Topbanner

onsdag 8 mars 2017

Att fokusera på direktavkastning ger anmärkningsvärt god avkastning (i Sverige)

Som investerare är den stora frågan alltid hur man kan maximera sin totalavkastning, d.v.s. den kombination av ökat börsvärde och utdelning som vi erhåller under vår tid som investerare. För att optimera totalavkastningen är vi investerare beroende av företag och deras förmåga att allokera kapital där det optimala är att de återinvesterar den del av vinsten som kan generera en högre avkastning än alternativa investeringar och delar ut resten till oss så att vi kan investera pengarna i något annat bolag. En hög direktavkastning innebär däremot ofta ett begränsat utrymme för återinvesteringar vilket jag skrev om i mitt föregående inlägg (länk) och Lundaluppens skrivit om igår (länk).

Ser man till historiska data verkar det här definitivt vara sant i USA (länk). Som svensk bör man däremot komma ihåg att Sverige och USA är väldigt olika marknader med olika avkastningsprofil och värderingar. Generellt handlas Amerikanska bolag med en med våra mått låg direktavkastning då investerare ser USA som en trygg hamn för investeringar och därigenom betalar en trygghetspremie gentemot andra marknader. Amerikanska bolag lägger dessutom stor vikt vid att leverera jämna (ökande) utdelningar vilket innebär att man gärna ackumulerar kapital i bolaget istället för att dela ut det till ägarna så snabbt som möjligt. Det här innebär att de amerikanska bolagen tar mer hänsyn till börsen när de sätter sin utdelning och i Långsiktig Investerings jämförelser brukar de svenska bolagen ha både högre direktavkastning och tillväxt än sina amerikanska motsvarigheter.

Den höga direktavkastningen och kapitaleffektiviteten ger även avtryck i lönsamheten för oss aktieägare vilket ett test på Börsdata.se visar. I nedanstående tabell har jag sammanställt den genomsnittliga årsavkastningen om årligen investerar i bolagen med högst direktavkastning på Large Cap i mars varje år.

Antal bolag
15 år
5 år
15
16,9 %
15,9 %
10
18,9 %
17,3 %
7
20 %
16,2 %
5
17,7 %
13,9 %
OMXS30
3,2 %
5,9 %

Exempel på avkastningsprofil. Notera att överavkastning även fanns under perioden innan finanskrisen då Riksbanken höjde räntan (jfr med Cornucopias bild)

Beroende på hur många bolag man väljer varierar avkastningen mellan 14 och 20 % per år och även om bolagen med absolut högst direktavkastning gått dåligt (= de minsta portföljerna går sämre än de lite större) är totalavkastningen fantastisk. Min gissning är att det finns två skäl till att en extremt naiv utdelningsorienterad strategi har fungerat så bra på Stockholmsbörsen.
  1. Även stabila bolag handlas tidvis till 6-8 % direktavkastning när förtroendet för börsen är lågt. Det här är i linje med börsens totalavkastning över tiden och när marknaden sedan räknar med lite tillväxt innebär det en rejäl hävstång för totalavkastningen.
  2. Välskötta Svenska bolag är förhållandevis pigga på att bokföra investeringar som kostnader. Det här innebär att sådana ”snålföretag” kan ge en hög direktavkastning samtidigt som P/E-talet inte ser onaturligt lågt ut jämfört med mindre effektiva bolag.

Punkt 2 bygger delvis på en teori som jag spekulerat om länge men inte tagit mig tid att bevisa. Nämligen att hög utdelningsandel och låg tillväxt har en förvånansvärt låg korrelation. Ett snabbt test på Börsdata indikerar även att det här är sant åtminstone för de senaste fem åren där det finns det gott om bolag som både har hög omsättningstillväxt och hög utdelningsandel samt vice versa.

Den genomsnittliga årliga utdelningsandelen och omsättningstillväxten de senaste fem åren på Large cap. Ignorera färgerna på punkterna, de är resultatet av ett misslyckat VBA-script som skulle ha angivit börslistan för respektive bolag.

Samt för alla utdelnade bolag på Large Cap, Mid Cap, Small cap, First North, NGM och Aktietorget.



För att göra diagrammet någorlunda läsbart har jag plockat bort vissa outliers men som kan vara intressanta att vara medveten om. De visar nämligen att bolag med extrem omsättningstillväxt sällan har en hög utdelningsandel medan hög utdelningsandel kan förekomma i alla typer av bolag.

Bortplockade bolag på grund av utdelningsandel
Bolagsnamn
Utdelningsandel
Omsätt. tillv.
Info
Mycronic
422%
14,1%
Mid Cap
SSAB A
400%
4,4%
Large Cap
Eolus Vind
371%
-19,4%
Small Cap
Novotek
355%
-0,4%
Small Cap
2E Group
343%
1,9%
First North
New Wave
280%
4,3%
Mid Cap
House of Friends
247%
-12,9%
First North
Consilium
188%
10,9%
Small Cap
Unlimited Travel Group
179%
4,3%
First North
Sectra
165%
5,6%
Mid Cap
Tieto
156%
-2,1%
Large Cap
Tele2 B
151%
-7,0%
Large Cap

Samt p.g.a omsättningstillväxt
Stendörren
4%
153,5%
Fingerprint Cards
6%
149,6%
ICA Gruppen
39%
110,7%
Victoria Park A
2%
100,0%
Catena
19%
96,3%
Hexatronic
9%
91,4%

Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att det åtminstone historiskt varit lönsamt att investera högavkastare i Sverige. Detta kan antagligen förklaras av relativt hög direktavkastning samtidigt som många bolag kan växa eller åtminstone uppvärderas trots höga utdelningar.

