- Köpa tillväxtbolag till en värdering som inte kräver (mycket) tillväxt.
- Köpa bolag som befinner sig i krisbranscher utan att själva krisa särskilt mycket och vänta på att dessa ska återgå till normal intjäningsförmåga.
För mig passar kategori 1 bäst eftersom den här typen av bolag ofta är entreprenörsdrivna och med en tillräckligt koncentrerad produktportfölj för att jag ska kunna analysera marknaden. Baserat på svaren till mitt föregående inlägg om investeringsmetodik är det även tydligt att många andra investerare tycker att det är en aning olustigt att sia om framtida tillväxt (förutsatt att lönsamheten inte funnits där tidigare) vilket kan vara en förklaring till varför bolag som Doro och Diadrom Holding är så billiga.
Själv så skulle jag vilja dra paralleller till gymnasiets lektioner i fysik när det gäller tillväxtinvesteringar. För både företag och stenar finns en utbredd tro på att normalläget är att ligga still. Men faktum är att om en sten flyger med en hastighet av 10 m/s så kommer den fortsätta att göra det fram till dessa att externa krafter såsom luftmotstånd eller kollisioner med marken påverkar hastigheten.
I allmänhet skulle jag säga att samma sak gäller för många företag. Företag såsom H&M eller Vtec har tillväxten som en integrerad del av sin verksamhet då man hela tiden söker efter nya lokaler eller nya verksamheter. Det som begränsar dessa bolags tillväxt är därför inte utrymmet för tillväxt utan istället den tid som krävs för att utvärdera varje fortsatt steg i expansionen. En investeringsavdelning kan självfallet inte bli hur stor som helst vilket innebär att tillväxttakten för många företag avtar med tiden. Men för bra bolag med stabil tillväxt tror jag att risken för omedelbara stopp är mindre än samma risk för bolag som saknar expansionsmöjligheter.
En annan faktor som talar för hållbar tillväxt är hur majoriteten av alla marknader fungerar. Innovation adoption lifecycle är en modell som är populär bland entreprenörer och företagsanalytiker och som även jag brukar använda
Vad modellen säger är att olika delar av marknaden har olika stort motstånd för att ta till sig disruptiva teknologier vilket kan innefatta produkter såsom mobiltelefoner utan knappar eller helt webbaserade mäklarsystem.
Innovatörer är människor som är villiga att prova i princip vad som helst. Det här motsvarar kurskamraten som alltid insisterade på att köra gemensamma projekt i "Google wave" eller surfade i mobilen redan innan pekskärmarna fått sitt genombrott.
Early adopters är den viktigaste marknaden då det är människor som är villiga att ta till sig teknik men har ett sådant omdöme att man främst börjar använda den då den verkligen fungerar. Det här motsvarar alltså personer som har haft Dropbox i flera år och tyckte att iPhone3 var en riktigt bra mobiltelefon.
Alla kundkategorierna därefter (84 % av marknaden) bygger sitt köpbeteende på förtroende snarare än kritisk analys av nya produkter. Huruvida produkten är bra är alltså underordnat andra människors upplevelse av produkten. De olika grupperna kräver olika mängder bevis men centralt är att man inte tar till sig saker i onödan eller utan referenser. Det här innebär även att en innovativ produkt som får en mer utvecklad konkurrent under en lång tid kan fortsätta växa helt enkelt eftersom man har fler (eller högljuddare) kunder som kan bekräfta produktens kvalité och värde.
Det här innebär att det finns en tröghet i alla system och vi ser den här trögheten bland många konsumentprodukter. Alvedon och Ipren är t.ex. inte bättre än motsvarande läkemedel med samma aktiva substans, men de kan ändå hålla en högre marginal helt enkelt eftersom vi kan relatera till produktnamnet och har köpt den tidigare.
Vad jag försöker säga med det här är att man ska fundera på var "status quo" egentligen befinner sig. Sannolikheten för att H&M ska öppna 0 nya butiker är lägre än sannolikheten att de ska öppna 350 nya butiker och Vitec kommer med största sannolikhet fortsätta köpa nya företag. Däremot ska man alltid ha en säkerhetsmarginal och en bra sådan för många tillväxtbolag skulle kunna vara att fokusera på bolag där kassaflödet exklusive investeringsverksamheten kan rättfärdiga den nuvarande värderingen.
