Etik, moral och lagar

Ända sedan Alliance Oil skandalen började rullas upp har jag varit sugen på att skriva någonting om förtroende och hur man bäst maximerar sannolikheten för att investera i bolag där ledning och huvudägare inte aktivt lurar dig.

Men innan dess har jag trillat in lite på rättsfilosofi och behovet av både lagar och normer. I Sverige är det på modet att vara normkritisk och vi har dessutom ett utpräglat liberalt samhälle med en nästintill oinskränkt äganderätt. Det här innebär att normer och moraliskt fördömande ofta får stå tillbaka för vad som istället kan anses vara juridiskt rätt. När banker kallar sina säljare för ”rådgivare” och lurar på sina kunder uppsminkade indexfonder blir det enligt ett sådant synsätt olämpligt att klaga och vi får även en motreaktion där debattörer föreslår drakonisk lagstiftning i syfte att straffa omoraliskt beteende via rättsväsendet (ett tips är att läsa Morgonsur om nackdelarna med detta).

Däremot är det inte en sådan verklighet vi lever i. Alla våra handlingar sker snarare på en gråskala där allting från idealisk moral (ge bort sina pengar och skjuta sig själv för att minska den globala uppvärmningar?) till den svartaste omoral (mord, våldtäkt etc) finns representerat. Lagen sicksackar sig därefter genom denna gråskala av mänskligt beteende och i vissa fall speglar lagen våra värderingar mycket väl (mord är olagligt), i andra fall lämnar den ett stort utrymme för omoraliskt beteende (t.ex. bluffakturor) och ibland är vi inte överens om det bör vara lagligt eller inte (t.ex. Muhammed-bilder).

Hur jag visualiserar den moraliska gråskalan med en hård linje av lag.

Lagen ställer dessutom olika förväntningar på hur väl vi förväntas kunna ta hand om oss själva. Konsumentlagstiftning och arbetsskyddslagstiftning är t.ex. i det närmaste drakonisk då företag med juridiska specialister har ett stort kunskapsövertag gentemot en enskild kund eller arbetare. Egna företagare är däremot klart mer exponerade och detsamma gäller för oss som frivilligt givit oss in på finansmarknaden.

Som investerare är vi oerhört exponerade mot antingen våra bank”rådgivare” eller gentemot de företag vi äger aktier i. Att lagstifta bort den här risken är i det närmaste omöjligt och det är därför nödvändigt att vi vidtar åtgärder för att skydda oss mot både inkompetens och illvilja för det finns verkligen gott om båda.

Med det nya investeraravdraget finns det dessutom helt nya incitament och argument för att lura oss småsparare och för den som inte redan har utvecklat en tillräcklig cynism  har jag därför sammanställt en lista på exempel där människor i samhällsledande positioner ägnat sig åt omoralisk eller skadlig verksamhet utan att kunna dömas för det. 

• Karin Enström råljuger om försvaret (igen).
• En ohelig allians mellan analytiker och EQT lurar småsparare.
• Alliance Oil och den stora blåsningen.
• Countermine fejkar testresultat för att säkra vidare nyemissioner.
• Känd aktiebloggare och Redeye-profil dömd för ekobrott.

Majoriteten av alla människor är trots allt både moraliska och regelföljande. Men som investerare är vi exponerade för en miljö där moral och lag ofta skiljer sig kraftigt åt och det måste vi komma ihåg.