Har storleken någon betydelse?

Både Lundaluppen och Aktiefokus har nyligen gjort intressanta inlägg på temat och efter djupa funderingar så har jag kommit fram till att varje kvinna som fött barn definitivt kommer att svara ja. På samma sätt är det med företag, beroende på vilka referensramar man har så kan resultaten bli väldigt olika. Med utgångspunkt för detta har jag försökt dela upp hur olika hot påverkas av storleken för att sedan knyta ihop det hela till en syntes.

Strategiska felbeslut och företagsstorlek

Jag sitter i styrelsen för ett litet men ganska trevlig företag och sedan företaget bildades har vi haft en värsta konkurrent som varit  ca 8 ggr större än oss men nyligen gick i konkurs. I det här fallet var storleken med andra ord inte en fördel trots att företagen hade likartade förutsättningar och samma kundkrets.

Snarare skulle jag säga att ett av de största skälen till att vi finns kvar är att vår konkurrent var större genom att de bedrev verksamhet inom flera mindre attraktiva affärsområden. Dessutom bar konkurrenten på en historia där de mindre lönsamma affärsområdena var deras tidigare kärnverksamhet. I kombination med LAS och nedskärningar innebar detta att experterna inom det lönsamma affärsområdet mer eller mindre jagades iväg och fick ersättas av människor med minst sagt tvivelaktig känsla för kundservice. Dessa nedskärningar orsakades i sin tur av en kombination av två saker.

• Den stora kunden i regionen tog på grund av finanskrisen en paus i inköpen av de tjänster som vi sålde.
• Konkurrenten ägdes av riskkapitalister som omedelbart skar ned på verksamheten trots att köpen av tjänster föga överraskande dubblerades följande år.

Hade ägarna haft erfarenhet av området eller minsta lilla ödmjukhet för branschen så skulle de ha förstått detta. Men istället valde man att sparka erfaren personal  för att visa handlingskraft och var följande år tvungen att panikanställa oerfaren personal som omedelbart kastades in hetluften utan handledning.

Även om företaget hade haft en bredare kundbas (både vi och dom hade mer än 80 % av intäkterna från samma företag) har jag svårt att se hur de skulle ha klarat finanskrisen bättre eftersom alla företag agerade likadant. Här handlade det istället helt och hållet om en ägare med höga avkastningskrav och obefintlig branschförståelse som knäckte ryggraden på bolaget. Tyvärr tror jag att det finns mycket få bolag i Sverige som skulle kunna klara av den här typen av inkompetens hos ledningen eftersom det i princip krävs en konglomeratstruktur för att undvika detta (t.ex. J&J eller GE). H&M eller Nokia är bra exempel på hur även ett stort företag är beroende av att ledningen tar rätt beslut. Nokia har redan lyckats sätta eld på sin egen plattform och H&M skulle mycket väl kunna göra samma sak om inköpsavdelningen konsekvent började missbedöma kundbeteendet på samma sätt som Kappahl gjort.

Här handlar det med andra ord inte om storlek utan om att ha en så diviersifierad verksamhet att det för ledningen är omöjligt att knäcka företaget med ett fåtal felbeslut. Lite kaxigt skulle jag med andra ord vilja hävda att det är större risk att Apple knäcker sig själva med strategiska felbeslut än att Beijer Alma gör det.

Vad räknas som tillräcklig diversifiering?

Falsk diversifiering är ett ämne jag har tänkt att skriva om någon gång i framtiden men som har oerhört stor påverkan på hur ett företags storlek bör bedömas. Många konsultföretag är bra exempel på vad jag menar är falsk diviersifiering. Dessa företag kan nämligen utan problem uppfylla tumregler som "inget företag mer än 20 % av omsättningen" men ändå lida av bristande diviersifiering. Vid en kris reagerar nämligen de flesta av deras kunder på exakt samma sätt och drar ned på antalet inhyrda konsulter.

