Topbanner

Reklambanners förhandsgranskas inte på något vis av bloggen och kvalitén på det som marknadsförs är milt sagt varierande. Vid börsintroduktioner rekommenderar jag alla läsare att titta på min checklista för att utvärdera sådana erbjudanden (länk).

fredag 19 januari 2018

Schouw & Co ett investmentkonglomerat med tyngdpunkten på fiskfoder

Schouw & Co är ett danskt investmentkonglomerat som nyligen flyttat upp på large cap. Jag fick upp ögonen när jag dubbelkollade information om foderleverantörer och upptäckte att Schouw & Co som förvärvade BioMar är börsnoterat. Jämfört med Aker utgör fiskfoderproduktionen dessutom en ansenlig del av verksamheten (ca hava resultatet) och även Schouws andra investeringar ser ut att vara attraktiva med tyngdpunkten på stabila bolag. Totalt bör ungefär två tredjedelar av resultatet komma från konjunkturstabila branscher.

Största ägare är familjen Eskildsen som kontrollerar 48 % av aktierna (kort artikel om familjen) via genom Givesco A/S och en välgörenhetsfond. Styrelseledamöter verkar tillsättas mer eller mindre på livstid och huvudägaren Erling Eskildsen har suttit i styrelsen sedan 1988 medan flera andra har suttit i styrelsen i 20-30 år. Bolagets nuvarande VD Jens Bjerg Sorensen anställdes år 2000 och äger aktier för 30 MDKK. Sedan han anställdes har aktiekursen ökat med 1 200 % vilket är ungefär dubbla avkastningen jämfört med Köpenhamnsbörsen sedan IT-krisen. Schouw & Co verkar alltså vara ett bolag som styrs stabilt och har byggt upp sin verksamhet genom framgångsrika förvärv och försäljningar. Sedan 2013 har man arbetat med en mer konsoliderad portfölj då man avyttrade delägda bolag som Leroy och Vestas för att fokusera mer på helägda kärninnehav.


2016 sålde man av sin ägarandel i logistik och distributörsföretaget Kramp vilket gav en saftig engångsintäkt men eftersom man konsoliderades vinsten  inte förrän de sista raderna i resultaträkningen. För 2017 är prognosen att omsättningen ska öka från 14,4 miljarder danska kronor till 16,9 (17,4 %) samtidigt som vinsten exklusive engångsintäkter ligger stilla på omkring 1,1 miljarder vilket ger ett P/E-tal på 13 räknat på dagens kurs.

Ser man till Schouws innehav finns det flera intressanta innehav där BioMar är det absolut största.



BioMar är världens tredje största tillverkare av fiskfoder och levererar foder till alla former av akvakultur.

Fibertext nonwovens är en av Europas största tillverkare för ickevävda-textilier för industriella applikationer. Tillverkning sker i Europa, Turkiet, USA och Sydafrika.

Fibertex personal care är en av världens största tillverkare av ickevävda-textilier för personlig hygien vilket främst innebär produktion av blöjor, våtservetter och inkontinensprodukter. Produkterna tillverkas i Danmark, Malaysia och Tyskland för global försäljning.

Hydra/Specma är Nordens ledande handelsbolag för hydrauliska komponenter och systemutveckling med produktion över hela världen.

GPV är Danmarks största kontraktsillverkare för elektronisk utrustning med produktion i Danmark, Thailand och Mexico.

Borg Automotive förvärvades i april och har sitt högkvarter i Silkeborg, Danmark med 1 200 av 1 400 anställda arbetar i Polen där de tillverkar kompressorer, startmotorer och annat för personbilar. Förvärvet gjordes till ett Enterprise Value på 1,15 miljarder DKK och Borg Automotive omsätter strax under 1 miljard på årsbasis med en EBIT på omkring 170 MDKK.

Andra investeringar

Xergi ägs till 50 % och är en av Europas största entreprenadbolag för biogassystem.

Incuva invest ägs till 49 % av Schouw och investerar i start ups och entreprenörsdrivna bolag.

Fastigheter, Schouw & Co äger därutöver sitt högkvarter, två industrifastigheter och ett antal mindre fastigheter.

Sedan man fokuserade verksamheten på helägda dotterbolag har avkastningen på både eget och totalt kapital ökat strategiomläggningen. Utdelningsandelen i Schouw & Co är låg så man får räkna med en låg direktavkastning (2,1 % just nu) men i dagsläget har man en avkastning på eget kapital på ca 14 % och verkar ha goda förutsättningar för investeringar både i de egna bolagen och via förvärv.