Kategori 2 bolag har jag inte hunnit investera i men det kommer troligtvis med den nya investeringsmetodiken och åtminstone Vivendi ser ut som att bra exempel på den metodiken. Nästa år hoppas jag även att några danska småbanker ska komma med på den listan även om det ser lovande ut redan nu ;-).
Själv har jag fått uppfattningen att bolag med lågt värderade tillgångar, som Graham´s netnets har minst felmarginal. Följt av bolag lågt värderade till historiska "owner earnings" utan tillväxt. Och slutligen bolag som inte klarar första två kriterierna men som blir undervärderade pga en hög tillväxt inom en franchise med vallgrav som dom kan fortsätta växa inom.
SvaraRaderaMed det sagt har jag hittills också mest investerat i tillväxtföretag efter aktiespararnas modell men tänkt följa ovanstående mer och mer framåt. Kanske är det så att ordningen kräver lite mer kunskap av utövaren för bli sann och tillväxtbolag är bättre för nybörjaren än netnets innan man lärt sig undvika fallgroparna där etc?
/Andreas
Alltså att alla tre metoderna går att hitta undervärderade bolag efter bara att felmarginalen ökar i den ordningen. Viktigast är väl hålla sig inom sitt kompetensområde men skulle gärna behärska allihopa.
SvaraRaderaH/Andreas
Så länge H&M eller Vitec ungefär behåller sin nuvarande lönsamhet kan de fortsätta sin expansion, vilket är ett slags "normalläge". Detta kommer att öka försäljningen, men frågan är om det ökar vinsten. I slutändan är det vinsttillväxt som man är ute efter.
SvaraRaderaH&M har öppnat 12 % butiker per år de senaste åren, men samtidigt har vinsten i jämförbara butiker minskat med ungefär motsvarande så att vinsten ligger still. Då är frågan om det verkligen handlar om tillväxt eller om man måste öppna nytt för att bara behålla nuvarande vinst, dvs. en slags underhållsinvestering. Kanske har H&M haft en del makrofaktorer mot sig, men om man jämför med Inditex som sitter i ungefär samma båt och som också har öppnat ungefär lika mycket butiker årligen så har de inte haft samma motgångar utan fortsatt att öka vinsten när H&M står och stampar.
Med andra ord, det är svårt att bedöma vinsttillväxt även om ett bolags omsättning växer. Kanske tappar H&M helt sin lyskraft, som Esprit eller något annat klädbolag, eller så vänder det och butikstillväxten börjar bita ordentligt nere på sista raden. Jag tror och hoppas på det senare, men vill som du inte betala för det.
Just H&M:s problem förtjänar kanske ett eget inlägg. Men om vi generaliserar fallet så ser jag det som följande:
RaderaDet finns två faktorer som påverkar H&M:s intjäning, försäljningen i nyöppnade butiker samt hur försäljningen förändras i befintliga butiker. Hur försäljningen omsätts i resultat påverkas därefter utav ett flertal olika variabler.
Försäljningen i nyöppnade butiker beror främst på med vilken takt man öppnar nya butiker och den takten är relativt förutsägbar eftersom H&M i princip endast begränsas av i vilken takt man kan hitta och förhandla fram nya butikslägen.
Försäljningen i befintliga butiker är oerhört svår att förutsäga och varierar kraftigt från säsong till säsong beroende på väder och modenycker.
Omvandlingen av omsättning till resultat varierar också på flera olika faktorer men hittills har den inte varierat mer än att butiksöppningar inte kunnat kompensera resultatförsämringar.
H&Ms aktiekurs och resultat har med andra ord följt en tillväxtkurva som har varit rejält mycket stabilare än om man varit beroende av en krympande marknad. Det finns självfallet risker men dessa är beroende av den löpande verksamheten och kompenseras till viss del på ett sätt som inte sker i stagnerade bolag.