Risk för rejäl baksmälla om man investerat i preferensaktier

Preferensaktier är en typ av aktie som fått en nyrenässans under 10-talet då låga räntor skapat ett ökat intresse för investeringar med stabil avkastning. När jag startade den här blogg 2012 var vi däremot bara precis början på "preferensaktieboomen" och jag skrev en serie inlägg på temat där jag jämförde dem med andra högavkastande värdepapper (länk).

De första bolagen som deltog i preferensaktieboomen har gått relativt bra enligt de förväntningar man kan ha på en preferensaktie. Klövern som jag tyckte var intressant har sedan 27 september 2012 när jag skrev inlägget givit en totalavkastning på 73 % då man erhållit 110 kr i utdelning samtidigt som kursen gått ifrån 260 till 340 kr. Samtidigt ska det sättas i perspektivet att SIXPRX under samma tid avkastat 116 % och att Klöverns A aktie under samma tid givit en totalavkastning på 230 %. Dessutom skulle var Yield on Cost för en passiv investerare redan 2016 högre än avkastningen på preferensaktien. För Balders preferensaktie som jag också tyckte var intressant är det svårare att få fram data då preferensaktien avnoterades. Men grovt räknat bör totalavkastningen för en investerare som köpte Balders preferensaktie 2012 varit cirka 50 % medan den som vågade investera i stamaktien utan utdelning nu har haft en totalavkastning på hisnande 692 % tack vare stigande aktiepris.

Som preferensaktieägare i bra fastighetsbolag har man alltså fått precis vad man kan hoppas på. En stabil avkastning som man blir lite besviken på när det i efterhand visar sig varit goda tider för mer offensiva investeringar.

Samtidigt har önskan om hög direktavkastning tyvärr lockat till sig en hel del mindre lyckade bolag. I dagsläget finns det 29 listade preferensaktier och av dessa har åtminstone 6 allvarliga problem och dessutom har 4 preferensaktier avnoterats sedan augusti då Svd Börsplus skrev om preferensaktier (länk). I två fall verkar preferensaktieägare klarat sig relativt bra, i fallet med bostadsutvecklingsprojektet Karlbergsv 77 klev SBB in och köpte fastigheten i utbyte mot egna aktier (länk) och i Tobin properties har Klövern gått in och räddat bolaget vilket innebär att även om aktiekursen på stamaktien fallit så kan preferensaktieägarna fortfarande inkassera utdelning och sälja preferensaktierna till ett bra pris.

Men givet utfallet är det tydligt att även om det gått relativt bra att investera i fastighetsförvaltande bolag har det varit en hög andel av de andra bolagen där investeringarna gått mycket illa.

Nuvarande direktavkastning och historiskt lägsta direktavkastning. Den högra kolumnen visar den lägsta direktavkastningen som en preferensaktie haft de senaste tre åren vilket implicit kan tolkas som en bild av hur låg risk investerare ansåg aktien ha när de var som mest positiva till bolaget.

Den slutsatsen jag tycker man som investerare ska dra av den här historiken är att man ska vara väldigt skeptisk till om annat än fastighetsförvaltare ger ut preferensaktier. Alla bolag som ger ut preferensaktier utan att ha ett fastighetsbestånd i ryggen är inte dåliga men sannolikheten för att de är det är rätt hög vilket beror på att incitamenten för bolag att ge ut preferensaktier oftast inte är i linje med preferensaktieägarnas bästa vilket jag skrev om redan 2012.

Varför jag ogillar preferensaktier  (länk till tidigare inlägg)

Vid första påseendet kan en preferensaktie ses som ett intressant köp då de ger en förtur till utdelningar gentemot vanliga aktier och en högre ränta än räntepapper eller bankränta. Nackdelen är att utdelningen är bunden till en fast summa vilket innebär att man inte får ta del av en framtida ökning i företagets lönsamhet.

Att jag generellt är ointresserad av preferensaktier är ironiskt nog inte den begränsade uppsidan, utan istället just det faktum att prefensaktier emitteras med en högre avkastning än räntepapper. För en företagsledning (eller aktieägare!) innebär detta nämligen att ett banklån generellt sett bör vara billigare än motsvarande kapitaltillskott i form av en nyemission av preferensaktier. Man bör med andra ord vara mycket vaksam på varför nyemissionen genomförs och varför företaget inte har möjlighet att välja ett banklån istället. Ur ett affärsperspektiv kan jag komma på följande anledningar till att emittera preferensaktier:

A)    Utdelningar belastar inte resultatet utan kan bakas in i utdelningen vilket får ledningen att framstå som framgångsrik.