Efter förvärvet av Borg Automotive och de egna innehaven är balansräkningen inte längre lika stark. Men de långfristiga skulderna är på beskedliga 1 200 MDKK och nettoskulden/EBITDA är 0,98.


Sammantaget tycker jag att Schouw & Co är ett riktigt intressant bolag. För laxodling ökar försäljningsvärdet med ca 5 % per år enligt Ernst & Youngs branschrapport och marknaden är ett oligopol där de fem största producenterna står för 92 % av försäljningen (länk). BioMar har laxodlingen som bas men förvärvar fodertillverkare inom andra segment vilket kan driva fortsatt tillväxt och etablering på andra marknader. Det svider lite att se hur billigt Schouw var för några år sedan men jämfört med svenska kvalitetsbolag är Schow & Co inte dyrt. Jämför man med min tumregel skulle jag helst vilja se en tillväxt på ca 16 % med en direktavkastning på 2 % (länk) och frågan är hur mycket rabatt Schouw är värt givet verksamheten, storleken och kapitalallokeringsförmågan där man verkar ta tillväxtinvesteringar över resultaträkningen. 

tisdag 16 januari 2018

Laxodlare del 1, förnyad branschöversikt över sektorn


Laxodlare är en grupp bolag som länge sett attraktiva ut på Börsdata.se med låga värderingar och god omsättningstillväxt. Under hösten skrev jag ett inledande inlägg på temat (länk) men en kombination av ökande värderingar och hög arbetsbelastning fick mig att prioritera annat. Nu när laxen är billigare och jag har det lite lugnare är det dock dags igen. 


Den stora nyheten under hösten förutom prisfluktuationer är att det Chilenska bolaget Camanchaca ska notera sin laxodlingsverksamhet på Oslobörsen (länk). Värt att notera är även att DNB som är rådgivare åt Camanchaca just nu arbetar hårt med att etablera sig och Oslo som finansnavet inom akvakultur (länk).

Min inledande investeringstes för laxodlare var ganska bred och utgick ifrån de faktorer som laxodlarna själva gärna lyfter och som sedan även rapporteras av analytiker. Efter att utvärderat olika tillväxtfaktorer lutar jag däremot åt en lite enklare modell som kommer att beskriva i de kommande inläggen.
 
Min tankekarta från övergripande globala frågor ned till bolagsspecifika frågor. 
                    

Traditionell investeringstes för laxodlingsbranschen

Jordens befolkning växer samtidigt som ökad välfärd gör det möjligt för många att öka sin proteinkonsumtion. Samtidigt är jordens resurser begränsade och särskilt i västvärlden ser vi ett ökat intresse för att maten även ska vara hälsosam. Konsumtionen av fisk ökar därför globalt och det är fiskodlingar som står bakom denna tillväxt då vi nått gränsen för vad havet kan leverera.

Sett till volym dominerar landbaserad odling av vitfisk med karpar och tilapia som produceras och konsumeras lokalt i Ostasien. Som internationell handelsvara är däremot lax den viktigaste fisken då det höga försäljningspriset gör den kostnadseffektiv att exportera trots höga transportpriser. Lax odlas bäst med stabila vattentemperaturer på 8 - 14 °C och svagt strömmande vatten som skapar cirkulation utan att det hindrar fisken från att simma fritt. Lax odlas därför bara på ett begränsat antal platser i världen och det är med dagens odlingsmetoder tillgången på lämpliga odlingsplatser som begränsar laxproduktionen vilket innebär en hög avkastning på investerat kapital.

Sjukdomar och parasiter har på senare år blivit ett allt större problem men ökat försäljningspris har kompenserat för ökade produktionskostnader och värderingen räknat på årets vinst är låg för laxodlare. Förutom risken för minskad konsumtion orsakad av det höga priset finns det en risk/möjlighet att odling längre ut till havs eller med hjälp av landbaserade system kan bli en konkurrent till dagens kustnära odling. En övergång till den här typen av system kan i längden leda till att den naturliga flaskhalsen med tillgången på lämpliga odlingsplatser försvinner och branschen istället blir kapitaldriven. I kapitaldrivna branscher finns det alltid en stor risk för priskollaps då investerare ger sig in i lönsamma branscher och överproduktion uppstår då det tar flera år från att en investering genomförs till dess att de första produkterna börjar säljas.

Den ovanstående tesen presenteras av både laxodlarna själva och analytikerna men de makroekonomiska förändringarna kan egentligen bara förklara en tillväxt på 1-2 % per år (en fördjupning kommer i senare inlägg). Att laxförsäljningen ökat så kraftigt handlar därför snarare om smart marknadsföring och livsstilsförändringar än om global makroekonomi. Lax är lättlagat och nyttigt men uppfattas ändå som lyxigt vilket gör det till en perfekt produkt för personer som har ont om tid men vill göra maten till en njutning. Precis som Santa Maria har etablerat tacos som ett standardalternativ för en snabb och trevlig fredagsmåltid där barnen äter grönsaker tror jag laxen har hittat en nisch som passar in i många människors livspussel.

