måndag 25 maj 2015

Har vi råd att inte investera?

En läsare vid namn Marcus frågade i en kommentar till ett tidigare inlägg om hur jag skulle göra om jag var i hans sits där 65-åriga föräldrar ville ha råd om hur de skulle investera en miljon kronor. Jag har som tumregel att aldrig ge några hypotetiska råd utan att bara beskriva hur jag själv agerar och tänker, sedan är det upp till den som lyssnar eller läser att bedöma om min åsikt är värd att beakta.

Däremot var läsaren Carolus mer tillmötesgående och tipsade om några klassiska utdelningsgiganter (där Marcus kunde investera en mindre del av kapitalet, se kommentar nedan). Personligen har jag alltid haft lite svårt för den här typen av investeringar men samtidigt är det intressant att testa andra perspektiv och försöka förstå varför beslut som för mig är ologiska kan vara fullkomligt logiska för andra. Högvärderade utdelningsgiganter är ett sådant område som jag helt enkelt undvikit då jag ser värderingsrisken som hög och avkastningspotentialen som låg.

Men det här ogillandet beror i grund och botten på att mina aktieinvesteringar fungerar som en hävstång där jag har ett grundsparande i likvida medel och där akteinvesteringarna fungerar som ett komplement i syfte att få råd med framtida investeringar. I många länder och särskilt i USA är det vanligt att man under sin yrkeskarriär bygger upp ett sparkapital där målet är att avkastningen ska fungera som huvudsaklig inkomstkälla när man går i pension. Man planerar alltså aldrig att likvidera sitt innehav utan målet är att utdelningarna ska finansiera det kommande pensionärslivet vilket innebär att en trygg direktavkastning är oerhört viktig. Medan risken för att aktiepriset ska gå upp eller ned är nästintill ointressant. Det här är så klart även ett av skälen till varför Dividend Aristrocrats (bolag som kontinuerligt ökar sin utdelning) är ett så populärt begrepp i USA medan vi i Sverige har en större acceptans för att bolagen reglerar utdelningarna efter sitt kapitalbehov.
 
Utdelningsgiganter eller utdelningsaristokrater är därför en viktig del av den amerikanska börsen även om bolagen har en kroniskt hög värdering är det tydligt att man behöver långt mindre sparkapital för att leva på aktier än på ränta. Även om direktavkastningen bara är dubbelt så hög som räntan ser vi nämligen att man på en 20-årsperiod får ut 3-4 ggr så mycket kapital även om tillväxten ligger på beskedliga nivåer kring 3-4 % per år. Att extrapolera tillväxt är alltid vanskligt men mindre dåligt på stora och stabila bolag som de Carolus föreslog vilket gör att vi kan få fram den här tabellen där avkastningen består i de samlade utdelningarna under perioden som ej återinvesterats.

(tillägg för att beskriva vad jag gjort då det var otydligt).
Direktavkastning: Dagens direktavkastning
Tillväxt 10 år snitt: Den historiska omsättningstillväxten 2005-2014.
Avkastning 20 år: Den sammanlagda utdelningen som erhålls om utdelningen växer i takt med den historiska omsättningstillväxten de kommande 20 åren.



Direktavkastning Tillväxt 10 år snitt Avkastning, 20 år
H&M 2,9% 10,9% 204,6%
Procter & Gamble 3,3% 4,9% 113,5%
Johnson & Johnson 3,0% 4,6% 99,6%
Coca Cola 3,2% 7,7% 152,0%
Kimberley-Clark 3,2% 2,7% 85,9%
McDonalds 3,5% 3,7% 104,9%
Snitt 3,2% 5,8% 126,8%
1,4 % ränta 1,4% 0,0% 28,0%

Det finns självfallet stora hål i ett sådant här resonemang men är man i pensionsåldern och har turen att leva utan större kapitalbehov. Då kan det helt klart finnas en poäng med att bygga en stabil utdelningsportfölj och strunta i värderingsrisken då utdelningarna under resten av livet gör det möjligt att både äta kakan och ha den kvar.

Men samtidigt bör man komma ihåg att det sällan finns gratis luncher. Historiken hos den här typen av utdelningsgiganter är imponerande. Men Långsiktig Investering har på sin blogg visat att bland annat McDonalds och Coca Cola verkar välja att höja utdelningen med hänsyn till sin status som utdelningsaristokrat (ökat utdelningen minst 25 år i rad) snarare än i syfte att optimera kapitalallokeringen för aktieägarna.

