Sammanställning över CEZ:s kraftverk

Långfredagen är ju till för att associeras med Jesu-lidande och vad kan väl då vara bättre än att läsa igenom en lista med alla kraftverk som ägs av CEZ?

Kärnkraft
Temelín	2000
Dukovany	2000
Totalt	4000
Kolkraft
Dětmarovice Power Station	800
Hodonín Power Station	105
Chvaletice Power Station	800
Ledvice Power Station	330
Mělník Power Station	770
Počerady Power Station	1000
Poříčí Power Station	165
Prunéřov Power Station	1490
Tisová Power Station	295
Tušimice Power Station	800
Elcho Power Station	220	Polen
Skawina Power Station	492	Polen
Varna Power Station	1260	Bulgarien
Totalt	8527
Vattenkraft
Lipno	122
Orlík	364
Kamýk	40
Slapy	144
Štěchovice	23
Vrané	14
Střekov	20
Totalt	727
Pump-vattenkraftverk
Dalešice	450
Dlouhé stráně	650
Štěchovice	45
Totalt	1145
Vindkraft
Fântânele Wind Farm	600	Rumänien
	600
Solkraft
Mimoň Solar Park	18
Ralsko Solar Park	38
Ševětín Solar Park	30
Vranovská Ves Solar Park	16
Totalt	102

Finansporr och desinformationsflöden

Lundaluppens inlägg (med många bra kommentarer) fick mig att tänka på Fantasy Premier League som är en annan av mina nördiga hobbies. Spelet är gratis och går ut på att spelaren sätter samman ett lag med 15 fotbollsspelare och under en säsong ska försöka få så många poäng som möjligt. Spänningen består i att man varje vecka får en fri övergång (fler kostar poäng) och att man inför varje vecka ska välja ut en optimal startelva.

Jag började experimentera med spelet under säsongen 2009/2010 då jag var nyfiken på om en person helt utan fotbollskunskap men med god erfarenhet av spelteori och statistik kunde konkurrera med fotbollsnördar. På sätt och vis var det här ett förtest för mitt aktiesparande även om det finns vissa skillnader mellan investerare och fotbollsfans. Målet för första säsongen var att jag aldrig skulle titta på några Premier League matchar utan istället följa ett fåtal experter och deras recensioner av matcherna för att identifiera spelare till min ”spelarportfölj”. Experimentet gick över förväntan och redan första säsongen vann jag den lokala ligan.

Efter första säsongen flög speldjävulen i mig och jag började även titta på Premier League men de senaste två säsongerna har jag inte haft tid att titta på några matcher men har fortsatt med spelet. Trots det här informationsunderlaget har spelet faktiskt gått bättre och just nu ligger jag omkring plats 10 000 vilket innebär topp 0,4 % eftersom ca 3,1 miljoner människor (okänt antal inaktiva) spelar spelet

Jag är övertygad om att Premier League tittandet under några säsonger har bidragit med erfarenhet som hjälper mig att sålla bland experternas åsikter i dagsläget. Däremot är jag osäker på hur mycket varje extra timme lagd på Premier League i dagsläget faktiskt skulle öka min nuvarande prestation i spelet. Det finns en hel del saker jag kan bli bättre på men frågan är om ett större informationsflöde skulle öka eller minska de svagheterna.

Ju mer jag tänker på det, destor mer känner jag att Fantasy Premier League spelande bygger på ungefär samma principer som framgångsrikt Aktiesparande och två av mina största lärdomar har varit att:

Tid ger erfarenhet och erfarenhet ger pengar

Det finns inget sätt att entydigt förutspå framtiden. Däremot finns det ett enormt stort antal olika parametrar som var och en är insignifikanta men som tillsammans ger indikationer på hur framtiden kan utvecklas. Värdefällor är vanligt inom både Fantasy Premier League och aktiesparande och det är bara genom erfarenhet som vi kan lära oss att tyda mönstren som visar på en värdefälla.

