Topbanner

Reklambanners förhandsgranskas inte på något vis av bloggen och kvalitén på det som marknadsförs är milt sagt varierande. Vid börsintroduktioner rekommenderar jag alla läsare att titta på min checklista för att utvärdera sådana erbjudanden (länk).

lördag 27 januari 2018

Laxodling del 2, biologi, definitioner och volymer

En modern mattrend, poke bowl med lax.

Lax är en handelsvara där lönsamheten för fiskodlare är beroende av prissättning på ett antal råvarubörser. I dagsläget produceras det cirka 2 300 000 ton odlad lax per år och priset varierar beroende på tillgång och efterfrågan samt vissa rabatter/premiumpriser för storlek/ursprung. Under 2016 minskade världsproduktionen med ca 135 000 ton p.g.a. biologiska problem främst i Chile men även i Norge. Det här innebar att priset på lax som mest nästan dubblades och Norska laxodlare slog exportrekord mätt i kronor under både 2016 och 2017 trots att man exporterade färre ton lax än tidigare. Samtidigt kan vildfångsten av lax i Stilla Havet variera med över 300 000 ton per år och ändå endast ha en begränsad påverkan på världsmarknadspriset. Det är alltså en mycket stor skillnad på "lax" och lax givet hur olika marknaden reagerar beroende på vilken sorts lax som är tillgänglig.

I normal terminologi används ”lax” för att beskriva de flesta arter inom familjen Salmonidae och jag tror att vi alla har sett dokumentärer om de miljontals laxar som varje år vandrar upp för floderna i västra Kanada. Ur ett naturvetenskapligt perspektiv handlar det här däremot om två olika släkten från familjen Salmonidae, nämligen Salmo vars arter har sitt ursprung i Atlanten och Oncorhynchus som härrör från Stilla Havet.

Köper man lax i en Svensk matvarubutik är det endast laxfiskar av arten Salmo salar som får säljas under namnet lax medan andra arter heter saker som pinklax och regnbågslax. I praktiken finns det tre släkten av laxfiskar som vi svenska konsumenter kan komma i kontakt med när vi handlar.

  • Salmo, är det släkte som innefattar Salmo salar men även Salmo trutta som vi kallar öring i Sverige och som odlas i små mängder (kallas Brown Trout på engelska).
  • Oncorhynchus omfattar de arter som fångas i Stilla havet men även regnbågslax som är den näst mest odlade laxfisken (Oncorhynchus mykiss).
  • Salvinus innefattar bland annat röding och är för den globala handeln en marginell företeelse och odlas i sötvatten under hela livscykeln.
Namngivningen med lax kontra öring blir snabbt väldigt förvirrande eftersom de svenska namnen, engelska namnen och de latinska namnen inte stämmer särskilt bra överens. Ur ett kommersiellt perspektiv är det därför lättast att dela upp laxfiskarna i odlade fiskar och vildfångade laxfiskar.

Odlade laxfiskar (ca 2 300 000 ton per år)

Det finns fyra laxarter som odlas av börsnoterade företag; lax (S. salar), regnbågslax (O. mykiss), coho (O. kisutch) och chinook (O. tshawytscha). Livscykeln för de olika arterna är likartad när de odlas i havet men O. mykiss odlas ofta hela livet i sötvatten.

Lax (S. salar, ca 2 000 000 ton) står för 90 % av världsproduktionen och är den mest lönsamma fisken att odla. Äggen kläcks i sötvatten och sin första levnadstid spenderar laxarna numera oftast på land i stängda system med recirkulerande sötvatten (Recirculating Aquaculture Systems eller RAS på engelska). I takt med att tekniken har förfinats och man fått allt mer biologiska problem vid havsodling har fiskodlare börjat låta laxarna, eller smolten som de kallas under denna del av livscykeln, växa allt längre i de stängda systemen. Många laxodlare siktar nu på att låta smolten växa till 500 g istället för 100 g innan de sätts ut i havet för att växa till en målvikt på 4-7 kg. I havet odlas laxen i öppnar burar med milt strömmande vatten där optimal temperatur är 8-14 C. Övergången till större smolt innebär lite högre kostnad men minskar exponeringstiden för sjukdomar i havet och övergången gynnar även odling i kalla vatten då man slipper ha laxen i havet under en andra vinter för att den ska hinna växa klart.

