Jag har tidigare gjort en genomgång av några av världens
största detaljhandelsföretag och fastnade för värderingen av Tesco och
Sainsbury som båda har huvuddelen av sin verksamhet i Storbritannien (länk
till analysen). Sainsburys intäkter kommer helt och hållet från Storbritannien medan Tesco
2013/2014 erhöll 68 % av omsättningen och 66 % av resultatet (före
skandalnedskrivningar) från Storbritannien.
Defensiven har även gjort en uppdelning av affärsområden för
Tesco och beräknat den brittiska livsmedelsverksamhetens värde till cirka 1/3
av bolagets substans vilket nog är korrekt +/- 20 % beroende på hur man
värderar Asien och internethandel (se även
Riskminimerarens kommentar i slutet på Defensivens inlägg).
Hur dagligvaruhandeln i Storbritannien utvecklas är alltså
centralt för både Tesco och Sainsbury. Det är även oron för denna som pressat aktien då
investerare ser ett scenario där de traditionella jättarna pressas
mellan ”High end” segmentet (Waitrose) och ”Discount retailers” (Aldi, Lidl och
Iceland). Samtidigt som konsumtionsmönstren ändras då veckohandlande i
stormarknader ersätts av småhandlande i närbutiker och rabattjakt hos flera
olika butikskedjor.
Livsmedelshandel är en trögrörlig bransch och Sainsburys VD
Mike Coupe beskriver denna omvandling som den största utmaningen han mött
under sina 30 år i branschen. Vilket speglas av att Sainsbury tappat 35 % av sitt
börsvärde och Tesco 44,5 % under 2014. De förändringar i försäljningsmönster som ligger till grund för dessa ser ut enligt följande:
Vilket i tabellform för de mest relevanta bolagen blir:
Företag
|
Nov
13
|
Nov
14
|
Förändring
|
Tesco
|
29,8%
|
28,7%
|
-1,1%
|
Sainsbury
|
16,8%
|
16,4%
|
-0,4%
|
Waitrose
|
4,8%
|
5,1%
|
+0,3%
|
Aldi
|
3,9%
|
4,9%
|
+1,0%
|
Lidl
|
3,0%
|
3,5%
|
+0,5%
|
Iceland
|
2,0%
|
2,0%
|
+0,0%
|
Det är alltså små förändringar som man fruktar ska pågå över en lång tid som skrämmer investerarna. Om man jämför den brittiska livsmedelsmarknaden i dagsläget med marknaden för 20 år sedan ser man även att det över tiden kan ske stora förändringar (källa). Under perioden har Co-OP köpt upp Somerfield och Morissons köpt upp Safeway samtidigt som lågpriskedjan Kwik Save gått i konkurs (2007) och nu ersatts av Lidl och Aldi.
2014 | 1994 |
Förändring
|
||
Tesco
|
28,7%
|
Tesco
|
17%
|
+11,7%
|
Asda
|
17,2%
|
Asda
|
9,20%
|
+8,0%
|
Sainsbury
|
16,4%
|
Sainsbury
|
18,90%
|
-2,5%
|
Morrisons
|
11,1%
|
Morrisons, Safeway
|
12,30%
|
-1,2%
|
Co-Op
|
6,2%
|
Co-Op, Somerfield
|
20,30%
|
-14,1%
|
Waitrose
|
5,1%
|
Waitrose
|
2,40%
|
+2,7%
|
Aldi
|
4,9%
|
Kwik Save (Lidl+Aldi)
|
9%
|
-0,6%
|
Lidl
|
3,5%
|
|||
Others
|
6,9%
|
Others
|
9,30%
|
-2,4%
|
De stora förändringarna inom ”the big four” skedde mellan
1994 och 2005 då Sainsbury tappade marknadsandelar medan Tesco och Asda ökade
kraftigt för att därefter stabiliseras. Inom lågprissegmentet har aktörerna
förändrats men marknadsandelen är oförändrad även om experter förväntar sig att
Aldi och Lidl framöver ska kunna expandera till en marknadsandel på 12-15 % som är en
normalnivå i Europa (länk)
Det perspektiv som jag främst saknar i diskussionerna om
dagligvarubranschens framtid är att marknaden är långt ifrån homogen. Kunder
väljer butik utifrån en blandning av smidighet och preferenser där Aldi/Lidl
har lyckats expandera bland de kunder som är mottagliga för lågpriserbjudanden.