B)    Ökad flexibilitet med återbetalningen. Preferensaktieägare har företräde till utdelning men är ej garanterad en sådan. Vid kris kan man med andra ord ställa in sin utdelning och endast betala låneränta.

C)    Långivare har företräde gentemot preferensaktieägare vid en konkurs. Genom att hålla belåningen under en av banken bestämd nivå (antagligen bankens bedömda slaktvärde på företaget) kan man därigenom betala låga låneräntor och sedan lägga ”topplånet” som en emission av preferensaktier.

D)    Banker vägrar att låna ut mer pengar.

Alternativ A är ett direkt aktieägarfientligt alternativ och om man ens misstänker ett sådant motiv så bör man nog hålla sig långt ifrån företaget.

Alternativ B mildras en aning eftersom de preferensaktier jag har tittat på (Balder, Sagax, Corem property group och Klövern) även inkluderar ”innestående belopp”. Det här innebär att om en utdelning understiger det garanterade beloppet bokförs detta belopp som ett ”innestående belopp” där beloppet räknas upp med en bestämd ränta och måste betalas innan normala aktieutdelningar återupptas. Som preferensaktieägare är det här tyvärr en mycket otrevlig situation då man antingen sitter med en mycket osäker fodran eller får sälja med en rejäl förlust.

Alternativ C innebär i princip att preferensaktiens företrädesrätt sätts ur spel vid en konkurs. När man läser emissionsprospekt är det lätt att tro att man som preferensaktieägare till och med skulle kunna tjäna på en konkurs. När det här inlägget skrevs betalade man  till exempel 133 kr per aktie för Klöverns preferensaktie men vid konkurs hade man en prioritet som motsvarar 150 kr + innestående belopp. Man skulle med andra ord rent teoretiskt göra 13 % vinst om Klövern likviderades dagen efter att emissionen fullbordats. Tyvärr är detta ett osannolikt scenario osannolikt då långivare kompenseras innan preferensaktieägare. Om banken genomfört en rimlig värdering av företagets säkerheter bör man med andra ord vara beredd på att endast erhålla kaffepengar så banken tagit sitt.

Alternativ D är generellt också ett tecken på förestående katastrof. Men efter likviditetskrisen som slog till 2008 och den rådande osäkerheten gällande skräpobligationer från sydeuropa kan jag mycket väl tänka mig att det finns legitima skäl för företag att råka ut för denna situation.

När man värderar en preferensaktie bör man med andra ord främst inrikta sig på ledningens trovärdighet och förmåga att hantera löpande kostnader samt preferensaktiens utdelning. Med preferensaktiens begränsade uppsida bör man även ta till en mycket rejäl säkerhetsmarginal eftersom en preferensakties uppsida är i nivå med räntepapper medan säkerheten ligger i nivå med en vanlig aktie.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att det som preferensaktieägare finns två huvudalternativ när du äger preferensaktier i ett bolag utan stora substansvärden.

• Du blir missnöjd eftersom bolaget går bra och stamaktierna ger en överlägsen avkastning.
• Du blir missnöjd eftersom bolaget går dåligt och värdet på dina preferensaktier kollapsar.

Det finns helt enkelt inga högavkastande värdepapper som är riskfria. Att då investera i värdepapper där avkastningen är asymmetrisk åt fel håll då man kan förvänta sig en avkastning på maximalt uppemot 10 % per år men där nedsidan som alltid är 100 % är en mycket dålig idé.

Preferensaktier och rädslan för räntehöjningar

Jag äger inga preferensaktier och planerar inte heller att göra det vilket jag kom fram till efter en analys jag gjorde 2012 (länk). Min bedömning är helt enkelt att det är bättre att köpa en stabil men högavkastande stamaktie än en preferensaktie då en preferensaktieägare aldrig kan kompenseras för räntehöjningar eller inflation på samma sätt som en stamaktieägare. Men jag blev lite nyfiken på utfallet av min analys efter hatt ha läst Stefan Thelenius inlägg om preferensaktier (länk) där han också har börjat ifrågasätta aktieslaget.

Av de preferensaktier som fanns tillgängliga 2012 har utvecklingen för allihopa varit ganska god om man bara ser till aktieprisutveckling och direktavkastning.

Bolag	Utveckling	Avkastning 2012	Avkastning 2014
Balder	10,2%	6,6%	6,0%
Corem PG	20,5%	7,4%	6,1%
Klövern	4,1%	7,1%	6,8%
Sagax	6,6%	6,6%	6,6%

Men det jag blev riktigt nyfiken på är hur bankräntorna för bolagen utvecklats och den avkastningspremium preferensaktieägare får i utbyte mot den högre risk som en preferensaktie medför jämfört med lån.