Coho (O. kisutch ca 150 000 ton) är mindre än S. salar och odlas i Chile eller fångas vilt i Nordamerika. Den saltas eller exporteras hel till Japan där den uppskattas för sitt utseende och sin storlek.

Chinook (O. tshawytscha ca 20 000 ton) kallas även King Salmon och är den överlägset mest prestigefulla av de laxar som fångas vilt i Kanada. Nya Zealand är den största producenten av odlad chinook då den är känslig för sjukdomar vilket gör den svårodlad på andra platser.

Regnbågslax (O. mykiss ca 160 000 ton havsodlad) kan odlas som lax eller genom hela livet i sötvatten. På sjuttiotalet var regnbågslaxen den dominerande arten inom fiskodling men utgör numera  6-7 % av produktionen i Norge och ca 10 % i Chile när det gäller havsodlade laxfiskar. Regnbågslaxen en är lite mindre fet och har mildare smak men fungerar som ett substitut för vanlig lax (S. salar). Jag mejlade även lite med Lerøys IR-ansvarige Sjur Malm för att bättre förstå skillnaden mellan regnbågslax och lax eftersom Lerøys har en ovanligt hög andel regnbågslax i sin produktion. Enligt honom är det ingen dramatisk skillnad på arterna utan det finns helt enkelt vissa lägen där regnbågslax är mer effektiv att odla. Prismässigt påverkades regnbågslaxpriset mer av Rysslands importförbud då de varit en stor importör men priserna brukar följa varandra. Ur ett odlingsperspektiv verkar det främst vara vid lite högre vattentemperaturer som regnbågslax är att föredra och den är tolerant mot ISA-virus vilket innebär att den sprider viruset vidare men överlever infektioner.

Någonting som nästan är värt ett eget blogginlägg är hur förvirrande namngivningen och hanteringen av odlingsstatistik är när det gäller regnbågslax. Enligt det svenska livsmedelsverket är handelsbeteckningen för O. mykiss regnbågslax eller regnbåge men  den kallas i folkmun ofta havsöring eller regnbågsöring. På norska marknadsför Lerøy istället fisken som Fjordørret eller Regnbueørret vilket är accepterade namn som kan direktöversättas till "fjord trout" och "rainbow trout".

I Nordamerika kallar man däremot havsodlad regnbågslax för ”Steelhead trout” medan den kallas ”Rainbow Trout” om den odlas hela livet i färskvatten. Norska statistiska centralbyrån kallar däremot all O. mykiss för Rainbow trout i sin engelskspråkiga statistik och Leroy skriver helt enkelt trout i sin engelskspråkiga årsredovisning medan Seafood Norway kallar den för Fjord trout. I Marine Harvests fantastiska investerarhandbok undviker man istället alla dessa namn och delar upp regnbågslaxen i ”small trout” och ”large trout” utan att definiera det närmare. Small trout bara nämns en gång trots att det på global nivå är den näst mest odlade laxfisken (cirka 500 000 ton) och därför borde vara av betydande kommersiell betydelse. Regnbågslax odlad i färskvatten blir mindre än när den odlas i havsvatten och äts då lokalt vilket innebär att den ofta inte tas med i beräkningar av den globala laxproduktionen.

Att regnbågslax odlad i färskvatten utgör en stor del av världsproduktionen men inte är en del av den globala laxhandeln ställer till det rejält när man ska jämföra nationella rapporter, officiell statistik från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och branschanalyser riktade mot finansmarknaden. I Marine Harvests handbok är detta problem särskilt tydligt då statistiken på sida 15 (global tillgång på odlade laxfiskar) och sidan 16 (världsproduktionen av lax uppdelad på art) inte stämmer överens om man inte räknar ut att ”small trout” ska strykas för att siffrorna på sida 15 och 16 ska stämma överens. Den här diskrepansen förklarar även varför fiskodlingsservicebolag som Akva Group och Becnhmark PLC tar upp export av odlingsutrustning för laxfiskar till Iran som strategiskt viktigt trots att de inte omnämns i branschanalyser av laxodling. I FAO finns de däremot med och totalt odlas ca 60 ton regnbågslax per år i Iran

Även röding (Salvinus på latin och Char på engelska) ignoreras ofta men här har man åtminstone inte samma problem med namngivning som i fallet med regnbågslax..