Hittills har de stora kedjorna svarat med kraftiga prissänkningar
i syfte att behålla sina marknadsandelar. Men affärer handlar inte om att vara
störst, utan om att optimera lönsamheten och till nuvarande börsvärdering är
det inga större problem med kraftigt minskad omsättning om man bara kan
bibehålla sina historiska vinstmarginaler vilket bland annat Ocados
VD tagit upp.
Vilken utveckling krävs för att rättfärdiga dagens värdering?
Sainsbury är lättare att räkna på än Tesco och har
historiskt haft lite lägre vinstmarginaler vilket gör dem lämpliga för en
beräkning av säkerhetsmarginalen. Enligt FT.coms aktiescreener har Sainsburys
vinstmarginal under de tre senaste åren aldrig varit under 2,4 %. Om vi antar
att man prioriterar bibehållen lönsamhet framför marknadsandel och att man kan
betala P/E 16 för ett stabilt detaljhandelsföretag innebär det att en omsättning på 12,3 miljarder pund räcker för att rättfärdiga Sainsburys
nuvarande värdering. Vilket kan jämföras med omsättningen för det brutna
räkenskapsåret 2013/14 då omsättningen var 24 miljarder pund, marknaden har alltså tagit en höjd för 50 % nedgång i omsättningen om vi antar att man kan bibehålla 2,4 % rörelsemarginal.
Tesco är svårare att räkna på då lönsamheten i
olika affärssegment varierar samtidigt som historiska jämförelser påverkas av avskrivningar och bokföringsfel. Men jag ska försöka göra en grov
uträkning där jag utgår ifrån ”trading profit” vilket motsvarar
rörelseresultatet på svenska och är den lägsta nivån man redovisar resultat
segmentnivå i Tesco.
Om vi antar att alla segments rörelseresultat bidrar lika till vinsten innebär det att vinsten motsvarar 58 % av rörelseresultatet. Vilket innebär att övriga affärsområden bidrar med 651.92 miljoner pund i vinst vilket till P/E 16 motsvarar 10,4 miljarder i börsvärde.
Om vi antar att alla segments rörelseresultat bidrar lika till vinsten innebär det att vinsten motsvarar 58 % av rörelseresultatet. Vilket innebär att övriga affärsområden bidrar med 651.92 miljoner pund i vinst vilket till P/E 16 motsvarar 10,4 miljarder i börsvärde.
Tescos totala börsvärde är 15,5 miljarder pund vilket innebär att
Tesco Storbritannien måste kunna bära ett börsvärde på 5,1 miljarder pund för att rättfärdiga nuvarande värdering. Med
en vinstmarginal i nivå med Sainsbury (2,4 %) innebär det en omsättning på 10,4
miljarder pund vilket kan jämföras med en omsättning på 48,2 miljarder under
2014.
En grov uppskattning är alltså att investerare i dagsläget
räknar med att Sainsbury om de prioriterar bibehållen vinstmarginal skulle
kunna halvera sin omsättning och ändå vara rimligt prissatt medan Tesco kan tappa
över tre fjärdedelar av sin brittiska verksamhet.
Strukturella problem i den brittiska detaljhandeln
Jag är inte överdrivet orolig över konkurrensen från de
tyska lågpriskedjorna. Grunden till bolagens affärsidé är att hålla ett oerhört
slimmat sortiment och i kombination med ett tungt fokus på importvaror innebär
det att det är en begränsad del av marknaden som attraheras till butikerna.
Däremot är jag djupt oroad över den affärskultur som verkar
råda inom sektorn. Jag har läst en intressant artikel som påstår sig visa en
negativ korrelation mellan lönsamhet och möjligheten för företagsledare att bli
adlade (länk)
vilket känns en aning långsöt. Men i en sektor där Sir Terry Leahy tävlat med Sir Peter Davis om
marknadsdominans med usla kassaflöden som utfall känns frågan berättigad.