I dagens ekonomiska läge är det svårt att få en riktigt bra kundmix eftersom allting hänger ihop. Men i första hand tycker jag att en blandning av privata företag och offentlig verksamhet är att föredra. Alternativt att företaget erbjuder en produkt eller tjänst som är kritisk men endast utgör en liten kostnad för kunden. Vitecs system för att förutspå elproduktion eller Formpipe Softwares arkiveringssystem är intressanta exempel på detta.

Fram till ganska nyligen trodde jag även att Beijer Almas chassifjädrar tillhörde den här kategorin men i och med att stötdämpartillverkare har börjat sälja dessa tillsammans med sina stötdämpare har Beijer Alma fått en något oväntad konkurrent.

Internationalisering och regional uppdelning

Den nuvarande ekonomiska krisen är ett utmärkt exempel på hur viktigt det är med ha tillgång till flera marknader. USA har redan upplevt en kris, Europa är i dagsläget delvis i fritt fall och utvecklingen i Asien är oroväckande medan Afrika och Sydamerika går relativt bra. Men precis som för oss aktiesparare så kan företag exponera sig mot världen utan att lämna Sverige eftersom våra stora företag i allmänhet är extremt exportinriktade.

På samma sätt kan en marknad vara så global att den här typen av stabilitet försvinner eller åtminstone urholkas kraftigt. Ett bra exempel på detta är hur tillverkningen av elektronik nästan helt har tagits över av asiatiska aktörer där billig produktion och effektiva transporter har internationaliserat marknaden.

Intjäningsstabilitet

Sannolikhet är någonting som alltid har fascinerat mig och de stora talens lag är trots sin enkelhet bland det lurigaste som finns. När man räknar på radioaktivt sönderfall så fungerar den helt fantastiskt bra och även om vi inte vet exakt när en atomkärna skall sönderfalla så kan vi ändå räkna ut hur mycket strålning ett visst objekt skall sända ut. Amerikanerna lyckades till exempel nästan spränga Oak Ridge där uranet anrikades genom att byggnadsingenjörerna inte hade informerats om att vattnet i anläggningen fungerade som moderatorer för neutronerna. Vilket kraftigt ökade de fria neutronernas sannolikhet att interagera med atomkärnorna då neutronerna rörde sig långsammare än beräknat. På samma sätt förintade Long Term Capital Management sig självt genom att anta oberoende mellan värdepapper med hög korrelation.

I vårat fall är företaget så pass litet att vårat resultat för en månad varierar kraftigt med beläggningsgraden på våra anställda. Genom att lyckas sälja in fler tjänster till våra kunder skulle vi kunna göra verksamheten mer förutsägbar i normalfall. Men om vi inte även diversifierar kundbasen skulle detta lätt kunna utgöra en falsk säkerhet då vi vid kriser med stor sannolikhet skulle tappa ett stort antal kontrakt på samma gång.

Att sälja lite till många innebär med andra ord att det är lättare att bygga upp en stabil verksamhet än om man säljer stora volymer till ett fåtal kunder.

Att mäta hur robust min portfölj egentligen är

Baserat på de erfarenheter som jag beskrivit här ovanför så anser jag att även om storlek kan användas som ett enkelt substitut på stabilitet så utgör det ett mycket trubbigt instrument. Som avslutning på inlägget har jag därför tagit min nuvarande portfölj och rankat bolagen efter de parametrar som jag beskriver här ovanför (5 är bäst och 1 är sämst). Att jämföra tabeller mellan människor är nog hopplöst men det är en smidig modell för att göra egna små uträkningar. Alla försök att förbättra tabellen via kommentatorsspåret emottages tacksamt.

Företag	Stabil ledning	Diversifierade affärsområden	Internationalisering	Intjäningsstabilitet	Totalt
H&M	5	2	5	5	17
Beijer Alma	5	4	4	2	15
BP	3	4	5	2	14
Vitec	5	5	2	5	17
Formpipe	3	4	2	4	13
Doro	4	1	3	3	11

Helt tokigt blev det faktiskt inte trots att jag lagt minimalt med tid på hur jag satt ut siffrorna. Av mina innehav är Doro det svarta fåret och det är även Doro som jag i dagsläget är mest orolig över även om jag anser att företaget även har bland de bästa förutsättningarna att växa kraftigt eftersom de är så fokuserade.