Wikipedia har även en bra visualisering av hur odlingen av laxarter har förändrats över tiden som kan vara värd att titta på för att få en känsla för proportionerna och skiftet från regnbågslax till lax.



Vildfångade laxfiskar (800 000 – 1 200 000 ton per år)
I Stilla Havet förekommer fortfarande storslagna migrationer med miljontals laxar varje år och den årliga fångsten kan variera kraftigt. I praktiken är dock prispåverkan från vild lax begränsad trots att naturliga variationer i fångstvolym kan öka eller minska tillgången på lax med 10-20 % på årsbasis.



För den som är väldigt intresserad av relationen mellan vild och odlad lax rekommenderar jag den här analysen. Men rent praktiskt verkar det vara som att vildfångad lax numera är en nischad produkt där prisvariationerna hålls nere då den om priset blir högt kan ersättas av odlad lax. Samtidigt innebär begränsningar i fångstsäsongen och ojämn kvalitet att vildlaxfångst endast är en begränsad konkurrent till odlad lax. Nästan all lax fångas under perioden juni till september och ju närmare leken som laxen kommit desto sämre kvalitet på köttet. Ungefär hälften av den vilda laxen fångas i Asien (Ryssland) och hälften i USA/Kanada där det är fem laxarter som är av kommersiellt intresse. I beräkningarna nedanför har jag utgått ifrån FAOs data och räknat med en årlig fångst på 1 000 000 ton som normalt vilket gör det lätt att omvandla % till antal ton (1 % = 10 000 ton) och sedan jämföra med de ca 2 300 000 ton odlad lax som är tillgängliga i världshandeln..
  • Chumlax (ca 30-40 % av fångsten) anses allmänt vara den laxfisk som har lägst matkvalitet med blek färg och låg fetthalt. Säljs på konserv eller exporteras frusen till mindre nogräknade länder. 2017 var det bästa året i modern historia för fångst av chumlax (länk) och den här hösten är första gången jag noterat den i en svensk frysdisk.
  • Pinklax (30-60 %) är den minsta arten av vildlax och har ett utpräglat mönster med stor fångst vartannat år. Fetthalten är lägre än för andra laxfiskar och smaken mildare, i många länder är det en vanlig ingrediens i färdigmat och kvalitén är varierande.
  • Sockeye (10-20 %) är en uppskattad matfisk med kraftig smak och rött kött. Fisken blir ofta konserver eller exporteras till Japan där den konkurrerar med Coho.
  • Coho (2-4 %) totalt fångas det 20 000 -40 000 ton Coho och därutöver odlas det 170 000 ton Coho i Chile. Precis som Sockeye är Coho röd i färgen och exporteras i stor utsträckning till Japan.
  • Chinook (1-2 %) eller King Salmon är den största av alla vilda laxfiskar och säljs numera som en premiumfisk. Den har hög status och ungefär lika mycket lax fångas vilt som det odlas på Nya Zeeland där sjukdomar som hindrar odling på andra platser saknas. King Salmon Ltd är börsnoterat och den överlägset största producenten av Chinook.
Exportpriset på lax följer ett säsongsmönster där priserna är som lägst i slutet på fångstsäsongen. Samtidigt varierar snittpriset på årsbasis beroende på hur laxodlarnas olika generation utvecklas vilket är en långt mycket viktigare parameter för lönsamheten än vildfångstens påverkan under sommarmånaderna. FAO följer utvecklingen i rapporter som är tillgängliga gratis (länk) men min inställning i dagsläget är att det är meningslöst att försöka tajma laxpriset. På kort sikt kan många faktorer påverka tillgången men majoriteten av all lax exporteras från Norge som kyld och även om man fryser laxen kommer det fleromättade fettet att härskna inom ett halvår (länk). Därför rensas överutbud bort från marknaden på ett helt annat sätt än från t.ex. olja och mineraler och det finns inget behov av att återställa reserver. Därför är det viktigt att hålla sig kall och räkna på genomsnittliga vinster snarare än att oroa sig över pristoppar eller bottnar. 


