Trafikanalogier och reflektioner efter Upplands värsta masskrock på länge

Flera personer har frågat om jag ska skriva någon portföljrapport i år, det gör jag och den publiceras när den är klar vilket tar tid p.g.a. andra åtaganden.

Idag var jag ute och åkte samtidigt som Upplands värsta masskrock på flera år inträffade i mötande körfält strax bakom mig. Med Kennys analogi om haren och sköldpaddan i färskt minne kan jag därför inte hålla mig från att fyll på med fler trafikrelaterade liknelser.

Den första reflektionen är att folk är sjukt dåliga på att hantera göra riskbedömningar. När jag åkte hem ikväll mer än 10 timmar efter trafikolyckorna var trafiktempot på E4:an långsammare än vanligt. En masskrock i yrsnö och halka fick människor att 13 timmar senare köra i långsammare tempo trots att förutsättningarna nu var nära nog optimala. Precis som människor är rädda och undviker aktier trots låga värderingar efter en börskrasch verkar många personer kompensera för en olycka genom att åka långsammare även efteråt. Tyvärr skapar det här i sin tur andra problem, att investera i ränteobligationer när räntan är låg i en lågkonjunktur är sällan en bra idé och att köra 80 km/h på en 120-väg är inte heller särskilt lyckat då man rycker sönder trafiktempot och ökar risken för omkörningsolyckor.

Den andra reflektionen är hur begränsade vi människor är med liknelser och reflektioner. Vid alla stora motorvägsolyckor pratar vi om de variabler som går att kontrollera just vid olyckstillfället, nämligen vikten av att hålla rätt hastighet och avstånd till framförvarande bil. I det här fallet var de här två faktorerna i princip irrelevanta. På grund av yrsnö varierade sikten sekundvis från helt okej till 20-30 m och dessutom var det halt med hårt packad snö. Som grädde på moset var snön dessutom väldigt kladdig och många bilars bakljus var täckta med snö vilket är ett problem jag tror få förare tänker på när de kör bil. I en trafikmiljö med många förare som gör helt olika bedömningar är en sån här situation i princip hopplös att hantera. Grovt räknat verkade de flesta förare hålla hastigheter på mellan 70 och 120 km/h. Kör man 70 km/h är reaktionssträckan innan man hinner börja bromsa 20 m och det innebär att även de som körde långsammast inte ens skulle hinna börja bromsa innan de smäller in i ett stillastående hinder. Dessutom löper de långsammaste förarna en rejäl risk för att drabbas av påkörningsolyckor då hastighetsskillnaden mot de mest stressiga förarna är 50 km/h vilket innebär att vid dålig/sikt uppmärksamhet snabbt kan hinna ikapp och krocka med framförvarande bil.

Det här innebär att oavsett om man är haren Adam som kör fort eller sköldpaddan Berit så finns det en stor risk att det går åt helvete (se Kennys liknelse). Berits långsamma körstil kanske uppfattas som säkrare precis som när en aktiesparare fokuserar på stora bolag eller indexfonder. I praktiken är hon däremot hotad av både stressbollar som drar med henne i sina egna misstag och risken för att själv köra på ett hinder. En ganska bra liknelse mot en finanskris där stressbollarna helt plötsligt ökar sina avkastningskrav (vilket orsakar multipelkontraktion med fallande P/E-tal) samtidigt som krisen i sig sätter krokben för den operativa verksamheten i bolagen hon investerat i.

Därför bör man alltid innan man tar en risk som att sätta sig i en bil eller investera i aktier ställa sig följande frågor.

• Har jag utvärderat risken och är jag bekväm med att ta den?
• Vad är det värsta som kan hända?
• Vilka risker är sannolika?
• Om en risk resulterar i en olycka, hur hanterar jag det då?

I mitt fall kör jag en säker bil som presterat bra i krocktester (risken för katastrofala skador är låg), bilen är billig nog för att vår buffert ska hantera självrisken (låg finansiell risk på sannolika skador) och jag har alltid korrekt utrustning med dubbdäck, varma kläder, sjukvårdsväska och varningstriangel när jag är ute och kör (hög mental och praktisk beredskap för att hantera en krissituation). Så även om det var obehagligt att köra under de förhållandena var jag inte rädd.