Så även om utdelningsinvesteringar fortfarande är ett attraktivt alternativ till räntekonton så finns det fallgropar. Men jag tror att både jag själv och många andra är dåliga på att inse hur mycket kapital som delas ut över tiden från bolag som växer sakta men stabilt vilket rättfärdigar en värdering som jag rent intuitivt har svårt för. Just McDonalds och Coca Cola kan eventuellt ha problem men jag gjorde nog fel som sålde H&M på grund av högt P/E och när mina investeringsbehov förändras ska jag helt klart överväga både H&M och Johnson & Johnson eller för den delen kanske Novo Nordisk?.

52 kommentarer:

  1. Ajdå...

    Apropå din sista mening: absolut! Det var relativt många "Utdelningsaristokrater" som fick lägga till prefixet "Ex" under/efter finanskrisen...

    Låt mig kvalificera min kommentar, men först en fråga: är snittet du räknar ut baserat på utdelningen (i dollar) för tio år sedan (tycker vissa siffror verkar låga)? Du extrapolerar sedan det för den kommande tjugoårsperioden?

    För dem som inte orkar klicka på Aktieingenjörens länk: jag föreslog att man kunde investera 60 000 - 100 000 kr (av 1 000 000 kr) i aktier och avvakta med resten. Relativt försiktigt enligt min mening.

    Vidare påtalade jag att värderingarna inte är aptitretande. På Lundaluppen fick jag utstå en del spe när jag valde att ignorera P/E-tal i något liknande sammanhang (trots att jag skrev att det var "medvetet enögt"). Vi fortsätter med denna medvetna ignorans och jämför bara utdelningar med räntor.

    År 1998 fick man 3,5 procent (fram till den 8 juli) på Handelsbankens Allkonto för belopp över 250 000 kr. Därefter sjönk räntorna: som lägst 1999 fick man 2 procent (20/4 - 20/12), därefter steg de igen och under år 2000 fick man som mest 2, 85 procent (22/12 -). År 2002 var toppen 3,1 procent (22/5 - 28/11). Allt för belopp om minst 250 000 kr.

    Vi hade högre inflation då. En jämförelse med dagens räntenivå (0 procent på motsvarande bankkonto) måste ta hänsyn till detta, men jämför vi med motsvarande periods direktavkastning behövs det inte (inflationen nettas ju ut när vi jämför olika tillgångsslag under en given tidsperiod).

    Direktavkastningen för bolagen ovan var i slutet av 1990-talet under 1 procent. I H&Ms fall låg den under 1999 på 0,5 procent. Inverst förhållande (ränta vs direktavkastning) mot idag skulle man kunna säga. Anledningen var ju IT-bubblan då aktier handlades mot skyarna. Värderingarna idag är långt ifrån IT-yrans, men förmodligen högre än genomsnittet.

    Vi lever och betalar räkningar i Sverige: valutarisken är reell. Under den tid jag ägt nordamerikanska bolag har dollarn kostat strax under 10 SEK som mest och strax under 6 SEK som minst. Utdelningar kan (givetvis) stå still eller backa i kr räknat tio år efter ett inköp... Det måste man vara medveten om.

    Ovanstående till trots: en för mig oerhört viktig sidoeffekt av kontinuerliga utdelningar är den psykologiska hjälp det ger att stå emot marknadssvängningar. De är ett kvitto på att bolagets verksamhet verkar fortsätta fungera (omvänt så klart när utdelningar ställs in eller sänks...). Det uppmuntrar till passivitet och bidrar till att undvika friktionskostnader (courtage) och marknadstajmning.

    Vidare leder en ökande ström av utdelningar till att aktier handlas upp i pris. Anta att H&Ms kurs efter introduktionen 1973 inte tillåts stiga över 100 kr. Utdelningarna får höjas och kursen kan handlas ner, men vi sätter ett lock (med tegelstenar på) över kursen vid 100 kr. Efter några decennier är utdelningen långt större än kursen per aktie; direktavkastningen överstiger enkelt 100 procent.

    En fullständig orimlighet naturligtvis. Vi tar bort locket med tegelstenar och vips skulle kursen sticka iväg så att en H&M-aktie avkastar två till fem procent i utdelning... Med andra ord: kursapprecieringspotential. En tillgång som sakta, men säkert (oops) ger dess ägare lite mer kontanter kommer att bjudas upp i pris. Huruvida H&M bjudits upp lika mycket eller mer om utdelningarna i stället investerats i verksamheten låter jag vara osagt. ;-)

    Man undviker också att behöva likvidera tillgångar när man blir äldre. Ett gigantiskt problem vad det verkar utifrån alla de artiklar jag stöter på i frågan. "Withdrawal rate"? Hah, humbug! Tänk om Mr Market är inne i en depressiv fas just när jag behöver sälja?

