Uträkningar kring RUT och risken för att det försvinner

Jag arbetar just nu på en analys av HomeMaid AB som är noterat på Aktietorget och var ett av få bolag på börsen som vid årsskiftet framstod som billigt (P/E 11, 6,5 % direktavkastning och en hygglig tillväxt). Självklart kommer den här billigheten inte gratis utan beror på den stora politiska osäkerhet som råder kring RUT-avdraget där Socialdemokraterna 2014 ville slakta RUT-avdraget (länk) och har sedan dess gjort en helomvändning och är numera positiva till RUT-avdraget (länk). Den här osäkerheten resulterade i att jag läste på ganska djup i ämnet och publicerar därför RUT-analysen separat från HomeMaid-analysen.

Att skapa fler ”enkla” jobb har under en längre tid varit en av de viktigaste frågorna på den politiska dagordningen. Sverige är ett land med höga skatter, höga lägstalöner och en arbetsmarknad med låg flexibilitet. För majoriteten av befolkningen har det här varit positivt då det innebär att vi har god arbetstrygghet och hög disponibel inkomst. Men det skapar även klyftor då svenska bolag satsar hårt på automatisering och har varit mycket snabba med att flytta lågmarginalyrken till andra vilket resulterat i att vi har den lägsta andelen jobb utan krav på särskild yrkesutbildning i Europa.

Det här skapar stora problem då vi i Sverige har en mycket dyr offentlig sektor och vi har ett av världens högsta skattetryck (länk) vilket gör det viktigt att hålla en stor andel av befolkningen sysselsatt inom privat sektor då det både minskar bidragskostnaderna och ökar skatteintäkterna. RUT-avdraget är en del av det här arbetet och Skatteverket beskriver i sin rapport ”Om RUT och ROT och VITT och SVART” målet med reformen på följande vis (figur 1, källhänvisning)

Figur 1, Målet med RUT-avdraget är att öka andelen arbete som sker på beskattningsbar tid.

I en idealiserad värld utan skatter och andra praktiska hinder skulle det vara ekonomiskt rationellt för mig att låta någon annan utföra arbetsuppgifter såsom städning. Genom att minska mitt oavlönade arbete med 1 h skulle jag kunna arbeta en timme mer som konsult och eftersom jag tjänar mer än städaren skulle både jag och städaren öka vår disponibla inkomst. I verkligheten fungerar ekonomin annorlunda och även om vi endast beaktar själva skatterna blir resultatet att för varje krona som en tjänsteutförare vill ha i nettoersättning måste min arbetsgivare ha betalat 3,5 kr för mitt arbete om jag ska ha råd att betala tjänsteutföraren på ett sådant sätt att 1 h av mitt arbete motsvarar 1 h lön till städaren:

• För att få pengar att betala med måste jag arbeta vilket innebär att för varje krona jag erhåller måste min arbetsgivare betala 1,72 kr (exklusive grundavdrag och statlig inkomstskatt).
• Tjänsteutföraren måste i sin tur betala mervärdesskatt och arbetskostnad vilket innebär att för varje krona jag betalar för tjänsten blir max 50 öre kvar till städaren efter skatter och avgifter.

Effekten av det här är att vi i Sverige har en relativt liten tjänstesektor riktad mot privatpersoner. Rörmokare, bilmekaniker och elektriker skyddas av mycket höga inträdesbarriärer, medan tjänster såsom trädgårdsarbete, städning och fönsterputsning blir svåra att utföra i ett land med höga skatter och låg lönespridning när tjänsten istället kan utföras på obeskattad tid.

Det politiska läget

Alliansen, Sverigedemokraterna och Miljöpartiet är positiva till RUT-avdrag medan Vänsterpartiet är negativa till RUT och Socialdemokraterna är ambivalenta. Rent praktiskt verkar det som att Socialdemokraternas vänsterflygel är negativa till RUT vilket tvingade Håkan Juholt att ta ställning mot RUT det trots att han själv motionerat om ett motsvarande "konst-rot" för att stimulera privatpersoner att köpa konst (länk). De internpolitiska stridigheterna i Socialdemokraterna är svårförutsägbara och jag vet att många sossar med emfas hävdar att man inte kan dela in Socialdemokraterna i vänster respektive högersossar. Men även om det snarare handlar om en fallande skala från vänsterradikalism till stabil mittenvänsterpolitik är det min uppfattning att partiaktiva Socialdemokrater har mer vänsterradikala ideal än sina väljare.