Bolag	Bankränta 2012	Bankränta 2015	Räntepremium 2012	Räntepremium 2015
Balder	4,2%	2,3%	2,4%	3,6%
Corem PG	4,9%	4,1%	2,5%	3,6%
Klövern	4,5%	3,2%	2,6%	4,2%
Sagax	4,5%	3,4%	2,1%	4,5%

Avkastningen på preferensaktier har alltså inte sjunkit i proportion till avkastningen på nyemitterade obligationspapper till fastighetsbolagen. Min gissning är att det här beror på att de ovanstående bolagens preferensaktier ses som "eviga" och att finansbranschen fortfarande oroar sig för räntehöjningar vilket skulle sänka priset på preferensaktierna. Enligt veckans nummer av Börsveckan skulle en höjning av reporäntan till 2 % och Stibor (3 månader) till 2,3 % kunna motsvara ett värdefall ca 25 % för en typisk preferensaktie. Finansvärlden tar inte höjd för en lika pessimistisk tolkning men det är onekligen så att rädslan för räntehöjningar innebär att det finns ett golv för hur låg avkastning man är villig att acceptera på preferensaktier och därigenom sätter ett tak för aktiepriset.

Uppdatering: Det här inlägget handlar om de preferensaktier som jag valde ut 2012 utifrån det urval som fanns då. Det finns ytterligare två fall som kan vara av intresse även om jag föredrar stamaktier.

1. Preferensaktier som förväntas lösas in. Det bästa exemplet på detta är kanske Ratos preferensaktie (länk till Stefans blogginlägg om aktien) och fördelen med en aktie som förväntas lösas in är att vi får en inlösen precis som med obligationer. Effekten av det här är att även om räntorna skulle öka (inom rimliga gränser) så begränsas fallhöjden av att en aktiekurs under inlösenkursen kan räknas in i den förväntade avkastningen. 
2. Preferensaktier med extremt hög avkastning och övervärderad risk. SAS preferensaktie är populär hos både Stefan och Claes Hemberg och jag överlåter åt Stefan att förklara varför åt mig (länk).

Om preferensaktier och Klöverns nyemission

En god vän till mig rekommenderade nyligen Klöverns nyemission för preferensaktier och för första gången är jag även intresserad av denna typ av investering. Anledningen till att jag tidigare har ignorerat den här typen av aktie (Swedbanks preferensaktie ej inräknad) är att mekanismerna bakom en preferensaktie ofta gör dem till ett definitionsmässigt dåligt köp.

Vid första påseendet kan en preferensaktie ses som ett intressant köp då de ger en förtur till utdelningar gentemot vanliga aktier och en högre ränta än räntepapper eller bankränta. Nackdelen är att utdelningen är bunden till en fast summa vilket innebär att man inte får ta del av en framtida ökning i företagets lönsamhet.

Att jag generellt är ointresserad av preferensaktier är ironiskt nog inte den begränsade uppsidan, utan istället just det faktum att prefensaktier emitteras med en högre avkastning än räntepapper. För en företagsledning (eller aktieägare!) innebär detta nämligen att ett banklån generellt sett bör vara billigare än motsvarande kapitaltillskott i form av en nyemission av preferensaktier. Man bör med andra ord vara mycket vaksam på varför nyemissionen genomförs och varför företaget inte har möjlighet att välja ett banklån istället. Ur ett affärsperspektiv kan jag komma på följande anledningar till att emittera preferensaktier:

A)    Utdelningar belastar inte resultatet utan kan bakas in i utdelningen vilket får ledningen att framstå som framgångsrik.

B)    Ökad flexibilitet med återbetalningen. Preferensaktieägare har företräde till utdelning men är ej garanterad en sådan. Vid kris kan man med andra ord ställa in sin utdelning och endast betala låneränta.

C)    Långivare har företräde gentemot preferensaktieägare vid en konkurs. Genom att hålla belåningen under en av banken bestämd nivå (antagligen bankens bedömda slaktvärde på företaget) kan man därigenom betala låga låneräntor och sedan lägga ”topplånet” som en emission av preferensaktier.

D)    Banker vägrar att låna ut mer pengar.

Alternativ A är ett direkt aktieägarfientligt alternativ och om man ens misstänker ett sådant motiv så bör man nog hålla sig långt ifrån företaget.