Det bästa botemedlet mot den här typen av bolag är att hela tiden kritiskt utvärdera både sina egna och andra människors portföljer för att lära dig hitta svaga varningstecken i bolag. I tider med stora kursökningar finns det säkert många läsare som fått upp aktieintresset och snabbt vill ”komma in på marknaden” men mitt tips är att läsa 40 % 20 års senaste inlägg och skynda långsamt in på marknaden. På så sätt kan du kanske både ”tajma marknaden” och bygga erfarenhet innan du är fullinvesterad.

Viken av att undvika desinformation

Årets stora succéspelare i Fantasy Premier League har varit Yaya Touré. Traditionellt har han varit en oerhört atletisk mittfältare som främst varit känd för hans styrka i defensiven och en löpstyrka som ger honom möjlighet att driva bollen upp i banan innan han spelar den vidare till mer offensivt skickliga spelare. Spelstilen ger dåligt med poäng i Fantasy Premier League och när han helt plötsligt började göra mål i höstashävdade många ”experter” att det var tur och att han var ett ”casuals choice” som gynnade okunniga nybörjare som köpt honom på grund av att han var ett känt namn och hade tur just då. 31 matcher senare är han fortfarande ligans högst presterande spelare och folk är oerhört frustrerade över att de inte köpte honom innan ”nybörjarna” drev upp priset.

Jag var tyvärr lite färgad av experterna och sålde honom i samband med att jag fick en ursäkt att ”casha in” på prisökningen i julas. Men lite senare köpte jag tillbaka honom till ett högre pris då ryggproblemen visade sig vara temporära (liten påverkan på Q3 resultatet för att tala aktiespråk) och målskörden fortsatte. Kenny har gjort liknande misstag (men tjänade på det…) och jag är fortfarande osäker på om jag borde ha minskat i Doro eller inte när aktien låg högt i vintras. Men med tanke på att P/E aldrig gått över 16 så har jag svårt att minska ned i ett bolag med Doros historik.

Så även om du tänker att du kan behandla informationen med sund skepsis är det lätt att trilla dit när desinformationsflödet maler på. Jag blev till exempel alldeles nyss återigen sugen på Readsoft (analys här) efter att ha läst DI.se:s hausse om att de kunde vara en uppköpskandidat. Men rent krasst är det här värdelös information. Ingen köpare lär vara intresserade av Readsoft om inte det fundamentala värdet kraftigt överstiger aktiepriset.

Med tanke på att det är lättare att bedöma fundamentala värden än att gissa vad investerare planerar i hemlighet tillför den här typen av rykten ingenting av värde för aktiesparare som mig. Är värdet högre än priset bör jag köpa och ibland leder det till att någon annan köper mina aktier, däremot spekulerar jag inte i uppköp även om Dagens Industri har tagit fram den stora slagrutan och traskar runt Stockholmsbörsen i jakt på uppköpskandidater.

Jämförelse mellan Mekonomen och Bilia

Vi köpte vår nya bil på Bilia men kommer att serva den på en Mekonomen verkstad. I kombination med att en läsare på en annan blogg frågade om Bilia eller Mekonomen var det bästa aktieköpet tänkte jag att det här inlägget kunde vara intressant att skriva.

Men svaret på frågan är Mekonomen.

Men inlägget blir lite väl kort och godtyckligt med det svaret. Så jag tänkte använda Börsdatas nya analystjänst för att jämföra bolagens utveckling de senaste tio åren utan att ens öppna en årsredovisning.


Bilia har sett till omsättningen hela tiden varit ett större företag med 5 ggr högre omsättning i 2004 och 3 ggr högre omsättning 2014. Resultaten har däremot relativt lika vilket beror på att Bilia har lägre marginaler än Mekonomen.

Det är oerhört svårt att se skillnader i grafer där en av linjerna ligger så mycket högre än de andra och jag brukar därför normera mina siffror genom att dela omsättning och resultat för varje år med omsättning eller resultat för år 1. På så sätt kan vi i grafen se saker som att "Meknomens resultat 2007 var 3 ggr högre än resultatet 2004" vilket ger en bra bild av både tillväxt och stabiliteten i bolagets verksamhet.

