk då företag med juridiska specialister har ett stort kunskapsövertag gentemot en enskild kund eller arbetare. Egna företagare är däremot klart mer exponerade och detsamma gäller för oss som frivilligt givit oss in på finansmarknaden.

Som investerare är vi oerhört exponerade mot antingen våra bank”rådgivare” eller gentemot de företag vi äger aktier i. Att lagstifta bort den här risken är i det närmaste omöjligt och det är därför nödvändigt att vi vidtar åtgärder för att skydda oss mot både inkompetens och illvilja för det finns verkligen gott om båda.

Med det nya investeraravdraget finns det dessutom helt nya incitament och argument för att lura oss småsparare och för den som inte redan har utvecklat en tillräcklig cynism  har jag därför sammanställt en lista på exempel där människor i samhällsledande positioner ägnat sig åt omoralisk eller skadlig verksamhet utan att kunna dömas för det. 

• Karin Enström råljuger om försvaret (igen).
• En ohelig allians mellan analytiker och EQT lurar småsparare.
• Alliance Oil och den stora blåsningen.
• Countermine fejkar testresultat för att säkra vidare nyemissioner.
• Känd aktiebloggare och Redeye-profil dömd för ekobrott.

Majoriteten av alla människor är trots allt både moraliska och regelföljande. Men som investerare är vi exponerade för en miljö där moral och lag ofta skiljer sig kraftigt åt och det måste vi komma ihåg.