Aktörer i branschen

Marine Harvest är den världens största laxodlare och ger även ut en handbok för investerare intresserade av laxbranschen (länk).  År 2016 producerades det över 2 000 000 ton lax och öring i världen med Norge och Chile som de två överlägset största producenterna. Marknadsstrukturen bland laxodlare är oligopolliknande med ett stort antal mindre producenter men ett fåtal större aktörer som producerar 70-100 % av laxen inom varje enskilt område. Eftersom transporter är dyra får lokala aktörer en högre marginal och det är bara i Sydamerika som laxproduktionen är högre än konsumtionen. Nordamerika och Asien är de stora importörerna och i Europa exporterar vi dyr färsk lax samtidigt som vi importerar billigare frusen lax som odlats i Chile eller fångats utefter Kanadas stillahavskust.

Marine Harvest tar i sin genomgång inte upp Australien och Nya Zealand som producerar ~55 000 ton respektive ~15 000 ton vilket kan jämföras med Sverige där vi odlar ca 10 000 ton regnbåge och röding. I tabellen nedanför har jag ringat in börsnoterade bolag i grönt och kommande noteringar på Oslobörsen i blått. Utöver dessa odlare finns även Bakkafrost på Färöarna, Tassal Group (Tasmanien), Huon Aquaculture (Tasmanien), King Salmon Ltd (Nya Zealand) och Sanford Group (Nya Zealand) tillgängliga för investeringar.

Kommande börsnoteringar på Oslobörsen är inringade i blått

Längst ned i inlägget har jag en tabell med nyckeltal för ovanstående bolag i syfte att skapa en överblick över värderingen på olika börser och hur tillväxten ser ut för olika bolag. Data för bolag på Oslobörsen är hämtade från Börsdata.se och därför mer omfattande medan övriga är tagna från Morningstar/4-traders. Värderingen på P/E tal är ganska homogen och för renodlade laxodlare är EBITDA-marginalen omkring 25 %.

Lågt värderade laxbolag i Chile och Norge

Vinstmarginalerna i laxodling beror i huvudsak på var man odlar sin lax samt tillfälliga effekter. P/S-tal är därför ett användbart nyckeltal för att jämföra laxodlare och förväntningar om bolagens framtida marginaler. Sedan i somras har de Chilenska laxodlarna värderats upp en aning samtidigt som flera norska laxodlare fått en lägre värdering. Det här innebär att de Chilenska laxodlarna numera värderas i nivå med de mindre laxodlarna i Norge.

Lax växer fortare i Chile eftersom vattentemperaturen är hög och jämn men det medför även biologiska risker som är svåra att hantera. Branschorganisationen påstår att man genomför åtgärder för att lösa problemen men nyckeltal som antalet gram antibiotika per ton odlad fisk går åt fel håll vilket gör mig skeptisk. Chilenska odlare anklagar dessutom Marine Harvest för att vilja genomdriva hårdare miljökrav för att gynna sin egen laxproduktion i andra länder. I kombination med högre transportkostnader gör det här att jag är väldigt skeptisk till att investera i Chilenska laxodlare.

Även Austevoll Seafood och Leroy Seafood är värda att lyfta fram då de i tabellen sticker ut med låga P/S-tal. Austevoll Seafood bedriver en stor fiskeriverksamhet i Sydamerika med låg vinstmarginal medan huvuddelen av vinsten kommer från Leroy Seafood där man är huvudägare. Austevoll är därför främst lämpligt att utvärdera separat i slutet på en analys då man beräknar marknadsvärdet på dess andel i Leroy och sedan värderar övrig verksamhet i förhållande till den överskridande delen av börsvärdet vilket gjorts i bl.a. en kommentar till Lundaluppen. Leroy Seafood är även det börsnoterat och bedriver omfattande fiskeriverksamhet utanför Norges kust har även en distributionsverksamhet med bland annat Bergendahls och (snart) Axfood som kunder.