Utdelningsportföljer

Förra året satte jag samman fyra fiktiva utdelningsportföljer baserat på Avanza-bloggarnas favoriter, läsarnas favoriter, Börsveckans utdelningsportfölj samt Dagens Nyheters lista på högavkastande bolag (länk). Eftersom det är nästan exakt ett år sedan portföljernas startades passar det bra att följa upp portföljerna.

De olika utdelningsportföljerna startades den 13 mars förra året vilket innebär att det var en viss eftersläpning mellan att Avanzabloggarna/Börsveckan publicerade sina tips och att jämförelseintervallet påbörjades. Det här avspeglar sig särskilt i Börsveckans portfölj där den förväntade direktavkastningen var ca en halv procentenhet lägre än vid publiceringsdatum och även Avanzabloggarna gick miste om bland annat 17 % uppgång i eWork.

Avanzabloggarna
Börsveckan
Läsarna
Högavkastare (DN)
OMX-30
SixPrx
Direktavkastning
5,00%
3,93%
5,37%
5,64%
Totalavkastning
22,33%
40,37%
20,02%
10,15%
11,01%
17,70%

Börsveckan var alltså bäst trots att jag inte följt deras omallokeringar under året. Avanzabloggarna presterade ganska bra även om totalavkastningen påverkades negativt av Snåljåpen som ägnade sitt inlägg åt att såga utdelningsinvesteringar och rekommenderade det spännande tillväxtbolaget Betsson* istället (exklusive Betsson blir totalavkastningen 27 %). Däremot har DNs urval av högavkastare på Large Cap inte levererat som deras läsare kunde ha hoppats.

Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att bolag med god eller mycket god direktavkastning har varit ett bra val för investeringar de senaste femton åren om man hållit sig till Sverige. 


7 kommentarer:

  1. Årets utan tvekan mest intressanta blogginlägg för min del då det går hand i hand med mitt kassaflöde och totalavkastning. Älskar sånt här och hur hög direktavkastning ofta går hand i hand med en temporärt nedtryckt kurs. Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du gillar det, jag blev riktigt förvånad av avkastningen. En hel del förklaras av bankerna men det verkar inte dumt även för de mindre bolagen givet den låga korrelationen mellan utdelningsandel och tillväxt.

      Radera
  2. Mycket intressant läsning, fler borde delta i diskussionen! Jag tror att man också måste titta på företagens skuldsättning för att få en rättvisande bild. Tror att det finns anledning att befara en trend där företagen expanderar på lånade pengar samtidigt som man fortsätter att dela ut. Värt att notera i sammanhanget är att företagssektorns skuldsättning i Sverige faktiskt sticker ut, en två år gammal McKinsey rapport har ett par tabeller som belyser det rätt så väl:

    http://www.mckinsey.com/global-themes/employment-and-growth/debt-and-not-much-deleveraging

    Kolla "full report", sida 4 och 106.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, i mitt tidigare liv hade jag läst den omedelbart. Nu väntar jag istället desperat på tid :p

      Radera
  3. Hög utdelning i all ära men jag kan tycka likt Lundaluppen att det inte är optimalt att ha direktavkastning som ett hårt krav. Man kan gå miste om många fina bolag på grund av detta.

    Här är min syn på saken:
    https://vardeinvesteraren.blogspot.se/2016/12/stirra-er-inte-blind-pa-utdelning.html

    SvaraRadera
  4. Förklaringen - när det är en helt fenomen man tittar på är väl (?) oftast något av tre saker:
    1) Det finns en felprissättning av okunskap i marknaden
    2) Möjligheten att investera har förändrats (finansieringen)
    3) Det finns en strukturell faktor i ekonomin.

    När det gäller stabila utdelningsbolag är deras för och nackdelar ganska kända. Kanske att de fått ett uppsving de senaste årtiondet. I så fall som en möjlig reaktion på två ganska täta börskrascher (1999 och 2007). Jag skulle ändå inte lägga min slant på att det är förklaringen.

    Den andra möjligheten är att möjligheten att investera har förändrats. Det finns ju forskning som visar att lågriskbolag (dit väl många stabila utdelare hör) åtminstone varit underrepresenterade i portföljer. Helt enkelt för att den som vill ha samma avkastning som på högriskinvesteringar i så fall fått använda belåning.

    Gissningsvis har möjligheterna att låna ökat under den period du tittat på. Det stämmer åtminstone i USA där bolagens utdelningar och återköp ofta för hela börsen överstigit vinsterna (det vill säga hävstången har drivit värderingen).

    Den tredje förklaringen måste ändå vara den mest uppenbara. Fallande räntor gynnar stabil utdelning. Det har pågått i 25 år i Sverige och är rimligen den omvärldsfaktor som påverkar.

    http://www.tradingeconomics.com/sweden/government-bond-yield

    Det ska bli spännande att läsa din uppdatering om 10 år. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Investerarfysikern har på ett bra sätt visat att låga värderingar i snitt överträffar index över de flesta tidsperioder. Min gissning är att för att hög direktavkastning ska bli problematiskt krävs det att investerare enskilt fokuserar på hög direktavkastning på ett sådant sätt att direktavkastningen blir medioker och allt annat svindyrt.

      Radera