Topbanner

Reklambanners förhandsgranskas inte på något vis av bloggen och kvalitén på det som marknadsförs är milt sagt varierande. Vid börsintroduktioner rekommenderar jag alla läsare att titta på min checklista för att utvärdera sådana erbjudanden (länk).

onsdag 9 november 2016

Slutet på en era?


En intressant debatt på Twitter igår var i vilken utsträckning valresultatet i USA påverkar Sverige. Min position i den här frågan är ungefär densamma som när det gäller Brexit. Det blir omedelbar turbulens men det är inte de kortsiktiga effekterna vi bör oroa oss för. Den stora faran är istället långsiktiga politiska effekter som över tiden kommer att påverka både ekonomin och vår säkerhet negativt. I dagsläget har USA en exceptionell ställning i världen och jag tror att de flesta har svårt att förstå hur värdefull den positionen egentligen är.

I princip kan USA med sin population på 320 miljoner invånare sätta standarden för Europa (750 miljoner invånare), Östasien (1 500 miljoner invånare) och övriga världen. Det här beror delvis på att den amerikanska ekonomin är den största i världen, men det beror även på mjuk makt skapad av USAs globala närvaro. Alla globala företag är tvungna att ta hänsyn till utvecklingen i USA och det innebär att amerikanska standarder och innovationer har en implicit konkurrensfördel som vi sällan tänker på. Kina har redan börjat utmana den här världsordningen och om Trumps negativa syn på frihandel omsätts i praktiken försvinner i princip den här fördelen då anpassning till USA ej längre innebär någorlunda enkel tillgång den ledande marknaden i världen för de flesta produkter. Det här är extra tråkigt för Sverige eftersom vi är en liten och öppen marknad som är beroende av jämlika konkurrensvillkor. Däremot är det åtminstone för mig omöjligt att säga vilka branscher som kommer att påverkas av det här och i vilken utsträckning (Cornucopia har dock precis skrivit lite här).

Eftersom jag även är väldigt intresserad av säkerhetspolitik (länk) tänkte jag även passa på att lägga in en liten utvikning om vad som skrämmer mig mest. Nämligen det faktum att Trump med största sannolikhet är en säkerhetspolitisk imbecill. USA har en global närvaro ur både ett ekonomiskt och militärt perspektiv vilket skapat ett pax-America de senaste decennierna. Irak-kriget var idiotiskt och har satt igång oanade kedjereaktioner men trots detta har antalet döda i konflikter sjunkit dramatiskt sedan USA blev världens enda supermakt och behovet av försvarsinvesteringar har därför minskat globalt.


En stor käpphäst som republikanerna gärna debatterar är att Europa är beroende av USA för sin säkerhet och därför parasiterar på USAs goda vilja. Det här var en återkommande konflikt mellan George W Bush och Europeiska ledare som nu Trump adopterat. Hans första uttalande kom i somras och var så pass klumpigt att det föranledde en skarp reaktion från NATOs generalsekreterare och politiker i Östeuropa (länk). Någonting som däremot förvånade mig på Twitter var att det faktiskt finns människor i Sverige som håller med om den här tolkningen och tycker den är rimlig.

Problemet med den tolkningen är att den kräver en total frånvaro av sinne för proportioner. Att flytta fokus från Irak-kriget som kostat ca 1 100 miljarder USD är självklart bekvämt för Republikaner men kostnaderna för stöd till Europa är småsummor i sammanhanget då USA endast skulle spara omkring 2 miljarder USD per år enligt RAND Corporations uträkningar (länk) om man slutade prioritera försvar av Europa. Kostnaden för trupper stationerade i Europa inte särskilt mycket högre än i USA och delvis betalda av värdlandet. Dessutom är USA beroende av sina Europeiska baser som stöd för operationer i övriga världen vilket innebär att man har ett stort egenintresse i flera baser och knappast kan lägga ned dem även om man struntar i Europas säkerhet.