    Prestigen du nämner är absolut ett reellt hot. P&G har lämnat utdelning utan avbrott sedan 1890 (1891?). Ingen vill gå till historieböckerna som den som spräckte sviten. Det finns uppenbarligen perversa incitament i spel här...

    Mvh

    Carolus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har ändrat lite i inlägget för att citera dig bättre, förtydligat uträkningen och även ändrat slutet på inlägget för att tydliggöra hur du påverkat min syn på utdelningsgiganter med följande ändelse på inlägget.

      "Däremot tror jag att både jag själv och många andra är dåliga på att inse hur mycket kapital som delas ut över tiden från bolag som växer sakta men stabilt vilket rättfärdigar en värdering som jag rent intuitivt har svårt för. Just McDonalds och Coca Cola kan eventuellt ha problem men jag gjorde nog fel som sålde H&M på grund av högt P/E och när mina investeringsbehov förändras ska jag helt klart överväga både H&M och Johnson & Johnson eller för den delen kanske Novo Nordisk?."

      Uträkningen är väldigt idealiserad men det är lite häftigt att man kan räkna hem en H&M investering på 20 år trots att man bortser från kursapprecieringen (det får bli ett trevligt arv för barnen). Så även om värderingen är onormalt hög just nu tycker jag att det ser ut som att grundidén med ditt tips är väldigt bra och att man (särskilt i svenska investeringar) kan räkna hem aktieinvesteringar i kvalitetsbolag om man har som mål att leva på avkastningen snarare än att försöka öka värdet på det insatta kapitalet.

      Radera
    2. Halloj Aktieingenjören,

      Jag tyckte inte på något vis att du citerade mig fel eller missvisande. Min kommentar ovan ville bara fördjupa fördelarna som jag ser dem och faktiskt också några av nackdelarna (som du ju nämnde). I mitt första inlägg till Marcus har jag ju dumstruten redo... ;-)

      Tvärtom, din skepsis mot denna typ av "investering" är IMHO sund. Använder citationstecken just av den anledningen: många, inklusive Lundaluppen, delar den (och skulle inte kalla det för investering). Värdering är a och o, även för mig, och där pekar du på ett relevant problem.

      För dem som förlitar sig huvudsakligen på avkastning från att köpa lågt och sälja högre är aktier av denna typ nog lika spännade som att se färg torka. Coca-Cola satte väl sitt all-time-high 1999 om jag inte missminner mig... :-)

      Hälsningar

      Carolus

      Radera
    3. Jag är lite av en perfektionist när det gäller citat =).

      Coca cola är ett intressant exempel, direktavkastningen kring millenieskiftet låg på omkring 1,4 % så det måste ha varit svårt att räkna hem den värderingen oavsett vilket nyckeltal man valde.

      Radera
    4. Det låter lite högt (1,4 procent).

      Jag gjorde någon liten kalkyl på Lundaluppen just för ett köp på toppen av Coca-Cola, men minns inte i vilket inlägg (orkade inte heller fullfölja beräkningen). Om vi till den höga värderingen lägger det faktum att dollarn stod i runt 10 kr kring millenieskiftet är det förmodligen fortfarande en förlustaffär (trots 16 års utdelningar och dollarns rusning på senare tid).

      Nog spelar priset roll för avkastningen...

      Carolus

      Radera
    5. Apropå perfektionism: "millenieskiftet" brukar jag stava med två "n"...

      Carolus

      Radera
    6. Bara för tydlighetens skull. När jag skrev:

      "Apropå din sista mening: absolut! Det var relativt många "Utdelningsaristokrater" som fick lägga till prefixet "Ex" under/efter finanskrisen...",

      så syftar det på Aktieingenjörens första avslutning (och inte på nuvarande avslutning) som löd ungefär att "fin historik inte är någon garanti för framtiden". Därom är vi eniga.

      Coca-Colas och McDonald's otrendiga kärnprodukter är ett bekymmer. När bolagets egen ledning är försiktig med intaget sänder det onekligen en signal:

      http://www.bloomberg.com/bw/articles/2014-07-31/coca-cola-sales-decline-health-concerns-spur-relaunch

      Å andra sidan har vi Buffetts ökända konsumtion... Bolaget är också en vattenförstörare av stora mått och det finns säkert någon etisk kompromiss att ingå med sig själv om att äga dess aktier.

