Topbanner

Reklambanners förhandsgranskas inte på något vis av bloggen och kvalitén på det som marknadsförs är milt sagt varierande. Vid börsintroduktioner rekommenderar jag alla läsare att titta på min checklista för att utvärdera sådana erbjudanden (länk).

lördag 9 november 2013

Ledarskap i Kinnevik och Sampo/Nordea



Anders Wall föreläsningen i Uppsala är främst inriktad på entreprenörer men ofta tar man även med några riktigt tunga affischnamn från börsen. I år fick man med två riktiga tungviktare i form av Mia Brunell-Livfors (VD, Kinnevik) och Björn Wahlroos (styrelseordförande Nordea och Sampo). Förutom dessa två tungviktare fick man även möjlighet att lyssna på , Mernosh Saatchi vd för reklambyrån Humblestorm, Linus Holmsäter som anordnar gympaträning i kinesiska parker och Camilla Ljunggren som ligger bakom Business Challenge. Som aktiebloggsläsare misstänker jag dock att intresset är störst för Mia Brunell-Livfors och Björn Wahlroos så jag tänkte fokusera på dessa.

Den person som gjorde starkast intryck var Björn Wahlroos och han fick även en stående ovation för en oerhört engagerad föreläsning med många skrattsalvor. Retoriskt är han dessutom så fulländad att det tog mig en god natts sömn och en varm dusch innan jag insåg att jag inte alls håller med honom i hans syn på finanspolitik och ledarskap. En av de mest användara sakerna han nämnde var dock att man i sin akademiska utbildning bör fokusera på att lära sig teoretiska grunder och ett vetenskapligt förhållningssätt snarare än att försöka lära sig praktiska metoder av professorer som själva aldrig gjort någonting praktiskt.

Som ingenjör har jag en lite annan syn på akademiskt arbete eftersom biotekniker utvecklar klart fler praktiska metoder och instrument än vad ekonomer gör. Men jag ser det vetenskapliga förhållningssättet som grunden till allt vad jag gör oavsett om jag arbetar med bioteknik eller ekonomi. För att bättre tillgodogöra mig Björn Wahlroos retoriska excellens tänkte jag därför referera hans tal och samtidigt dekonstrurera talet utefter vad jag upplevde att delarna av hans tal uppnådde ur ett retoriskt perspektiv.

Skapa en relation till åhörarna
BW är en god vän till Anders Wall som han lärde känna 1986 då BW själv hade en lite tuffare tid i sin karriär (Anders Wall var däremot en av Sveriges viktigaste affärsmän och dessutom aktiv i ett Finland som fortfarande var klart fattigare än Sverige). BW:s karriär har i princip bestått av tre faser där han först byggde en akademisk grund innan han blev VD för en investbank med sju partners. Investmentbanken fusionerades senare med Sampo där han numera är styrelseordförande. Mellan den akademiska karriären och investmentbanken hade han även ett annat jobb som han inte beskrev i detalj men om han inte hade slutat där så hade han i princip fått sparken.

En VD är enligt BW i princip diktator men man måste ta hänsyn till sina medarbetare och ta alla hårda beslut med en mjuk inlindning. Att jobba i investmentbanker är även stressigt men han är mycket stolt över att ingen av de sju partnersen skiljde sig på grund av pressen i arbetet med investmentbanken.

Visa förståelse för kritik mot hans offentliga åsikter
Ett bra sätt att linda in de hårda besluten är att mjuka upp dem med pengar som kompensation. Däremot måste man vara ansvarsfull med pengarna eftersom höga ersättningsnivåer innebär en minskande marginalnytta. Bonusar är därför viktigt men man får inte gå onödigt högt i ersättningsnivåerna.

Kompensation är även viktigt för att hålla kvar entreprenörer inom stora industrier eftersom man måste kunna konkurrera med möjligheten för individer att starta egna företag utan begränsningar i lön och utdelning.

Beskriva sin syn på samhället och företagande
BW är oerhört influerad av det stora landet i väster och anser att en bra genväg i näringslivet är att hålla ögonen på vad som händer i USA, förbättra metoderna och sedan införa dem i Sverige. Att vara noga uppdaterad om trenderna är därför oerhört viktigt och vad Nokia gjorde är i princip en ”Omvänd Sinatra”. Konceptet ”Omvänd Sinatra”  är en referens till Frank Sinatras sång ”New York” där han sjunger att ”If you can make it there, you can make it anywhere”. I Nokias fall vad det motsatsen och om man inte kan lyckas där så kan man inte lyckas någonstans.

