Smakprov från Gaius Marius - Romarrikets Donald Trump

Jag läser sällan romaner med historiskt tema eftersom de oftast bara består av en tunn fernissa av historia där karaktärerna ändå i grund och botten drivs av moderna västerländska värderingar. Cristofer "Sofokles" Andersson på bloggen Fermentum vitae har däremot haft andra ambitioner då han skildrar en tid då ett liv utan heder och rykte sågs som värre än döden.

Flera andra aktiebloggar har även skrivit om Sofokles projekt för att crowdfunda boken med kickstarter (du kan stödja projektet här). Men jag tyckte det kunde vara lämpligt att även presentera ett smakprov från boken och fick Cristofers tillstånd att publicera följande utdrag från prologen.

Skulle detta bli hans sista natt? Var det här hans liv skulle ändas, en stormig natt i detta öde landskap. Om det var gudarnas vilja accepterade han det. Dock var han fast besluten att ta med sig så många som möjligt av fienden på sin färd till Pluto, en fiende som var i full gång med att förbereda en attack mot hans castrum. 

Han sneglade över sin vänstra axel och såg sina legionärer vara i full färd med att befästa valla och portae i den mån de kunde med de fåtal medel som fanns att tillgå. De var alla väl medvetna om situationens allvar och visste med sig att de på förhand var dömda. Omringade och utan förnödenheter var det bara en tidsfråga innan fästningen skulle falla och de skulle alla antingen stupa eller bli tillfångatagna. Om det sistnämnda inträffade var sannolikheten stor att de skulle utsättas för en grym tortyr för att sedan, om deras utmärglade kroppar och sinne överlevde prövningen, säljas som slavar i någon avlägsen gruva. Ett öde värre än det som med största sannolikhet väntade på slagfältet - döden. 

Aulius var fast besluten att alternativ nummer två var uteslutet. Hellre skulle han ta sitt liv än låta sin lekamen utstå de hemskheter som figurerade i hans sinne. Att vara slav var ett öde värre än döden och han var säker på att många i hans decimerade styrka delade denna övertygelse. 

För den som vill läsa mer har Cristofer nu valt att publicera baksidetexten, ordlistan och hela prologen i sin helhet här.

Personligen tycker jag dessutom att boken är särskilt intressant eftersom Gaius Marius är en karaktär vars karriär man kan dra paralleller till även i dagens samhälle. Cristofer har valt den smickrande titeln "Roms tredje grundare"för att beskriva sin huvudperson. Men under sin levnad var Gaius Marius en fruktad person som byggde upp ett enormt inflytande i Romarriket omkring år 100 f.Kr. När Gaius Marius började sin karriär led republiken av enorma problem då Roms styrande patricier lade mer kraft på att bekämpa varandra än att tjäna staten som makthavare. Genom att distansera sig från dessa människor och hetsa mot dem kunde Gaius Marius bygga upp sin maktposition där han kanaliserade folkets ilska mot en korrumperad och inkompetent överklass.

Men genom att ge sig själv makt nog att kontrollera Roms utveckling la han även grunden till de inbördeskrig som därefter kom att plåga Rom under de följande hundra åren. Innan Gaius Marius kunde en framgångsrik fältherre eller konsul alltid räkna med att avundsjuka senatorer skulle begränsa hans inflytande eller ta tillbaka kontrollen över hans armé när tillfälle gavs. För att undvika detta öde och öka tillgången på soldater reformerade Gaius Marius den Romerska armén till det legionärsbaserade system som vi identifierar med Romarriket. Denna krigsmaskin kom att bli en av historiens mest framgångsrika men var även en långsiktigt katastrof för Romarriket då soldaterna i en legion var mer lojala mot dess befälhavare än mot staten.