Djupdykning i Afrikanska telekombolag

Den första frågan man alltid bör ställa sig med avseende på exotiska investeringar är ”varför?”. Långväga investeringar alltid innebär extra risker i form av informationsunderlägen och valutarisk men kan ibland rättfärdigas. I det här fallet handlar det delvis om att jag redan äger aktier i Millicom (verksamt i Sydamerika och Afrika) och delvis om att stabilt växande bolag som handlas kring 6 % direktavkastning är svåra att hitta i Sverige.

Egentligen svider det att beskriva Afrika som en enhet för investeringar eftersom det är ungefär lika naivt som att tro att Europa ska ställa sig upp och sjunga delar av den sista satsen av Ludwig van Beethovens nionde symfoni inför viktiga fotbollsmatcher. Men i det här fallet får det duga då Afrika är långt mer homogent då det gäller potentialen för mobiltelefonnät än för många andra områden.

I stora delar av Afrika sker just nu en kraftig expansion av medelklassen vilket innebär att andelen av befolkningen som har råd med typiska välståndsattribut såsom Coca Cola, mobiltelefoner och diabetes ökar kraftigt. Samtidigt får man komma ihåg att även om Afrika som helhet utvecklas positivt (se figur) saknar de flesta länder en tradition av statlig stabilitet och flera år av framsteg kan därför snabbt sopas undan av politisk populism, konflikter eller korruption. Därför gäller det att välja företag som inte bara är lönsamma utan dessutom har diversifierade intäkter, en förtroendeingivande historik och där politiska regleringar kan hanteras.

Just mobiltelefoni är därför attraktivt då flera faktorer till fördel för mobiltelefonoperatörerna samverkar:

• Mobiltelefoni är ett naturligt oligopol, frekvensutrymmet är begränsat och det finns stora skalfördelar för de största aktörerna.
• Värdet på infrastrukturen är mycket högt. Stora delar av Afrika saknar infrastruktur och speditörer vilket gör transportkostnader för gods höga. Men antenntorn har ett så högt värde att specialtransporter, bevakning och elförsörjning kan ordnas för byggen i större delen av Afrika.
• Mobiltelefonin utvecklas hela tiden och kräver hög kompetens. Det är inte helt ovanligt att populister konfiskerar eller reglerar stora företag i syfte att plocka politiska poäng eller stärka statskassan vilket även är ett problem för telekombolag. Men den politiska risken är högre för mobiltelefoni än för många andra branscher då det ständiga behovet av överföringskapacitet innebär att man hela tiden måste bygga ut nätet vilket kräver investeringar och kunskap.

Dessutom har mobiltelefonoperatörer i Afrika unika fördelar jämfört med andra länder då man saknar konkurrerande infrastruktur. I min analys av Transmode tog jag bland annat upp hur Amerikanska och Asiatiska företag har dragit fördel av att man i dessa områden tidigt varit tvungna att bygga upp ett avancerat fibernät då man till skillnad från Europa saknat ett modernt kopparnät. I stora delar av Afrika saknas fortfarande fast telefoni, bankväsende och internationella butikskedjor vilket skapar utrymme för mobiloperatörer att även erbjuda till exempel bantjänster och näthandel direkt i mobilen. Det område som kanske är mest intressant är banktjänster och när både banker och livsmedelskedjor saknar lokal täckning har mobiltelefonoperatörerna ett guldläge att kontrollera marknaden med tjänster såsom M-Pesa och Tigo Cash där man tar kontroll över hela värdekedjan (se figur).

Risker för telekombolagen

Samtidigt får man inte förblindas av möjligheterna. Som utomstående investerare med begränsad erfarenhet av marknaden finns det säkerligen goda skäl till att mobiloperatörerna handlas till så attraktiva värderingar.

• Även om bolagen drar in enorma summor pengar så återinvesteras en stor del av vinsten vilket gör bolagen dyra med avseende på kassaflödet.
• De stora investeringsbehoven skapar även en stor osäkerhet med avseende på framtida avkastning. Även om regeringar sällan vill slakta telekombolagen gör de i många länder sitt yttersta för att maximera konkurrensen och pressa priserna vilket skapar en konstant marginalpress.
• När en marknad mognar finns en stor risk för både priskrig och investeringskrig vilket vi bland annat ser just nu i Sydafrika som är hemmamarknad för både MTN Group och Vodacom (artikel på ämnet).