      Carolus

      Radera
    7. Skall man investera till en 65 åring bör man tänka på att medellivslängden för en man som passerat 50 år är 81 år. Man behöver med andra ord en viss tillväxt. Man kan alltså inte bara värva ett gäng försvarsspelare till laget. Själv har jag en stark backlinje med Lundbergs, Svolder och Coca-Cola. Min senaste värvning var Pandora som ligger på topp tillsammans med Novo Nordisk.

      Balansen i laget är viktig. Sedan är det helt klart som Carolus skriver utdelningarna är viktiga. Kurstillväxten och utdelningstillväxten blir två parallella linjer. Har funderat på att ta in JNJ, och spela med en fyrbackslinje.

      Med vänlig hälsning
      Lars

      Radera
    8. Apropå tvånget att ordna fram utdelning för att inte spräcka en svit. Det är klart att det skulle kunna vara skadligt, men det finns en hel del som argumenterar för att det leder till att företagsledningen är vakna på alla förändringar för att kunna kompensera, och att det inte byggs upp några kassor som företagsledningar kan använda till idiotiska (med prestigehöjande) företagsinköp.

      Men alla kanske har hört de argumenten förr och jag vet inte hur sant det är. Jag har sett företagsledningar bränna alla företagets pengar på uppköp (både stora företag och små företag) i alla fall.

      Sedan uppskattar jag när folk varnar för att utdelningsandelen närmar sig 80% eller mer under ett vanligt år så att man vet att det är en dopad direktavkastning.

      Radera
    9. Tack allihopa för bra kommentarer.

      Gällande utdelningsandel verkar det variera en hel del. H&M och eWork är exempel på bolag som har affärsmodeller med löjligt låg kapitalbindning vilket gör att de kan dela ut nästan hela resultatet. Det som oroar mig mest är främst bolag där utdelningsandelen är låg samtidigt som kassan är svag vilket är ett tecken på att man bokför mycket som bundet kapital vilket bör behandlas med försiktighet ävem om det ibland är rättfärdigat..

      Radera
    10. @Daniel

      Bra kommentar. När det gäller utdelningar så är visa mig pengarna ett tungt argument. Stora kassor ger bisarra bonusprogram och köp av spännande bolag, gärna så långt som möjligt från kärnverksamheten. Finns givetvis undantag. Lundbergs är ett sådant.

      Med vänlig hälsning
      Lars

      Radera
  2. Off Topic

    Läs gärna mitt svar till Aktieingenjören på Lundaluppens blogg 26 september 2013. Rapport HM.
    Lärorikt. Jag menar detta att sälja för att p/e talet är för högt.

    Med vänlig hälsning
    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är on topic tycker jag. Däremot bör det påpekas att H&M under perioden har ökat med 21 %, OMX-30 med 29,9 % och portföljrapportsfunktionen är tyvärr stängd nattetid. Så vi får ser om det var en bra omallokering eller inte.

      Däremot hade det helt klart varit lönsammare att spara i H&M än att ha aktierna på banken vilket tyvärr är en jämförelse som fungerar dåligt för mig då jag har sådana kapitalbehov att jag behöver en sparbuffert som inte ligger på börsen (vovve, villa volvo o.s.v. lär komma).

      Radera
  3. "Har vi råd att inte investera?"

    Rubriken fångar verkligen dilemmat... Vad ska man göra med sina slantar egentligen? Alternativen är få. Florerandet av preferensaktier (alla verkar ge ut dem till höger och vänster) synes mig vara en liten "mania" i sig...

    Inte vinner man speciellt mycket i ränta på att binda sparbeloppet en viss tid heller. Amortera stora bostadslån är kanske inte fel?

    Det är inte enkelt...

    Carolus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner mig faktiskt riktigt obekväm i dilemmat.

      Jag vill inte riktigt köpa hus eftersom husen är så dyra och jag hyr ett fantastiskt hus med sjöutsikt. Men jag vet att jag och min fru lär vilja flytta förr eller senare och då blir det snordyrt om vi inte får en bostadskrasch. Så tyvärr lär jag påverkas mer av aktiepriser än en de som vill leva på avkastningen. Vilket innebär att min rationella strategi blir att satsa en mindre andel på börsen men istället satsa på bolag där sannolikheten för hög värdetillväxt och prisökning är stor.

      Radera
    2. Lustigt, jag sitter i en liknande situation. Vi letar hus (och har gjort så rätt lång tid nu) och allt vårt sparande bygger på kontantinsatsen. Det har blivit en saftig slant nu som sitter på ett konto med exakt noll ränta...

