Slutreplik om slamkrypare, årsredovisningar och Alliansens försvarspolitik

Att Johan Forssell tog sig tid att skriva en replik på mitt inlägg om ”Vanliga slamkrypare i delårsrapporter” var en positiv överraskning och någonting jag verkligen uppskattar (länk). Däremot är det lite tråkigt att han redan i rubriken visar att han inte tagit sig tid att faktiskt förstå vad en slamkrypare faktiskt innebär. Dessutom är det lite underhållande att bli kallad utomstående då jag tidvis tjänstgör som instruktör inom Försvarsmakten, har varit med och tagit fram en av Hemvärnets nya förbandstyper och om jag minns rätt har jag till och med träffat Johan Forssell på ett av Försvarsutbildarnas förbundsstämmor i Falsterbo.

I bolagsredovisningar är strukturen sådan att VD först presenterar sin bild av verkligheten och därefter kommer de mer tekniska delarna som investeraren använder för att bilda sig en uppfattning om bolagets fundamentala värde. Målet med en slamkrypare är därför att med hjälp av VD-orden och eventuella kommentarer leda in läsaren på ett sådant sätt att denna tolkar verksamheten som mer framgångsrik än den egentligen är.

Anledningen till att denna metodik är så effektiv är att de flesta människor snabbt tar ett intuitivt beslut om vad de tycker och därefter använder sin intellektuella kapacitet för att rättfärdiga detta beslut snarare än att kritiskt granska den information som tillhandahålls. Dr Daniel Kahneman erhöll 2002 Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne för sina studier inom området och han har även skrivit en bok i ämnet som jag rekommenderar, Tänka, snabbt och långsamt (recension här).

Det Dr Kahneman bevisat är att driften att rättfärdiga våra beslut och därigenom bekräfta vår självbild har en enormt stor påverkan på vår förmåga att kritiskt granska och tolka information. För den som tvivlar på kraften i dessa drifter rekommenderar jag ett snabbt besök på Placera.nu eller Börssnack där ett stort antal förhoppningsbolag omgärdas av småspararsekter som omedelbart angriper forummedlemmar som vågar ifrågasätta deras investeringsbeslut. Det här är även ett mönster som går igen inom politiken och att Johan i sin replik fokuserar på mig snarare än tolkningen av de slamkrypare som han återgivit från Försvarsmaktens årsredovisning är ett utmärkt exempel på hur allvarliga felbeslut rättfärdigas med emotionella argument snarare än intellektuell analys.

I sin återgivning av Försvarsmaktens årsredovisning följde Johan den gängse formen för effektivt användande av slamkrypare (positiva uttalanden följt av vissa medgivanden) och jag tycker det i sig är ett prydligt exempel på varför VD:ar hellre använder slamkrypare än ljuger. Oavsett hur texten är tänkt att tolkas är det ändå inte ett uttalande som empiriskt kan bevisas vara en lögn. Att en slamkrypare ändå kan vara grovt missvisande är däremot lätt att påvisa och därför tänkte jag då använda den siffra som Johan Forssell i sin replik använde för att rättfärdiga sin syn på Försvarsmakten.

Mitt påstående
I Försvarsmaktens fall är det här ett återkommande tema. Antalet sökande till GMU är t.ex. högt vilket ofta redovisats. Men samtidigt hoppar soldaterna av i oroväckande takt vilket innebär att vi fortfarande utbildar alldeles för få soldater.

Johan Forssells gensvar

• I årsredovisningen för 2012 (Bilaga 2, sid 17) framgår att Försvarsmakten vid årsskiftet 12/13 samlade 4487 kontinuerligt anställda respektive 1582 tidvis anställda (sid 23). Totalt 6069 stycken GSS.
• I 2014 års budgetproposition återfinns (område 6, bilaga 1, sid 35) Försvarsmaktens planerade tillväxt för olika personalkategorier. Där framgår att 2012 års planering för GSS/K var 3800 och för GSS/T 2400 personer. Totalt 6200 st. 

