Brexit oviktigt för investerare men viktigt för medborgarna

Jag har inte en aning om ifall omröstningen kommer att leda till en kortsiktig nedgång eller uppgång. Däremot tror jag att en eventuell chockeffekt kommer att ebba ut snabbt då mer relevanta makroekonomiska frågor tar över och därför har jag nyligen ökat mitt innehav i Judges Scientific (länk) utan att oroa mig för utfallet i Brexit-omröstningen.

Däremot är jag övertygad om att ett Brittiskt utträde från EU på sikt kommer att ställa till problem i Europa vilket jag även kommenterat i en kommentar på Aktiefokus inlägg om Brexit (länk). Det finns goda skäl att kritisera EUs utveckling men skillnad från svenska Brexit-anhängare tror jag inte att Brexit skulle tvinga EU-federalisterna att acceptera verkligheten. Utan snarare misstänker jag att det skulle det leda till att processen accelereras då personer som drömmer om ett stor-Europa tar chansen att expandera EUs makt över medlemsstaterna utan motstånd från Storbritannien.

I grund och botten bygger EU-projektet på stöd av tre sorters aktörer:

1. Länder som ser EU som ett verktyg för frihandel och långsiktigt ökad konkurrenskraft.
2. Länder som ser EU som ett verktyg för att uppnå geopolitiska målsättningar.
3. Länder som ser EU som ett verktyg för omfördelning av ekonomiska medel.

Av de stora EU länderna är Storbritannien det enda landet som tydligt förespråkar frihandel utan att göra EU till en avgörande aktör inom det globala maktspelet. Däremot har man varit oerhört dåliga på att förankra sin syn på EU med övriga EU-länder. Istället för att samarbeta med andra Nordeuropeiska länder har man i stor utsträckning valt att agera som en psyksjuk flickvän som konstant hotar att lämna förhållandet om hon inte får som hon vill.

Därför har man i förhållande till befolkningsstorlek varit dåliga på att få igenom sin politik och istället har Frankrike med stöd av diverse teknokrater i Bryssel dominerat EUs utveckling (länk). I det arbetet har man kunnat bygga upp EUs överstatlighet genom att lova de Nordeuropeiska länderna (som söker frihandel/konkurrenskraft) att en omfördelning av medel till Sydeuropa och Östeuropa kommer att öka den gemensamma ekonomiska styrkan. På så sätt har man kunnat köpa Sydeuropas stöd med hjälp av frikostig finansiering medan Nordeuropa har accepterat omfördelningen då man sett en potential till långsiktiga intäkter.

De protester vi nu ser emot EU bygger på en i mina ögon rimlig skepsis om vi någonsin kommer kunna räkna med någon avkastning på de stora investeringar som gjorts i delar av Europa. Som missnöjd EU-medlem finns det därför två alternativ.

1. Ge upp tanken om EU i dess nuvarande skepnad och lämna EU.
2. Kämpa för en förändring inifrån.

Om Storbritannien lämnar EU innebär det att små frihandels-orienterade länder som Sverige och Nederländerna förlorar den enda stormakten som har likartade intressen i EU. Istället hamnar makten helt och hållet i handen på EU-federalisterna som räknar iskallt med att de små ländernas behov av tillgång till en gemensam marknad värderas högre än de miljarder som varje år pumpas in i EU och distribueras till övriga medlemsstater. För den som önskar ökad överstatlighet är Brexit alltså snarare en möjlighet än ett hot vilket Expressens kulturskribent Per Wirtén beskrev bra i sin krönika "Dags att släppa taget, brexit är inte slutet" (länk) med följande huvudmål efter Brexit:

1. En utjämning mellan rika och fattiga regioner, och att den så kallade sociala dimensionen äntligen får verklig kraft.
2. En gemensam ekonomisk politik med ordentlig budget och någon form av beskattningsrätt för att bädda in euron. En valutaunion utan nödvändiga politiska institutioner kommer krascha igen och igen och igen. 
3. Inget av detta är möjligt, eller ens tillåtligt, utan en fullbordad demokrati där makt förs från regeringschefernas toppmöten till det folkvalda Parlamentet.

Sammanfattningsvis finns det alltså två skäl att stödja en Brexit:

1. Man vill bli av med Storbritannien då de är den enda Europeiska stormakten som prioriterar frihandel och konkurrenskraft framför geopolitik och allmosor.
2. Man räknar med att en accelererad överstatlighet kommer att krossa EU då fler av nettogivarna ger upp och lämnar samarbetet.

Vill man däremot göra EU till ett realistiskt projekt som stödjer en gemensam marknad med minimal överstatlighet är det oerhört viktigt att Storbritannien finns kvar i EU. Därför att annars kommer vi att nå en situation där det finns en klar majoritet av röster från länder som antingen vill tjäna pengar på EU eller som är villiga att finansiera olönsamma projekt i utbyte mot att de kan utnyttja EU för att driva en global stormaktspolitik.