onsdag 24 september 2014

ADR, ett sätt att köpa exotiska aktier till USA-courtage

Av någon anledning är det väldigt dyrt att köpa aktier på Londonbörsen via Avanza. För att minska courtagekostnaden valde jag därför istället att köpa mina Sainsburyaktier som en "American Deposity receipt" vilket är en form av värdepapper som används för att hjälpa Amerikanska investerare att investera i utländska bolag.

Systemet bygger på att en amerikansk bank äger ett antal aktier i ett bolag och därefter utger ADR-papper som kan motsvara en aktie, flera aktier eller en andel av en aktie. Utdelningar och liknande tar därför en omväg via USA men Sainsbury:s ADR är så pass likvid att jag valde ADR:en men det kan ha varit ett misstag då kupongskatten för USA är 15 % medan den för Storbritannien är 10 %.


Handel med ADR-papper sker normalt på OTC Markets som är indelat i tre nivåer där OTCQX är den högsta kvalitetsnivån och OTC Pink sheets är den minst reglerade delen av marknaden (du kan läsa mer om detta här).

Anledningen till att jag skriver om detta här är att jag upptäckte en väldigt bra lista på OTC Markets (länk) där du kan få fram en lista med alla ADR-papper och deras nuvarande status genom att scrolla ned till "Browse by type" och välja American Depository Receipts. ADR-papper innebär en motpartsrisk och man bör därför kontrollera om ADR-pappret är utgivet av en trovärdig utgivare samt om värdepappret är sponsrat av det underliggande bolaget (vilket är bäst) eller om en bank på egen hand köpt aktier och utgivit ADR-papper. I Shoprites fall är ADR:n sponsrad av Shoprite och utgiven av NYB Mellon vilket får ses som en stabil utgivare.

Dessutom måste aktien köpas via telefon vilket jag ogillar. Men för att köpa detaljhandelsbolag som växer kraftigt eller handlas till P/E 7,5 är jag villig att göra vissa uppoffringar.

måndag 22 september 2014

Tescos vinst skrivs ned med 25 % p.g.a. felvärderade leverantörsavtal

En för mig okänd risk inom detaljhandelsföretag är att livsmedelskedjor kan ha rabattavtal med sina leverantörer, vilket innebär att leverantören byter ökad exponering mot rabatter. De här avtalen är perstationsbaserade vilket innebär att rabatten ökar om försäljningen ökar. Ett avtal kan t.ex. innebära att Tesco erhåller £2m i rabatt om försäljningen på en vara ökar med 3 % medan de erhåller £4m om rabatten ökar med 5 % tack vare den ökade försäljningen.

Tesco har gått väldigt dåligt hittills i år och det här har inneburit att man totalt för året har övervärderat rabatterna med £250m på en rörelsevinst som för första halvåret (Tescos räkenskapsår är brutet och påbörjas 23 mars) beräknades bli cirka £1 100m. Det är alltså en felräkning motsvarande nästan 25 % av vinsten och jag har hittills inte lyckats räkna ut om problemen förväntas fortsätta under andra halvåret eller om man där anpassat sina avtal till nya lägre affärsvolymer.

Just nu är jag väldigt glad att jag investerade i Sainsbury istället för Tesco då de enligt min (och Morningstars) bedömning har en klart mindre utsatt position gentemot lågpriskedjor. Men det handlade om en blandning av tur och tumregler* än om aktivt tänkande när jag gjorde det valet. Jag är inte säker på var jag snappade upp tumregeln men uttrycket "Välmående företaggår ofta bättre än nyckeltalen först anger och problembolag går sämre än nyckeltalen anger" stämmer förvånansvärt väl och därför är jag oerhört restriktiv med mina investeringar i problemtyngda bolag även om värderingen får det att vattnas i munnen.

För läsare som vill läsa mer om Tescos senaste problem rekommenderar jag följande två artiklar:
http://www.ft.com/intl/cms/s/0/67fb8db4-421e-11e4-9818-00144feabdc0.html#axzz3E3hTz9ie
http://www.ft.com/intl/cms/s/0/5eee792c-423f-11e4-a9f4-00144feabdc0.html#axzz3E3hTz9ie

Men i samband med att jag läste dessa två artiklar rekommenderade FT även en tredje artikel från en fondförvaltare som är mer än lovligt nöjd med att han inte greppade den fallande kniven. Hans resonemang bygger på två tumregler där jag själv är mycket duktig på att följa den första men kanske slarvar en del med tumregel nummer två.