 

Bolag i jämförelsen

Karin Fries (förvaltare, Carnegie Afrikafond) delade med sig av några Afrikaorienterade telekombolag som jag utgått ifrån. Jag har även lagt till Telia och Telenor som referensobjekt i form av välskötta västerländska bolag och Millicom som har ca 15 % av omsättningen i Afrika men huvudfokus på Sydamerika. Innan vi går igenom bolagen kan det även vara bra att snabbt se vilka marknader som är störst i dagsläget.

Att Nigeria som är Afrikas folkrikaste land toppar listan inte så förvånande men andelen mobiltelefonanvändare i befolkningen är även den jämförelsevis hög (51 %) och av de större länderna är det bara nordafrikanska länder och Sydafrika som slår Nigeria. I Sydafrika och vissa länder i Norra/Västra Afrika har utvecklingen till och med gått så långt attmarknadspenetration passerat 100 % vilket uppnås genom att en stor del av befolkningen har mer än ett abonnemang. Majoriteten av länderna verkar ligga på en marknadspenetration på 30-50 % men där vissa monopolmarknader såsom Etiopien ligger så lågt som 13 %. Bolagen i jämförelsen har med andra ord stor tillväxtpotential då antalet abonnenter kan växa med 50-80 % samtidigt som man höjer ARPU (Average Revenue Per User) i takt med att det ekonomiska välståndet ökar och man erbjuder fler tjänster.

Att jämföra bolagen med nyckeltal som antal abonnenter är tyvärr inte helt lätt då korsägande mellan bolag och skillnader i definitionen på ”abonnent” gör jämförelser svåra. Men grovt räknat ser de inbördes storleksförhållandena ut enligt följande.

Verksamhet i Afrika	Intäkter i Afrika (%)	Antal abonnemang (miljoner)	Börsvärde (BUSD)
MTN	> 85 %	219	34,3
Airtel	< 30 %	>300	26
Vodacom	100 %	61,1	17,1
Maroc	100 %	> 40	11,6
Safaricom	100 %	~30	6,9
Millicom	16 %	25,9	7,2
Telia	0 %	72,8	27,5
Telenor	0 %	149	30,6

Värt att notera är även att ARPU skiljer sig åt kraftigt mellan olika regioner vilket vi kan exemplifiera med hjälp av Vodacom och Maroc telecom som båda särredovisar den genomsnittliga intäkten per månad och abonnemang i de olika länderna de är verksamma i.

Vodacom	Rand	SEK
Tanzania	45	33
DR Kongo	35	26
Mocambique	58	43
Lestoho	46	34
Sydafrika kontantkort	75	56
Sydafrika abonnemang	389	288

Maroc Telecom	MAD	SEK
Marocko	69,1	61
Mauretanien	66,5	59
Burkina Faso	29,5	26
Gabon	92,3	81
Mali	21,3	19

 

Kort beskrivning av bolag i jämförelsen

MTN Group (Sydafrika, ADR i USA): Grundandes 1994 och är Afrikas största mobiloperatör med över 173 miljoner abonnenter och kontinentens högst värderade varumärke (Coca Cola är nummer 2). Största marknader är Nigeria (37 % av intäkterna och 48 % av EBITDA) och Sydafrika (27 % av intäkterna och 19 % av EBITDA). Därutöver har man verksamhet i ett stort antal länder där Ghana, Kamerun, Elfenbenskusten, Uganda, Syrien och Sudan tillsammans utgör 21 % av intäkterna (17 % av EBITDA) och ytterligare 13 länder tillsammans utgör 15 % av intäkterna och 12 % av EBITDA. Dessutom har man ytterligare ett intressant ”Wild card” i form av Iran som 2014 inte konsoliderades i den regionala uppdelningen men som utgör 20 % av abonnenterna vilket kan jämföras med Nigeria (27 % av abonnenterna) och Sydafrika (13 %). Iran är precis som Etiopien gravt handikappat av vanskötta monopol och religiösa auktoriteter motsätter sig dessutom 3G då det kan leda till moraliskt förfall.