Här ser vi tydligt skillnaden i investeringskvalité mellan Bilia och Mekonomen. Även om Mekonomens tillväxttakt sjunker i framtiden så verkar bolaget vara oerhört mycket mindre konjukturkänsligt än Bilia.

En bottom-up approach på samma problem

Jag hade egentligen inte en aning om hur graferna såg ut när jag planerade det här inlägget. Men i grund och botten handlar det om att båda företagen tillhör "bilbranschen" men med helt olika affärsmodeller.

Mekonomen tjänar pengar på service och då främst service av bilar som är lite äldre och där ägarna ej längre är villiga att betala premium för service hos en auktoriserad verkstad. Förändringar i nybilsförsäljningen har därför minimal påverkan på Mekonomen utan snarare är deras intjäning beroende av den totala mängden bilar som är 5 till 20 år gamla och hur hårt de slits.

Bilia är i grunden ett bilhandelsföretag men som även erbjuder sina kunder omfattande service och andra tjänster. För de flesta svenskar är Bilia synonymt med Volvo. Men på olika orter är man ortens agent för nybilsförsäljning av Volvo, Renault, Ford, Hyundai och Dacia samtidigt som man utför auktoriserad service på dessa märken.

Jag köpte lustigt nog en Saab på Bilia men det berodde på att den gått som inbyte för en ny Ford Mondeo vilket även visar på var fokus för Bilias verksamhet ligger. Genom att sälja nya bilar kan man även sälja begagnade bilar och kunder som köper rätt märke (inte Saab) har även potential att bli återkommande kunder av service.

Det här innebär att Bilia är konjunkturkänsligt då deras intäkter är både direkt beroende av nybilsförsäljning och indirekt beroende då dessa inköp generar framtida service-kunder.

Bolagens värdering

Mina snabbvärderingar plockar inte upp de starka kassaflöden som 40 % 20 år skrivit om. Men de ger en bra bild av hur mycket premium som marknaden är villig att betala för ett stabilt serviceföretag gentemot ett konjunkturberoende bolag som Bilia.
 
Mekonomen
P/S: 1,1
P/E: 21,6
Dir: 3,8 %

Bilia
P/S: 0,3
P/E: 18,5
Dir: 4,2 %

Mekonomen värderas alltså cirka 10-15 % högre tack vare sin mindre konjukturkänslig verksamhet och vad jag uppfattar som en större tillväxtpotential. Jag tänker i dagsläget inte köpa aktier i något av bolagen men jag tycker att det är ett bra exempel på hur vardagslogik kan bidra till rimliga investeringar.

Aprilskämt!? Som ett verktyg för investeringar

Mitt föregående inlägg var så klart ett aprilskämt och att få svar med både frågetecken och utroptstecken var exakt vad jag var ute efter. För den som känner mig som investerare (vilket Spartacus och Finansnovis uppenbarligen gör) är inlägget både oväntat och okaraktäristiskt. Det tog egentligen inte särskilt mycket jobb att leta bolag till bloggen. Men skillnaden mellan vad jag skrev och en seriös genomgång var tillräckligt liten för att få till de där frågetecknen efter aprilskämtet!

Fördelen med att förvandla inlägget till ett aprilskämt var främst att det låter mig kliva ut ifrån mina egna ramar och begränsningar för att ställa frågor som jag annars inte konfronteras med. Logiken bakom aprilskämtet är alltså ungefär densamma som varför jag tycker att det kan finnas en poäng med att sätta upp aktieportföljen som en startelva i fotboll.

Värt att nämna är dessutom att jag egentligen bara lurades på tre punkter; jag har inte bestämt mig för att göra investeringen, jag äger ingen fonduegryta och Almaz Antey är inte börsnoterat. I övrigt är allting i inlägget sant även om jag medvetet uttryckte mig på ett sätt som jag vanligtvis inte skulle göra. Att hylla Franska och Ryska företag för deras diktatursamarbeten samtidigt som jag klagar på ”Booth babes” var t.ex. en grov förskjutning av mina etiska värderingar. Även om jag är måttligt imponerad av just ”Booth babes” så rankar jag vapenexport till Assad-regimen som rejält mycket allvarligare eftersom det i slutändan är en fråga om liv och död.