Grieg Seafood och the Scottish Salmon Company har länge dragits med låg lönsamhet på grund av biologiska problem på de brittiska öarna. Grieg Seafood har dessutom valt en väg där de expanderat aggressivt internationellt och därför har en geografiskt spridd produktion med relativt låga volymer i Norge, Shetlandsöarna och västra Kanada. Strategin har pressat marginalerna men ger en rejäl hävstång framöver då de fortfarande har utrymme att växa. Det är dock oroväckande att Griegs huvudägare Grieg Group valt att gå vid sidan av sitt börsnoterade dotterbolag för att etablera verksamhet i östra Kanada (länk). Just östra Kanada är en region som är intressant då det finns god tillväxtpotential och dessutom ett mycket attraktivt geografiskt läge med närhet till stora befolkningscentra på den amerikanska östkusten. Även Norway Royal Salmon tillhör gruppen av lite mindre laxodlare med hög tillväxt men har en mer fokuserad strategi med odling i Nordnorge där man generellt har låga odlingskostnader men just nu dras med ett utbrott av ISA-virus. Norway Royal Salmon är även delägare i ett joint venture för laxodling på Island vilket i kombination med underutnyttjade licenser i Norge ger bolaget goda möjligheter att växa framöver.

Höga P/S-tal

Bakkafrost, Marine Harvest och SalMar sticker ut med höga P/S vilket i Bakkafrosts fall beror på att man är världens bästa laxproducent. Färöarna är den plats på jorden där laxodling har starkast förankring hos lokalbefolkningen, sjukdomstrycket är lågt och Bakkafrost är den överlägset största producenten. Samtidigt är jag skeptisk till Bakkafrost då man är geografiskt begränsade och även om man har lägst produktionskostnader blir det svårt att öka intäkterna genom geografisk expansion eller nya odlingsmetoder. 

Marine Harvest är världens största och mest diversifierade laxodlare och har även en hög direktavkastning medan SalMar är fokuserade på Norge men verkar ha etablerat en hög nivå av vertikal integration vilket i kombination med dess storhet ger goda skalfördelar.

Vertikalt integrerade aktörer

Affärsmodellen skiljer sig åt mellan bolag men personligen är jag väldigt svag för bolag som har varumärken som når hela vägen ut till konsument. Marine Harvest har här en fördel då de har de överlägset största resurserna för att marknadsföra egna varumärken i butik och samarbete med bland annat Walmart. Men jag är även väldigt svag för hur Leroy Seafood och Tassal Group positionerat sig som helhetsleverantörer av färsk fisk till butik med både vildfångst av vitfisk och odlad lax. Leroy är främst aktiva i Nordeuropa med en stark närvaro hos bland annat Citygross och inom en snar framtid kommer man även ta över leveranserna till Axfood. Axfood har tidigare hanterat fisk i sitt helägda dotterbolag Falkenberg Seafood som omsatte 350 Mkr under 2016 men kommer nu att anlita Leroy istället för att investera i utbyggnad av den egna verksamheten.

De större aktörerna har även en god integration i den andra riktningen med egen produktion av foder och smolt (det första steget i laxens livscykel som sker i färskvatten). Foder utgör ungefär halva kostnaden i laxproduktion och man har i Norge arbetat hårt med att minska andelen vildfångad fisk i sitt laxfoder vilket ger en bättre användning av naturreserurser. Intäkterna från fiske är mycket volatila men om fiskodlingen ökar samtidigt som andelen billiga vegetabilier är hög finns det utrymme för foderfisket att öka sin andel av värdekedjan vilket skulle gynna Austevoll som mig veterligen det enda laxbolag som fångar foderfisk med en egen flotta.

Exotiska marknader

Efter att ha tittat närmare på Australien och Nya Zealand ser förutsättningarna där mycket attraktiva ut. Framförallt de Australienska bolagen är intressanta då Tasmanien har en tydlig plan för expansion av laxodling med stöd av de två största partierna (länk) samtidigt som det finns utrymme för ökad försäljning av lokalt producerad lax i Australien. Däremot är det svårt att avgöra vilket bolag som är bäst att satsa på. 
  • Tassal Group är större, har ett bättre grepp i butiksledet och verkar även ha ett stort politiskt inflytande som tyvärr även omfattande kritik mot att politiker blundat för miljöproblem i Macquarie harbour där Huron Aquaculture är en av de ledande kritikerna (länk). 
  • Huon Aquaculture är mer entreprenörsdrivet, har utvecklat egna odlingsburar som de kallar "Sea fortress" och som tillåter dem att odla längre ut till havs medan Tassal litar till norska AKVA group för att leverera nya bättre burar. Värderingsmässigt är Tassal Group billigare och har även outnyttjade licenser som tillåter expansion nära kusten vilket är billigare än Offshoreodlingar. Så frågan är om de kommer undan med problemen i Macquarie harbour eller om det kommer att straffa sig.