      Vet inte riktigt vad vi ska göra med pengarna tills vi hittar ett hus vi tycker om (och vars budgivning vi vinner...). Aktier är uteslutet givetvis, men jag vill inte heller binda dem (ens tre månader) ifall någonting skulle dyka upp.

      Möjligen skulle vi kunna betala av vårt nuvarande bostadslån (bostadsrätt) och eliminera ränteutgifterna.

      Carolus

      Radera
  4. Off Topic 2

    Läs gärna alla 50 inläggen. Det bästa skrivs inte av mig. Carolus, Lundaluppen och Investeringsinspektören gör bra inlägg. En bra diskussion om p/e tal och HM i allmänhet. Finns hos Lundaluppen 26 september 2013.

    Med vänlig hälsning
    Lars

    SvaraRadera
  5. http://lundaluppen.blogspot.se/2013/09/rapport-fran-hennes-mauritz.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med om att de är läsvärda.

      Radera
    2. Lars, Carolus och ingenjören i debatt, nästan så man får komma in och hälsa. Jag kan ju bjuda på en klickbar länk i alla fall.

      Mvh LL

      Radera
    3. Lundaluppen,

      Fantastiskt kul med ett livstecken! Saknar dig och bloggen!

      Tack för att du låter den finnas kvar; jag är ofta inne och läser dina fantastiska inlägg. Du har ju släppt den, men om du har tid tycker jag dina "Värdeinvesterarens 10 budord" förtjänar att finns med under "Börja här" för nytillkomna läsare. Mycket värdefulla råd att få ta del av.

      Allt gott!

      Mvh

      Carolus

      Radera
    4. Förlåt, jag blev visst lite ivrig där... Inte min sak att tala om vad du ska göra med en blogg du lagt ner (tycker bara de tio budorden är så bra)...

      Jag har förresten gjort en back-up. Inte den tekniskt sett mest intelligenta lösningen; konverterade allting, sida för sida (inklusive alla kommentarer), till pdf-filer. Tog nog en vecka... :-)

      Hälsningar

      Carolus

      Radera
  6. Helt off topic. Överlag så tycker jag att ni håller en osedvanligt hög nivå här vilket ni alla ska ha en eloge för. Jag börjar alltmer att inse att många människors förväntningar på avkastning är fullkomligt orimliga just nu och jag upplever att man hela tiden bortser från risknivån. Då är det ju skönt att kunna komma hit och läsa något lugnande som får mig att gå ner i varv.

    Jag är själv stor vän av att investera begripliga verksamheter som producerar läsk, toalettpapper och liknade. Det händer dock att jag tar kortare återfall och spekulerar med småslantar, men då alltid i koncept jag gillar. Nu senast var det hamburgare och gången före blev det gräsklippare, vilket var ungefär så mycket äventyrligheter jag klarar av. //stavros

    SvaraRadera
    Svar
    1. Heh, heh!

      Snackar vi Husqvarna, eller?

      Intressant med teknikutvecklingen på det området. "Robotifieringen" har inneburit att betydelsen av "gräsklippare" förändrats radikalt. De muskeldrivna handklipparna från barndomens 1970- och 1980-tal känns långt borta...

      Carolus

      Radera
  7. Jo, det var det, och beslutet togs på tämligen lösa grunder. Tänk ägarbilden, sågkedjor, styckpotential, produkter jag gillade och problem i främst nordamerika. Jag ägnade nog inte mer än en timme åt siffrorna och det är verkligen inget jag rekommenderar...

    SvaraRadera
  8. Aktieingenjören,

    Såg nu på morgonkvisten att något som heter TradeVenue lanserats och knutit till sig flera bloggar. Är även du på väg in där?

    Carolus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, sånt håller jag mig bort ifrån.

      Min erfarenhet är att diskussionsforum har en tendens att dra till sig fel folk och att det stjäl uppmärksamhet från mer värdeskapande diskussioner. På aktieforum får man alltid in en massa människor som vill synas och hela tiden stjäl tid och kraft från andra engagemang. Så aktiebloggen är en bra form där man kanske inte alltid får så många kommentarer. Men när någon tar sig tid att kommentera så leder det ofta till väldigt givande tankar som i det här inlägget där du och Marcus initierade en hel tankekedja som i sin tur har givit mig en insikt i hur man kan räkna hem priset på mycket högt värderade bolag.