Om USA är BWs stora förebild så är Tyskland det stora avskräckande exemplet. Beslutsfattandet är alldeles för hierarktiskt i Tyskland med för många ledningsnivåer och hans egen utopi är snarare ett företag där man har två nivåer, VD och medarbetare. Han anser även att Sverige har börjat komma igen och att vi har gått om Finland då Finland har tagit över jantelagen medan svenska chefer återigen får vara chefer även om vi inte vågar kalla dem chefer.

Politiskt anser han att Socialdemokratin är ett stort mörkt moln och att det räcker om politikerna ger fan i att ”disstimulera” företag. De har helt enkelt inte kompetens nog att ”stimulera” företag och de borde därför fokusera mer på att inte de-stimulera och lägga sig i företagens verksamhet. Finanskrisen sätter han i direkt samband till statens interventioner och han anser att det är jobbt omoraliskt att staten i högkonjunktur hetsar bankerna till att låna ut pengar till entreprenörer och sedan kritiserar dem för kreditförluster vid finanskrascher.

Hans egen lösning handlar istället om att tillåta finansiellt entreprenörskap och en ”incitamentsekonomi” där engagerade entreprenörer kan bygga nya lösningar inom storfinansen för att göra den mer effektiv.

Personlig avslutning
BW:s personliga hjälte är Kapten James T Kirk och konceptet ”to boldly go where no man has ever gone before” har varit en ledstjärna även om det i hans fall snarare har handlats om att sparkas till platser för att göra det ingen gjort förut. Han skämtade även lite mer om tyskar men jag skrev inte ner de skämten eftersom stödanteckningarna främst togs som fortbildning i företagsledning.

Mia Brunell-Livfors

MBL var klart mindre mustig i sitt framträdande och var endast marginellt mer underhållande än CSR-kapitlet av Kinneviks årsredovisning. Däremot tror jag att hennes lugna framtoning och noggrannhet är nyckeln till varför hon är så framgångsrik. Det finns gott om företag som slår sig för bröstet för gott etiskt arbete men i Kinneviks fall är det tydligt att MBL brinner för området. Hon nämnde inga praktiska exempel men jag vet från tidigare att man i Millicom t.ex. förbjudit SMS-lotterier vilket är omåttligt populärt i vissa afrikanska länder. Att förbjuda dessa kan helt säkert vara en kortsiktigt förlust i både trafik och antal abonnenter (jfr att förbjuda porr hos ett bredbandsbolag…) men spelberoende är ett stort problem i Afrika och på lång sikt tror jag att beslutet både är etiskt och långsiktigt lönsamt då förlusterna i ”Millicom financial services” hålls nere.

Förutom etiken tar hon stor stolthet i att Kinnevik är en 70-åring med långsiktigt ägande och en tradition av att återuppfinna sig självt via entreprenörskap. Som långsiktig ägare tar man avstånd från kvartalsekonomin och man är villig att ta kortsiktiga förluster i online-handeln precis som man tidigare gjort med nuvarande kassakor såsom MTG, Tele2 och Millicom. Som VD är hennes roll att se till så att affärerna sköts med fokus på lönsamhet men man är även noggrann med att inte förlama sina dotterbolag i rädsla för kortsiktiga resultatnedgångar.

På det stora hela tycker jag att det är en intressant kombination med aggressiva tillväxtplaner i portföljbolagen men en långsiktig och trygg koncernledning. Även hennes medarbetare verkar uppskatta det här upplägget och enligt tidningen Chefs undersökningar är MBL en av Sveriges tre främsta chefer.

Mina intryck och tankar

Björn Wahlroos är helt klart en mer spännande föreläsare men min respekt för Mia Brunell-Livfors har efter föreläsningen ökat. Jag är fortfarande oerhört skeptisk till Kinneviks onlinesatsningar men om dessa misslyckas så kan det definitivt bli attraktiva köplägen då marknaden överreagerar.

Min gissning är att Mia Brunell-Livfors inom några år kommer att få oerhört mycket kritik för onlinesatsningar då de skrivs ned. Men samtidigt får man komma ihåg att Kinnevik har satsat oerhört mycket mindre pengar än nuvarande värdering och även on onlinehandel blir en lågmarginalmarknad så har den en oerhört stor volym vilket innebär att Kinnevik kan göra goda vinster ändå. I dagsläget är Kinnevik med andra ord inte attraktivt för mig. Men jag det finns en bra affärslogik i bolaget och jag tror även att Mia Brunell-Livfors har potential att bli en legendarisk börs-VD med åtminstone 20 år kvar i karriären om hon så önskar. Någon gång under den tiden räknar jag även med att kunna köpa in mig i Kinnevik för ett bra pris.