Hotlink till Undercurrent news.

Substitut

Lax har gjort en enorm statusresa sedan 70-talet där Norska laxodlare varit ledande i marknadsföringen. Det är bland annat norsk marknadsföring som gjort lax-sashimi populärt (länk) vilket inte är en normal japansk maträtt då japansk lax innehåller parasiter som gör den olämplig att äta rå. I Sverige har de norska laxodlarna varit så framgångsrika att det numera till och med är svårt att hitta färdigmat som är gjort på något annat än Salmo salar vilket inte var fallet för tio år sedan (länk).

Den odlade laxens status varierar mycket från marknad till marknad och även från nisch till nisch. På en mogen marknad med stort inflytande från Norge verkar leverantörer av färdigmat nu undvika andra former av laxfisk då det kan ses som matfusk. Däremot går både pinklax och chumlax att köpa billigt i frysdisken för den som så önskar. På en utvecklad marknad har premiumsorter av lax med andra ord en konkurrensfördel och det är inte andra laxfiskar som är den största konkurrenten utan substitution sker istället om producenter/kunder väljer helt andra proteinkällor i sin mat. Lite intressant är även att färgpreferenserna varierar mellan olika länder. I Japan är sockeye och coho med sitt röda kött populära för vissa ändamål medan den lite mildare och orangea laxen från Norge är standard för sashimi (även om coho/sockeye också används), För konsumtion i USA tillsätts mer astaxanthin i i fodret då de finare laxarna har starkare färger än chum och pinklax medan vi i Europa har mildare färgsättning då det uppfattas som mer naturligt.

Ser man till det lägre prissegmentet har jag noterat att det i Sverige inte längre verkar finnas fryst laxfilé i färdigmatlådor.  För tio år sedan hade till exempel Dafgårds ”Laxfilé” i sin Brasserieserie vilket innebar 100 g Chumlax i en matlåda på 350 gram. Den typen av produkter hittar jag inte längre utan som billig frysmat får man istället välja annan (billigare) vitfisk eller mer förädlade produkter såsom laxpudding och laxlasagne med en mindre mängd lax per portion.

Jag pratade även med Anders Ölwe (@andersölwe) som utöver sitt aktietwittrande driver restaurangrörelse med mycket goda recensioner.

Med ett exportpris från Norge på 50-60 NOK blir inköpspriset i restaurangledet ca 90-110 kr vilket är på gränsen för vad som är ekonomiskt gångbart på en lunchrestaurang med luncher omkring 100 kr. Direkt substitution med t.ex röding eller regnbåge beror på tillgång och pris medan sämre fiskar som pinklax och chumlax inte verkar nämnas i branschen. Den stora konkurrenten för laxodlare är istället substitution med t.ex. torsk eller kolja som är 30 % billigare och dessutom lättare att arbeta med.

Ser man till presentationer på Intrafish events är  laxodlarna fortfarande fokuserade på tillväxt (exempel). Ur deras perspektiv blir höga priser därför lite av ett problem då man är beroende av priskänsliga kunder och distributörer för att marknadsföra lax som matvara. Med ett lågt pris når man ut till restaurangers veckomenyer och det är attraktivt för livsmedelskedjor att marknadsföra recept & tips i sina kundblad när laxpriset är lågt då de kan sälja laxen med goda marginaler. När kunder väl har lärt sig att tillaga lax och produkter utvecklats av livsmedelsbolagen minskar däremot priselasticiteten och lax blir ett snabbt och smidigt val precis som Santa Maria har etablerat tacos och diverse östasiatiska produkter här i Sverige.