Hade Johan tagit till sig mer av mitt inlägg om slamkrypare skulle han förhoppningsvis ha noterat att hans eget svar är ett klockrent exempel på att endast fokusera på de mest smickrande nyckeltalen vilket är en av de slamkrypare jag beskriver.

För att prata i investeringstermer skulle man i princip kunna säga att jag har klagat på rörelsemarginalen och att Johan har svarat med att visa att tillgångarna utvecklats i den takt som prognosticerats.

Varför Johans nyckeltal är missvisande

Det grundläggande felet i Johans val av nyckeltal är att det befintliga antalet soldater och sjömän ger en mycket dålig bild av hur många soldater vi lyckas utbilda.

De soldater som 2012 tjänstgjorde i Försvarsmakten är till stor andel rekryterade från det gamla Värnpliktsförsvaret och inte via den nya rekryteringsmodellen. Det här har även Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten varit mycket tydlig med då han i ett debattinlägg på SvD Brännpunkt besvarade frågan varför de årliga avgångarna i dagsläget är 70 % högre än vad som budgeterats vid övergången till yrkesförsvaret (debattartikeln).

Dessutom utgör soldaterna en helt annan typ av ”tillgång” än de soldater och sjömän som i framtiden ska utgöra Försvarsmakten. Enligt regeringens inriktningsproposition är målet att 41 % av de anställda soldaterna och sjömännen ska vara kontinuerligt tjänstgörande och resten ska vara tidvis tjänstgörande. Men tittar vi på de nyckeltal som Johan Forssell anger som bevis för att försörjningen fungerar ser vi att för 2012 var 61 % av de kontrakterade kontinuerligt tjänstgörande. Även om slutsiffran ser bra ut är det alltså ungefär som att upptäcka att hela vinsten är låst i ytterligare anläggningstillgångar och inga kassaflöden. Aktieiägare i Alliance Oil kan svara på hur lönsamma den typer av ”vinster” kan vara i längden.

Men det blir värre

I sitt inlägg använde Johan Forssell en referens från 2014 för att bevisa att prognosen för 2012 uppfylldes. Själv är jag alltid mycket noga med att gå igenom äldre årsredovisningar eftersom prognoser alltid är lättare att uppfylla i efterhand och Johans retorik är ett utmärkt exempel på detta.

Tidvis tjänstgörande soldater ska på sikt utgöra 75 % av personalen inom armén och enligt Johans egna siffror hade man 2012 alltså underskridit rekrytering av dessa med 34 %. Om man däremot läser vilka mål Försvarsmakten från började med ser vi däremot att målet med 2 400 kontrakterade är byggt på en prognos som togs fram så sent som mars 2011 då man skrev ned målen från 4 700 tidvis tjänstgörande soldater 2012 till de 2 400 som Johan Forssell åberopar. Man har alltså på bara ett år presterat 35 % under förväntan och man hade alltså egentligen endast rekryterat en tredjedel av de tidvis tjänstgörande soldater som man planerade att ha 2012 när reformen genomfördes.

Det jag ville uppnå med mitt initiala inlägg var att visa hur ett bolag, utan att direkt ljuga, kan skönmåla verksamheten på ett sådant sätt att en investerare gör en felaktig investering. Alliansen har varit mycket aktiv med att använda samma teknik för att skönmåla resultaten av deras försvarspolitik där reformer rutinmässigt underfinansieras, fördröjs och doktriner kan förändras mycket fort.

I sin replik lyckades Johan Forssell använda faktamässigt korrekta siffror för att få ett problem som i dagsläget ser ut att kosta mer än 500 mkr per år (Sida 46 FOI:s rapport Frivillighet istället för plikt) att framstå som icke-existerande. Som informerad investerare och väljare är det därför oerhört viktigt att se igenom dessa slamkrypare och jag tackar därför Johan Forssell både för sitt mod att debattera och för att även med sin replik givit ytterligare exempel på slamkrypare som den intelligente investeraren/väljaren måste vara beredd att genomskåda.