Tillväxten inom livsmedelssektorn i Storbritannien har varit
obefintlig på senare år. Men trots detta har butiksarean ökat kraftigt då
kedjorna hela tiden öppnar nya butiker i syfte att ta marknadsandelar. I Tescos har man dock
motverkat effekten då man avgränsat den egna affärens utrymme och hyrt ut delar
av stormarknaderna till kompletterande butikskedjor vilket är ett smart sätt att diviersifiera intäkterna och göra stormarknaderna mer attraktiva. Men på det stora hela ser det ut som att man offrat ett lönsamt
oligopol och istället satsat på aggressiv konkurrens i syfte att
ta marknadsandelar på en stillastående marknad vilket märks i både kassaflödet
och minskade intäker per kvadratfot butiksyta.
Trading
intensity (£ spent per week/sq feet of store space)
|
||||||
2013/14
|
2012/13
|
2011/12
|
2010/11
|
2009/10
|
Net chg
|
|
Sainsbury
|
18,93
|
19,27
|
19,47
|
20,04
|
20,42
|
-7,3%
|
Morrisons
|
20,58
|
21,62
|
22,52
|
22,38
|
22,24
|
-7,5%
|
Tesco
|
25,22
|
24,15
|
24,86
|
24,95
|
25,22
|
0,0%
|
Ser man till det utdelningsbara kassaflödet (kassaflöde
exklusive utdelning) jämfört med nettoinvesteringar blir det även tydligt hur mycket respektive kedja
satsat på nettoköp av fasta inventarier.
2013/14
|
2012/13
|
2011/12
|
2010/11
|
2009/10
|
|
Sainsbury
|
153,3%
|
1180,8%
|
174,2%
|
189,6%
|
266,7%
|
Morrisons
|
288,1%
|
204,6%
|
252,6%
|
239,4%
|
|
Tesco
|
121,9%
|
92,0%
|
214,9%
|
714,6%
|
450,0%
|
En stor del av resultatet har alltså gått till nettoinvesteringar i fasta
tillgångar än vad de kunnat dela ut till aktieägarna trots att tillväxten på
marknaden varit mycket begränsad. Morrisons som är den fjärde största
dagligvarukedjan har även tagits med i jämförelsen som avskräckande exempel
vilket blir extra tydligt då man beaktar utdelningsandelen under de senaste 5
åren.
2013/14
|
2012/13
|
2011/12
|
2010/11
|
2009/10
|
|
Sainsbury
|
84,4%
|
421,9%
|
54,4%
|
50,6%
|
100,9%
|
Morrisons
|
101,8%
|
65,7%
|
105,6%
|
108,4%
|
|
Tesco
|
75,4%
|
85,9%
|
113,6%
|
607,3%
|
420,9%
|
Tillväxtpotential
Kriteriet är uppfyllt
om marknaden är tillräckligt stor och attraktiv för att företaget ska kunna
tänkas fortsätta växa med nuvarande takt under överskådlig framtid.
Sainsbury har under de senaste åren ökat sin omsättning med i snitt 4,7 % per år och Tesco med 2,8 %. Under 2014 har man dock tappat försäljning beroende på en kombination av prispress och konkurrens från andra aktörer. Tillväxten är dock mindre relevant då bolagen är turn arounds eller asset plays snarare än stabila bolag (se Riskmininerarens lista för investeringstyper här).
Tillväxtpotential: Ej godkänt
Lönsamhet i tillväxt
Att byta marginaler
(eller aktier) mot tillväxt är tyvärr vanligt. Ibland är det fullt befogat, men
idealet är att bolaget ska ha en skalbarhet där man inte är tvungen att göra
investeringar som överstiger de befintliga intäkterna.
Sainsbury har ökat omsättningen med 4,7 % och vinsten med 5,2 % per år i snitt medan Tesco har fått genomföra kraftiga nedskrivningar under 2013 och 2014 då man brännt sig rejält på internationell expansion (se Riskminimerarens analys för detaljer).
Sainsbury:
Godkänt
Tesco: Ej godkänt
Intjäningsstabilitet
Eftersom jag är en
ganska snål investerare finns det en stor risk att jag går på minor i form av
cykliska bolag där priset framstår som lågt tack vare tillfälliga framgångar.
Det här kriteriet används därför för att fånga upp den typen av bolagen.
Människor behöver alltid äta och den stora
attraktionskraften med detaljhandeln är just att den är relativt
konjunkturstabil. I vissa fall som Tesco leder stabiliteten till
äventyrligheter och nedskrivningar men på intäktssidan är det stabilt.