Alternativ B mildras en aning eftersom de prefereaktier jag har tittat på (Balder, Sagax, Corem property group och Klövern) även inkluderar ”innestående belopp”. Det här innebär att om en utdelning understiger det garanterade beloppet bokförs detta belopp som ett ”innestående belopp” där beloppet räknas upp med en bestämd ränta och måste betalas innan normala aktieutdelningar återupptas. Som preferensaktieägare är det här tyvärr en mycket otrevlig situation då man antingen sitter med en mycket osäker fodran eller får sälja med en rejäl förlust.

Alternativ C innebär i princip att preferensaktiens företrädesrätt sätts ur spel vid en konkurs. När man läser emissionsprospekt är det lätt att tro att man som preferensaktieägare till och med skulle kunna tjäna på en konkurs. I Klöverns emissions betalar man till exempel 133 kr per aktie men har vid konkurs en prioritet som motsvarar 150 kr + innestående belopp vid en konkurs. Man skulle med andra ord rent teoretiskt göra 13 % vinst om Klövern likviderades dagen efter att emissionen fullbordats. Tyvärr är detta ett osannolikt scenario osannolikt då långivare kompenseras innan preferensaktieägare. Om banken genomfört en rimlig värdering av företagets säkerheter bör man med andra ord vara beredd på att endast erhålla kaffepengar så banken tagit sitt.

Alternativ D är generellt också ett tecken på förestående katastrof. Men efter likviditetskrisen som slog till 2008 och den rådande osäkerheten gällande skräpobligationer från sydeuropa kan jag mycket väl tänka mig att det finns legitima skäl för företag att råka ut för denna situation.

När man värderar en preferensaktie bör man med andra ord främst inrikta sig på ledningens trovärdighet och förmåga att hantera löpande kostnader samt preferensaktiens utdelning. Med preferensaktiens begränsade uppsida bör man även ta till en mycket rejäl säkerhetsmarginal eftersom en preferensakties uppsida är i nivå med räntepapper medan säkerheten ligger i nivå med en vanlig aktie.

Anledningen till att jag just nu funderar på preferensaktier är att jag vill ha mindre konjunkturberoende placeringar samtidigt som jag misstänker att finansoron innebär att bankerna lägger hårdare krav på sina kunder. Samtidigt som kunderna ser en risk med att bankerna ändrar eller kräver tillbaka lån med kort varsel. Den här övertygelsen stärks dessutom av Nordeas räntebevis som i princip också är en väg för företag att minska sitt beroende av banker i utbyte mot högre räntekostnader. 

För att hålla isär teori och analys har jag valt att dela upp det här inlägget i två delar där jag snart lägger upp en fullständig analys där jag jämför Klöverns nyemission med befintliga preferensaktier och Nordeas räntebevis

Analys: Serendipity preferensaktie

I en lågräntemiljö som den nuvarande blir preferensaktier intressanta eftersom de ger en fast intäkt (precis som lån) men med en jämförelsevis hög avkastning. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att den här extra avkastningen beror på ett ökat risktagande då en preferensaktieägare är en aktieägare istället för långivare vilket är en långt mer riskfylld sits. För den som vill läsa mer om min syn på preferensaktier (och högavkastande räntebevis) har jag skrivit en serie på ämnet (inlägg 1, inlägg 2, inlägg 3). Värderingarna i inläggen är gamla men logiken kvarstår och Xperimentinvest släpper veckovisa uppdateringar av priset i dagsläget (senaste uppdateringen) vilket gör området intressant. Jag har även noterat att Petrusko handlar en hel del i aktieslaget så hans blogg är också värd att följa.

Eftersom preferensaktier främst är attraktivt i bolag där både avkastningen och risken är låg satte jag nästan morgonkaffet halsen när jag såg att Serendipity Innovations skulle släppa en preferensaktie. Jag har haft koll på Serendipity under lång tid eftersom de är en välskött företagsinkubator med engagemang i bland annat OrganoClick där Mårten Hellberg är VD och Anders Wall en av huvudägarna. Därför blev jag oerhört förvånad över att se Serendipity släppa en preferensaktie då de snarare är att betrakta som ett högriskbolag där en preferensaktie snarare drar tankarna till Eniro än till ansvarsfulla preferensaktieutgivare såsom Balder.

Dessutom har Serendipity Innovations nyligen förvärvat flera firmor för hissservice i Stockholmsområdet vilket ligger väldigt långt ifrån deras huvudsakliga verksamhetsområde som är kommersialisering av innovationer inom bioteknik, medicinteknik och kemiteknik. Med tanke på hur väl man skött verksamheten hittills skulle det vara oerhört trist om det hela visade sig vara ett upplägg för att lura småsparare, media och investeringsgiganter såsom Latour. Så även om jag är måttligt intresserad av preferensaktier så blev det dags för en utredning av ägarförhållanden och syften. 

