En tyst bloggares sysselsättning

Jag är lite av en känslomänniska och kan lätt fastna på olika projekt. Därför försöker jag passa in dessa drifter i kontrollerade delar av mitt och och just aktieinvesteringar och bloggande försöker jag att begränsa till den tid jag spenderar på pendeltåg + tid för datainsamling med internetuppkoppling. Färdiga blogginlägg publiceras därefter i samband med att jag kommer hem eller ibland på lunchen när jag arbetar.

På senare tid har jag haft fullt upp med lite andra hobbyprojekt varav det största ironiskt nog började som ett blogginlägg men eskalerade till ett ganska omfattande arbete publicerat under eget namn. Därför har "skrivtiden" hamnat på dessa projekt även om jag gärna skulle ha skrivit några inlägg och kanske investerat under den korta "oktoberkorrektionen" då vissa bolag kanske blev billiga. Men på det stora hela håller jag med Sebbemax om att det blev "mindre dyrt" snarare än billigt. Dessutom har jag haft en oerhörd tur då mina innehav även bevakas av andra bloggare vilket gjort inlägg om Vitec (Finansnovis, Aktiestolpen), Atea (Ruters investeringar), Beijer Alma (Långsiktig investering) och Diadrom Holding (Framtida Utdelning) överflödiga då jag håller med om vad som sagts.

I den egna portföljen siktar jag just nu på ytterligare inköp i Sainsbury då Tescos plågor (som bevakas av Defensiven) och tillväxten av Aldi/Lidl har slaktat kursen till oerhört låga nivåer. Vi kan i princip räkna med halverad vinst och Sainsbury är ändå värderat till lägre P/E än branschkollegor i andra länder.

Förutom att läsa andra människors tankar har jag även satsat på "Boots on the ground" inom detaljhandelssektorn och tänkte dela med mig av lite bilder.

I slutet av september passade jag på att komplettera min studie av nyckeltal bland detaljhandelsföretag med ett besök på närlivsbutiken i bottenvåning på Keskos högkvarter. Det var milt sagt ingen flagshipstore och jag hoppas att deras stormarknader ser bättre ut. Trångt, 80-tal och dyrt kan väl bäst sammanfatta just den här butiken.

Keskos huvudkontor med en närbutik i bottenvåningen.

Eftersom den hårdnande konkurrensen från lågpriskedjor är en stark bidragande faktor till nedvärderingen av Brittiska detaljhandelsföretag passade jag även på att besöka Aldi under ett besök i Tyskland och kan dra slutsatsen att det är i princip identiskt med Lidl och bör attrahera ungefär samma kundgrupper.

Sainsbury och de stora företagen lär fortsätta tappa marknadsandelar till Aldi/Lidl i Storbritannien där. Men rent praktiskt tror jag att det precis som i Sverige är vissa kundgrupper som attraheras av lågpriskedjorna och att man precis som ICA, Axfood och Coop kan behålla majoriteten av kunderna.

Både Reuters och the Guardian har även skrivit en del på temat nyligen vilket jag noterade då jag letade efter den tabell över "market share held by discount retailers in European countries" för att illustrera inlägget. Om någon även hittar tabellen skulle jag bli mycket tacksam.

Facit om kvotering till börsstyrelser?

Som lördagslektyr rekommenderar jag Timbros nya rapport om kvotering till börsstyrelser. Det finns även en debattartikel i DN på temat. Men jag tycker att rapporten är mer intressant då den fokuserar mer på siffror och historiska data vilket ligger närmare mig till sinnet.

Det prydliga i rapporten är att man kan visa att en slumpvis vald kvinna som läste ekonomi på 70 eller 80-talet och tog examen, har samma sannolikhet som en slumpvis vald man att numera sitta i en OMX-30 styrelse. Sannolikheten är låg men det könstillhörighet påverkar alltså inte sannolikheten vilket den borde ha gjort om det fanns en omfattande strukturell diskriminering av kvinnor med avseende på styrelseinriktade karriärer.