Valet att lyfta fram Almaz Antey är lite lustigt i sig eftersom det finns åtminstone en börsnoterad försvarskoncern (anfallskoncern?) i Ryssland. Men United Aircraft Corporation har gjort upprepade förluster under en lång tid och hur mycket tokigheter jag än hittar på känns det som att ingen skulle tro mig om jag föreslog ett så förlusttyngt bolag. Almaz Antey finns förövrigt på riktigt och det enda jag hittade på var aktievärderingen, till och med sloganen finns på hemsidan.

För er som fortfarande är intresserade av vapenindustri kan jag rekommendera Spartacus Invests inlägg på temat. Det kanske är jobbigt att tänka på men Krim-krisen visar varför jag varit så missnöjd med svensk försvarspolitik. För att invadera ett land krävs en kombination av vilja och förmåga. Att bygga upp förmåga tar mycket lång tid medan viljan mycket snabbt kan förändras. Putin hade t.ex. troligen inte en tanke på att invadera Ukraina förrän Janukovytj avsattes. Men han har under flera år byggt upp förmågan just för att se till att hade handlingsfrihet att invadera ett grannland om det misshagade honom.

Västvärlden får just nu en kraschkurs i varför man måste fokusera på förmåga snarare än den lättfotade viljan. Men ”tyvärr” tror jag inte att det finns något större utrymmer för att tjäna pengar på den här utvecklingen just nu. Redan förra sommaren kommenterade Spartacus på att redan dyra bolag blivit ännu dyrare och att Spade index ökat med 20 % på kort tid. Vissa investerare kanske här anar ugglor i mossen och börjar misstänkta en konspiration av onda investerare som redan förra året förutsåg Krimkriget. Men om man följer alternativa medier så kan vi se att investerarna redan förra året hade naturliga skäl att göra sina investeringar 

 

För den som är intresserad av att följa världsutvecklingen kan jag därför rekommendera Jägarchefens blogg. Bloggen startades passande nog under våren 2013 av en officer som tröttnade på den svenska aningslösheten. Särskilt hans reflektion över 2013 kan vara intressant att läsa så här i eftertankens kranka blekhet.

Försvarsportföljen, en hedge mot Krimkrisen

Förutom 40 % 20 år, Lundaluppen och Fundamentalanalysbloggen har Cornucopia varit en blogg som jag "alltid" följt. Även om han har "tabloidifierats" i rubriksättningen sedan han började leva på bloggandet så finns det en hel del intressant och neo-survivalismen har alltid fascinerat mig.

Till skillnad från hardcore-survivalisterna har jag inga pretentioner om att överleva ett fullskaligt kärnvapenkrig. Men jag använder små knep som att alltid ha dricksvatten i källaren och en fondue-gryta tillgänglig (strömavbrott blir snabbt romantiska med en fondue-gryta) för att hantera mer vardagliga kriser.

Sverige har en stolt historia av att alltid vara som mest nedrustat när resten av Europa går mot krig och med tanke på hur Putin förföljer homosexualla och ny-moderata politiker hävdar att vår beredskap är god känns det onekligen som att vi upprepar 30-talet ännu en gång.

Om vi följer historien och Krimkrisen är 2000-talets Sudetkris bör Moderaternas senaste utspel om (ofinansierat) luftvärn vara motsvarigheten till panikköpet av jaktflyg modell Seversky P-35 som var Sveriges startskott för upprustning. Hälften av Flygplanen hann tyvärr aldrig levereras (USA konfiskerade dem och skyddade dem med svenska manualer till Filippinerna) men för tillverkaren var det startskottet på 20 år av extrem högkonjunktur och ytterligare 50 år av stabil efterfrågan. Därför har jag beslutat mig för att flytta över 20 % av portföljen som en hedge mot mörkare tider. Förutom Saab har jag försökt att prioritera mina traditionella investeringskriterier med god tillväxt, stabila intäkter och inte allt för aggressiv värdering.