Financial Times hade en väldigt intressant artikel om att leva med en narcisstisk chef (länk) och jag får helt klart den typen av vibbar från Björn Wahlroos. Hans syn på ledarskap låter bra i teorin. Men i praktiken är den här typen av ledarskap livsfarlig då det innebär att högsta chefen tar ansvar för områden där vederebörande inte har en aning om vad som pågår. Inom företagsvärlden innebär det här ofta att man inte får ta nödvändiga risker och att investeringar fördröjs. I offentlig sektor har vi även fått några exempel under våren då rikspolischefen gjorde bort sig och bad om ursäkt för ”romregistret” som han varken hade kunskap om eller ansvar för (bra länk om fotfolkets reaktion) och i Försvarsmakten har vi återigen ett gott exempel på inko(m)petens där regeringen fördröjer en redan beslutad investering i ytstridsfartyg (mer i Skippers blogg).

Jag är övertygad om att Björn Wahlroos har en klart högre kompetens än personerna involverade i exempel ovan. Men det gör mig orolig då han beskriver pengar till entreprenörer som en del av finanskrisen i baltikum som snarare byggde på att finansmän sökte hög avkastning genom att låna pengar och investera i fastighetsbyggen. Rent praktiskt känns det därför som att Björn Wahlroos är en person som kan göra oerhört rätt. Men även har en stor potential för att centralisera makten och göra oerhört fel utan att se sin egen roll i misstagen. Av hans bolag är jag främst intresserad av Sampo som Lundaluppen följer noggrant men just nu verkar det vara för dyrt för att jag ska vara intresserad (Kenny gjorde en undersökning i förrgår).

För den som vill se föreläsningen själv så la kommentatorn Martin upp en länk hos Finansmamman http://media.medfarm.uu.se/play/kanal/159

12 kommentarer:

  1. Intressanta föreläsningar. Spontant kan jag känna (angående chefsskap) att jag personligen hellre skulle jobba för en chef som Mia än en som Björn, men båda chefstyperna kan naturligtvis driva företag framgångsrikt. Båda på sitt sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din kommentar fick mig att tänka på ytterligare ett problem med höga ersättningar. Motivationen till att jobba på ett bolag som Kinnevik är entreprenörskap, långsiktighet och en möjlighet att driva projekt som skulle vara svåra på andra platser. Oavsett hur entreprenöriell jag är så finns det helt enkelt väldigt få företag där jag skulle kunna få chansen att bygga upp nätverkslösningar i Afrika som jag skulle få hos Millicom och dessutom med en stabil högsta ledning.

      På en bank med höga bonusar skulle min främsta motivation snarare vara den egna karriären och höga bonusar. I ett sånt företag skulle jag antagligen vara mindre nytänkande och snarare satsa på "nytänkade" projekt som jag vet är förankrade hos ledningen.

      Det skulle göra mig mindre "jobbig" men samtidigt är det den typen av grupptänkande som leder till allvarliga kriser eftersom ingen internt vågar kritisera.

      Radera
  2. Intressant!

    Det ideala för Kinnevik vore väl om de lyckas kränga skiten innan nedskrivningarna kommer, så kan de låta någon annan sitta med svarte petter och med ännu större nedskrivningar att vänta. Hög volym-låg marginal är väl OK men det har vi inte sett än utan det är hög volym-negativ marginal som gäller och då är det inte kul när volymerna ökar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Kinnevik känns lite "tomt" just nu med tanke på att både Tele2 och online-innehaven antagligen skulle löna sig bäst om de såldes. Frågan är bara om Kinneviks långsiktiga strategi med att bli en aktör som dominerar både media och infrastrukturen för att sammanföra kunder med media kan generera en större lönsamhet än vi kan se med vår begränsade horisont.

      Min gissning är även att man i online-innehaven förr eller senare kommer att landa på små positiva marginaler. Man bör helt enkelt kunna få till sådana stordriftsfördelar att man med begränsad reklam kan hålla priser som konkurrenterna inte kan matcha. Frågan är bara hur många miljoner det ger i resultat.

      Radera
  3. Bra skrivet...
    Jag har en klar syn på de två (nästan) ytterligheterna när det gäller ledarskap. Den långsiktiga och socialt engagerade chefen (MBL) är klar mycket bättre en den kortsiktiga och finansiellt vinstmaximerade (BW). Framför allt om man skall jobba i närheten av någon av dessa.