Bharti Airtel: Bharti Airtel är Indiens största mobiloperatör och har i Indien 23 % av användarna och 31,1 % av intäkterna medan Vodafone är tvåa med 18 % av användarna och 23,2 % av intäkterna. Genom förvärv av det Kuwaitiska bolaget Zains afrikanska verksamhet har man sedan 2010 byggt upp en betydande position i Afrika och är nu marknadens näst största operatör med avseende på antalet abonnenter och verksamt i 15 olika länder (Sierra Leone, Ghana, Burkina Faso, Nigeria, Niger, Tchad, Gabon, Kongo Brazaville, DRC Kongo, Uganda, Kenya, Tanzania, Zambia, Malawi och Madagaskar). Enligt flera artiklar sätter man rejäl press på konkurrenterna och även om man i presentationerna redovisar en något underlig affärsstrategi där man satsar på högre priser i Afrika än i Indien (Arpu 6+USD istället för 3,5 USD i månaden) verkar man pressa framförallt på marknader såsom den demokratiska republiken Kongo och Tanzania.

Vodacom:  Grundades precis som MTN Group 1994 men har främst fokuserat på Sydafrika där man är marknadsledande. Totalt har man ca 60 miljoner användare där Sydafrika utgör 60 % av abonnenterna men hela 77,6% av omsättningen och 84,4 % av EBITDA. Att namnet påminner om Vodafone är ingen slump utan Vodafone är huvudägare i bolaget och mycket aktiva med både koncernlån och delade varumärken. Övriga affärsområden är Tanzania, DR Kongo, Lesotho och Mocambique.

Safaricom: Bedriver verksamhet i Kenya och är delägt av Kenyanska staten men har precis som Vodacom Vodafone som huvudägare. Safaricom är dominant marknadsledare i Kenya och man delar det framgångsrika betalningssystemet M-PESA med Vodacom.

Maroc Telecom: Har sitt säte i Marocko och gjorde i januari 2015 ett stort förvärv för att expandera verksamheten. Man är sedan tidigare även aktiva i Mauretanien (4 % av omsättningen), Burkina Faso (7 %), Gabon (4 %) och Mali (8 %) vilka tillsammans bidrar med 26 % av EBITDA. Hemmamarknaden Marocko utgör 62 % av intäkterna och 75 % av EBITDA på proforma basis och de nya marknaderna skulle 2014 ha bidragit med 14 % av omsättningen och 7 % av EBITDA från verksamhet i Benin, Elfenbenskusten, Gabon, Niger, Centralafrikanska republiken och Togo.

Millicom: Är noterat på Stockholmsbörsen, har sitt säte i Luxemburg och bedriver verksamhet i Latinamerika, Sydamerika och Afrika. Afrika är endast 16 % av intäkterna men eftersom jag äger aktier i bolaget är det intressant för mig att ha med dem i jämförelsen. De enskilt största marknaderna är Tanzania (37 % av omsättningen i Afrika) och Tchad (18 %) medan Västra Kongo, Ghana, Mauritius, Rwanda och Senegal tillsammans utgör 45 %. Jag har tidigare skrivit en hel om bolaget och äger även aktier i bolaget (analys).

Det finns självklart även fler aktörer i Afrika och bland annat France Telecom är en stor aktör med 66 miljoner användare främst fördelade i Egypten (33 miljoner abonnenter) och de frankofona delarna av Afrika vilket gör dem till en stor konkurrent till Maroc Telecom.

Nyckeltalsjämförelse

P/E, P/B, P/S, Yield och market cap är tagna ifrån Google Finance medan övriga nyckeltal kommer ifrån Financial Times.  Safaricom och Maroc handlas på marknader som inte täcks av Google Finance så i deras fall kommer även övriga nyckeltal ifrån FT.com. Millicoms P/E tal har räknats om för att exkludera den uppvärdering som gjorts i Guatemala men övriga nyckeltal är oförändrade vilket tyvärr ökar Millicoms nettomarginal (net margin), RoA (avkastning på totalt kapital) och RoE (avkastning på eget kapital).

