Att sitta rätt i bussen och skillnaden på mani och riskmedvetenhet

När en buss kör av vägen studsar passagerarna upp i från sätet och för en stund rör de sig relativt bussen då bussen faller fritt ned i diket. När bussen sedan träffar dikeskanten stannar bussens rörelse upp medan passagerarna nu istället rör sig i motsatt riktning relativt bussen. Obältade passagerare flyger flera sätesbredder i sidled och i bussar med panoramafönster slår passagerare på fönsterplats ofta igenom rutorna på bussens nedsida. Om passageraren innanför dessutom saknar bälte ökar sannolikheten att en arm eller hela torso kommer att pressas ut genom hålet för rutan och kläms mellan bussen och marken med krosskador och avslitna lemmar som följd. Bussen glider därefter på sidan i diket  vilket genom en hyvlingseffekt kastar stenar på upp till 40 cm in i bussen vilka orsakar ytterligare krosskador fram till dess att bussen stannar.

Sammanfattning av en busskrasch utifrån Haverikommisionens rapporter från Busskraschen i Ängesberg (2003) och Tranemo (2014).

När jag åker buss använder jag alltid bältet och väljer dessutom ofta en plats ca 2/3 in i bussen på vänster sida utmed gången vilket minimerar risken för allvarliga personskador. Den här typen av beslut kan uppfattas en aning maniskt och dessutom irrationellt då dödligheten per miljard personkilometer är 1/100 för busspassagerare gentemot fotgängare eller cyklister.

Transportsätt	Dödsfall
Fotgängare	40
Cyklist	34
Personbil	6
Buss	0,4
Järnväg	0,48
Flyg	0,04

Sannolikheten att jag ska undvika en skada tack vare mitt val av sittplats är med andra ord minimal. Däremot är det onekligen så att jag måste ju sitta någonstans på bussen och om allt annat lika är det väl lika bra att sitta där det är säkrast? I praktiken innebär det här att jag på väg till jobbet sätter mig i bussen så att jag undviker solen så att jag kan jobba. Medan jag på vägen hem väljer mitt standardsäte baserat på lite statistik som jag plockade upp när jag läste på för att välja mellan dubbdäck och friktionsdäck till bilen.

Anledningen till att jag skriver om det här är att jag kom att tänka på Daniel Kahnemans bok Tänka snabbt och långsamt. Om du nästa gång du åker buss skulle välja att spänna fast dig och sitta i gången på grund av obehag skapat av det här inlägget är det i grund och botten ett beslut skapat av system ett (impulsiva beslut). Om du däremot gör det helt enkelt eftersom det inte kräver något extra arbete kontra andra placeringar, då är det ett rationellt beslut skapat av system 2. Ett tredje alternativ är så klart att till exempel förkasta hela inlägget och sätta dig vart du vill. Men gör du det därför att du inte tycker om det kan vi återigen hänvisa till system 1 medan om du gör det eftersom du hittar en urvalsparameter som är viktigare (t.ex. en kompis) är det återigen system 2 vi kan skylla på.

Tillägg: Min poäng är att allting vi gör är ett val. Om det ena valet är en mycket liten fördel och det andra är neutralt, då är det lämpligt att välja fördelen oavsett hur liten fördelen är. Däremot blir det omedelbart knivigare om när val ger både fördelar och nackdelar som i Dilberts fall här nedan.