För att sätta rätt stämning på inlägget bör läsare även sätta på lite Norrländsk-deppmetal som bakgrundsmusik.

  

Saab

Som svensk är Saab ett självklart val inom försvarsbranschen. Gripen kan ta stora marknadsfördelar med tanke på de gigantiska problemen för F-35 (se kommentar här) och dessutom har man ett helt nytt affärsområde inom Ubåtstillverkning då Kockums tyska ägare gjort bort sig (NyTeknik skriver om det).

Aktien är tyvärr dyr. Men Bofors levererade demokratins främsta pansvarvapen inför andra världskriget och jag är övertygad om att Saabs profil med kostnadseffektiva och robusta vapen blir ett vinnande koncept i dagens upprustning.

P/S: 0,88
P/E: 28,87
Dir: 2,3 %

Alliant Techsystems Inc.

Alliant är en "liten" Amerikansk försvarskoncern (börsvärde 4,52 miljarder USD). Att de är små innebär att de inte erhåller stora prestigekontrakt som Joint Strike Fighter eller the Littoral Combat Ship. Istället fokuserar de på stabila verksamheter såsom stridsvagnsammunition, robotsystem och annan förbrukningsmateriel som förbrukas snabbt vid konflikter.

Den här typen av verksamhet går på lågvarv i fredstid men även utan krig kan omsättningen öka kraftigt vid kriser där mobiliseringsgraden ökar. Vi har till exempel haft stora problem i Sverige med ammunitionstillgången. Men det är först efter Krimkrisen som det har uppmärksammats i t.ex. Svt Agenda (där försvarsutskottets ordförande Cecilia Widegren (m) bortförklarade det som en "drillövning"). Kombinationen av stora återköp, vettig värdering och stabila kontrakt gör därför att Alliant får representera USA i portföljen.

P/S: 1,04
P/E: 14,57
Dir: 0,9 %

Thales Group

Franska försvarskoncerner är ett bra komplement till amerikanska och svenska försvarskoncerner eftersom Frankrike har extremt liberala regler för vapenexport. För en diktator som vill ha västerländsk legitimitet är Frankrike en naturlig partner och Frankrike hade bland annat en stor roll i de goda relationerna med Syrien och Lybien som rådde fram till den Arabiska våren (Sarkozy kallade till och med Assad för en garant för stabilitet i mellanöstern 2008).

Thales är ett av världens ledande företag inom elektronisk krigsföring och Saab var till exempel inne på att sätta in en AESA-radar från Thales innan Dassault satte stopp för det projektet (Dassault är Frankrikes andra stora försvarskoncern och tillverkar stridsflyget Rafale).

Dessutom har Thales förhållandevis goda relationer till Ryssland och dotterbolaget Direction des Constructions Navales är en av huvudtillverkarna till landstigningsfartyget Mistral som exporteras till Ryssland trots Krimkrisen.

P/S: 0,7
P/E: 17,5
Dir: 2,26 %

Ett Mistral-skepp kan transportera en stridsvagnsabataljon med 40 stridsvagnar, understödjande infanteri (900 man) och 16 tunga helikoptrar vilket ger en slagkraft i paritet med vad det svenska försvaret idag har tillgängligt. Ryssland har beställt två men kommer enligt dagens planer ej att stationera dem i Östersjön.

Almaz Antey

Almaz Antey är Rysslands ledande leverantör av kvalificerat luftvärn och opererar under måttot High Technologies Safeguarding Peaceful Skies (det rimmar bättre på ryska).

Den politiska risken är självklart hög men aktien pressas av exportrestriktioner och Almaz-Antey ger en unik exponering mot marknader som normalt ej är tillgängliga för en västerländsk investerare. Almas Antey har dessutom en med ryska mått mätt god CSR policy även om man tyvärr tagit in konceptet "booth babes" från bilindustrin när man marknadsför sina fordon.

Sexism är tyvärr någonting man får leva med vid investeringar i Ryssland.