Sammanfattningsvis kan man säga att det i dagsläget inte finns några fiskar som är billigare och direkt jämförbara med den odlade laxen. Däremot innebär höga laxpriser ett problem för den långsiktiga tillväxten då höga priser innebär att det främst är befintliga kunder som köper laxen vilket hindrar fortsatt expansion. Gör man en egen analys av offentlig statistik är det även viktigt att hålla koll på arterna där lax (S. salar) och havsodlad regnbågslax (O. mykiss) är de viktigaste arterna för laxodlarna medan laxfiskar odlade i sötvatten kan vara ett störande moment.

23 kommentarer:

  1. Fint att få en uppfräschning av bilogiminnet serverat.
    Det råkar inte vara min favorit Salmo trutta och inte O.mykiss som marknadsförs som Fjord trout i Norge?
    Det är ialf den arten som lever där naturligt bortsett från några förrymda regnbågar -> (Steelheads).

    SvaraRadera
    Svar
    1. De brukar kalla dem för sjö-örret på norska.

      Radera
    2. Nej, de har angivit det latinska namnet också. Det är O. Mykiss.

      Radera
    3. Hej, jag är Theresa Williams Jag har för dig, jag gjorde allt för dig, jag gjorde allt Jag bad honom med allt, jag gjorde löften men han vägrade. Jag stavade till slutet av mitt liv och jag spionerade det tillbaka till slutet av mitt liv. han såg det, det var inte detsamma, det var inte detsamma, det var inte detsamma, det var inte detsamma, det var ungefär 4 pm. Jag blev så förvånad, jag sa att jag var så förvånad att jag var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom. Jag var så glad och gick för att vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att någon jag vet att du har ett förhållande med, skulle jag kunna hjälpa dig med den här personen. email: {drogunduspellcaster@gmail.com} du kan maila honom om du behöver hjälp i ditt förhållande eller något annat fall.

      1) kärleksspell
      2) Lost Love Spells
      3) Skilsmässa Spells
      4) Äktenskapsstavar
      5) bindande stavning
      6) Breakup Spells
      7) Förvisa en tidigare älskare
      8.) Du vill bli befordrad till ditt kontor / lotteri stavning
      9) vill tillfredsställa din älskare
      Kontakta den här stora mannen om du har något problem för en bestående lösning
      genom {drogunduspellcaster@gmail.com}

      Radera
  2. Vet inte om det framkommit, men hur ser du på Bakkafrosts möjligheter att skapa sig en hållbar premiumvärdering på grund av det geografiska läget. Misstänker att vattnen runt Färöarna lämpar sig för laxodling. Ungefär som att det är lättare att producera vin i Spanien än i Sverige.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Färöarna är i dagsläget världens bästa plats för odling. Klimatet är bra och dessutom har man delat upp odlingsområdena på ett enormt bra sätt. Chile håller på att reformera sitt system men Färöarna är överlägsna på så sätt att företagen "äger sin vik" vilket innebär att man inte blandar två odlare som sitter och smittar varandra i samma vattenvolym. Man har dessutom tydligt uppdelade generationer med en vilotid mellan när man tömmer burarna och fyller på med nästa vilket minskar sjukdomstrycket precis som man gör inom kycklingproduktion (där Scandi Standard spred EHEC när de pressade ned vilotiden för något år sedan...).

      Radera
    2. Faran med Bakkafrost som jag ser det är att prissättningen kanske tar lite väl mycket hänsyn. I Norge har t.ex. fått ISA-virus i sina RAS-anläggningar vilket är väldigt oväntat och Färöarna lär alltid ha högre transportkostnader än Norge. Än så länge lutar jag åt att Bakkafrost är bäst i världen men jag vet inte hur mycket det är värt i kronor och ören.

      Radera
  3. Mycket nyttigt och läsvärt inlägg. Svårt att tillföra något, men vill nämna att jag verkligen ser fram emot fortsättningen! Hur många delar blir det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi får se om jag kör utbud och efterfrågan i ett inlägg eller två. Därefter blir det ett om regioner och ett om vilka nischer som är mest attraktiva. Sedan slutgiltigen blir det mer bolagsspecifikt. Målet är att jag ska kunna glömma bort allt jag vet om laxodling och snabbt komma tillbaka på banan om jag läser mina inlägg igen.