      Radera
  9. Intressant inlägg. Jag kan också känna lockelsen till dessa bolag och det är en mental fördel med utdelningar som tickar in stadigt, absolut. Men samtidigt är det lömskt att se aktier som "obligationer", jag tror det är många amerikanska pensionssparare som underskattar riskerna förknippat även med dessa bolag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I dagsläget är jag inte särskilt lockad och skulle nog välja eWork och Doro alla dagar i veckan framför ovanstående. Däremot skulle jag nog kunna tänka mig att sätta upp mina (framtida) barns sparande med den här typen av investeringsmetodik.

      McDonalds och Klimberley Clark skulle inte få plats i en sådan portfölj men H&M, Novo Nordisk, Millicom, MTN Group och liknande skulle bli en långt bättre plattform än räntesparande.

      Radera
    2. Nej visst, det finns inga garantier. Inte ens med ett kvalitetsbolag à la H&M. Det ska vi i och för sig vara glada för annars hade aktier inte haft den förväntade avkastning vi, eh, förväntar oss.

      H&M har varit sanslöst. Jag har en svaghet när det gäller "backtrading" och H&M är alltid lika kul att titta på i backspegeln.

      Den 14/5 1990 (en måndag) kostade aktien 260 kr. Vi köper 100 stycken (via telefon eller besök på bankkontoret!) och pytsar ut 26 200 kr (lägsta courtage var 200 kr då för vanlig depåkund). Jag har inte kunnat hitta utdelningen efterföljande år, men antag att den var 7 kr per aktie (ca 2,7 procent; inte orimligt). Vi får 700 kr brutto.

      H&Ms splitthistorik sedan köpet:

      1992: S5:1 (vi har 500 aktier efter splitten)
      1997: S5:1 (vi har 2 500 aktier efter splitten)
      1999: S4:1 (vi har 10 000 aktier efter splitten)
      2010: S2:1 (vi har 20 000 aktier efter splitten)

      Antalet aktier vi äger har alltså 200-faldigats. Om vi ska kunna jämföra kursen vi köpte för med dagens ska vi alltså dela 260 med 200: 1,3 kr per aktie betalade vi således (splittjusterat) i maj 1990.

      I skrivande stund står den i lite drygt 340 kr: innehavet har således gått från 26 000 kr till 6,8 miljoner kr på 25 år. Enbart vårens utdelning skulle ha landat på 195 000 kr (9,75 kr per aktie). Exakt 7,5 gånger så mycket som vårt initiala inköp en gång i tiden...

      Samma visa med KO, PG, JNJ, MMM osv om vi går tillräckligt långt tillbaka i tiden.

      Tiotusenkronorsfrågan (tiomiljonersfrågan?) är så klart: kan det hända igen?

      En annan fråga blir: varför någonsin hoppa på nyintroduktioner? ;-)

      Carolus

      Radera
    3. Tänk också på allting som hänt parallellt med H&Ms resa de senaste 25 åren... Det har varken saknats makroekonomiska orosmoment eller andra drivkrafter att agera med innehavet.

      - Gulfkriget 1990-91
      - Försök till statskupp i Sovjetunionen augusti 1991
      - Finansiell kris i Mexico 1994-95
      - Finansiell kris i Asien 1997-98
      - Finansiell kris i Ryssland 1998
      - IT-bubblans implosion
      - Elfte september 2001
      - Irakkriget
      - Subprimekrisen, den största ekonomiska krisen sedan 1930-talets depression...

      Specifikt för H&M kan nämnas (på toppen av IT-yran, i mars 2000) att Fabian Månsson som en blixt från klar himmel beslutade att lämna H&M och gå till Spray... Aktien föll 30 procent direkt på nyheten... Trettio procent! En smäll som känns rejält när våra 26 000 kr vuxit ganska bra genom 1990-talet...

      Tänk att rådet genom allt ovanstående var: gör ingenting, bara sitt still i båten...

      Något att begrunda när vi ser (hör i poddar numera) alla "talking heads" berätta för oss vad vi måste göra med våra aktier utifrån händelse X, Y eller Z...

      Carolus

      Radera
    4. Imponerande! Du skriver bra. Ja, göra ingenting är svårt! Det kräver övertygelse om verksamhetens kvalitet.

      Radera
    5. Det är vansinnigt egentligen...

      2015: 9,75 kr per aktie
      2014: 9,50 kr per aktie
      2013: 9,50 kr per aktie
      2012: 9,50 kr per aktie
      2011: 9,50 kr per aktie

      Totalt 47,75 kr per aktie på endast de fem senaste utdelningstillfällena för en aktie vi gav 1,3 kr för en gång i tiden. Bara utdelningarna 2011-2015 skulle ha summerat till 955 000 kr...

      Carolus

      Radera
    6. Jag fick ett bosparkonto istället :P.

