En sparplan för att navigera sig genom livet

Jag har suttit och skissat på den idela "sparresan" genom livet. På bloggen brukar jag fokusera på investeringar snarare än sparande men det är viktigt att ha en plan för att veta hur mycket man bör våga investera och varför man gör det. Att kunna haka på en resa med studiekamraterna, köpa den perfekta villan med minimala renoveringsbehov eller att inte behöva oroa sig för pensionen är saker som bidrar kraftigt till det allmänna välbefinnandet. För vissa finns det även ett mål med "Financial Indepence, Retire Early" (FIRE) men det är inte ett alternativ för mig eftersom det helt enkelt inte passar med mina val i livet. Även med hårt sparande blir det svårt att uppnå innan 40 och i ett normalt liv är det strax efter att man gått igenom den period då pengar har som störst marginalnytta i livet.

Som jag ser det kan jag dela in livet i fem faser och har man valt rätt gymnasieutbildning eller prickat in rätt sommarjobb tycker jag att man kan stryka universitetsstudierna och gå direkt till steg två (se notering i slutet på inlägget).

1. Studietiden (ca 19-24), låga inkomster och låga kostnader begränsar sparmöjligheterna.
2. Tidigt arbetsliv (25-30), höga inkomster och låga kostnader gör det möjligt att spara mycket pengar och ändå ha en mycket hög livskvalitet.
3. Föräldraåren (31-50), några av de viktigaste åren i ditt liv med hög potentiell inkomst men där kostnader för hus, barn och hobbies får ställas emot trötthet och brist på tid.
4. Barnfritt arbetsliv (51-70), mycket höga inkomster och låga kostnader.
5. Pension (70+) ligger långt bort för oss millenials. Ärligt svårt har jag svårt att se ett liv utan jobb men självklart bör man ha en rejäl ekonomisk buffert.

Med en avkastning på 7 % per år innebär ränta-på-ränta effekten att värdet på pengarna ökat med 40 % på fem år och 100 % på tio år. I mitt fall har det inneburit att lite drygt 40 % av mitt sparkapital härrör från avkastning snarare än sparande efter 10 år på arbetsmarknaden. 

Studietiden kan vara en oerhört rolig tid och jag gjorde så att jag förde över 1000 kr i månaden från mitt sparande från sommarjobbet till min månadsbudget. Det tog väldigt lång tid för mig att komma igång med aktiesparandet eftersom jag tyckte att jag inte hade tillräckligt med pengar för att börja vilket var ekonomiskt rimligt men hade kunnat ge värdefulla erfarenheter. Med dagens låga courtage tycker jag att det bästa är att börja så tidigt som möjligt. Har man 10 000 kr efter sommarjobb och investerar i fem olika bolag är det en perfekt start ur ett lärdomsperspektiv och motivationen att kunna köpa aktier man tycker är billiga kan vara en fantastisk motivation för sparande.

I det tidiga arbetslivet har de flesta mer pengar än de kommer att ha för väldigt lång tid framöver. Det här är en period som det är lätt att göra bort sig och slösa pengar på onödigheter vilket straffar sig när det är dags att bilda familj och man inser hur dyrt det är med hus och barn. Kan man hålla nere sina löpande kostnader på studentnivå men kosta på sig de riktigt minnesvärda sakerna som resor och upplevelser tror jag att man har en rimlig balans för att bygga den buffert som krävs för föräldraåren.

Föräldraåren är för de flesta den viktigaste fasen i livet. Bor man i storstadsområden krävs det numera en rejäl summa pengar för att bo i ett tryggt och trevligt område och det är nog mitt överlägset bästa val i livet att flytta från Uppsala till en pendlarort utanför. Priserna för hus är mer realistiska och rent krasst hade jag redan nu börjat oroa mig för barnens skolgång om vi bott kvar i Uppsala. Under de 4-8 år man har småbarn tycker jag att det är bättre att lägga finanserna på att sprida ut föräldradagarna än att satsa på sparandet även om man alltid bör avsätta en del pengar för sparande och bygga en buffert. 

Barnfritt arbetsliv, har du läst så här långt finns det inte mycket meningsfullt för mig att säga. I dagsläget verkar de flesta femtioplussare med arbete ha mer pengar än de kan göra av med på ett vettigt sätt men mitt intryck är cynismen kring pensionssparare är högre bland oss som är lite yngre.

Som pensionär är mitt mål att ha minst lika mycket avkastning från eget sparande som jag har i pension. Hyperinflation och andra risker innebär att det är rätt meningslöst att göra prognoser men ett bra sparkonto och ett jobb som man inte drömmer om att lämna är de bästa säkerheterna som jag ser det.

Sammanfattningsvis kan man säga att ett sabbatsår där man jobbar eller gör värnplikt innan studierna, rejält sparande efter studierna och ett någorlunda disciplinerat leverne efter att barnen lämnat hushållet bör säkerställa ekonomisk trygghet genom livet. Det är lätt att dra på sig dyra vardagsrutiner men har man disciplin när man har gott om pengar tror jag att man kan ha ett mycket bra liv även som student, förälder och pensionär vilket är de perioder som för de flesta kan vara ekonomiskt tighta.

Notering: Har man en tydlig idé om vad man vill jobba med och det kräver en universitetsutbildning kan man investera i det, men jag tycker att man bör se det som en investering där utebliven inkomst och lån ska tas med i bilden. I dagsläget tycker jag även att perspektivet på högre utbildning har blivit väldigt skevt där många högutbildade hamnar i jobb som skulle kunna lösas med ett halvårs upplärningstid och dessutom en lönenivå som gör en universitetsutbildning till en ren förlust.