Aprilskämt!? Som ett verktyg för investeringar

Mitt föregående inlägg var så klart ett aprilskämt och att få svar med både frågetecken och utroptstecken var exakt vad jag var ute efter. För den som känner mig som investerare (vilket Spartacus och Finansnovis uppenbarligen gör) är inlägget både oväntat och okaraktäristiskt. Det tog egentligen inte särskilt mycket jobb att leta bolag till bloggen. Men skillnaden mellan vad jag skrev och en seriös genomgång var tillräckligt liten för att få till de där frågetecknen efter aprilskämtet!

Fördelen med att förvandla inlägget till ett aprilskämt var främst att det låter mig kliva ut ifrån mina egna ramar och begränsningar för att ställa frågor som jag annars inte konfronteras med. Logiken bakom aprilskämtet är alltså ungefär densamma som varför jag tycker att det kan finnas en poäng med att sätta upp aktieportföljen som en startelva i fotboll.

Värt att nämna är dessutom att jag egentligen bara lurades på tre punkter; jag har inte bestämt mig för att göra investeringen, jag äger ingen fonduegryta och Almaz Antey är inte börsnoterat. I övrigt är allting i inlägget sant även om jag medvetet uttryckte mig på ett sätt som jag vanligtvis inte skulle göra. Att hylla Franska och Ryska företag för deras diktatursamarbeten samtidigt som jag klagar på ”Booth babes” var t.ex. en grov förskjutning av mina etiska värderingar. Även om jag är måttligt imponerad av just ”Booth babes” så rankar jag vapenexport till Assad-regimen som rejält mycket allvarligare eftersom det i slutändan är en fråga om liv och död.

Valet att lyfta fram Almaz Antey är lite lustigt i sig eftersom det finns åtminstone en börsnoterad försvarskoncern (anfallskoncern?) i Ryssland. Men United Aircraft Corporation har gjort upprepade förluster under en lång tid och hur mycket tokigheter jag än hittar på känns det som att ingen skulle tro mig om jag föreslog ett så förlusttyngt bolag. Almaz Antey finns förövrigt på riktigt och det enda jag hittade på var aktievärderingen, till och med sloganen finns på hemsidan.

För er som fortfarande är intresserade av vapenindustri kan jag rekommendera Spartacus Invests inlägg på temat. Det kanske är jobbigt att tänka på men Krim-krisen visar varför jag varit så missnöjd med svensk försvarspolitik. För att invadera ett land krävs en kombination av vilja och förmåga. Att bygga upp förmåga tar mycket lång tid medan viljan mycket snabbt kan förändras. Putin hade t.ex. troligen inte en tanke på att invadera Ukraina förrän Janukovytj avsattes. Men han har under flera år byggt upp förmågan just för att se till att hade handlingsfrihet att invadera ett grannland om det misshagade honom.

Västvärlden får just nu en kraschkurs i varför man måste fokusera på förmåga snarare än den lättfotade viljan. Men ”tyvärr” tror jag inte att det finns något större utrymmer för att tjäna pengar på den här utvecklingen just nu. Redan förra sommaren kommenterade Spartacus på att redan dyra bolag blivit ännu dyrare och att Spade index ökat med 20 % på kort tid. Vissa investerare kanske här anar ugglor i mossen och börjar misstänkta en konspiration av onda investerare som redan förra året förutsåg Krimkriget. Men om man följer alternativa medier så kan vi se att investerarna redan förra året hade naturliga skäl att göra sina investeringar 

 

För den som är intresserad av att följa världsutvecklingen kan jag därför rekommendera Jägarchefens blogg. Bloggen startades passande nog under våren 2013 av en officer som tröttnade på den svenska aningslösheten. Särskilt hans reflektion över 2013 kan vara intressant att läsa så här i eftertankens kranka blekhet.