1) Håll koll på kassaflödet. Under Tescos legendariske VD Terry Leahy har Tesco expanderat kraftigt samtidigt som man bibehållit en generös utdelning vilket innebar att bolagets skulder har exploderat från  £894m (1997) till £15.9bn år 2009.

2) Avkastningen på investerat kapital minskade kraftigt under Terry Leahys ledarskap. Vinsten har ökat kraftigt men det kapital som krävts för att generera lönsamheten har ökat ännu mer.


Jag är inte helt säker på att artikelförfattaren har rätt i sin kritik och jag kan se en hel del logik i att man skiftat ut kapital från Tesco under en period då räntorna varit låga för stabila konsumentbolag såsom Tesco. Men det är onekligen ett intressant perspektiv och lite av en tankeställare då jag noterat att flera livsmedelskedjor investerar i ökad butiksyta utan att omsättningen ökar i motsvarande utsträckning.

Förutom att utgöra en tankeställare över min investering i Sainsbury utgör den senaste kraschen även ett gott tillfälle att beakta hur slumpmässigt höga chefer belönas i näringslivet. Leahys efterträdare Phil Clarke har fått sparken medan Terry Leahy som grundlade problemen fortfarande erhåller mångmiljonbelopp från Tesco och även belönades med en adelstitel.

Uppdatering: The Guardian har en bra sammanfattning om Tesco (här) och har även sammanställt svar från diverse analytiker (här). Fyra chefer ur högsta ledningen har sparkats och det finns misstankar om att nuvarande VD:n var medveten om Tescos fula hantering av leverantörer vilket har bidragit till att problemen uppdagats. Intressant är att en skribent på Seeking Alpha som jag länkat till tidigare har en analys på samma tema (Tescos bokföringsmetoder är överdrivet aggressiva och döljer bolagets sanna ställning) och ska man bottenfiska aktier i Tesco bör man definitivt läsa artikeln på Seeking Alpha först.

Pikant är även att det är PwC (revisorer för Eniro) som återigen är involverade i en skandal där bolaget förutom rabattproblemen även verkar ha flyttat kostnader och intäkter mellan redovisningsperioder.

lördag 20 september 2014

Grundläggande företagsekonomi och marknadsteori

Jag följer regelbundet den engelskpråkiga bloggen Expecting Value som idag länkade till ett helt fantastiskt inlägg om marknadskrafter och hur det påverkar lönsamheten i olika industrier (länk).

För att uppmuntra läsning av inlägget tänkte jag låna en bild och ett citat av bloggen:

Den här bilden visar hur den genomsnittliga årliga avkastningen skiljer sig mellan olika branscher:

Anledningen till att avkastningen skiljer sig kraftigt åt mellan olika branscher är att även om kvalitén mellan företag i en bransch skiljer sig åt. Är företagen ändå verksamma i en miljö där det finns branschgemensamma motsättningar då företagen optimerar sin egen lönsamhet gentemot leverantörer och kunder likväl som konkurrenterna. Eller som bloggen Investor's Anthology sammanfattar det.

The reason for difference in industries performance lies mainly in differences between their competitive structures. When most people think of competition, they think of the rivals trying to earn the sale. However, competition for returns is actually a struggle between multiple players, not just rivals, over who will capture the value an industry creates. It's true, of course, that companies compete for profits with their rivals. But they are also engaged in a struggle for profits with their customers, who would be happy to pay less and get more. They compete with their suppliers, who would always be happier to be paid more and deliver less. They compete with producers who make products that could be substituted for their own. And they compete with potential rivals as well as existing ones, because even the threat of new entrants place limits on how much they can charge their customers. These five forces - the intensity of rivalry among existing competitors, the bargaining power of buyers, the bargaining power of suppliers, the threat of substitutes, and the threat of new entrants - determine the industry's competitive structure which in turn determine to a large degree the returns that a business in that industry generates.

The best way to learn about the five forces framework is to apply it to a specific industry. We'll use the example of the airline industry to gain a much deeper insight into the underlying reasons for the industry's poor record for value creation.

