En investering definieras som en kapitalinsats som förväntas
leda till framtida avkastning i form av ökade intäkter eller minskade
kostnader. Att särskilja investeringar och kostnader handlar alltså främst om
förväntningar och definieras genom den interna bolagsstyrningen snarare än av
en extern granskare. För aktiebolag där ledningen pressas att prestera kan det
därför vara attraktivt att hela tiden pressa sina anställda att bokföra tid och
kostnader som investeringar vilket lyfter resultatet
Enligt klassisk ekonomisk teori är en låg utdelningsandel i
ett bolag positivt eftersom det innebär att bolaget kan återinvestera den
kvarhållna vinsten och därigenom generera en ökande avkastning för aktieägarna.
Men i bolag som aggressivt bokför kostnader som investeringar gäller inte det
här sambandet och risken är istället stor för att man i framtiden kommer att
behöva genomföra stora avskrivningar. Min erfarenhet är att den här typen av problem
är särskilt vanlig i stora och högavkastande försörjningsbolag där det är svårt
att öka lönsamheten. De här svårigheterna hindrar ofta inte ledningen från att
ge sig in i nya stora satsningar och ofta kan ledningen till och med öka
belåningen i syfte att täcka utdelningen samtidigt som man genomför olönsamma
investeringar.
Av de bolag jag analyserat på bloggen är det särskilt tre bolag
som jag tycker är intressanta som investeringar men där det finns en stor risk
för att en del av resultatet består av ”zombievinster”.
Sainsbury
Sainsbury och dess konkurrenter på den brittiska
detaljhandelsmarknaden är ett skolboksexempel på hur det går när
företagsledningar fokuserar på att bekämpa varandra istället för att generera
avkastning åt aktieägarna. Marknadsandelen för de stora detaljhandelsföretagen
granskas varje månad och ledare såsom Sir Terry Leahy (Tesco) har till och med
adlats för sina insatser för näringslivet. Men samtidigt är detaljhandel en
affärssektor med svag tillväxt och i jakten på marknadsandelar satsades enorma
summor för att ta varandras marknadsandelar.
Den här utvecklingen accepterades och hyllades länge av
aktiemarknaden. Men när lågpriskedjor såsom Lidl och Aldi började ta
signifikanta marknadsandelar på bekostnad av de stora brakade värderingarna
ihop rejält 2013. Sainsbury har tappat 45 % av börsvärdet sedan toppen 2013 och
jag investerade i Sainsbury i vintras (länk)
då alla de stora bolagen aviserat att man avslutar ”the space race” som syftade
till att ta kunder genom att hela tiden investera i ny butiksyta. Jag tror att
aktiemarknadens skräck för att Sainsburys kunder allihop skulle bli lojala
kunder hos Lidl är överdriven. Lidl och Aldi är en tuff konkurrent men Sainsbury
är positionerat som det lite finare alternativet av de riktigt stora butikskedjorna
och jag tror att ett bryskt uppvaknande är precis vad som behövdes för
Sainsbury. Samtidigt försöker jag renodla min portfölj mot lönsamma tillväxtbolag
så Sainsbury är ett innehav som jag gärna säljer av om värderingen blir rimlig.
Telia
Telia är ett bolag som både jag och Defensiven har hackat på då de under en stor del av 00-talet har redovisat ett mycket svagt kassaflöde. Gottodix gav en bra långsiktig översikt på den här problematiken (länk) och det ska bli intressant om den förändring som skedde 2012 är permanent eller bara en tillfällig förbättring.
MTN Group
MTN Group är Afrikas största mobiltelefonoperatör och kontinentens starkaste varumärke (Coca Cola är nr 2). Jag har tidigare analyserat både marknaden (länk) och försökt titta närmare på MTN Groups riskprofil (länk) vilket gjort mig mycket sugen på att investera i bolaget då P/E 10, 7,2 % direktavkastning och en uthållig tillväxt är svår att tacka nej till.
Det som hittills hindrat mig från att trycka på köpknappen är just risken för "Zombievinster". Att bygga ut mobilnät är dyrt och om MTN Group betalar dyrt för lågavkastande tillgångar så kan det visa sig vara en värdefälla som jag bör undvika.
intressant läsning!
SvaraRaderaTack och jag måste säga att jag är lite nyfiken på din syn på både "nya" Telia och vad du tycker om försörjningsbolag på tillväxtmarknader.
SvaraRaderajag är positiv till att Telia avyttrar minoritetsposterna i Megafon och Turkcell. Men timingen att sälja ryska Megafon är nog inte den bästa. Jag är kluven till avyttring av övrig eurasisk verksamhet. Det ideala i mina ögon vore avyttring av samtliga marknader där Telia har en svag marknadsposition och istället fokus på "kärnmarknader". Värderingen ser saftig ut i mina ögon.
RaderaGenerellt känner jag mig tryggast med europeiska eller amerikanska bolag, känner inte till redovisningsregler i övriga världen. Hemmakärligheten gäller särskilt bolag som är beroende av regleringar, här är mitt intryck att det är mer vilda västern i tillväxtmarknader. Tillväxtmarknader har ofta hög inflation vilket motiverar låga vinstmultiplar.
Mkt bra inlägg!
SvaraRaderaTack själv. Alla tack mottages tacksamt då det är en indikation på vad andra investerare intresserar sig för.
Radera