Att smygstarta en blogg

Jag är ett stort fan av aktiebloggar och följer de flesta bloggar som 40 % 20 år listar i "Blogglistan". Bloggande känns inte som en helt naturlig sysselsättning för mig, men jag ser ett stort värde i att kunna lufta mina idéer och investeringscase. Dessutom uppskattar jag verkligen det nätverk av högkvalitativa bloggar som vuxit upp på nätet och ger ett mer sansat alternativ till det högriskspekulerande som sker på webbplatser som Börssnack, Placera.nu och Redeye så att kunna bidra till att öka storleken på det nätverket känns bra.

När det gäller investeringsfilosofi är jag nästan helt och hållet inriktad på växande kassaflöden som kommer aktieägarna till godo (mer om det i senare inlägg). Särskilt 40 % 20 år har här varit till stor hjälp att konkretisera mina tankar även om fröna fanns där redan innan jag hittade till den bloggen. För den som har tråkigt i hängmattan finns det förörvrigt två gamla analyser skrivna av mig på redeye.se som beskriver hur jag från början försökte analysera bolag trots vissa fundamentala fel i mitt val av investeringsfilosofi (Vitec här och Cellavision här). Förutom möjligheten att få konstruktiv kritik är just möjligheten att gå tillbaka och analysera mina tidigare aktiviteter en stor drivkraft. Dessutom är det ganska kul att kunna gå tillbaka och inser hur mycket jag har förändrats under den relativt korta tiden som två år utgör. Att lägga ut det hela på internet medför onekligen att eventuella misstag dokumenteras för evigt, men så länge man är ödmjuk och öppen inför de lärdomar misstagen medför ser jag inte det som något större problem.

Till exempel har jag accepterat att Graham verkligen inte utgör en lämplig grundpelare i min investeringsfilosofi. Just nu läser jag faktiskt "The Intelligent Investor" och "Common stocks, uncommon profits" samtidigt och Gabriel Eriksson hade helt rätt i sin kommentar om att Fischer nog passar mig bättre.

Som kuriosa kan även nämnas att jag faktiskt investerade i Cellavision när den låg kring 11 kr men sålde av den då jag ansåg att den blev alldeles för dyr i förhållande till P/E och direktavkastning när den passerade 16,20 kr. Däremot har den lilla vinsten raderats ut av andra misstag som jag hittills begått under min investerarkarriär.

Rent principiellt har jag ingenting emot Aktietorget (AQ group är t.ex. intressant) men Värmlands Finans var en mycket nyttig lärdom för mig gällande behovet av att ha koll på företagsledningar. Direktavkastningen attraherade mig till VF och eftersom jag via familjeföretaget hade viss koll på factoring så tyckte jag även att affärsidén var mycket intressant. Att marknaden var lukrativ var onekligen rätt och det var till och med en hel del reklam för just fakturaköp på både TV4 och TV6 under 2011. Men det hjälper ju inte den som investerar i fel bolag. Som tur var sålde jag ganska tidigt i soppan när Renhult beskrev obligationsförsäljningen som en succé trots att den inte blev fulltecknad. Men förlusten var ändå kännbar nog för att radera ut hela vinsten från Cellavision affären.

Med den här lilla bakgrundshistoriken förklarar jag bloggen som inofficiellt öppnad. Förhoppningsvis kommer jag att under sommaren hinna presentera större delen av mina bevakade innehav innan höstens arbete kommer att minska inläggsfrekvensen drastiskt.