J
Sainsbury (MPB)
|
||||||
2013
|
2012
|
2011
|
2010
|
2009
|
YoY
Growth
|
|
Omsättning
|
23949
|
23303
|
22294
|
21102
|
19964
|
4,7%
|
Rörelsekostnader
|
22940
|
22421
|
21420
|
20251
|
19254
|
4,5%
|
Nettovinst
|
716
|
602
|
598
|
640
|
585
|
5,2%
|
Kassaflöde från löpande verksamhet
|
939
|
981
|
1067
|
854
|
1006
|
-1,7%
|
Tesco
(MPB)
|
||||||
2013
|
2012
|
2011
|
2010
|
2009
|
YoY
Growth
|
|
Omsättning
|
63557
|
63406
|
63916
|
60455
|
56910
|
2,8%
|
Rörelsekostnader
|
59547
|
59252
|
58519
|
55330
|
52303
|
3,3%
|
Nettovinst
|
974
|
28
|
2806
|
2655
|
2327
|
-19,6%
|
Kassaflöde från löpande verksamhet
|
2878
|
2818
|
4402
|
4239
|
4745
|
-11,8%
|
Intjäningsstabilitet:
Godkänt
Finansiell stabilitet
Aggressiv finansiering
är en klassisk investeringsfälla som kan skapa attraktiva P/E tal även i dåliga
investeringscase. Det klassiska ”Graham-måttet” är att omsättningstillgångarna
ska vara dubbelt så stora som de kortsiktiga skulderna och större än de totala
skulderna. De här kriterierna passar och bättre för kapitaltunga
tillverkningsbolag och jag föredrar att titta på räntetäckningsgrad och
soliditet.
Både Sainsbury och Tesco finansierar en stor del av sin
verksamhet med skulder till leverantörer vilket innebär att man är långt ifrån
Grahams krav på att omsättningstillgångarna ska vara dubbelt så stora som de
kortfristiga skulderna. Istället har
båda företagen omsättningstillgångar som motsvarar ca 60 % av de kortfristiga
skulderna. Men Sainsbury har en klart mindre långfristiga skulder.
Sainsbury
|
Tesco
|
|
Omsättningstillgångar
|
4
362
|
13
085
|
Kortfristiga skulder
|
6
765
|
21
399
|
Långfristiga skulder
|
3
772
|
14
050
|
Detta avspeglas även i soliditeten vilket är ett mått som blir allt mer missvisande då både Tesco och Sainsbury har etablerat varsin bank precis
som ICA-banken i Sverige.
Utveckling soliditet
Soliditet
|
2013/14
|
2012/13
|
2011/12
|
2010/11
|
2009/10
|
Sainsbury
|
36,3%
|
46,0%
|
46,4%
|
47,6%
|
45,7%
|
Tesco
|
29,3%
|
33,2%
|
35,0%
|
35,0%
|
31,7%
|
Historiskt har båda bolagen däremot haft en betryggande
räntetäckningsgrad på omkring 7 ggr räntekostnaderna. För 2014 faller dock
räntetäckningsgraden kraftigt på grund av avskrivningar och Sainsbury landar på
2,4 medan Tesco enligt Morningstar hamnar på 3,09 ggr räntekostnaderna (key ratios för
Tesco och key
ratios för Sainsburys). Jag tror inte att något av bolagen kommer att gå i
konkurs men rapporterna om att Tesco ska få problem med balasräkningen är en
aning oroande.
Sainsbury: Godkänt
Tesco: Ej godkänt
Trovärdig ledning och ägarbild
Som investerare är det
alltid bäst om ledningen och ägare har ungefär samma behov som dig själv. Det
här innebär ledningen bör erhålla betydande inkomster från egna aktieinnehav
och att det finns en tydlig ägarbild av ”kött och blod” som värnar om
företagets långsiktiga fortlevnad.
Tesco har ett spritt ägande där Norges Bank (7 %) och Black Rock Inc (5,01 %) är de enda ägarna över 5 %. Därutöver tillkommer en omfattande turbulens i ledningen orsakad av tappade marknadsandelar och en omfattande finansskandal som jag skrivit tidigare om.