Effekten är att partiet ofta har en mer radikal profil i frågor som ligger lågt på den politiska dagordning och man kan till exempel försöka utrota kärnkraften med hjälp av skatter nu när vi för tillfället har låga energipriser. När en fråga sedan blir politiskt viktig har partiet en tendens att svänga från vänsteridealism till realism vilket vi ser antydningar om i både integrationspolitiken och försvarspolitiken

RUT-avdraget gynnas därmed av debatten om invandringens kostnader (eller lönsamhet) då tillgången till så kallade instegsjobb är oerhört viktig för att få flyktingmottagandet att gå ihop rent ekonomiskt. Med ett omfattande välfärdssamhälle krävs en hög andel förvärvsarbetande och sysselsättningsgapet mellan invandrare och infödda svenskar blir därför ett allvarligt problem. Hög arbetslöshet beror till stor del på att vi i Sverige har en hög utbildningsnivå och få jobb med låga utbildningskrav (figur 2) och RUT-arbeten är i det här sammanhanget en mycket gynnsam lösning. Precis som andra serviceyrken ställer arbetet krav på globalt tillgängliga egenskaper såsom flit och pålitlighet, men det kräver inte en specifik utbildning eller stora språkkunskaper vilket gör sektorn attraktiv för invandrare som vill etablera sig i samhället.

Bilden är länkad från riksdagsledamot Jan Ericons blogg vilket förklarar Moderatmärkningen.

I det här sammanhanget bör kanske även Sveriges Televisions försök att marknadsföra flyktingmottagandet som ett ”kompetensregn” (länk) nämnas då det är ren bullshit (figur 3). Ska man tjäna pengar på kompetensen bland flyktingar är det med andra ord HomeMaid man ska köpa aktier i och inte eWork.

Figur 3. Norsk statistik som överensstämmer med SCB gällande andelen flyktingar med eftergymnasial utbildning. (notera även den låga andelen med gymnasial utbildning). Från Tino Sanandajis blogg (länk)

Den låga utbildningsnivån och bristen på arbeten med låga krav på arbeten utan krav på särskild yrkesutbildning ger dessutom en förklaring till invandrares låga sysselsättningsgrad i Sverige. Det handlar varken om lata invandrare eller rasistiska arbetsgivare, utan helt enkelt om att vi har en arbetsmarknad som är dåligt anpassad för personer med låga kunskapsnivåer (figur 4).

Figur 4. Det finns självklart lata invandrare och rasistiska arbetsgivare som man kan använda för anekdotisk bevisföring. Men statistiken ger en annan bild. Bild från Tinos blogg (länk)

Huruvida invandring är lönsamt eller inte har debatterats länge. Men om man på fullt allvar tror på de olika solskensuträkningar kring invandring som gjorts av diverse kommuner och journalister, då har man nog inte rätt förutsättningar för att ägna sig åt aktieinvesteringar. Men rent praktiskt verkar det som att vi behöver vi en genomsnittlig förvärvsfrekvens på omkring 70 % för människor som får uppehållstillstånd i Sverige för att kostnaderna ska bli plusminus noll och i dagsläget ligger förvärvsarbetandefrekvensen på 57 % och en konstant (eller svagt fallande) etableringshastighet där det tar 7 år innan 50 % av flyktingarna som anländer ett visst år har fått jobb. För den som vill läsa mer på området rekommenderar jag Tino Sanandajis blogg på ämnet. Det har förekommit en del mer eller mindre fula försök att smutskasta honom men hittills har jag inte hittat några fel i hans siffror.Han börjar bli ganska upprörd över hur ohederligt media och politiker hanterar invandring och integration men bloggen är klart läsvärd för den som vill ha statistik för att skapa sig en bättre uppfattning om migrationsfrågor och oavsett vad man tycker om framtida invandring så måste vi göra någonting för att öka förvärvsarbetandefrekvensen bland utlandsfödda i Sverige.