Marginaler

I samband med sammanställningen av mer kvalitativ information blev det tydligt att Sydafrika har större likheter med mogna marknader med avseende på marknadspenetration (över 100 %), intäkter per abonnemang (2-3 ggr högre än övriga Afrika) och dataanvändning än med andra afrikanska marknader. Det här avspeglar sig även på de olika marginalerna där Vodacom ligger närmare Telia och Telenor än de övriga bolagen.

Förutom Vodacom som har tyngdpunkten i Sydafrika utmärker sig även Bharti Airtel i jämförelsen med avseende på marginaler. Vilket beror på att Bharti Airtel använder sig en annan affärsmodell i Asien än i Afrika. I Afrika ser man ut att främst prismatcha konkurrenterna medan man i Asien satsar på att maximera kundernas mobilanvändning vilket även visar sig i att ARPU för Afrika i snitt ligger på 5,4 USD (ca 48 SEK) per månad medan det i Indien ligger på 3,3 USD (ca 29 SEK) trots att en mobiltelefonanvändare i Indien har mer än dubbelt så många samtalsminuter och högre dataanvändning.

Det är alltså svårt att dra några allomfattande slutsatser. Men både den generella trenden och erfarenheten från Sydafrika indikerar att det finns gott om utrymme för ökad konsumtion av mobiltelefoni. Men att man får vara beredd på att bruttomarginalerna sjunker en del när marknaden mognar. Dessutom verkar tillväxtmarknaderna erbjuda klart starkare möjligheter för kringtjänster då till exempel mobila finanslösningar går fantastiskt i dessa länder medan det varit långt svårare att lansera M-PESA i Sydafrika (artikel på ämnet).

Tillväxt

Mobiloperatörer är oftast inga tillväxtraketer men förutom Maroc ser det ut som att telekombolagen ökar sin omsättning snabbare än den underliggande ekonomin på de respektive bolagens huvdmarknad (BNP data från Världsbanken).

BNP tillväxt (%)	2010	2011	2012	2013	Snitt 3 år
Sydafrika	3,1	3,6	2,5	1,9	2,7
Nigeria	7,8	4,9	4,3	5,4	4,9
Marocko	3,6	5	2,7	4,4	4,0
Kenya	8,4	6,1	4,5	5,7	5,4
Tanzania	7	6,4	6,9	7	6,8
DR Kongo	7,1	6,9	7,1	8,5	7,5

Millicom sticker ut i jämförelsen vilket beror på en kombination av stora återinvesteringar och förvärvet av Kabel-TV/Fiberoperatören UNE EPM Telecomunicaciones i Colombia. I övrigt är det främst Safaricom som imponerar med en tillväxt på dubbla BNP:n för deras underliggande marknad (Kenya).

Kassaflödesmarginaler

Siffrorna här ovanför exkluderar finansiella kostnader vilket gynnar hårt belånade företag. Men beräkningen är ett bra sätt för att identifiera bolag som bokför stora investeringar i balansräkningen vilket innebär att de trots stora vinster måste låna pengar för att lämna utdelning. För vissa bolag är det här fullt logiskt men det finns alltid en risk för att bolag fuskar och blåser upp resultatet genom att bokföra underhållkostnader som en investering.

Förutom Telia var MTN Group det enda bolaget som behövde göra det och oroväckande nog verkar det här vara någonting de gjort under en längre period (se data från FT.com). I övrigt ser det bra ut även om jag misstänker att Millicom kommer att se sämre ut nästa år då man genomfört vissa omfinansieringar inom koncernen i år och kommer att fortsätta med sin ”digital lifestyle” satsning åtminstone fram till 2017.

Värdering

Millicoms P/E tal är som tidigare nämnt korrigerats för omväderingen av deras innehav i Guatemala vilket är varför det är högre än på FT.com eller Avanza. Men precis som senast jag tittade på telekomjättar (analys av Europeiska telekomjättar 2013) är Millicom det överlägset billigaste kvalitetsbolaget.

I övrigt tycker jag att MTN Group ser ut att vara mest intressant värderat trots att de har så svaga kassaflöden då de har en underliggande tillväxt och en ganska låg andel lån i förhållande till eget kapital. Bharti Airtel har liknande problem som MTN men lyckas inte visa någon tillväxt vilket gör det svårt för mig att bedöma om investeringarna är rimliga, däremot skulle det vara intressant att se vad någon fondförvaltare med inriktning mot Indien/Asien har skrivit om bolaget då de har bättre möjligheter att utvärdera affärsstrategin.