P/S: 0,5
P/E 5
Dir: 9 %

Ytterligare säkerhet

Nästa inlägg kommer att handla om säkerhetsföretag där jag har tänkt att allokera ytterligare 10 % av portföljen. Tack vare segregation blir samhället paradoxalt nog nämligen både säkrare och allt våldsammare. Majoriteten av alla brott begås av människor i närområdet av där de bor. Vilket i takt med att miljonprogrammen har segregerats har inneburit att grov brottslighet under de senaste åren främst har varit ett problem för underklass och invandrare.

Men precis som i Sydafrika kokar brottsligheten förr eller senare över och när vanliga hederliga Djurgårdare och vänster-extremister blir offer för grovt våld tror jag att antipolisismen bland journalister och politiker (uttrycket lånat från Johan Hakelius utmärkta krönika i Affärsvärlden) snabbt övergår i krav på att etablera en polisstat

Övervakningsbranschen i Storbritannien har gjort grova vinster under 2000-talet och Östereuropeiska säkerhetsfirmor har varit bland de stora vinnarna efter murens fall då stora delar av polisen lades ned.

Just nu tittar jag på Axis och kanske något mer tjänsteorienterat säkerhetsföretag men jag tar gärna emot tips.

Baltikums 10 största börsbolag del 2 (plats 6-10)

Jag har tidigare gått igenom plats 1-5 där Tallink group och Olympic Casino framstod som de lämpligaste investeringsobjekten (länk).

6. Tallina Vesi (Estland,  254 MEUR)
Har monopol på Tallinns vattenförsörjning och rening av avloppsvatten. Bolaget privatiserades 2001 och ägs till en tredjedel av Tallins stad medan United Utilities och mindre investerare äger ungefär en tredjedel var.

Bolaget verkar vara välskött (sedan 2010 har antalet avloppsstopp minskat med 20 % och andelen Tallinbor som regelbundet dricker kranvatten har ökat från 48 % till 75 %) och ger en god direktavkastning. Med tanke på den goda direktavkastningen såg jag först bolaget som ett alternativ till preferensaktier men aktiekursen har pendlat mellan 18 € (2007) och 6 € (2011) även om utdelningarna sedan 2007 stabilt har legat kring 0,8 €

Värdering
P/S: 4,8
P/E: 11,00
Dir: 6,85 %

7. Tallina Kaubamaja (Estland,  226 MEUR)
Är ett detaljhandelsföretag som grundades 1960 men privatiserades 1994 och börsnoterades 1996. Grunden till företag verkar ha varit en stor Domus-liknande affär i Tallinn som efter självständigheten köpte upp sin motsvarighet i Tartu. Därefter har bolaget även köpt upp eller etablerat följande företag:

• Matkedjan Selver (1994).
• Bilförsäljning i Estland, Lettland och Litauen under varumärkena KIA Auto AS Ülemiste Autokeskuse OÜ, KIA Auto UAB, SIA Forum och Viking Motors AS (2007). Kedjorna säljer Förutom KIA även Opel och Cadillac.
• Skoförsäljning i Estland och Lettland via TKM King OÜ (2008).
• Skönhetsprodukter i Estland via TKM Beauty Eesti OÜ (2009).
• Säkerhetstjänster i Estland via Topsec Turvateenused OÜ som är en avknoppning från varuhusverksamheten.

Kedjan har även vunnit pris som Estlands konkurrenskraftigaste affärskedja under 2006, 2012 och 2013. Bolagets huvudägare är investment/holdingbolaget NG Investeeringud som förutom Kaubamaja även bedriver verksamhet inom industri och fastigheter. Åtminstone till omsättningen är Kaubamaja överlägset störst men NG Investeeringud anger bara bolagsgruppens totala omsättning så det är svårt att se mer än att Kaubamaja utgör mer än halva omsättningen.

Bolaget har även ett i mina ögon häftigt och annorlunda formspråk på sin hemsida vilket jag tycker är kul.


Värdering
P/S: 0,45
P/E: 12,92
Dir: 2,71 %

8. Lietuvos Dujos (Litauen,  226 MEUR)
Är ytterligare ett bolag inom den Litauiska energisektorn med obefintlig free float då 93,7 % av bolaget tillhör de tre största ägarna (E.ON Ruhrgas (38.9%), Gazprom (37.1%) och Lithuanian State Property Fund (17.7%).