Sainsbury har en i jämförelsevis samlad ägarbild där Qatar
Holding (Qatariska oljefonden) är den överlägset största ägaren med 26 % av
aktierna och med Lord Sainsbury of Turville som bolagets näst största ägare
(4,9 % av aktierna). Även om Qatar inte är ett land jag är överdrivet förtjust
i är deras oljefond onekligen välskött och de utgör precis den typ av finansiellt starka ägare som Graham önskar i sina investeringar då investeringsfonden har starka finanser men där Sainsbury ändå utgör en viktig del.
Precis som i Tesco har Sainsbury en tradition av tjänstemän som haft ledande positioner under mycket lång tid. Däremot har man till skillnad från Tesco undvikit skandaler och under en lång tid tagit marknadsandelar.
Precis som i Tesco har Sainsbury en tradition av tjänstemän som haft ledande positioner under mycket lång tid. Däremot har man till skillnad från Tesco undvikit skandaler och under en lång tid tagit marknadsandelar.
Sainsbury:
Godkänt
Tesco: Ej godkänt
Tesco: Ej godkänt
Riskvärdering
Sainsbury har en stabil historik och en långsiktig ägare som
fokuserar på långsiktig avkastning. Tesco saknar både en stabil huvudägare och
lider av allvarliga ledningsproblem. Tesco är samtidigt en internationell
bjässe där de utombrittiska affärsområdena kan rättfärdiga mellan en tredjedel
och två tredjedelar av börsvärdet vilket gör bolaget intressant.
Företag
|
Stabil
ledning
|
Diversifierade
affärsområden
|
Internationalisering
|
Intjäningsstabilitet
|
Totalt
|
H&M
|
5
|
2
|
5
|
5
|
17
|
Vitec
|
5
|
5
|
2
|
5
|
17
|
Beijer
Alma
|
5
|
4
|
4
|
2
|
15
|
Sainsbury
|
5
|
3
|
1
|
5
|
14
|
BP
|
3
|
4
|
5
|
2
|
14
|
Addnode
|
3
|
5
|
2
|
3
|
13
|
eWork
|
5
|
2
|
2
|
4
|
13
|
Formpipe
|
3
|
4
|
2
|
4
|
13
|
Readsoft
|
5
|
2
|
4
|
2
|
13
|
Diadrom
|
5
|
2
|
1
|
4
|
12
|
Tesco
|
1
|
3
|
3
|
5
|
12
|
Doro
|
4
|
1
|
3
|
3
|
11
|
Atea
|
3
|
3
|
2
|
3
|
11
|
Slutsatser
Ser man till P/S tal handlas bolagen till 0,2 (Sainsbury) respektive
0,24 (Tesco) ggr omsättning vilket är bland de lägsta värderingarna i branschen
och kan jämföras med Carrefour (0,24), Ahold (0,4), Target (0,66) och Axfood
(0,67). Även P/B talen är attraktiva med 0,8 för Sainsbury och 1 för Tesco.
Tittar man på bolagen individuell finns det däremot en hel del styrkor och svagheter som särskiljer bolagen:
Sainsbury styrkor
Branschens lägsta värdering när det gäller P/S-tal.
En stabil ägare och ledning.
Bolaget kan fortsätta dela ut och direktavkastningen ser ut
att landa på omkring 5,4 % för 2015 och 4,7 % för 2016 vilket är starkt för ett
turnaround bolag.
Helt beroende av utvecklingen i Storbritannien.
Internationell koncern med stordriftsfördelar.
Intressant tillväxtpotential i Asien.
Andra affärssegment kan rättfärdiga upp till två tredjedelar
av börsvärdet.
Tesco svagheter
Tvivelaktig affärsetik.
Saknar starka ägare som kan styra upp bolaget.
Att köpa turnaround-bolag är alltid en mental utmaning men i det här fallet har jag svårt att se hur det ska gå fel. Jag har redan en liten position i Sainsbury men jag funderar på hur hårt jag ska satsa på området och om jag ska köpa på mig en position i vardera bolag eller fokusera på Sainsbury som är lättare att värdera och mer stabilt men saknar den internationella tryggheten.
Intressant analys. Kom gärna med uppdateringar framöver kring hur du agerar. Jag själv vågar inte köpa någon av dessa i dagsläget.
SvaraRaderaTack och det ska jag.
RaderaHar även uppdaterat det andra inlägget så att det innehåller hela analysen istället för att peka till det här inlägget.