Nya Zealand har en mindre konsumentmarknad och hälften av laxen går på export till andra marknader. Regelverket för laxodlingar är ett av de krångligaste i världen vilket gör det svårt för investerare men King Salmon är den dominerande odlaren på Nya Zealand och har betalat dyrt för odlingar som gör det möjligt att öka produktionen under kommande år. Sanford Group har i jämförelse en ganska liten laxproduktion och börsvärdet bygger istället på vildfångad fisk och musselodlingar vilket innebär att den inhemska konkurrensen är begränsad.

Även Kanada är ett intressant land för laxodling då man har låga kostnader för både odling och transport till en väldigt stor marknad. Regler för laxodling sköts i huvudsak på delstatsnivå och i kombination med långa transportsträckor innebär det att västra och östra Kanada i princip kan betraktas som två separata marknader. Grieg Seafood och Marine Harvest bedriver odlingar i västra Kanada där Kanadas största laxodlare Cooke Aquaculture nyligen ställt till med en stor skandal med ett massivt utsläpp av lax. Generellt verkar det som att den politiska risken är störst i västra Kanada och både Marine Harvest och Griegs huvudägare Grieg Group positionerar sig just nu för expansion i östra Kanada.

Andra aktörer

Ernst & Young har en fantastisk genomgång över hela värdekedjan för laxodling i Norge (länk). Tyvärr har olika onoterade investmentbolag köpt upp en stor del av de bolag som är exponerade mot sektorn. De bolag jag kunnat fiska fram inom området är:

AKVA Group (P/S 1, P/E 29,8 och 0,7 % direktavkastning) är en av världens största teknikutvecklare och producenter för tekniska lösningar inom Akvakultur. Än så länge har man bedrivit verksamheten med låga marginaler och svaga kassaflöden. Den stora frågan i en analys är därför om de medvetet har hållit låga priser för att stärka sitt grepp om marknaden eller om de helt enkelt sitter i en svag förhandlingsposition.

NTS ASA (P/S 3, P/E 12,7 och 0,6 % direktavkastning) hette tidigare Namsos Trafikkselskap och sköter transporter och service för fiskodlare. När jag tittade på bolaget 2014 hade man en usel IR vilket har förbättrats rejält sedan dess och aktien har mer än dubblats sedan dess tack vare förvärv och ökad lönsamhet.

Benchmark PLC (P/S 2,5 och förlust) utvecklar vaccin och veterinärmedicinska verktyg för akvakultur. Bolaget är börsnoterat på London AIM och har en spännande produktportfölj och väldigt informativa årsredovisningar. Jag har alltid svårt för bioteknikbolag som ännu inte går med vinst även om Benchmark är bland de mest lovande bolagen jag sett inom sektorn och ett lågt P/S-tal trots att man har flera år av produktlanseringar framför sig.

Atlantic Lumpus (P/S 31,6 och P/E 2330,8) ska tillverka lumpfisk som äter laxlöss. Lumpfisk blir allt viktigare för odlare men det här bolaget är i ett tidigt stadium.


Därutöver har DNB (finansiering), investmentbolaget Aker (foderproduktion) och Veolia Environnement SA (tekniska lösningar) exponering mot sektorn men eftersom akvakultur endast utgör en mindre del av deras verksamhet är de inte relevanta för en analys av sektorn.

torsdag 4 januari 2018

Dunning-Krugerårer 2017, eller varför jag misstror sociala människor på börsen

Dunning-Kruger-effekten består i att personer som saknar kompetens inom ett område saknar de verktyg som krävs för att kritiskt utvärdera sin kompetens inom området. När kompetensen inom ett område sedan ökar, ökar även medvetenheten om de egna bristerna vilket innebär att självsäkerheten paradoxalt nog ofta minskar.

När börsen går bra lockar den till sig många optimister och under ett år som 2017 är det många som har uppnått fantastiska resultat utan att egentligen förstå vad de sysslar med. I min portföljrapport kallade jag därför 2017 för ett riktigt Dunning-krugerår på börsen och Lundaluppen beskrev den momentumtrend som jag avser på ett väldigt bra sätt:

Om ett bolag är (förutsägbart) framgångsrikt framöver har marknaden med all sannolikhet redan prisat in det och bolaget kommer, om framgången infrias, ge en måttlig avkastning. Om ett bolag misslyckas förutsägbart framöver har marknaden redan prisat in detta och bolaget kommer sannolikt ge samma måttliga avkastning. För att lyckas på börsen måste du lista ut vilka bolag som blir framgångsrika och marknaden ännu inte lyckats förstå det, "second level thinking" enligt Howard Marks. Vice versa fungerar också om du pysslar med blankning.