Serendipity är en ganska svår koncern att sätta sig in i vilket beror på att man i flera steg har tagit in investerare i olika delar av verksamheten.

Kontrollbolaget i koncernen är Rootberg AB vilket ägs av Saeid Esmaeilzadeh (forskare i materialkemi på Stockholms universitet) och Ashkan Puoya (entreprenör/ekonom) som tillsammans grundat Serendipity Inoovations. Rootberg AB kontrollerar i sin tur Serendipity Innovations som står för det nuvarande erbjudandet om preferensaktier. Men man erhåller även utdelningar ifrån Serendipity Ixora där man tillsammans med flera andra ägare har preferensaktier som inte har något att göra med de nu emitterade aktierna. 

Serendipity Innovations utgör navet i koncernen och är även centrum för Serendipitys inkubatorverksamhet. Om bolagen visar potential genomför man en investeringsrunda där Serendipity Ixora och externa investerare köper bolaget från Serendipity Innovations. Kopplat till det här navet finner vi följande verksamheter.

• Hisservice, en kassako som jag beskriver senare (helägt).
• Venture management och Corporate service, konsultverksamhet som hjälper innovationsbolag i utbyte mot ersättning (helägt).
• Serendipity Ixora som investerar i mer mogna bolag tillsammans med andra ägare. Serendipity Innovations kontrollerar bolaget men preferensaktieägare tar del av eventuella utdelningar enligt enligt ett upplägg där stamaktieägarna får 20 % av vinsten och preferensaktieägarna delar på 80 % av vinsten.

Ritar vi upp koncernstrukturen som ett diagram får vi följande koncernstruktur där preferensaktierna i Serendipity innovations är listade i övre vänstra hörnet.

Att räkna på värdet i Serendipity Innovations är alltså svårt och det blir extra komplicerat då Serendipity Ixora i dagsläget kraftigt påverkar det redovisade resultatet i Serendipity innovations utan att tillföra något kassaflöde (vinster ökar substansvärdet men återinvesteras i bolagen).

Men som preferensaktieägare finns det egentligen bara tre saker vi behöver bry oss om.

1. Kan Serendipity Innovations generera kassaflöde nog för att täcka våra utdelningar?
2. Hur sannolikt är det att Serendipity Innovations går i konkurs?
3. Hur viktigt är Serendipity Innovations för Rootberg AB, kan de lägga ned bolaget på bekostnad av preferensaktieägarna?

Serendipity Innovations utgör navet i koncernstrukturen. Om Serendipity faller innebär det att Rootberg förlorar kontrollen över både Serendipity Ixora och de helägda verksamheterna. Om bolag i Ixora utvecklas som man hoppas kommer en del av utdelningen fortfarande gå till Rootberg AB men man kommer att tappa kontrollen över bolagen till långivarna och förlora lite drygt hälften av intäkterna.

Det är alltså svårt att se några rationella incitament för Rootberg AB att låta Serendipity Innovations gå i kurs (läs gärna mitt tidigare inlägg om rationella incitament). Däremot är inkubatorverksamhet och tidiga investeringar alltid en riskfyllda bransch och även ärliga entreprenörer kan misslyckas.

Därigenom har vi svar på punkt 2 och 3 och vi kan räka med att Serendipity Innovations är oerhört viktigt för huvudägarna vilket minskar risken för externa investerare. Det innebär att det är dags att titta på kassaflödesfrågan vilket även förklarar var hisservicen kommer in i bilden.

Serendipitys förvärv av hisservicebolag

Förutom högteknologiska bolag har Serendipity förvärvat ett antal hisservicebolag som klarar av att hantera det virrvarr av gamla hissmodeller som finns i centrala Stockholm. Det här är små verksamheter som knappast kommer att växa eller utgöra grunden för framtida teknik. Däremot har man kunnat förvärva dem billigt och man räknar med att de ska ge ett stabilt kassaflöde då marknaden knappast attraherar storskalig konkurrens.

Den här stabiliteten är precis vad en preferensaktieägare efterlyser och gör man en grov kalkyl kan vi räkna med följande (i miljoner kronor).

Preferenskostnad	Hissintäkter	Förvärvskostnad	Emissionsvolym	Låneutrymme	Netto
8		80	100	100	+120
14	16	80	175	175	+270

Serendipity Innovation kan alltså genom förvärvet och den efterföljande emissionen av preferensaktier frigöra mellan 20 och 95 Mkr som kan återinvesteras i inkubatorsverksamheten samtidigt som preferensaktieägarna kompenseras via intäkterna från hisservicen.

