Vad lever du för?

Aktiebloggar har ofta en koppling till personlig frihet och överlappar med ekonomibloggar där målet är FIRE eller, om jag gissat akronymen rätt, ”Financial Independence, Retire Early”. Personligen har jag ett övergripande mål om ekonomisk trygghet men ser det mer som ett delmål där andra frågor är högre prioterade eftersom jag uppnått mina grundläggande mål och älskar att arbeta. Mitt intresse för influencers som missionerar i den här typen av frågor är alltså rätt begränsat men jag tycker att de flesta jag pratat med är rätt vettiga människor och tycker de flesta budskapen är rätt sunda.

Samtidigt tittar jag på vilka influencers personer i min närhet följer och det har fått mig att inse två saker:

1. Jag lever i en filterbubbla.
2. Jag trivs väldigt bra i min filterbubbla och tänker bibehålla den.

Mängden dåliga råd och överambitiösa livsmål man matas av via gammelmedia och sociala medier är som upplagd för en utmattningsdepression. Vilket även är vad som verkar ske om man tittar på utvecklingen hos mellanchefer mellan 30 och 50 just nu. Olle Qvarnström delade en artikel med den här bilden på Twitter igår (hela artikeln) och läser jag av människor i min omgivning är tendenserna åt det hållet tydliga hos de som mår sämst.

 

I min lilla filterbubbla har jag istället utgått från vad jag och min fru vill och därefter har vi tillsammans byggt upp en plan för karriär och ekonomi baserad på våra mål.

1. Studietiden (ca 19-24), låga inkomster och låga kostnader gör sparande ineffektivt.
2. Tidigt arbetsliv (25-30), höga inkomster och låga kostnader gör det möjligt att spara mycket pengar och ändå ha en mycket hög livskvalitet.
3. Föräldraåren (31-50), några av de viktigaste åren i ditt liv med hög potentiell inkomst men där kostnader för hus, barn och hobbies får ställas emot trötthet och brist på tid.
4. Barnfritt arbetsliv (51-70), mycket höga inkomster och låga kostnader.
5. Pension (70+) ligger långt bort för oss millenials. Ärligt svårt har jag svårt att se ett liv utan jobb men självklart bör man ha en rejäl ekonomisk buffert.

Är man intresserad av FIRE och har en högskoleutbildning blir det en tydlig målkonflikt. Du måste spara ihop en förmögenhet när du har som störst nytta av konsumtion eller deltidsarbete och kan sedan leva på avkastningen när du annars ändå antagligen har mer pengar och fritid än du kan spendera.

Jag skrev om det här i en kommentar till Fundamentalanalysbloggen för något år sedan men prioriteringslistan aktualiserades igen på grund av en Twitter diskussion med bland annat mig, @Snackargoja, @Framtidsfeministen och professor Agnes Wold. Den som vill läsa mer om den diskussionen kan läsa det på Twitter här men min personliga reflektion är att jag verkligen inte kan identifiera mig med personer som anser att 50-50 fördelning av föräldraledigheten är jämställt och att karriären ses som en självklar prioritering. Rent krasst kommer de flesta som läser ekonomi- eller aktiebloggar antagligen ha det rätt gott ställt på ålderns höst och vill man gå ned på deltid har det nog en nettopositiv effekt på livskvalitén.

Som jag ser det handlar ett bra liv väldigt mycket om att göra rätt avvägningar. Det är lätt att fokusera på en enskild parameter såsom ekonomiskt oberoende, karriärsframgångar, jämställdhet eller att spendera mycket tid med barnen. Men Paracelsus tes om att allting är ett gift, det handlar bara om dos gäller för alla delar i livet. I informationsflödet är det alltid lättast att synas om man är lite extrem och personer som hängivet optimerar en av dessa parametrar på bekostnad av annat lyfts gärna fram som förebilder. Men för de flesta tror jag att det är långt hälsosammare att inse sina begränsningar och hitta en ideal balans mellan utifrån sina egna behov och intressen. I vårt fall innebär det att vi har köpt ett lite tråkigare hus i syfte att kunna jobba mindre under småbarnsåren, vi avstår den ränta-på-ränta effekt som vi skulle erhålla genom att spara mer under de tidiga småbarnsåren och med vårt andra barn kommer jag dessutom att endast vara hemma 37,5 % av föräldraledigheten vilket är 2,5 % under jämställdhetsgränsen för folk som bryr sig om sånt.