Ur ett strategiskt perspektiv tar de här besparingarna dessutom inte hänsyn till det faktum att Europeiska länder i dagsläget bidrar med mer aktivt stöd till USA än vice versa. Europeiska länder investerar miljardbelopp i Amerikanska utvecklingsprojekt och avstår ofta från att producera konkurrerande produkter. Det europeiska bidraget till Joint Strike Fighter programmet kommer t.ex. antagligen att motsvara decennier av USAs merkostnader för baser i Europa och innebär att köparna blir beroende av USA för underhåll och försvar. Som grädde på moset får man dessutom beakta att Europeiska länder bidragit till invasionerna av Irak och Afghanistan vilket kostat både människoliv och miljardbelopp (Storbritannien spenderade exempelvis 25 miljarder USD på detta under perioden 2001-2010 (länk).

Med Donald Trump får USA en president som älskar att sätta tryck på sina förhandlingsmotståndare. Det framstår säkerligen som attraktivt för hans kärnväljare men inom global diplomati lär det bli spännande snarare än bra. Västvärlden består numera av ett stort nätverk av länder med ett ömsesidigt beroende av varandra oavsett om man ser det ur ett ekonomiskt, politiskt eller militärt perspektiv. Efter Brexit-omröstningen och valet av Trump kommer det bli både skrämmande och spännande att se hur robusta de här nätverken nu blivit. Det ekonomiska utfallet har jag ingen aning om men jag är villig att satsa en krona på att det här är effekter som är uppenbara först om 5-15 år snarare än omedelbart nu efter valet.

14 kommentarer:

  1. Själv är jag helt ointresserad av säkerhetspolitik. Kan dock tycka att Trump har en poäng när det gäller NATO medlemskapet. Går man med i NATO skall tydligen två procent av BNP satsas på försvaret. Nu är det väl cirka fem länder som uppfyller det kravet av alla som är med. Island har ingen arme bara för att ta ett exempel.

    Att Trump kräver motprestationer är väl fullt rimligt. Blir väl som när det diskuteras svenskt medlemskap i NATO. Dels måste vi rusta upp, och nu kommer det obehagliga. Man skall vara beredd att använda vapen också. Det sista är viktigt. Det innebär att svenska soldater kommer att stupa i konflikter.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kravet är rimligt, sättet det framfördes på är det inte. Det korrekta är att då kräva hårdare regler inom Nato inte säga att man ska höfta sin egna förpliktelser.

      Radera
    2. @Aktieingenjören

      Det finns en gammal sanning som heter: Det är handlingarna som räknas inte orden. Vi kan ta ett exempel. Många av dessa forna öststater känner en stor längtan att gå med i EU. Vi kan ta Ungern som exempel man tankar gärna av de bidrag man får. När det gäller att ge tillbaka blir det genast lite svårare.

      Man tar inte emot någon numerär av flyktingar att tala om. När Sverige försökte få landet att ta ställa upp gick det givetvis inte. Morgon Johansson meddelade att det var oacceptabelt. Statsministern meddelar som vanligt att det inte är Okey!

      Vad händer nu? Svar: Ingenting. Bland många länder och dess väljare kan detta skapa en viss frustration. Behöver jag säga Brexit?

      Ha det bäst

      Lars

      Radera
    3. Brexit-omröstningen handlade inte om att Ungern tog emot för få flyktingar utan om att vissa ansåg att Storbritannien bl.a. tog emot för många lågutbildade arbetare.

      Folk i olika länder känner sig överkörda av "etablissemanget" och det ger olika resultat i olika länder. Att flera NATO-länder under en tid av fred spenderat under 2 % av BNP urholkar däremot inte förtroendet för NATO i någon större utsträckning förutsatt att man nu rustar upp.

      Radera
  2. Tyvärr blev det inte den köpfest jag förespådde, suck

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Arajs

      Brukar du förutspå någonting? De inlägg jag läst av dig är enkla att förstå. Följ Anders Lönner så är saken klar!!

      Med vänlig hälsning

      Lars

      Radera
    2. Det är alltid kul att se folk utvecklas. Jag har förövrigt tittat på Swedencare men inte gått på djupet p.g.a. mitt försök att minska portföljen.