Därutöver kan Serendipity om de vill säkra ytterligare lån från bankerna där eget kapital i form av hisserviceverksamheten utgör säkerhet. Totalt innebär det Serendipity tillförs kapital på 120-270 Mkr samtidigt som det i princip är preferensaktieägarna som står för säkerheten i utbyte mot en avkastning på 8 %.

Slutsats

Att köpa preferensaktier i Serendipity Innovations motsvarar i princip att ställa ut ett lån på obestämd tid med 8 % ränta och utan säkerhet. Kassaflödet framstår som relativt säkert men om Serendipity Innovations går i konkurs kommer antagligen långivare att ta kontroll över både hissvervicen och Ixora.

Dessutom faller inlösenspriset för Serendipitys aktie snabbt till 105 kr vilket innebär att uppsidan på preferensaktien är liten. Som aktieägare kan vi alltså räkna med en avkastning på max 8 % per år och vi är helt och hållet beroende av Saeid Esmaeilzadeh och Ashkan Puoyas förmåga att driva Serendipity.

Jag är mycket imponerad av Saeid och Ashkan som entreprenörer och rent finansmässigt tycker jag att affären med preferensaktier och hissbolagen är riktigt snygg. Däremot är jag som alltid skeptisk till preferensaktier och det finns fortfarande bra bolag där vi kan räkna med 4-8 % i direktavkastning utan att vara låsta till en viss utdelning. Det är svårare att hitta dessa bolag i tider där kapital pressas in på aktiemarknaden. Men noggrannhet och en villighet att satsa internationellt är i mina ögon bättre än att satsa på osäkra preferensaktier. Hade det handlat om stamaktier skulle jag ha varit sugen på att investera så jag tror på Saeid och Ashkan men med preferensaktier handlar det om att inte förlora snarare än att hitta vinnare.

Claes Hemberg, en fallstudie i spekulation kontra investering

Foto av Claes Hemberg, taget av Einarspetz och uppladdat på Wikimedia commons

Att överlista marknaden och göra snabba pengar är drömmen för många privatsparare. Särskilt i tider av kraftiga uppgångar är det lätt att bli arrogant och börja satsa på den här typen av investeringsbeteende.

Därför tyckte jag att det var väldigt olämpligt när Claes Hemberg rekommenderade att teckna SAS preferensaktie inför börsintroduktionen av preferensaktien förra året (länk). Vid tidpunkten hade ett flera nynoteringar gått mycket bra och tanken var att SAS preffen skulle göra samma sak.

Jag har också spekulerat en del i nyintroduktioner (NP3 och Dustin). Men SAS preffen tyckte jag var en tvivelaktig investering av ungefär samma anledningar som jag kritiserade Serendipitys preferensaktie för, hög risk och preferensaktier hör helt enkelt inte ihop.

Det jag oroade mig mest för i det här fallet var dock att preferensaktien skulle gå bra och att småsparare skulle få blodad tand och att vi skulle få en småspararhausse inom sektorn. Lyckligtvis inträffade inte det och de som tecknade nyintroduktionen har kunnat inteckna en liten förlust istället.

Claes skrev även ett mycket genomtänkt svar där han diskuterade riskprofilen i Folkportföljen (länk) där han även delade upp portföljens innehav i olika kategorier. Som en sidoeffekt av det här kan vi nu följa hur de olika delarna av Folkportföljen har gått.

SAS preferensaktie tillhörde aldrig Folkportföljen. Men i övrigt bestod portföljen av långsiktiga innehav, kortsiktiga bolag som skulle säljas senast 31:a mars inför utdelningsperioden samt trendaktier där tanken var att rida på trenden och sälja om 3, 6 eller 12 månader beroende på när det kändes rätt.

Jag missade att ta med utdelningen från de långsiktiga innehaven. Men även utan utdelning kan vi se att Claes Hemberg och Folkhemsportföljen har presterat utmärkt när det gäller att identifiera bolag som på egen kraft kan växa under lång tid. Däremot har det gått uselt i de aktier där man har hoppats kunna "beat the market" och sälja till ett överpris inom en kortare tidsperiod.

Om man tajmat försäljningen i trendaktierna perfekt har det gått okej med en uppgång på ca 15 % i perioden februari-maj. Men det är tydligt att även en person med mycket stor erfarenhet av aktieaffärer verkar ha bättre förmåga att identifiera företag med en långsiktig potential än att kortsiktigt försöka överlista marknaden.