      Radera
  10. Just HM är nog mitt största ”misslyckande” och det är samtidigt, antagligen den aktie jag har lärt mig mest av. Mitt inlägg i LL:s tråd är ännu en bister påminnelse om mina tillkortakommanden i bolaget.

    Jag har ärligt talat egentligen aldrig riktigt gillat eller ens förstått bolaget. Det beror antagligen på att jag hela tiden har missförstått och underskattat kraften i att sälja i huvudsak billiga damkläder med relativt hög modegrad. Nya affärskoncept, ny ledning och andra förändringar har jag tagit som intäkt för att sälja aktien när jag sedan upplevt den som ”dyr”, vilket den sällan/aldrig har varit. Ju mer jag har lärt mig om bolagets verksamhet och tex deras fantastiska förmåga anpassa butikernas sortiment till det land, den stad eller för den delen den stadsdel de verkar i desto mer imponerad har jag blivit av verksamheten.

    Den kanske viktigaste lärdomen jag har dragit av HM är att kvalitetsbolag "aldrig ser billiga ut” i relation till andra bolag, men att de förr eller senare brukar hinna ikapp. Just HM har jag med viss regelbundenhet gjort återköp i, och då alltid till en värdering jag har upplevt som lägre men ett pris som alltid har varit högre.

    Jag förvaltar dock all mer med indexering pga tidsbrist och behov av riskspridning. I dagsläget äger jag endast aktier i tre bolag, varav två finns med bland utdelningsaristokraterna vilket jag egentligen är mycket tveksam till om det är meningsfullt rent ekonomiskt och mest ser som en kapitalintensiv hobby.//Stavros

    SvaraRadera
  11. Alltid kul med "backtrading". Kom dock ihåg att backtrading är just det, och inget annat. Det är matematik, och inget annat. Vi kan ta vår investerare som köpte HM i Carolus exempel 1990. Den som lyckades hålla sina HM aktier genom alla dessa år måste ha ett psyke som knappast finns i verkligheten.

    År 1995 var finanskrisen under uppsegling. Obligationer med löptider på 5 år erbjöds till 12% ränta. Vem hade inte "lättat" på innehavet i HM i en sådan marknad??

    Jag kan ta mig själv som exempel. När jag fick upp ögonen för Novo Nordisk kostade aktien lite över 200 danska kronor. Jag svor givetvis heliga eder om att aktien skulle hållas till varje pris. Jag skulle inte släppa något ifrån inte ens under pistolhot. Vad händer? Novo stiger, och stiger! När den går genom 300 kronorsvallen köper jag mer. Vad händer? Novo stiger, och stiger. Vad händer nu? Jag pratar med ett av dessa talking heads som jag brukar bolla investeringsförslag med. Han är helt negativ till Novo. Den kinesiska husmarknaden är på väg att kollapsa etc etc. Jag säljer hälften av innehavet, och placerar i likvider, och Coca-Cola.

    Jag har nu lovat mig själv att inte sälja en enda aktie mer inte ens under pistolhot. Fast när dom når 550kronor så är det mycket möjligt att jag säljer. Man är ju ingen anarkist.

    Med vänlig hälsning
    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även om jag skulle råka investera i 2000-talets H&M är jag övertygad om att jag genom diworsification ändå skulle få en ganska medioker avkastning med den här investeringsmodellen.

      Det som fångar mitt intresse är att även en medioker avkastning överträffar räntesparande så kraftigt att även om värderingarna är obehagligt höga så räcker det med en modest tillväxt för att räkna hem dem även om börsklimatet skulle bli sämre.

      Radera
    2. Lars,

      Buffett och Munger köpte aktier i Coca-Cola i slutet av 1980-talet efter (!) att aktien femfaldigats (minns inte jämfört med vilken startpunkt). Vad jag vet har de exakt samma antal aktier idag. De höll alltså sin position genom ovanstående period och alla dess geopolitiska händelser.

      Ett sådant psyke finns alltså i verkligheten, men frågan är om vi har styrkan att emulera dem?

      Mvh

      Carolus

      Radera
    3. @Carolus

      Köpen av Coke gjordes genom Berkshire. Ett gigantiskt investmentbolag. Det är ju något annat. Jag tänker på en bloggare, eller en privatperson som upptäcker att han kan ha en miljon på banken om han säljer sina HM.

      Ju större vinsten är ju svårare blir det att stå emot frestelsen att sälja. I ditt backtrading fall förstår jag knappt hur någon skulle klara det?

