Portföljuppdatering och nytt Twitterkonto för bloggen

Att det är tyst på bloggen brukar betyda att det är fullt upp på andra fronter. I det här fallet är det min doktorandtid som går mot sitt slut och den IT-plattform vi utvecklat för forskare i utvecklingsländer verkar kunna bli ett populärt verktyg både i Afrika och Europa (om någon undrat varför jag har ett stort intresse för teknikbolag och bolag i Afrika har ni svaret där). En bieffekt av det är att jag har skaffat ett twitterkonto för bloggen (@aktieing) då jag behöver mitt eget namn för diskussioner om hur vi ska utveckla framtidens forskning då forskarkollegor söker på namnet och lägger till mig.

En fotnot värd att beakta i sammanhanget är även om jag inte håller hårt på min anonymitet driver jag bloggen under pseudonym. Att folk som känner mig kan koppla ihop de två identiteterna har jag inga problem med. Däremot vill jag precis som gamla tiders skribenter försöka hålla isär min skribent-identitet och personlighet då det gör det lättare att som skribent släppa sina egna värderingar och ego. Som privatperson har jag till exempel väldigt starka åsikter om hur vi hanterar privata företag inom offentlig sektor. Som Aktieingenjören är det däremot egentligen bara två frågor som är relevanta, sannolikheten för att regeringen får igenom sin politik och hur det påverkar företagen. Det här dualistiska förhållningssättet är numera ganska ovanligt i Sverige men vanligt i mer repressiva samhällen och jag ser det som ett både nyttigt och lärorikt experiment att utöva det.

Dessutom har det skett en mindre förändring i portföljen som jag vill flagga för. Jag har skalat ned en aning på Atea i syfte att öka mitt innehav i Ubiquiti till vad som kan anses vara en ”standardpost”. En standardpost innebär i sammanhanget den summa pengar jag satsar på att investera i ett bolag och jag brukar undvika att öka eller minska mina innehav utöver denna summa. I dagsläget motsvarar en standardpost ungefär 7 % av portföljens värde. Efter den affären ser portföljen ut enligt följande:

Att jag ökat i Ubiquiti beror på att man har en väldigt lovande guidning samtidigt som en riktigt risig rapport från en blankaraktivist pressat kursen. Jag har med hjälp av tredjepartsinformation utvärderat flera av påståendena som gjorts i rapporten och det verkar bara vara smutskastning (länk). Den stora behållningen har därför förutom den lägre aktiekursen varit att lära mig mer om de praktiska skillnaderna mellan amerikansk och svensk investerarkultur. I Sverige är normen i startupsektorn att grundarna följer med bolaget genom hela resan och ofta är huvudägare i bolaget även i mogen fas. I USA har men däremot en mer processorienterad syn där entreprenörer ofta tar en ganska tidig exit och ersätts av mer erfarna managementspecialister. I det sammanhanget är Robert Pera en udda fågel och amerikanska investerare verkar även vara väldigt bundna till rapporter i sitt agerande vilket skapar stor osäkerhet när någon ifrågasätter rapporternas tillförlitlighet.

För den som vill få en djupare bild av Ubiquiti rekommenderar jag Ubiquitis senaste investerarpresentation (länk) som även ger en god bild av Robert Pera. Jag har i text alltid uppfattat honom som väldigt intensiv och övertygad men det är intressant att se honom beskriva sin egen resa. På det stora hela påminner han om Olov Sandberg (grundare Vitec) som jag pratade med för några år sedan (länk). Entreprenör med högt självförtroende och hög självkritik gör många misstag men så länge de hanterar risker bra blir företagen ofta enorma succéer. Länge var jag lite skeptisk till Robert Peras riskbenägenhet men efter att ha grävt djupare kan jag konstatera att även om han grundade Ubiquiti med hjälp av kreditkortsskulder kommer han från en välbärgad familj som nog hade löst situatione om det gått illa. På investerarpresentationen (länk) ger han även en djupare inblick i sin hantering av risk inom Ubiquiti vilket är betryggade. På frågestunden efter presentationen pratar han till och med mer om sina misslyckanden och vad han har lärt sig än om hur de mer framgångsrika idéerna har lagt grunden till en miljardkoncern. Vilket är lite upplyftande när man jämför med finansproffs som Karl-Johan Persson där det är väldigt svårt att egentligen utreda vad som går fel.

För att finansiera köpet valde jag att sälja aktier i Atea då vi just nu kar vår buffert med likvida medel. Det svider att göra det och jag håller inte med Aktiespararens analys om utdelningen då kassaflödet i Atea är klart högre än vinsten. Däremot är offentlig sektor i Sverige en stor kund och man är även känsligt för svängningar i den övriga ekonomin i Norden vilket innebar att jag valde att sälja av en del av innehavet.