SIX Portfolio Return Index (2014-02-18-2015-02-18): +27,4 %

Spekulation		Långsiktigt		Kortsiktiga		Trendaktier
SAS	-1,5%	HM	18,4%	Björn Borg	-16,5%	Volvo	-16,5%
		Hexagon	31,8%	Softronic	1,4%	Volvo bäst	18,4%
		Hexpol	62,4%			Semcon	-7,2%
		Ratos	-5,9%			Semcon optimalt	14,1%
		Enea	50,9%			SKF	19,7%
Snitt	1,50%	Snitt	31,5%	Snitt	-7,6%	Snitt	-1,3%
		(+utdelning)				Snitt bäst	17,4%

Det här är så klart bara en enskild datapunkt men min erfarenhet är att av alla de småsparare jag mött under mina år som investerare/bloggare är det de som investerar i bolag de tror på som har tjänat pengar och orkat fortsätta.

Avanza stödjer utvalda bloggare och det här är en sådan blogg. Stödet består av Avanza Pro (lägre courtage) och en gratis prenumeration av tidningen Börsveckan vilket beskrivs utförligt här. Däremot tror jag inte att det påverkar mitt bloggande i någon större utsträckning även om jag till rätt pris hemskt gärna skulle köpa aktier i Avanza.

Jämförelse preferensaktier, räntebevis och sparkonton

Det här inlägget bör läsas efter mitt inledande inlägg om varför jag generellt ogillar preferensaktier (här). Det här är del två av vad som i dagsläget verkar utmynna i en trilogi om att maximera sin avkastning med minimalt risktagande. Riskanalysen kommer förhoppningsvis finnas tillgänglig imorgon.

Räntebevis har inte riktigt samma strukturella svagheter som preferensaktier men Nordea har som vanligt strulat till det hela. Efter att ha läst på Avanzas hemsida om räntebevis efter en hjälpsam kommentar inser jag att räntebevis snarare liknar Credit Default Swaps än företagsobligationer. Vilket Nordea och Avanza har jämfört räntebevisen med i sin marknadsföring av produkten.

I klartext innebär detta att om företag A inte betalar sina skulder till företag B så erhåller företag B motsvarande kompensation från företag C som säljer CDS:er som en försäkring mot kredithändelser. Om Nordea är tvungen att betala för en kredithändelse innebär detta med andra ord att ränteobligationsköparna tar smällen istället för Nordea.

Exakt hur avtalen kring detta ser ut vet jag inte. Vilket är mycket frustrerande då CDS:er inte alltid är så enkla som man skulle önska. Ett bra exempel är hur EU kommissionen försökte blåsa CDS köpare genom att omvandla en grekisk statskonkurs till en ”frivillig skuldavskrivning”. Förutom den retoriska fördelen skulle detta ha inneburit att utgivarna av CDS:er skulle slippa betala CDS-köparna då en frivillig skuldavskrivelse inte räknades som en kredithändelse. Som köpare av räntebevis tar man med andra ord även en risk att Nordea är lika dåliga på att skriva avtal som de är på att skriva information.

Avkastning i de olika sparformerna

Ett räntebevis utdelning består av 3 månader STIBOR + en fast riskpremie beräknad på kupongvärdet (10 000 kr oavsett din köpkurs). Tre månaders STIBOR räntan är i dagsläget 1,59 % men har under de senaste tio åren varierat mellan 0,47 % och 5,56 % vilket innebär att avkastningen kan variera en del. Med tanke på att STIBOR endast utgör en del av avkastningen och 2,73 %  har varit medelvärdet under de senaste 10 åren så bör uppsidan ses som större än nedsidan. STIBOR kan även förväntas stig med inflationen vilket innebär att räntebeviset har ett visst inflationsskydd.

Eftersom Nordea  verkar däremot vara patologiskt oförmögna att lämna vettig information till sina kunder så jag har jag hämtat en tabell från Avanza som visar aktuella priser och räntor. Den upplupna räntan betalar du utöver köpkursen men du får sedan denna tillbaka eftersom du erhåller hela kvartalsräntan vid nästa utbetalning. I tabellen ser man även att de flesta av räntebevisen har ökat i pris sedan de utställdes vilket innebär att man gör en garanterad förlust då aktien löses in 2017. Att köpa ett räntebevis för 105 skulle med andra ord innebära att du förlorar 500 kr på 5 år vilket i princip ger samma slutresultat som att köpa en kupong med 1 % lägre ränta.