Inlägget är en strålande sammanfattning som på ett konkret sätt beskriver några av de mer värdefulla tankegångarna jag erhållit när jag läst ekonomi och entreprenörskap. Så läs det! http://investorsanthology.blogspot.co.uk/2011/12/fundamentals-of-value-creation-part-ii.html

onsdag 17 september 2014

Investeringsmässiga detaljhandelsföretag, slutsatser och investering

Det här är det sista inlägget av 3 där jag analyserat detaljhandelsföretag. Övriga delar är:
Nyckeltalsstudie av detajlhandelsföretag, del 1
Nyckeltalsstudie av detaljhandelsföretag del 2, tillväxt
Nyckeltalsstudie av detaljahndelsföretag del 3, balansräkning och soliditet


Efter en hel del arbete har vi nu äntligen nått fram till en slutgiltig ranking av livsmedelsbolagen. Vinnaren är något oväntat Holländska Konininklijke Ahold vilket delvis beror på att rankingmodellen gynnar de bolag som tillhör toppskiktet inom varje område men saknar extremvärden. En mer kvalitativ undersökning skulle med största sannolikhet ha rankat Shoprite (extremt låg kassaflödesmarginal) och Whole Foods Market (låg avkastning på kapital) högre, men en sådan undersökning skulle å andra sidan gjort det svårt att notera hur Ahold hela tiden befinner sig bland de företag som presterar bäst utan att utmärka sig.


Rankingpoäng
Koninklijke Ahold
24
Whole Foods
25
Shoprite
26
Walmart
32
Target
38
J Sainsbury
41
Kesko
51
Tesco
57
Carrefour
70
Metro AG
78



För att väga bolagens värdering mot de nyckeltal som studerats har jag sammanställt följande bild (klicka på bilden för att få den större). Tabellen är sorterad från vänster till höger utifrån P/E tal och de tre bästa bolagen inom varje kategori är markerade med grön färg och de tre sämsta med röd färg (för färgblinda hoppas jag att de gröna fälten är mörkare än de röda och ber om ursäkt för färgvalen). Med den uppdelningen bör bolag till vänster i tabellen med mycket grön färg vara intressanta affärer även om kvalitetsbolag till höger också alltid är av intresse.


Warren Buffet anser kanske att det är bättre att köpa ett fantastiskt bolag till ett rimligt pris än ett rimligt bolag till ett fantastiskt pris. Men jag blir oerhört sugen på J Sainsbury när jag ser hur bolaget dragits med i Tescos krisvärdering trots att bolaget både går bättre än Tesco och är mindre exponerat mot lågprissegmentet där konkurrensen hårdnat.

Lite hårddraget kan vi dela in köpkandidater i tre par där både utpräglade styrkor och värderingen är likartad inom paren:
Tillväxtstjärnorna, Shoprite och Whole Foods Market.
Kapitalallokerarna, Walmart och Konininklijke Ahold.
British bargains, J Sainsbury och Tesco.

Tillväxtstjärnorna

Shoprite och Whole Foods Market har båda uppnåt en imponerande tillväxt omkring 11-15 % genom att vara pionjärer inom respektive område. Whole Food Markets har vuxit med i snitt 11 % per år under de senaste 5 åren och den förväntade butikstillväxten fram till 2018 ligger i linje med att de fortsätter växa i den takten då de 2014 har 379 butiker och räknar med att nå 575 butiker år 2018. Jämfört med H&M har Whole Foods alltså en likartad tillväxttakt (H&M räknar med att öka antalet butiker med 10-15 % per år)  men lägre direktavkastning och en sämre diversifiering där man även riskerar ökad konkurrens från etablerade aktörer (artikel på temat). För att Whole Foods Market ska vara en attraktiv köpkandidat bör man alltså räkna med en ökad försäljning i befintliga butiker för att investeringen ska vara mer attraktiv än H&M.

Shoprite har snittat samma tillväxttakt under de senaste 5 åren (11 % omsättning och 15 % resultat) men binder mer kapital vilket är lite oroväckande då kassaflödet är lågt. Men man är en tidig aktör på en växande marknad där erfarenhet av lokala förhållanden är livsviktig. Även om Shoprite i dagsläget är oerhört beroende av Sydafrika är man ett av de ledande bolagen i flera Afrikanska länder (artikel) där utvecklingen just nu går mot att ersätta lokala marknader med effektiva butikskedjor vilket gör att jag ämnar titta närmare på bolaget om jag får tid.

Kapitalallokerarna

Walmart är världens största detaljhandelsföretag och många bloggare har skrivit om bolaget (Spartacus, Aktiesnillen, Analysakademin, Defensiven, Trygg framtid och så klart Lundaluppen). Varumärket är i USA (~70 % av marknaden) oerhört negativt laddat (se video nedan) men trots det kan företaget fortsätta sälja sina varor med extremt låga priser och god lönsamhet. Tillväxttakten är inte särskilt imponerande men det är svårt att se hur ett sådant superbolag med överlägsen logistik ska kunna hotas vilket gör aktien intressant.