      MvH
      Lars

      Radera
    4. Håller inte helt med, på den tiden skulle väl aktierna legat i en vanlig depå och med skatteeffekten är det motsatt (för mig personligen iallafall): ju högre vinst, desto högre övervärdering skulle jag kräva för att sälja. Visserligen skulle väl portföljen också vara mycket dåligt diversifierad efter tillräckligt lång tid. Sådana här diskussioner blir dock väldigt teoretiska och allt är ofta annorlunda när man ser sina egna pengar stå i depån i verkligheten.

      Radera
    5. Jag återkommer med resultat om 20 år. Bokar in det i samband med äldsta barnets gymnasieexamen.

      Radera
    6. Ovanstående är alltså inte ett skämt men beroende av att min Google kalender fortfarande fungerar då.

      Dessutom kommer jag att starta ett barnsparande snart så det här passar bra.

      Radera
    7. Lars,

      Sant. Fast jag antar att det gör relativt ont även om ett bolag man skapat (och som är värt en hel del pengar) skulle gå till noll. Buffett och Munger vore fortfarande förmögna, men...

      Nu är de ju speciella så till vida att de tycker att själva investeringsprocessen är det som är stimulerande/utmanande (inte att ha en massa pengar). De har inte har kunnat tänka sig att göra någonting annat ("tap dancing to work" etc). Handlar förmodligen om väldigt speciella (unika?) personlighetstyper.

      Finansnovis,

      Tyvärr är det ju så (din sista mening). Det vore mycket lättare att behålla om man inte visste portföljvärdet i parti och minut. Dagens Industri skrev förresten för några år sedan om en person som ägt aktier i H&M sedan starten. Han arbetade på H&M har jag för mig (nej, tillhör inte familjen Persson; en "vanlig" sparare...). Hade sålt en del under resans gång (för att finansiera ett segelintresse, tror jag), men aldrig varit helt ur.

      Aktieingenjören,

      Graham förespråkar ju en god historik. Det är givetvis full möjligt att närma sig dessa bolag med en värdeinvesteringsfilosofi i grunden och bara köpa utifrån strikta värderingskriterier. Det behöver (bör) inte vara tanklösa spridda skurar över ett gäng utdelningsaristokrater.

      De går säkert också att "day-trada" eller köpa utifrån diverse glidande medelvärdens inördes positioner för den som önskar... ;-)

      Carolus

      Radera
    8. "inbördes"; inte "inördes"...

      Carolus

      Radera
    9. Undra om det inte vore bättre med en depå där priserna visas i % av inköpspriset istället för i kronor. Kanske något för Avanza att införa som inställning. Kombinerat med en %-översikt över portföljallokeringen (% av kapitalet i varje bolag) skulle man "slippa" tänka på hur mycket pengar det faktiskt handlar om.

      Radera
    10. Fast ditt första förslag finns väl redan ("Avkastn. %")?

      (Jag missförstår dig förmodligen)

      Hälsningar

      Carolus

      Radera
    11. Jo, det gör det ju, tänkte nog mer istället för att se värdet på det totala innehavet i kronor. Brainstormade väl lite väl fort kanske..

      Radera
    12. En rätt rolig sak är att trycka på "Utdelning" och få ett stapeldiagram över årens utdelningar. Klickar man på ett års stapel ploppar ett cirkeldiagram upp med de olika bolagens bidrag.

      Kanske kunde man ha något liknande med portföljvärdet (som ett alternativ till nuvarande linjediagram)? Skulle man klicka på en stapel kunde ett cirkeldiagram med procentuell fördelning av kapitalet per bolag visas à la ditt andra förslag.

      Alternativt skulle ett tillval kunna vara att man kan dölja några av de befintliga rubrikerna efter eget huvud. Kunna släcka ner det dagliga bruset så att säga.

      Carolus

      Radera
  12. Jag var precis in och läste lite i kommentarerna runt Vardia på Avanza. Jag noterade att det där finns en herre där som heter Lars och jag vill bara dubbelkolla och försäkra mig om att det inte är "vår Lars"? //Stavros

    SvaraRadera
  13. @Stavros

    Själv har jag aldrig skrivit något på Avanza. Är inte kund eller har någon relation med Avanza.
    Har aldrig ägt några aktier i Vardia. Är random walkern från lLundaluppens blogg

    Ha det bäst
    Lars

    SvaraRadera
  14. @Lars Var övertygad om att så var fallet utifrån det som skrevs, men signaturen var ju tämligen lik så jag tänkte att det var bäst att undanröja alla eventuella spår av tvivel och fråga. Tack för ditt svar.//Stavros

    SvaraRadera