Namn	Köp- kurs	Sälj- kurs	Nästa kupong*	Nästa räntedag**	Upplupen ränta***	Förfallodag
RB ERICSSON N	102,71	102,90	3,896 %	2012-12-20	12 kr	2017-04-20
RB CARLSBERG N	103,50	103,70	3,746 %	2012-12-20	11 kr	2017-04-20
RB TELEFONICA N	104,31	104,40	5,696 %	2012-12-20	17 kr	2017-10-20
RB STORA ENSO N	103,10	103,15	5,246 %	2012-12-20	16 kr	2017-04-20
RB VOLVO N	102,90	103,05	3,996 %	2012-12-20	12 kr	2017-04-20
RB METSO N	100,61	102,05	3,696 %	2012-12-20	11 kr	2017-07-20
RB ARCMITTAL N	101,25	101,35	6,696 %	2012-12-20	20 kr	2017-10-20
RB UPM N	103,70	103,90	5,196 %	2012-12-20	16 kr	2017-07-20
RB STENA N	104,25	104,40	7,096 %	2012-12-20	22 kr	2017-04-20
RB VW N	103,25	103,50	3,796 %	2012-12-20	12 kr	2017-07-20
RB NOKIA N	85,60	85,65	4,996 %	2012-12-20	15 kr	2017-04-20

Som jämförelse med minimal risk har jag valt ut som jämförelse, Swedbanks e-spar ser jag här främst som referensobjekt eftersom det är kopplat till mitt lönekonto.

Sparkonto	Bindningstid	Ränta
Swedbank e-sparkonto	0	1 %
Avanza + GE Money bank	0	2,25 %
Avanza + Klarna 1 år	1 år	3,3 %
Skandiabanken 3 månader	3 månader	2,4 %

Förutom preferensaktier i fastighetsbranschen har även Swedbank och Eniro givit ut preferensaktier och jag bortser från dessa i analysen då Swebanks preferensaktie snart försvinner och Eniro är ett alldeles för instabilt bolag för att jag ska vara intresserad. Kvar blir Klövern, Corem Property group, Sagax och Balder samt Alm Equity. Alm Equitys preferensaktie kommer däremot inte att analyseras djupare då den här horribelt illikvid och bolaget för litet för att ses som en lågriskinvestering.

Bolag	Utdelning	Pris	Inlösenskurs	Avkastning
Alm equity	5 kr	70	-	7,1 %
Balder	20 kr	302	350 kr	6,6 %
Corem PG	10 kr	136,5	350	7,4 %
Klövern	10 kr	140,75 eller 136	175	7,1 % eller 7.4 %
Sagax	2 kr	30,5	35 kr	6,6 %

Klöverns preferensaktie handlas i dagsläget en bit över nyemissionskursen så förutom själva nyemissionen finns här en god sannolikhet för en liten arbitragevinst. Man bör även beakta att  både Balder och Sagax handlas relativt nära sin inlösenskurs (16 % uppsida) men men har man bara koll på alternativa investeringar så är det snarare en möjlighet än en risk.

Sammanställning över avkastning

För att identifiera vilka bolag jag ska gå djupare på och ge en bra sammanställning över avkastningspotentialen har jag här ordnat alla investeringsformerna i en tabell utefter deras effektiva avkastning. Eftersom räntebevisen ofta handlas till ett premium har jag även dragit av 0,2 % i avkastning för varje procent dessa handlas över sitt nominella värde. För Nokia som har kollapsat i värde gäller självfallet det motsatta vilket innebär att företaget får en rejäl skjuts uppåt i rankingen.

Räntebevis Nokia	7,9 %
Corem property group	7,4 %
Klövern nyemission	7,4 %
Balder	6,6 %
Sagax	6,6 %
Räntebevis ARCMITTAL	6,5 %
Räntebevis Stena	6,3 %
Räntebevis Telefonica	4,9 %
Räntebevis Stora Enso	4,6 %
Räntebevis UPM	4,4 %
Räntebevis Metso	3,6 %
Räntebevis Volvo	3,4 %
Räntebevis Ericsson	3,3 %
Sparkonto Avanza + Klarna 1 år	3,3 %
Räntebevis Volkswagen	3,2 %
Räntebevis Carlsberg	3,1 %
Skandiabanken 3 månader fasträntekonto	2,4 %
Sparkonto Avanza + GE Moneybank	2,25 %
Swedbank e-sparkonto	1 %

Intressant är att både Volkswagen och Carlsberg ger en så låg effektiv avkastning att det som privatperson ger en högre avkastning att binda pengarna under 1 år med statlig insättningsgaranti.

Det här är bedömningar som bör göras på individbasis och därför kommer jag att i nästa del fokusera på de mest högavkastande räntebevisen samt preferensaktierna för att bedöma om risken i något av dessa är tillräckligt låg för att rättfärdiga en investering.