Vad händer om börsen, enligt min tolkning ovan, belönar first level thinking? I längden är det lika omöjligt som på travbanan, matematiken går inte ihop. Värderingarna behöver pendla runt något slags fundamentalt grundat värde, annars kommer de tvingas tillbaka abrupt genom något slags "våld". Ett fundamentalt undervärderat bolag köps ut, ett fundamentalt övervärderat blir till slut avslöjat som en bubbla.

Jag tycker tidsandan reflekterar en "momentum"-syn på marknaden där ett följa John-beteende belönas.
En lång, fin och relativt jämn uppgång har gjort att många på Twitter tycks anse att pengar nu finns att hämta gratis och mekaniskt. - Lundaluppen portföljbokslut 2017

Kontentan av det här är att man bör vara väldigt försiktig med vilka aktieprofiler man väljer som förebilder. Under korta tidsperioder kan vissa beteendemönster ge enormt hög avkastning för att sedan krascha rejält då de fundamentala förutsättningarna förändras. I början av 10-talet var det till exempel extremt lönsamt att investera i riskfyllda oljebolag. I takt med att oljepriset ökade mer än någon kunnat ana förvandlades många riktigt risiga oljebolag till potentiella vinstmaskiner. Investerare som då uppvisade ett extremt högriskbeteende kunde därigenom visa en enorm avkastning och var mycket populära på exempelvis Redeyes forum med följden att många förlorade enorma summor under 2014 då oljepriset vände nedåt igen.

Blackpearl har höga utvinningskostnader för sin oljesand vilket gör bolaget mycket känsligt för oljepriset.

Den trend som jag anser har dominerat åtminstone en del av börsen under 2017 är att vi har haft ett stort inflöde av oerfarna investerare börsen under 2017. Det här har dessutom skapat en marknad för diverse aktieprofeter vilka i många fall har personlighetstyper i stil med vad som kan kallas "relators" eller "motivators" snarare än personer med ett genuint intresse för fundamental analys (se Aktiefokus inlägg på temat här). Läser man de karaktärsdrag som karakteriserar dessa människor (se bild nedan) och jämför dessa med de karaktärsdrag som vi känner igen från traditionellt framgångsrika investerare tror jag att det är tydligt varför jag är väldigt skeptiskt till överdrivet extroverta och motiverande människor i aktiesammanhang. 

Bild hotlinkad från inlägget Därför fastnade jag för värdeinvestering och trista värdeaktier – om självkännedom och personlighetstyper www.aktiefokus.se

tisdag 2 januari 2018

Bloggsammanfattning 2017

Utöver min portföljrapport brukar jag varje år ta mig tid att sammanställa en lista över de blogginlägg som jag själv tycker är värda att komma ihåg för framtiden. Målet är att ge mig själv en snabb repetition i vad jag skrivit och tyckt under året. Selektiva minnesbilder leder ofta till en bias och det är lätt att främst komma ihåg den del av bloggande som bäst stämmer överens med känslorna i slutet av investeringsåret (jag rekommenderar alla investerare att läsa boken Tänka, snabb och långsamt som numera kostar 55 kr i pocket). Den här typen av bias är tydlig för mig i år då jag tänker på 2017 som ett år med väldigt begränsad bloggaktivitet från min sida vilket främst var fallet under hösten.

Analyser under 2017

Analyser av nya bolag är det område där produktiviteten har minskat på bloggen. I början av året köpte vi hus och i kombination med föräldraledighet och en investering i ett onoterat bolag har det inneburit att investeringsutrymmet varit begränsat. Nytillkomna bolag under året har varit Ubiquiti Networks och Pandora. Båda två är tillväxtbolag som tidvis har varit hårt ifrågasatta av marknaden men jag känner att jag med hjälp av Lynchning och branschanalyser har nog på fötterna för att gå emot den oron. Med facit i hand borde jag även ha investerat i Scales Corporation där courtaget tycktes mig övermäktigt men där kursexplosionen i slutet på året mer än väl hade rättfärdigat det.

Jag smög även in ett litet skämt i analysarbetet som jag är osäker på om någon noterade. I januari förra året publicerade jag ett inlägg om H&M som klassiskt investeringstillfälle eller värdefälla. I december i år kopierade jag det inlägget med uppdaterade diagram och vissa nyckelfraser för att illustrera hur bolaget utvecklats under året. Kursen är ned 33 % mellan inläggen men fundamenta är i princip en rak extrapolering av en trend som pågått sedan 2010 och jag är fortfarande oförmögen att komma fram till ett bra köppris vilket gör att jag inte investerat i H&M. Som bloggare är det kanske mer intressant att sticka ut hakan och ha en skarpare profil i den här typen av omdebatterade aktier men som investerare föredrar jag att vara försiktig och velig utan att då det gör det lättare att ha ett öppet sinne för framtida information.