Bolaget är Litauens största gasdistributör och befinner sig just nu i konflikt med sin gasleverantör Gazprom. Så även om direktavkastningen är tilltalande känns bolaget alldeles för politiskt känsligt för att vara attraktivt för investerare.

Värdering
P/S: 0,45
P/E: 11,68
Dir: 7,63 %

9. Ventspils Nafta (Lettland, 156 MEUR)
Är en av Lettlands största företagsgrupper och enda Lettiska bolaget på 10-topp listan. Bolagets verksamhet är centrerad kring transport och förvaring av olja där verksamheten är uppdelad på tre affärsområden: Terminaler (44,5 % av omsättningen), sjötransporter (46,5 %) och oljepipelines (9 %).

Bolaget grundades 1957 då Sovjet upprättade en oljeterminal på orten Ventspils i västa Lettland. Precis som i de Litauiska bolagen har företaget en minimal freefloat. I det här fallet utgörs huvudägarna dock av ett Cypriotiskt holdingbolag (Euromin Holdings Limited 49.98% )
och Latvijas Naftas Tranzits (43,25 %) som är ett bolag med egna ägarproblem (källa).

Värdering
P/S: 0,57
P/E: 12,61
Dir: Ger ej utdelning

10. Apranga (Litauen, 146 MEUR)
Driver butiker inom mode och kläder. Förutom det egna varumärket Apranga driver bolaget ett stort antal franchisebutiker med varumärken såsom Zara, Emporio Armani, Mamgo, Mexx Hugo Boss, nude, Burberry och Tommy Hilfiger. Totalt har kedjan 94 butiker i Litauen, 43 i Lettland och 15 i Estland.

Bolaget har sitt ursprung i en sovjet-grundad klädgrossist (grundad 1945) men övergick till detaljhandel i samband med att företaget privatiserades 1992. Bolagets nuvarande huvudägare (53,7 % av rösterna) är det onoterade investmentbolaget MG Baltic Group.

Värdering
P/S: 1,08
P/E: 13,21
Dir: 6,04 %

Slutsatser om listan

Jag vill nog hävda att jag har motbevisat den Lettiska professorn och hans åsikt om Estland (Baltikums hamster). Det handlar inte bara om PR utan Estland har även i praktiken nått längst när det gäller att skapa en modern finansmarknad av västerländskt snitt. Trots att ester endast utgör en femtedel av Baltikums befolkning bidrar de med två femtedelar av bolagen på topp-tio listan.

Jag har ingen koll på Baltisk aktielagstiftning men mitt intryck är att att majoriteten av de litauiska bolagen med svensk lagstiftning inte skulle vara börsnoterade. Att driva bolag som börsbolag när över 90 % av aktierna tillhör huvudägarna känns helt enkelt inte som normalt med svenska ögon men av Baltikums 10-största börsbolag har hälften av bolagen den här typen av ägarstruktur.

Med tanke på hur extremt beroende Litauen är av Ryssland för sin energiförsörjning tror jag inte att Teo LT och Apranga kommer att bli attraktiva investeringsalternativ i närtid*. Däremot kan jag tänka mig att hålla ögonen på den estniska börsen där Tallink, Olympic Group, Tallina Vesi och Tallina Kaubamaja finns noterade. Alla bolagen handlas till rimliga värderingar (P/E omkring 13 och 6 % direktavkastning för alla utom Tallina Kaubamaja) men omaket att investera på en utländsk börslista med högt minimi-courtage innebär ändå att jag avstår i dagsläget.

*Estland besitter stora resurser av skifferolja som levererar 90 % av landets energibehov (läs mer här). Resurserna ligger dock främst i östra Estland där etniska ryssar utgör majoritetsbefolkning. Om Krimkrisen är vår tids Sudetkris kan alltså även Estland ligga mycket illa till även vid en begränsad konflikt. Men jämfört med Lettland och Litauen har Ryssland svårt att skada Estland utan att tillgripa våld.