Som manlig ingenjör är det lite trist att veta att motsvarande kvinna på ett civilingenjörsprogram har 75 procent större sannolikhet att sitta i en börsstyrelse än manliga kurskamrater. Dock är jag mycket yngre än de som idag sitter i styrelser och rapporten kan inte ange någon hypotes till varför denna skillnad finns. Så jag hoppas att det beror på rationella skäl såsom att kanske fler tjejer som läste med chefsambitioner snarare än av teknikintresse eller att de kvinnor som först gav sig in på ingenjörskarriärer hade en pionjärsmentalitet som lämpade sig för framtida chefspositioner.

Däremot tycker jag verkligen inte om Swecos replik på debattartikel där jag fortfarande inte är säker på om Swecos VD håller med Timbro-artikeln eller inte. Förutom att artikeln är otydligt tycker jag att det är lite pinsamt att de helt enkelt inte verkar ha förstått vad Timbros rapport innebär.

Istället verkar Sweco vilja ta chansen att slåg si själva för bröstet och marknadsföra sig som jämställt medan man slår undan benen för sina branschkollegor. Förutom att det hela i mina ögon är oetiskt då man skrämmer bort unga kvinnor från en ingenjörskarriär (vem vill ha en karriär där man förväntas bli åsidosatt och diskriminerad?) är det en ganska barnslig arrogans att slå sig själva för bröstet när man inte alls har de siffror som krävs för att backa upp sina påståenden.

Branschkollegan ÅF har visserligen färre kvinnor bland de anställda. Men jämfört med Sweco har man klart fler kvinnor på chefsnivå om man utgår från nyckeltalen i respektive bolags årsredovisning för 2013.

	Sweco	ÅF
Total andel Kvinnor	30%	18,4%
Ledande befattningshavare	18%	25%
Dotterbolagsstyrelser	21%
Koncernstyrelse	50%	44%

Så, är du kvinna och vill göra karriär som teknikkonsult. Då har jag inte en aning om vilket bolag som är bäst. Men som aktieinvesterare blev jag lite mer sugen på ÅF då Swecos VD inte verkar vara helt pålitlig i hur han representerar sitt bolag.

Offentlig upphandling, en fallstudie i hur det påverkar företag och slösar skattepengar

Trogna läsare har noterat att jag ibland kommenterar på problemetiken med offentlig upphandling och hur den i vissa lägen är uppenbart kontraproduktiv då programvarubolag riktade mot offentlig sektor har ungefär dubbla rörelsemarginalen jämfört med andra bolag (analys där jag jämför Vitec,Readsoft, Addnode och Formpipe Software) och att marknaden för IT-infrastruktur lider av hela havet stormar där upphandlingar överklagas (se analys av Atea).

Under sommaren erhöll Formpipe Software en stor order från Stockholms stad där de vann överlägset utifrån både kvalitetsaspekter och pris. I det här fallet överklagade den enda godkända konkurrenten (Lemontree Enterprise Solutions AB) upphandlingen och den 30:e september beslutade Förvaltningsrätten att Stockholms stad gjorde fel då de valde Formpipe Software.

En offentlig upphandling kan förenklat delas in i två delar, ”skallkrav” vilka måste uppfyllas för att upphandlaren ska ta hänsyn till budet och ”börkrav” vilka utgör grund för att identifiera det bästa budet. Inom många branscher är det numera kutym att lusläsa både upphandlingen och anbuden i syfte att hitta fel som man sedan kan utnyttja för begära en omprövning om man förlorat. Det här ställer enormt stora krav på upphandlaren och min personliga uppfattning är att det är oerhört svårt för kommuner eller myndigheter att locka till sig rätt kompetens för att uppnå detta.

Lemontrees yrkande

I sitt yrkande har Lemontree yrkat på följande skäl till att Stockholms stad ej borde ha låtit Formpipe delta i upphandlingen. 

•  Formpipes företrädare som undertecknat anbudet var ej behörig.
• Den tekniska systemarkitekten saknade den formella kompetens som krävdes enligt upphandlingens kravbild. 
•  Formpipes ekonomiska stabilitet motsvarade ej det åtagande som upphandlingen omfattar.