      Radera
  3. Antagandet att världen utvecklas mot det sämre bara för att inte Clinton blev vald president har vi redan överösts av de dominerande mediagiganterna, såväl i Sverige som internatienellt, tycks vara ett tankefel. Även brexit målades upp som undergång.
    Clinton som president hade inneburit fortsatt status-quo, fortsatt korruption, lögner och en cementerad, sluten elit som styr. Men väldigt få informationskanaler har lyft upp risken med Clinton som president. Det var enligt min mening det stora misstaget mediaetablissemanget gjorde, även denna gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Brexit har inte ens inträffat ännu... Lite väl snabbt att dra slutsatser om den frågan.Däremot vet jag av personlig erfarenhet att Brittiska forskare redan har drabbats genom att de undviks av andra forskare inför EU-ansökningar då de ses som riskfyllda p.g.a. Brexit.

      Det är omärkligt i dagsläget men kan ställa till det på sikt vilket är en del av de långsiktiga problem som delvis innefattas i paragrafen "En intressant debatt på Twitter igår var i vilken utsträckning valresultatet i USA påverkar Sverige. Min position i den här frågan är ungefär densamma som när det gäller Brexit. Det blir omedelbar turbulens men det är inte de kortsiktiga effekterna vi bör oroa oss för. Den stora faran är istället långsiktiga politiska effekter som över tiden kommer att påverka både ekonomin och vår säkerhet negativt.".

      Gällande Clinton tror jag att hon hade gjort ett bra jobb. Ryktena om korruption och sluten elit är i mina ögon drastiskt överdrivna. Hon är en hård kvinna men hennes mål har alltid varit att skapa sig ett arv som framgångsrik president.

      Radera
    2. Clintons negativa rykte är oerhört överdrivet. Sätt igång och gräv själv. Inte i folks tolkningar utan i de källor som finns. Läs alla mail som stals från Podesta. Läs alla utredningar som gjorts (och de är många). Du kommer hitta väldigt lite såvida du inte har en livlig fantasi (jag har läst om kodord som betyder att hon beordrar mord på t.ex. domare i högsta domstolen).

      Men det spelar ingen roll. Hon blev inte vald. Kanske fick hon flest röster men hon fick inte de röster hon behövde och det var för att folk tyckte att hon verkade korrupt.

      Radera
  4. Hej Aktieingejören!

    Jag vill minnas att du i något sammanhang skrev någonstans att du skrev på ett inlägg om livsmedelsbutiker och de investeringar butikerna gjort och hur framtiden kan påverkas av lågprisaktörer så som Lidl, Netto osv. Du skrev att du skulle dra paralleller till den Brittiska marknadsutvecklingen.

    Minns jag rätt när jag påstår att du skrev detta någonstans? (Kanske i en kommentar till något av Petruskos inlägg om Axfood?)

    Om det stämmer att du påbörjat ett sådant inlägg, när kan vi räkna med att det blir färdigskrivet?

    Jag tycker mycket om din blogg och den höga nivå du håller, jag hoppas att jag minns rätt och att vi snart får ta del av ditt inlägg som jag ser fram emot!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du gillar det. Det har kört ihop sig med jobb men min uppdatering av Sainsbury beskriver huvuddragen i det hela: http://aktieingenjoren.blogspot.se/2016/10/portfoljsrensning-del-2-formpipe.html

      På 20 månader har Lidl och Aldi ökat omsättningen med cirka 25 %. Det är från relativt låga nivåer men effekten på de stora kedjorna är stenhård. De har bränt en stor del av kassaflödet på att bygga nya butiker och nu är de tvungen att offra marginal för att minska förlusten av kunder till Lidl och Aldi.

      Radera
  5. Tycker att National corn growers association's kommentar efter valresultatet är ganska talande

    http://www.ncga.com/news-and-resources/news-stories/article/2016/11/ncga-statement-on-2016-election

    En undersökning innan valet visade att 78% av USA's bönder skulle rösta på Trump. Samtidigt vill de ha kvar billig arbetskraft och goda exportmöjligheter, sådant som Trump verkade vara noll intresserad av innan valet (goda exportmöjligheter är visserligen en definitionsfråga, men starta handelskrig tror jag inte gynnar USAs export).

    MVH
    BMA

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns som Brexit 2.0, någon lovar att kasta ut hela jäklar badkaret och väljarna tänker inte på att de faktiskt gillar babyn däri.

      Radera