    Jag har (haft förmånen att) varit med på några Kinneviks årsstämmor och de grundläggande värderingarna lyser igenom även där.
    Mycket imponerande av både huvudägare och VD, och en av anledningarna till att jag (över-) exponerad mot Kinnevik.
    (Jag är inte heller orolig för online bolagen, de kommer att utvecklas positivt eller säljas med vinst, vilket Kinnevik gjort förut)
    Besser

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och kul att få det bekräftat att de även lyser igenom där.

      Gällande onlinesatsningarna tror jag att de kommer att hanteras med vinst från Kinneviks perspektiv men om jag köpte aktier i Kinnevik till nuvarande värdering av onlinesatsningarna så är jag mer skeptisk.

      Radera
  4. Jag tror de flesta av oss har lättare att sympatisera med MBL (lagen om medbestämmande, en slump?) och min egen ledarstil är helt klart mer åt hennes håll. Just därför är BW så fascinerande och lärorik: de flesta (svenska) företag behöver mer av raka rör, tydlighet kring bolagets drivkrafter och snabbhet i beslut. Sedan är narcissismen en intressant drivkraft men sällan sympatisk eller hälsosam i längden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar BW och det är lite synd att jag inte kunde återge hans presentation mer rättvist. När jag gick därifrån var jag helt enkelt lite småkär i hans idéer och sedan vände det när jag kunde kritiskt granska hans tankar.

      Radera
  5. För mig är BW kung. Raka rör och beslut fattas generellt i svenska företag, men många möten där alla pratar och alla skall vara med och nöjda finns i överflöd. Innan jag flyttade till Sverige hade jag aldrig upplevt möten där man efter 2 timmar konstaterade att det här gick ju bra, men ur mötesprotokollet var det omöjligt att uppfatta vilka beslut som fattats...
    Bevisligen så går det ju att leda företag aldeles utmärkt på Kinneviks sätt också, tror mest det handlar om kulturella skillnader, personliga preferenser och att vägar till framgång kan se olika ut.
    Kul att du valde detta som ett tema för ett inlägg, uppfriskande!

    Disclaimer: Long Sampo och Nordea och dessutom finländare i Uppsala :). Kan eventuellt ha påverkat innehållet en smula...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Raka rör och beslut tycker jag om.

      Problemet är decentraliserat ledarskap är nödvändigt för den typen av beslutsprocesser och Björn Wahlroos verkade i sitt anföande förespråka en stark centralmakt för VD. Annars slutar det med att ledningen tar snabba beslut som oftast visar sig vara fullkomligt orealistiska vilket vi på senare år sett i bland annat Scandic, JC och Försvarsmakten där ledarskap av mumintrollmodell (stort huvudet och korta ben som ej hinner med) inneburit stora problem.

      Radera
  6. Aha, undrade faktiskt vart alla Mumintroll tagit vägen, men nu förstår jag. Undrar om Muminmamman får ta med sin handväskan vid en kommendering i Afghanistan ....

    Jag tor att du träffar helt rätt när du säger att BW förespråkar en stark VD. Det är den traditionella finska modellen och tillämpas såväl inom politik som affärslivet. I politiken väljer man sina förtroende valda och så låter man dem ta besluten, att ordna folkomröstningar är bara fånigt " fråga inte mig om råd, jag har utsett dig att ta besluten, så gör det" tänker nog många.
    Samma fungerar bra i många företag. Vd och/eller styrlseordförnade väljs på vissa genomtänkta grunder och efter det behövs inte så mycket snack, personen bedöms som den mest kompetenta och arbetstagarna ställer upp bakom, enkelt.
    Risken är dock som du riktigt poängterar att personen som väljs kan vara lite som BW dvs. både vältalig och karismatisk men kanske inte hundra kompetent och då ökar ju chanserna för felbedömningar och felaktiga beslut med detta upplägg.
    Den stora fördelen, vid rätt personval, är dock att det mesta i beslutsväg går otroligt mycket snabbare och verkställningen av besluten likaså.
    Efter att ha sett båda sidor av viken så föredrar jag den finska modellen. Att ha ett beslut är bättre än inget, även om det visar sig vara fel. Saker och ting händer och visar det sig att det var fel så är man en erfarenhet rikare och tar snabbt ett nytt beslut.
    Detta jfr med att alla får prata på, på möte efter möte utan att säkerheten ökar för ett rätt beslut och slutresultatet kan likaväl bli fel. Det enda man kan garantera är förlorad tid.

    H. Snusmumriken i Uppsla

    SvaraRadera
  7. Det finns mycket gott att säga om Kinnevik, men jag valde ändå att sälja.

    SvaraRadera