Kostnaden för RUT

RUT (och ROT) fungerar så att den företagare som utför tjänsten fakturerar kunden halva kostnadsbeloppet och Skatteverket den andra halvan upp till ersättningstaket. Totalt innebär det här att Skatteverket betalar ut över 2,5 miljarder kronor till RUT-företag och över 14 miljarder kronor till företag som utfört ROT-tjänster vilket av avdragsmotståndarna framhålls som en kostnad. Men den argumentationen bygger på att man ignorerar det faktum att majoriteten av alla hushåll skulle sluta köpa RUT-tjänster och utföra arbetet på obeskattad tid om RUT-avdraget avskaffades (en enkätstudie på området finns i Skatteverkets rapport som jag länkade till tidigare).

Konjunkturinstitutet gjorde en studie på RUT-avdragets effekter år 2005 där man beräknade att break even för RUT-avdraget var 10 000 nya arbeten vilket skulle innebära att de ökade skatteintäkterna skulle uppväga administrativa kostnader och den skattereduktion som gynnade redan befintliga köpare. I dagsläget bedömer man att ca 17 000 personer är sysselsatta inom RUT-sektorn (länk) och enligt konjunkturinstitutets modell nådde man break even 2010. Från vissa håll har det framkommit kritik mot att Konjunkturinstitutets modell var ”gammal” och ”bara en simulering”. Men hittills har jag inte kunnat hitta någon konkret kritik om förutsättningar som förändrats mellan 2005 och 2010 och därigenom skulle göra beräkningarna irrelevanta. Gör man en enkel kalkyl över de skattetransaktioner som måste ske för att RUT-avdrag ska kunna utbetalas blir det även tydligt att marginaleffekten för varje ny RUT-köpare innebär mycket stora skatteintäkter för staten.

Beräkningen nedanför är gjord med antagandet att en person med 30 000 kr i lön verksam i Uppsala kommun köper RUT-tjänster för 25 000 kr av ett RUT-bolag som tar 350 kr/h (snittet i Skatteverkets rapport) och betalar städaren medianlönen för en städare i Uppsala kommun (18 531 kr). Jag har även räknat med att bolaget har 0 kr i overheadkostnader vilket innebär att man slipper betala skatter för administratörer och liknande utan istället tillkommer endast bolagsskatt på 22 % av vinsten.

		RUT	Inget  RUT
Betalarens skattekostnad	Arbetsgivaravgift	7 855	0
	Kommunalskatt	7 762	0
	Summa	15 617	0
Tjänsteutförarens skattekostnad	Moms	5 000	0
	Arbetsgivaravgift	2 602	0
	Kommunalskatt	2 356	0
	Bolagsskatt	1 947	0
	Summa	11 905	0
Återbetalning	RUT-avdrag	-12 500	0
Samhällets nettoskatteintäkt		15 022	0

Även med en mycket konservativ uträkning ser vi alltså att även med RUT-avdraget erhåller staten en nettoskatteintäkt. För varje krona som betalas ut i RUT-avdrag erhåller staten nämligen 2 kr i skatt från RUT-köparen, städaren och företaget som säljer tjänsten.

Slutsats

Rent ekonomiskt finns det inga bra argument för att avskaffa RUT-avdraget. Konjunkturinstitutets modell är robust nog för att beräkna de fasta kostnaderna och marginaleffekten för varje extra RUT-köpare innebär att man gör en vinst på mer än 100 % för varje extra krona som betalas ut i RUT-avdrag. Dessutom har RUT mycket positiva strukturella effekter då 67 % av städerskorna som anställs tidigare varit arbetslösa och andelen utlandsfödda är 42 %. Dessutom har 63 % av bolagen en kvinnlig VD vilket innebär att RUT-avdraget även bör anses vara feministiskt (länk).

Sammantaget är det alltså svårt att hitta rationella argument mot RUT-avdraget. Motståndet bygger snarare på ett irrationellt förakt mot städerskor då man kallar det hela för "Pig-bidrag" och en ryggmärgsreaktion där man inom vissa kretsar aldrig vill lägga samhällets resurser på de individer i samhället som man uppfattar som privilegierade. Eftersom Decemberöverenskommelsen har fallit och även Miljöpartiet är positiva till RUT tror jag att risken för att RUT ska avskaffas är liten. Däremot finns det en stor risk att klåfingriga politiker försöker optimera utbetalningar på ett sätt som knäcker sektorn precis som i Danmark (länk) där sektorn snabbt minskade till en tredjedel av tidigare nivåer när man fipplade med ersättningsnivåer och vilka tjänster som omfattades av bidraget.