Slutsatser och investeringsmöjligheter

Millicom: Är en utmärkt investering för telekom i tillväxtländer men bör nog snarare ses som en satsning på latin- och Sydamerika än Afrika med avseende på telekom. Däremot har man även en intressant exponering mot E-handel i Afrika då man äger 33,3 av African Internet Holding (AIH) som i princip fungerar som Rocket Internets verksamhet och även har tillgång till MTN:s abonnenter då de tre bolagen äger en tredjedel var av AIH (artikel på ämnet). Millicom är dessutom noterat på Stockholmsbörsen vilket underlättar.

MTN Group: Det dåliga kassaflödet skrämmer mig. Men man är Afrikas överlägset största telekombolag och trots att man har verksamhet i flera av världens värsta konflikthärdar tjänar man rejält med pengar på verksamheten. Jag kommer att skriva mer om MTN i en egen liten analys men det är nog det bolag jag är mest sugen på just nu och jag förstår att både Gustav och Carnegies Afrikafond satsat på bolaget. MTN Group är noterat på börsen i Johannesburg men har ett sponsrat ADR papper i New York (inlägg om ADR och vad det är).

Maroc Telecom: Jag blir lite skeptisk när jag ser vilka extremt höga marginaler Maroc arbetar med. Dessutom är man verksamt i Nordafrika och Västafrika vilket är de delar av Afrika som har absolut högst mobiltelefonpenetration. Sammantaget gör det här mig en aning orolig över företagets framtidsutsikter då strategin öppnar upp för konkurrenter samtidigt som man saknar tillväxt vilket är lite av poängen med bolag verksamma på tillväxtmarknader. Men bolaget är troligtvis på väg in i en förändringsfas då Vivendi har sålt sin andel av Maroc till Kuwaitiska Etisalat som i sin tur har sålt sin verksamhet i Västafrika till Maroc (artikel på ämnet). Vilket innebär att Maroc i framtiden utgör hörnstenen i Västafrika för Etisalat som verkar klart mer tillväxtorienterat än Vivendi som genomgått stora förändringar under de senaste åren (läs mer här hos Defensiven).  Maroc Telecom är börsnoterat på Parisbörsen vilket gör det enkelt att handla aktien för de flesta svenskar.

Bharti Airel: Bharti Airtel skulle kunna vara en intressant långsiktig investering då man steg för steg skruvar upp marginalerna för en mobilberoende befolkning. Men jag blir avskräckt av kombinationen av låg tillväxt och usla kassaflöden. Men det skulle det vara intressant att se vad någon fondförvaltare säger om strategin på sikt då de har bättre resurser för att utvärdera Airtels strategi. Bharti Airtel är börsnoteret i Indien vilket innebär ett högt courtage.

Safaricom: Min kollega som har bott 2 år i Kenya sken upp och utbrast ”Ja, de är jätteonda och bra på att tjäna pengar!” när jag frågade om Safaricom. Nackdelen är förutom att de är noterade i Nairobi att man är väldigt begränsade till ett enskilt land och att det finns en stor risk att Kenya blir en lika tuff marknad som Sydafrika på sikt.

Vodacom: Sydafrika är den ekonomi som jag är mest oroad över i Afrika då man har en värdefull infrastruktur som missköts något enormt och bara en sådan faktor som usel energiförsörjning beräknas kosta 1 % i BNP tillväxt per år (artikel). Dessutom är konsumentlånen gigantiska där till och med kläder av H&M typ till 70 % köps på kredit (artikel). Så även om bolaget är högavkastande och finns lättillgängligt via ADR-papper i New York är det definitivt det bolag som jag ser som minst attraktivt i jämförelsen.

Sammantaget kommer jag att sitta på mina aktier i Millicom som trots en snittillväxt på 15 % per år har haft en ganska trist börsresa sedan min investering. Därutöver ska jag titta lite mer på MTN Group och Maroc även om de inte riktigt passar in då jag siktar på att renodla min portfölj en aning och satsa mer på fonder.