 
Ahold är det bolag som har förvånat mig mest i undersökningen. Bolaget tar just nu rejält med stryk i USA och Nederländerna vilket är bolagets största marknader (artikel).  Man har dock ett klart mindre beroende av hemmamarknaden jämfört med andra bolag i jämförelsen och om problemen resulterar i att aktiepriset sjunker bör bolaget kunna bli intressant.

British bargains

Tesco är världens tredje största detaljhandelsföretag och marknadsledande i Storbritannien. Men i år har aktien tagit enormt mycket stryk då vinsten hittills sjunkit med 30 % samtidigt som bolaget långsiktigt tappar marknadsandelar (2011 hade de 30,7 % av marknaden och 2014 hade andelen sjunkit till 28,8 %) till lågpriskonkurrenter. Målet under de senaste åren har varit att differentiera sig från lågprisaktörer med hjälp av ett ökat kvalitetsfokus, men satsningen har inte varit framgångsrik och man har tillsatt en ny VD sedan 1:a september samtidigt som utdelningen minskats med 75 % vilket ger en bild av hur allvarligt man tar på situationen.

Riskminimeraren har gjort en fantastisk analys som inspirerade denna nyckeltalsanalys (länk men läs även den här varningen om balansräkningen) och Defensiven köpte nyligen aktier i bolaget (länk).

Sainsbury är därför i mina ögon mer intressant. I Storbritannien finns nämligen fyra stora kedjor (Sainsbury, Morrisons, Tesco och ASDA) som tillsammans har 73,4 % av marknaden. Traditionellt har man främst konkurrerat med lite lyxigare matbutiker i form av Marks & Spencer och Waitrose (4,9 % av marknaden). Men lågprisvarumärken som Aldi (4,8 %) och Lidl (3,6 %) har ökat kraftigt de senaste åren vilket framförallt har satt press på Morrisons och Tesco (tabell över marknaden 2014).

Även Sainsbury förväntas drabbas av Tescos ”prisinvesteringar” (brittiska för sänka priser) men till nuvarande pris skulle Sainsbury kunna halvera sin vinst och fortfarande ha goda chanser att ha undersökningens lägsta P/E tal 2015. Även om Sainsbury till skillnad från Tesco enbart fokuserar på Storbritannien har jag därför svårt att se hur det skulle kunna vara en dålig affär till nuvarande värdering. Man har länge satsat på brittiska varor vilket gjorde att man klarade sig undan hästköttsskandalen och man är dessutom mer framgångsrika än Tesco inom ”convenience stores” (tänk ICA-supermarket) som är ett ökande segment då britterna minskar söndagshandlandet och allt mer handlar för dagen.

Normalt sett gillar jag inte att använda prognoser för framtida vinst i mina analyser. Men det kan vara intressant att jämföra förväntningarna på framtida utveckling i Sainsbury jämfört med Tesco. Det kanske är ett tecken på confirmation bias att jag gör det just nu när prognoserna stämmer överens med min känsla. Men jag skulle jämföra Tesco vs Sainsbury med en situation i Sverige där Willys tappar marknadsandelar till Lidl och det slutar med att aktiemarknaden straffar Citygross hårdare.








Slutsatser

Jag är inne på att köpa Sainsbury inför valet imorgon då osäkerheten om valutgången är hög och pressar marknaden. Trots att det står 50-50 i många undersökningar är jag nämligen övertygad om att många skottar tar det säkra före det osäkra när de väl står vid valurnorna och att Storbritannien därför även bör finnas kvar på fredag. Även om man kanske bör vara försiktig med omdömet i en nation som valt enhörningen som sitt nationaldjur. För att sprida risken kommer jag att köpa halva posten (via ADR i USA) nu och vänta för att se om antingen en utdelningssänkning eller skotsk självständighet kan pressa aktien ytterligare.

Därutöver måste jag ta tag i min bevakningslista och föra upp Shoprite, Ahold och Walmart på listan. Just nu är det Shoprite som intresserar mig mest men jag måste kontrollera om Shoprite på OTCMarkets är rätt bolag för att se om jag kan få ner courtaget. Hursomhelst har det lönat sig att följa Gustavs tips då jag kommer att försöka titta närmare på Shoprite och nu kan avfärda Kesko som jag funderat på tidigare.