Bilinköp, excelblad med exempelpriser och funderingar

Under de senaste månaderna har jag fått en crash-course i värdet med att ha en rejäl buffert utöver mitt aktiesparande. Sammanlagt kommer jag nämligen att ha kostnader på över 100 000 kronor för perioden mars-april. Vi hade kunnat snåla men med en till bil sparare vi 30 minuter per dag i pendling (och problem när jag jobbar sent), soffan står just nu uppstaplad på böcker och vi måste dessutom köpa en gräsklippare eftersom vi har 750 kvm tomt.

Idag hämtade vi äntligen vår "nya" bil (en Saab 9-3 1,9 l Tid från 2007) som är ett enormt uppsving från "Borat" (en Volkswagen Bora från 2003). Förutom att den nya bilen drar ca 0,15 l/mil mindre än Borat har den även bättre krocksäkerhet och är till skillnad från stackars Borat anpassad till att köra 120 km/h på grov asfalt. Så även om det svider att betala 85 000 kr för en bil hoppas jag att det ska återbetala sig genom ett bekvämare liv och övertidsarbete.

Målet med inlägget är dock inte att förklara hur nöjd jag är med bilen utan istället dela med mig av det här excelbladet. I bladet har jag sammanställt alla bilar som jag och min fru har tittat på i jakten på den perfekta bilen. Målet var att hitta en krocksäker bil med vettig driftekonomi, bra bagageutrymme och ett pris på mellan 60 000 och 100 000 kr.

Kopierandet mellan Google drive-ark gick inte helt smärtfritt så årsförbrukningen är hårdkodad (bränslepriserna måste formateras om till siffror istället för datum och sedan kan kolumn C sättas till [bränslepris]*[antal mil per år]). I vår modell har vi räknat på följande för att få jämförbara kostnader som vi satt i relation till hur mycket vi gillar de olika bilarna:

Inköpspris: Priset vi betalar för bilen. Vi räknar inte med värdeminskning utan istället slår vi ut priset på en avskrivningstid på 3 respektive 5 år vilket förhoppningsvis är en kraftig överdrift jämfört med hur länge vi äger fordonet.

Årsförbrukning: Priset på den mängd bränsle som krävs för att köra 1500 mil. Förbrukningen är i första hand tagen ifrån Konsumentverkets tjänst Bilsvar.se. I andra hand från Transportstyrelsens Fråga om annat fordon (som alla bör besöka då ni undersöker en begagnad bil).

Skatt: Årsskatten tagen från ovanstående källor.

Service: Schablonkostnad som Bilsvar.se anger för bilar. Tyvärr ej särskilt pålitliga uppgifter då schablonen verkar vara 5000 kr för bensin/etanol och 7000 kr för diesel. Det här blir rejält missvisande då t.ex. Peugots snåldieslar (sitter även i Ford och Volvo Drive-fordon) kräver nytt partikelfilter för 12 000 kr var 12 000:e mil vilket inte Fiat-motorerna (sitter även i Saab och Opel) gör.

Pris 3 år: Inköpspris + 3 ggr varje annan kategori.

Pris 5 år: Inköpspris + 5 ggr varje annan kategori.

Pris/mil: Pris för 5 år/7500 (alltså priset för 5 års körning delat på förväntad körsträcka).

Någonting som förvånat mig mycket i sammanställningen är att pris/mil för jämförbara fordon (Saab 9-3 och 9-5), Volvo (V50) och Toyota (Avensis) hamnar på så likartade slutsummor oavsett inköpspris och bränslesort.

Förutom modellerna ni ser ovan var Opel Astra, Opel Vectra, Volkswagen Golf Variant och Hyundai I30 i kombiversion fordon som vi tyckte var intressanta. Opel har ett dåligt rykte och är tråkiga vilket gör inköpspriset lågt trots att de är både bränslesnåla och bekväma, men tyvärr verkar en stor andel av Opel-ägarna lukta våt hund så vi hittade aldrig riktigt en Opel vi var nöjd med.