Förvaltningsrättens uppgift att avgöra huruvida ett formellt fel har begåtts och hur detta bör hanteras vilket inte alltid är den mest effektiva lösningen för oss skattebetalare (det är viktigare med förutsägbarhet i ett rättssamhälle). I det här fallet har Lemontrees jurister identifierat tre skall-krav där de hävdar att Formpipe ej uppfyller kraven. Om Förvaltningsrätten bifaller minst ett av dessa yrkanden innebär det att Stockholms stad har begått ett fel i upphandlingen då de tagit Formpipes anbud i beaktande trots att anbudet ej uppfyllde skall-kraven. Felet ska därefter rättas vilket enligt Lemontrees yrkande skulle innebära en förnyad prövning av anbudsansökningar och att Formpipes anbud där ej ska beaktas (vilket innebär att Lemontree vinner då konkurrenter saknas).

I det här fallet har Förvaltningsrätten avslagit de första två yrkandena men bifallit det tredje då Formpipes svenska dotterbolag ej uppfyller kravet på kreditratingen AA (utges av Soliditet) eller 4 (utges av UC).

Själva beslutet ger även ett bra exempel för oss lekmän i hur svårt det är att förutsäga domsult. I det här fallet har Formpipe och Stockholm Stad bedömt att det räcker med att bifoga ett intyg där man redogör för Formpipes koncernstruktur (se bild) och Lemontree har bestridit detta.

De två yrkandena kan ses som två motsatta utsagor där det är Förvaltningsrättens uppgift att besluta vilket yrkande som kan anses ha bäst stöd i lagen och rättspraxis. Förvaltningsrätten har i det här fallet beslutat att utsaga två är den korrekta och går därför på Lemontrees linje.

• Formpipe A/S är en viktig del av Formpipe Software som utgör 2/3 av omsättningen och hela koncernens leveransorganisation. Dotterbolaget Formpipe A/S är belånat genom ett koncerninternt lån då Formpipe Software köpte Traen A/S för en ansenlig summa pengar och har placerat skulden i dotterbolaget. Eftersom det ej är troligt att koncernen sätter Formpipe A/S i konkurs i syfte att undvika ett olönsamt åtagande gentemot Stockholm stad kan koncernens totala kreditbetyg (4) beaktas.
• Formpipe A/S är ett hårt belånat dotterbolag till Formpipe Software. Då det ej redovisats formella garantier för att Formpipe Software skall uppfylla dotterbolagets åtaganden i ansökan kan intyget ej gälla för att anbudet skall anses uppnå kreditratingen AA eller 4.

Domslutet innebär att Stockholms stad enligt Förvaltningsrätten har brustit i sin skyldighet att behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt vilket åsamkat Lemontree skada och att ett nytt anbudsförfarande skall genomföras.

Slutsatser och lärdomar

Det vi ser i den här typen av domslut är att det är oerhört viktigt att ha skickliga jurister på sin sida i samband med upphandlingar. Jag är till exempel måttligt imponerad av Atea som IT-leverantör och företag, men de arbetar i svåra nischer och Atea är uppenbarligen skickligt på att vinna sina upphandlingar.

I Formpipe Softwares fall är min gissning (utan starkt stöd) att upphandlingen kommer att fördröjas rejält men att den förr eller senare tillfaller Formpipe. Antingen via överklagan eller att Stockholms Stad gör om upphandlingen på grund av pris, avsaknad av en acceptabel lösning eller bristande konkurrens. Det här kostar pengar för skattebetalarna och fördröjer uppgraderingen men på ett eller annat sätt tror jag att Stockholms stad får den leverantör de önskar, tillslut.

Tillägg och slutrapport

Som ett resultat av att Förvaltningsrättens beslut valde Stockholms Stad att dra tillbaka sin upphandling och göra den på nytt. I praktiken innebär det att Stockholm Stad tog bort den teknikalitet som Lemontree hade åberopat och genomförde samma upphandling igen med resultatet att Formpipe Software vann den nya upphandlingen (pressmeddelande).

Totalt blev det nya avtalet 2 Mkr dyrare och införandet av systemet fördröjdes med minst ett och ett halvt år. Däremot vann samma leverantör och skattebetalarna får stå för kostnader i samband med domstolsförfarande och den förlorade produktivitetsökning som fördröjningen medfört.