Portföljrensning del 1, portföljens innehav.

Jag har den senaste tiden nämnt att jag just nu är mer intresserad av att sälja aktier än att köpa aktier. Det här beror inte på någon avancerad makroekonomisk analys utan helt enkelt på att vi i familjen har bestämt oss för att vi nu har råd att köpa ett dyrare hus och därför vill ha en större andel av pengarna utanför börsen. Dessutom har en stor del av den senaste tidens kassaflöde gått till en annan investering då jag investerat i ett privat bolag. Det tidigare huspriset var beräknat på att vi skulle bo kvar där vi bor i några år (vi hyr ett hus på landet) och sedan flytta i närområdet. Efter att ha provat på lantlivet några år är ambitionen nu att minska ned på restiderna och komma närmare vänner även om utsikten tyvärr blir rejält mycket tråkigare.

I början på min bloggkarriär redogjorde jag för min grundläggande värderingsfilosofi som är kraftigt inspirerad av 40 % 20 år (länk). Värderingsfilosofin bygger på en vision om att på ett rimligt sätt kunna jämföra tillväxtbolag och jag rekommenderar nyfikna läsare att läsa hela inlägget (samma länk igen). I korthet kan man säga att jag har en tvådimensionell modell där extremvärdena är 10 % direktavkastning och 0 % tillväxt eller 20 % tillväxt och 1 % direktavkastning. Däremellan går sedan en linje där 2 % årlig tillväxt motsvarar ca 1 % i direktavkastning. Att förklara det här är dock lättare med en bild än i text (se nedan). Bolag som befinner sig över/höger om strecket är enligt värderingsmodellen billiga och nedanför/vänster innebär att bolagen är dyra (bolagen i figuren är min nuvarande aktieportfölj).

Aktieingenjörens portfölj exklusive Internationella Engelska Skolan där jag utvärderar om det ska vara en noteringsspekulation eller tillåtas ligga kvar i portföljen ett tag.

Den här värderingen är långt ifrån exakt och syftar till att grovt bedöma den framtida utdelningspotentialen (länk till inlägg om detta). Utdelningstillväxten i växande företag är däremot ofta oregelbunden och därför använder jag vid snabba jämförelser omsättningstillväxten som proxy-värde. Fördelen är att omsättning ofta är det minst volatila måttet på ett bolags tillväxt men jämförelsen blir ofta skev då måttet missgynnar bolag med god skalbarhet i affärsmodellen.

Modellen bygger dessutom på ett antagande om tillväxt över mycket lång tid (20 år) vilket gynnar bolag med hög tillväxt. Därför bör man alltid komplettera med ett mer kortsiktigt perspektiv och min tumregel är att det fria kassaflödet minus tillväxtinvesteringar i ett investeringsobjekt ska kunna generera en direktavkastning på åtminstone 6 %. Tanken med denna tumregel är att höga direktavkastningar lockar till sig en annan typ av investerare (med lägre diskonteringsräntor) och att fallhöjden för mina aktieinnehav därigenom begränsas.

Min tanke är att gå igenom olika delar av portföljerna under den kommande tiden och börja med bolagen under strecket (Vardia, Formpipe, Doro, Sainsbury och DataRespons) för att därefter gå vidare till andra säljkandidater (Millicom och RenoNorden),  extrembolagen (Byggma, NGS och Aqua Bio Technology) samt tillslut de stabila innehaven (Atea, eWork och Judges Scientific). Korrigering: Inläggen blir förlånga så jag fokuserar på två eller tre bolag åt gången.

Tillägg: Aqua Bio Technology är inte ett normalt innehav. Det är en väldigt liten investering som jag har för att bevaka bolaget. En djupare beskrivning finns i sammanställningen av mina Norska bolag (länk).