Ett annat bra exempel på där incitamenten som bloggare och investerare är RenoNorden. I portföljen var det en katastrof och lite pinsamt men som bloggare tycker jag att serien inlägg jag skrivit är helt fantastisk. Jag hoppas verkligen att läsare tar sig tid att läsa inläggen i omvänd kronologisk ordning (serien finns här) och tar lärdom av mina misstag som är tydligt dokumenterade.


Statistik och breda analyser

För att effektivisera mitt investeringsarbete har jag spenderat en hel del tid med screeners vilket även satt avtryck i bloggen. Det finns även väldigt mycket rådata om Laxodlare på min hårddisk som jag ska försöka sammanfatta. Analysserien påbörjades under hösten men har prioriterats ned eftersom jag dels tyckte att priserna på laxbolag gått upp lite för mycket och dessutom var tvungen att fokusera på min doktorsavhandling.


Investeringsmetodik

Mitt mål som bloggare är inte att försöka lära ut någonting om aktier. Men att tydligt redogöra för hur jag tänker gör det lättare att diskutera investeringar med likasinnade och ibland är det faktiskt ganska kul att sammanfatta sina tankar på ett pedagogiskt sätt. Under våren hade jag dessutom gott om tid att tänka men ont om tid att läsa så utfallet för den här typen av inlägg blev faktiskt riktigt bra.
 
  

Annat

Sedan har vi lite andra inlägg som är bra att ha tillgängliga vid diskussioner. Varför Atea inte betalar norsk källskatt har irriterat mig ett tag och jag är väldigt glad över att äntligen ha gått till botten med den frågan och även korrelationen mellan P/E och EV/EBIT är någonting jag funderat över en längre tid..  



Framtida mål

Under 2018 har jag som mål att inte göra några större förändringar. Eftersom jag numera har barn och en hel del forskningsprojekt kommer laxodlingsanalysen troligtvis bli min sista större branschanalys då jag inte har tid/fokus nog att skriva på den nivån. När jag skriver ingående men tydligt avgränsade analyser av bolag fungerar det för mig som en avslappning. Men laxodlingsanalysen blev helt enkelt så stor att i mentala bokföring konkurrerar den med mitt vanliga jobb vilket inte stämmer överens med mina mål med bloggen. Så målet nu är att sammanställa den så effektivt som möjligt och sedan använda den till grund för mer bolagsspecifika analyser. Dessutom finns det lustigt nog en del synergieffekter mellan mitt vanliga jobb och analysen men vi får se om det ger några resultat som avspeglar sig i bloggen framöver. 

söndag 31 december 2017

Portföljrapport 2017

Börsåret 2017 har för mig handlat om att rensa ut surdegar, ta en rejäl smäll för gamla synder och i övrigt hålla en ganska dämpad profil. Mitt mål när jag startade bloggen 2012 var att ta mitt investerande mer seriöst och utvärdera mitt arbete efter 5 år för att se om aktier är någonting jag bör hålla på med. ”Tyvärr” har vi inte haft någon rejäl finanskris och det är som Buffet säger inte förrän vid ebb som vi kan se vilka som simmat nakna. Därför tänker jag skjuta på den här utvärderingen 1-2 år och fortsätta som i dagsläget fram till dess.



Utifrån mina mål har 2017 varit ett helt okej år i absoluta tal och även relativt de jämförelseindex (SIXPRX och Didner & Gerge småbolagsfond) som jag försöker hålla jämna steg med.

År
Aktieingenjören
SIXPRX
Avanza Zero
Didner & Gerge småbolag
2013
34,82 %
28,1 %
24,45 %
41,87 %
2014
13,10 %
15,9 %
13,92 %
18,46 %
2015
20,09 %
10,62 %
2,21 %
29,94 %
2016
-7,8 %
9,53 %
9,32 %
14,03 %
2017
9,45 %
9,47 %
7,61 %
9,9 %

Årets transaktioner

Som vanligt börjar jag med att gå igenom årets beslut och därefter ta ett helhetsgrepp för att utvärdera hur jag kan förbättra min investeringsmetodik.

Noteringsspekulationer

Precis som tidigare år har jag ägnat mig åt en del noteringsspekulationer. Jämfört med tidigare år har avkastningen varit svagare i år vilket beror på att jag var lite väl villig att investera i småbolag under hösten (Infracom och 24Seven Office hamnar på nästa års redovisning).

FlexQube
4,76%
MAG Interactive
-1,8%
SSM Holding
-1,3%
Amhult2
10,8%

Jämfört med föregående år har jag alltså inte fångat upp en ända pärla som jag sålt för tidigt och avkastningen för 2017 lär hamna kring 0 %. Jag kommer att fortsätta hålla koll på finbörsen men på de mindre börslistorna kommer jag att släppa bevakningen om inte Börsveckan skriver någonting övertygande.

