Etik vid aktieinvesteringar, när teori och praktik krockar

Egentligen gillar jag inte att diskutera etik eftersom jag är innerligt trött på skenheliga Göran Lindberg-typer som säger en sak och sedan gör någonting helt annat. Men i rätt sällskap är det riktigt kul och Per Penning provocerade mig lite. Därför tänkte jag förtydliga min syn på etik och aktieinvesteringar (jag kan även förtydliga att det handlar om en positiv provokation).

I grund och botten är jag utilarist vilket innebär att ”etiskt handlande” innebär att göra de val som maximerar den allmänna nyttan. Däremot omgärdar jag den övergripande principen med ett flertal förtydliganden och specialfall eftersom ”den allmänna nyttan” är ett diffust begrepp som lätt kan misstolkas (skjut den rikaste procenten och dela ut deras tillgångar till de fattiga är kanske att se som allmännyttigt?).

Hade jag varit religiös skulle dessa undantag kunnat härledas från valfri helig skrift. Men som rättrogen ateist kan jag inte fuska med den lösningen. Med oändligt mycket tid skulle jag säkert kunna förtydliga mina åsikter men i grund och botten är jag ganska konservativ och anser att värderingar kompatibla med idéer om den västerländskt liberala rättsstaten har visat sig vara gångbara. I vissa fall har jag fortfarande problem att rättfärdiga mitt ogillande (t.ex. djursex och polygami) men det är områden där jag helt enkelt inte är mogen att ha en åsikt.

För aktieinvesteringar innebär det däremot att det finns åtminstone två principer som jag anser vara oerhört viktiga oavsett den diffusa allmännyttan:

• Pacta sunt servanda, avtal skall hållas. En företagsledning och styrelse har ingått ett avtal om att de skall arbeta för aktieägarnas bästa och skall ge en rättvisande bild av bolaget till både aktieägare och den övriga marknaden. Eftersom det sällan bara finns en kackerlacka i köket är jag dessutom oerhört känslig för ohederlighet då en lögn sällan kommer ensam.

• Land skall med lag byggas, staten bör i möjligaste mån undvika att detaljstyra näringslivet. Regleringar är ofta nödvändiga men de skall ske av långsiktigt strategiska intressen (t.ex. SAAB-Kockums affären) och inte på grund av mediedrev eller i syfte att plocka billiga politiska poäng.

De här två principerna rensar ut en del bolag (en exempellista här). Men för bolag som följer lagen men ändå ses som etiskt känsliga försöker jag istället tillämpa ett mer utilaristiskt förhållningssätt även om jag ofta åsidosätter det.

Mitt etiska förhållningssätt ur ett teoretiskt perspektiv

Ett aktiebolag finns till för att ge sina ägare utdelning i utbyte mot att de från början har tillskjutit kapital i syfte att bygga upp verksamheten. Aktier utgör därför i lönsamma företag i princip ett skuldebrev med variabel ränta där bolaget ej påverkas av vilka småsparare som äger aktien. Situationen är däremot mer komplicerad för storägare som måste ta ett CSR-ansvar i bolagets styrning men eftersom jag inte investerar frivilligt i fonder är jag dåligt insatt i deras CSR-arbete.

Ur ett utilaristiskt perspektiv ser jag därför inga problem med att äga aktier i till exempel Swedish Match. Även om jag är oerhört negativ till bolaget då branschen bygger på att manipulera tonåringar med bristande förmåga till konsekvensanalys.

Mitt etiska förhållningssätt i praktiken

Jag investerar inte i aktier utan att ha gjort en ingående analys och tyvärr tappar jag motivationen då jag jag upplever affärsidén som osmaklig. När jag läser om bolag som Vitec, Formpipe Software eller Doro blir jag istället inspirerad av att se hur de bygger upp sina affärer och kan därför motivera mig till att genomföra analysen.

Mycket av materialet för CEZ hade jag till exempel samlat in för nästan ett år sedan. Men det var bara en kommentar från Kenny, ett intresse för Europeisk energipolitik och en naiv undervärdering av arbetsinsatsen som fick mig att förvandla materialet till en analys på bloggen.

Eftersom jag inte investerar i aktier utan noggrann analys innebär det att det finns en hel del bolag där jag inte skulle kritisera andra för att äga aktier, men som jag själv helt enkelt inte är intresserad av.

Kopplingen till Per Pennings inlägg

Initialt bedömde jag Skagen efter samma måttstock som jag bedömer mina egna aktieinvesteringar (investeringar är etiskt neutrala om ägaren ej tillför värde till bolaget). Men sedan insåg jag att Skagen och andra större investerare faktiskt har en påverkan på Ryssland-Ukraina konflikten då Putin är beroende av en fungerande finansmarknad. Att då negligera den politiska risken och hävda att marknaden är undervärderad är alltså inte en etiskt neutral handling för en stor kapitalförvaltare som Skagen.