      Radera
    2. Helt klart är att man kan glömma bort vad man själv kan (dvs inte kan) om laxodling. Man läser och lär sig, och varje inlägg är en vällagad portion! :)

      Radera
  4. Ett mycket matigt inlägg. Fortsätter det i den här stilen kommer den presumtive laxinvesteraren att vara rustad till tänderna. Snyggt jobbat!

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack det värmer. Jag har haft lite svårt att bedöma vilken nivå jag vill lägga mig på. Om jag hade sett mig som professionell analytiker/rådgivare hade jag nog skrivit mer kortfattat om det som är viktigt. Men i det här fallet fungerar analysen snarare som en basplatta för att jag själv (och eventuella läsare) snabbare ska kunna göra en egen analys av intressanta bolag och sålla bland nyheter.

      Radera
  5. Tack för ett gediget arbete! Jag lyfter på hatten och ser fram mot del 3.

    SvaraRadera
  6. Sällar mig till hyllningskören och ser fram emot kommande inlägg.

    SvaraRadera
  7. Tack för att du lägger ner tid på en utomordentlig genomgång av fiskeindustrin, som ett gediget beslutsunderlag för presumtiva aktieköpate !
    Salmar har ju börjat med havsbaserad odling i stora anläggningar som togs i bruk under slutet av förra året. Det är väl tänkt att dels hålla nere risken för sjukdomar och dels fördelen av stordrift ? Har du nån tanke eller uppfattning omkring detta förfarande ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att ni gillar det.

      Gällande havsodling har jag inte hunnit titta på det så mycket. Det kan mycket väl vara en attraktiv lösning för tillväxt men risken för att tekniken är disruptiv är nog mindre än för landbaserad odling. Snarare blir den ett komplement där befintliga odlar tar en högra investeringskostnad för att möta en ökande efterfrågan.

      Radera
  8. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  9. Du glömmer att skriva hur extremt giftig den norsk odlade laxen är https://www.youtube.com/watch?v=eLbt9sJA0i8

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt fel, Livsmedelsverket gör egna tester.
      https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/mat-och-dryck/fisk-och-skaldjur/rad-om-odlad-lax

      Radera
    2. Grymma genomgångar av laxindustrin, men du kan inte ha tittat så noga på dokumentären och läst livsmedelsverkets svar som du länkar till. Problemet verkar vara etoxikin, där livsmedelsverket faktisk nog inte har ordentligt på fötterna när de säger att man kan äta lax 2-3 ggr i veckan.

      "Det finns inget som tyder på att det skulle vara en hälsorisk att äta lax om man äter enligt våra kostråd."

      Inget som tyder på är nämligen för att det inte finns några studier på effekterna av etoxikin. Förstår faktiskt inte hur livsmedelsverket vågar gå ut och skriva såhär. De lägger sedan in en brasklapp:

      "Höga halter av etoxikin har i djurstudier visat sig kunna påverka levern, njurarna och kan ge allergier. Etoxikin i sig har inte visat sig orsaka cancer i djurtester. Däremot finns det misstankar om att en förorening i tillsatsen eller en nedbrytningsprodukt av etoxikin kan vara cancerogen. Här saknas det kunskap och det är anledningen till att etoxikin inte är godkänt som växtskyddsmedel inom EU."

      Måste tacka för länken till dokumentären också, tills EU förbjudit detta 2020 kommer jag äta mindre lax.

      Radera
    3. "Allting är gift – endast dosen gör att något inte är det" är en devis som hållit sedan medeltiden.

      Enligt WHO är accepterat dagligt intag 0,005 milligram per dag och kg kroppsvikt. Den högsta halten uppmätt var ca 0,3 milligram per kilo lax. Väger man 50 kg så kan man alltså äta nästan 1kg lax varje dag och ändå ligga ligga inom WHOs riktlinjer.

      Radera
  10. Hej Aktieingenjören,
    Vad tror du om Biotage framöver, du skulle eventuellt kolla upp den för två år sedan, nu är den upp 224%, kan det månne fortsätta?

    mvh,
    Truck

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får lägga in den i mitt schema att kolla men har inte följt aktien, det har helt fallit mellan stolarna.

      Radera