Köp

Under 2017 investerade jag i två nya bolag, Pandora och Ubiquiti Networks. Pandora är en av världens största smyckestillverkare och är ledande inom fast fashion för smycken. Precis som Hennes & Mauritz finns det ett utbrett misstroende mot Pandoras förmåga att hantera detaljhandelskrisen i västvärlden. Till skillnad från H&M lyckas Pandora däremot både växa med lönsamhet (~13 % i år) och handlas dessutom till en värdering som kan rättfärdigas med en låg tillväxttakt (P/E 12,8 och 5,3 % direktavkastning). I menyn till höger finns en länk till alla inlägg om Pandora (direktlänk) och Jesper på Henriksons aktieblogg har skrivit en bra uppdatering i mellandagarna (länk).

Ubiquiti Networks är ett amerikanskt bolag som tillverkar utrustning för trådlösa nätverk och internetuppkopplingar i glesbygd. Bolaget är extremt ingenjörsorienterat och det har varit en rejäl oro kring bolaget under hösten baserat på en analys från en amerikansk blankningsspecialist. Det var ganska mycket att gå igenom kring anklagelserna men eftersom min investering i Ubiquiti baserades på en hel del Lynchande var det för mig ganska enkelt att konstatera att anklagelserna var orimliga vilket innebar att jag kunde fylla på min position . Även mina Ubiquiti-inlägg finns sammanställda till höger (direktlänk).

Första inköp
Bolag
Avkastning
Utv till årsskiftet
2017-06-13
Pandora
7,9%
5,2%
2017-04-18
Ubiquiti Networks
41%
45,5%

Försäljningar

Under våren rensade jag ut två av mina ”stora och trygga” bolag som en del i renodlingen av min portfölj. Sainsbury har därefter fortsatt nedåt medan Millicom haft en trevligare utveckling även om Ubiquiti har varit en bättre investering. Under hösten gjorde jag även en mindre omallokering då jag sålde 14 % av mitt innehav i Atea.

Utöver dessa tre försäljningar fick RenoNorden historien sitt slut med att jag sålde mina aktier och räddade cirka 25 % av det investerade kapitalet. Hela investeringen var ett episkt fiasko och jag tycker att min serie av inlägg om RenoNorden (direktlänk) är en extremt bra beskrivning av hur man som investerare kan göra bort sig med stress och övertro till experter/bolagsledningar.

Köpdatum
Transaktionsdatum
Bolag
Avkastning
Utv till årsskiftet
14-09-17
17-02-02
Sainsbury
0,06%
-7,4%
13-01-30
17-04-18
Millicom
-6,70%
15,7%
16-08-04
17-05-09
RenoNorden
-213%
-100,0%
14-02-05
17-09-25
Atea (14 %)
104%
10,5%

Sammanfattning & planering inför framtiden


Givet det gigantiska fiaskot med RenoNorden är jag ganska nöjd med att få en positiv avkastning på 9,5 % under året. Däremot har jag inte lyckats leva upp till mina föresatser om mer systematiskt investeringsarbete som var målet inför 2017 (länk). Men givet ett extremt intensivt år med föräldraledighet och disputation är jag  nöjd med 2017 som ett mellanår. Även 2018 kommer att vara ett ganska lugnt år investeringsmässigt för mig och ärligt talat tänker jag allt mer på nästa konjunkturcykel. 

Ser vi till min utveckling som investerare har det återkommande misstaget varit att jag har sålt lönsamma tillväxtbolag för tidigt (ex. CellaVision, G5 Entertainment och Boule Diagnostics). Bolagen har fått lämna portföljen efter svaga kvartal eller då värderingen gått från låg till rimlig och jag därigenom har missat en stor del av uppvärderingen. Att hantera den typen av situationer gör mig kluven då det alltid är svårt att veta när marknaden viker sig för fundamenta. Det här är särskilt svårt när en uppgång pågått under en längre tid och folk dras med i en allmän hausse utan förmåga att göra en egen analys.

Under 2017 har vi haft en riktigt Dunning-Krügerbörs där det varit lönsammare att vara trendkänslig än att vara påläst. Det är lätt att dra fel lärdomar under såna perioder och intala sig själv att man besitter förmågor man egentligen saknar. Därför ser jag nästan lite fram emot hårdare tider då optimismen avstår och jag bättre kan utvärdera vilka investeringar som byggt på solida fundamenta snarare än tajmande av uppvärderingar.

Portföljen just nu: