Försvarsportföljen, en hedge mot Krimkrisen

Förutom 40 % 20 år, Lundaluppen och Fundamentalanalysbloggen har Cornucopia varit en blogg som jag "alltid" följt. Även om han har "tabloidifierats" i rubriksättningen sedan han började leva på bloggandet så finns det en hel del intressant och neo-survivalismen har alltid fascinerat mig.

Till skillnad från hardcore-survivalisterna har jag inga pretentioner om att överleva ett fullskaligt kärnvapenkrig. Men jag använder små knep som att alltid ha dricksvatten i källaren och en fondue-gryta tillgänglig (strömavbrott blir snabbt romantiska med en fondue-gryta) för att hantera mer vardagliga kriser.

Sverige har en stolt historia av att alltid vara som mest nedrustat när resten av Europa går mot krig och med tanke på hur Putin förföljer homosexualla och ny-moderata politiker hävdar att vår beredskap är god känns det onekligen som att vi upprepar 30-talet ännu en gång.

Om vi följer historien och Krimkrisen är 2000-talets Sudetkris bör Moderaternas senaste utspel om (ofinansierat) luftvärn vara motsvarigheten till panikköpet av jaktflyg modell Seversky P-35 som var Sveriges startskott för upprustning. Hälften av Flygplanen hann tyvärr aldrig levereras (USA konfiskerade dem och skyddade dem med svenska manualer till Filippinerna) men för tillverkaren var det startskottet på 20 år av extrem högkonjunktur och ytterligare 50 år av stabil efterfrågan. Därför har jag beslutat mig för att flytta över 20 % av portföljen som en hedge mot mörkare tider. Förutom Saab har jag försökt att prioritera mina traditionella investeringskriterier med god tillväxt, stabila intäkter och inte allt för aggressiv värdering.

För att sätta rätt stämning på inlägget bör läsare även sätta på lite Norrländsk-deppmetal som bakgrundsmusik.

  

Saab

Som svensk är Saab ett självklart val inom försvarsbranschen. Gripen kan ta stora marknadsfördelar med tanke på de gigantiska problemen för F-35 (se kommentar här) och dessutom har man ett helt nytt affärsområde inom Ubåtstillverkning då Kockums tyska ägare gjort bort sig (NyTeknik skriver om det).

Aktien är tyvärr dyr. Men Bofors levererade demokratins främsta pansvarvapen inför andra världskriget och jag är övertygad om att Saabs profil med kostnadseffektiva och robusta vapen blir ett vinnande koncept i dagens upprustning.

P/S: 0,88
P/E: 28,87
Dir: 2,3 %

Alliant Techsystems Inc.

Alliant är en "liten" Amerikansk försvarskoncern (börsvärde 4,52 miljarder USD). Att de är små innebär att de inte erhåller stora prestigekontrakt som Joint Strike Fighter eller the Littoral Combat Ship. Istället fokuserar de på stabila verksamheter såsom stridsvagnsammunition, robotsystem och annan förbrukningsmateriel som förbrukas snabbt vid konflikter.

Den här typen av verksamhet går på lågvarv i fredstid men även utan krig kan omsättningen öka kraftigt vid kriser där mobiliseringsgraden ökar. Vi har till exempel haft stora problem i Sverige med ammunitionstillgången. Men det är först efter Krimkrisen som det har uppmärksammats i t.ex. Svt Agenda (där försvarsutskottets ordförande Cecilia Widegren (m) bortförklarade det som en "drillövning"). Kombinationen av stora återköp, vettig värdering och stabila kontrakt gör därför att Alliant får representera USA i portföljen.

P/S: 1,04
P/E: 14,57
Dir: 0,9 %

Thales Group

Franska försvarskoncerner är ett bra komplement till amerikanska och svenska försvarskoncerner eftersom Frankrike har extremt liberala regler för vapenexport. För en diktator som vill ha västerländsk legitimitet är Frankrike en naturlig partner och Frankrike hade bland annat en stor roll i de goda relationerna med Syrien och Lybien som rådde fram till den Arabiska våren (Sarkozy kallade till och med Assad för en garant för stabilitet i mellanöstern 2008).

Thales är ett av världens ledande företag inom elektronisk krigsföring och Saab var till exempel inne på att sätta in en AESA-radar från Thales innan Dassault satte stopp för det projektet (Dassault är Frankrikes andra stora försvarskoncern och tillverkar stridsflyget Rafale).

Dessutom har Thales förhållandevis goda relationer till Ryssland och dotterbolaget Direction des Constructions Navales är en av huvudtillverkarna till landstigningsfartyget Mistral som exporteras till Ryssland trots Krimkrisen.

P/S: 0,7
P/E: 17,5
Dir: 2,26 %

Ett Mistral-skepp kan transportera en stridsvagnsabataljon med 40 stridsvagnar, understödjande infanteri (900 man) och 16 tunga helikoptrar vilket ger en slagkraft i paritet med vad det svenska försvaret idag har tillgängligt. Ryssland har beställt två men kommer enligt dagens planer ej att stationera dem i Östersjön.

Almaz Antey

Almaz Antey är Rysslands ledande leverantör av kvalificerat luftvärn och opererar under måttot High Technologies Safeguarding Peaceful Skies (det rimmar bättre på ryska).

Den politiska risken är självklart hög men aktien pressas av exportrestriktioner och Almaz-Antey ger en unik exponering mot marknader som normalt ej är tillgängliga för en västerländsk investerare. Almas Antey har dessutom en med ryska mått mätt god CSR policy även om man tyvärr tagit in konceptet "booth babes" från bilindustrin när man marknadsför sina fordon.

Sexism är tyvärr någonting man får leva med vid investeringar i Ryssland.

P/S: 0,5
P/E 5
Dir: 9 %

Ytterligare säkerhet

Nästa inlägg kommer att handla om säkerhetsföretag där jag har tänkt att allokera ytterligare 10 % av portföljen. Tack vare segregation blir samhället paradoxalt nog nämligen både säkrare och allt våldsammare. Majoriteten av alla brott begås av människor i närområdet av där de bor. Vilket i takt med att miljonprogrammen har segregerats har inneburit att grov brottslighet under de senaste åren främst har varit ett problem för underklass och invandrare.

Men precis som i Sydafrika kokar brottsligheten förr eller senare över och när vanliga hederliga Djurgårdare och vänster-extremister blir offer för grovt våld tror jag att antipolisismen bland journalister och politiker (uttrycket lånat från Johan Hakelius utmärkta krönika i Affärsvärlden) snabbt övergår i krav på att etablera en polisstat

Övervakningsbranschen i Storbritannien har gjort grova vinster under 2000-talet och Östereuropeiska säkerhetsfirmor har varit bland de stora vinnarna efter murens fall då stora delar av polisen lades ned.

Just nu tittar jag på Axis och kanske något mer tjänsteorienterat säkerhetsföretag men jag tar gärna emot tips.