Tillägg: Det har inte synts mycket information i svensk media om det skotska valet. Men frågan är högintressant då det är mycket jämt mellan unionister och de som vill se ett självständigt Skottland- Därför rekommenderar jag följande länk: http://www.theguardian.com/politics/scottish-independence-blog/live/2014/sep/16/scottish-independence-referendum-reaction-to-the-cameronmilibandclegg-vow-live

lördag 13 september 2014

Velar inför valet imorgon



När jag är osäker hjälper det alltid att skriva och imorgon har vi tyvärr ett riksdagsval där jag inte alls är nöjd med alternativen. Förra valet var det åtminstone tydligt med vilket block jag stödde men sedan dess har Alliansen och särskilt Moderaterna förfallit till en nivå där jag inte alls är bekväm med att röta på dem. När Reinfeldt tillträdde gick det rykten om att han hade ett starkt bunkergäng och en ovilja att lyssna på argument från andra.

Försvarsminister Mikael Odenbergs avgång (2007) var antagligen ett första tecken på den här svagheten och jag var redan förra sommaren tillräckligt orolig för Moderaternas verklighetsförankring för att räkna bort dem som ett seriöst alternativ (inlägg här). Sedan dess har Moderaterna gått ytterligare några steg längre och bland annat gått ut och lovat att med hänsyn till Rysslands invasion av Ukraina investera ytterligare 5,5 miljarder kronor med det lilla förbehållet att tillskottet kommer 2023.

Trogna läsare har antagligen även läst min analys av CEZ och räknat ut att jag är måttligt imponerad Energiewende som är en klimatkatastrof då den låser kraft Tyskland i ett kol och fossilgasberoende. Samtidigt som satsningen innebär att övriga Europa måste kompensera för de obalanser som uppstår i det tyska elnätet. Blockpolitiskt innebär det här stora problem då vänsterblocket i allmänhet är positivt till en energiomställning med gigantiska kostnader medan högerblocket domineras av ett parti som helt och hållet har tappat verklighetsuppfattningen. Mångfalden inom svensk politik har lyckligtvis ökat tack vare Sverigedemokraternas inträde i riksdagen (det är en mening jag velat skriva länge). Men rent krasst är jag oerhört skeptisk till partiets förmåga att konstruktivt delta i rikets styrande då de blandar legitim integrationskritik med främlingsfientlighet och det är i princip bara i försvarsfrågan där jag kan påstå mig sympatisera med dem.

Men vad vill jag uppnå?

Så här långt har jag mest klagat på befintliga alternativ. Men mitt mål är snarare att försöka staka ut hur jag ska göra för att hitta ett vettigt alternativ inför valet imorgon. För att göra det måste jag först beakta vad jag själv faktiskt tror på.

Vad jag tror på

Min erfarenhet är att stora organisationer och regler i allmänhet sätter stopp för individers förmåga att ta konstruktiva beslut. Men småskalighet är ingen bra grund för en ideologi då det finns ett stort antal situationer där vi måste ha stora organisationer och ett visst mått av byråkrati för att fylla samhällets behov.

Nettoeffekten av det här är att jag i grunden blir liberal då normen bör vara att samhället inte lägger sig i individers verksamhet. Men jag är långt ifrån nyliberal då jag anser att det finns ett stort antal situationer där samhället via staten måste reglera eller direkt påverka i syfte att skapa ett bra samhälle.

Kärnan i min politiska världsbild kan alltså sägas vara att jag söker en balans mellan statlig styrning och frihet. Men att politiker och tjänstemän alltid bör ställa sig frågan ”Är det rimligt att vi intervenerar?”

Politiken i praktiken

Omsatt i praktiken innebär det att jag har följande åsikter:
Fördelningspolitik: Alla människor har en rätt att växa upp på ett sådant sätt att de kan ha en lycklig barndom och möjligheter till stor social rörlighet. Däremot anser jag inte att det innebär att staten aktivt ska bekämpa ”orättvisor” då en person (eller personens förfäder) har byggt upp en förmögenhet.

Offentliganställdas löner: Det har blivit lite av ett mode bland journalister att uppmärksamma kampanjer för att lärare, sjuksköterskor eller poliser ska få högre lön med hänvisning till ansvar eller dålig arbetsmiljö. Jag har ingen aning om vad som är en rimlig lön men jag är övertygad om att inga pengar i världen kan ersätta det lidande som åsamkas av att tvingas se människor dö av vanvård, barn fara illa i skolan eller tvingas släppa brottslingar som fortsätter trakassera sina offer. Om vi kan skapa en bättre arbetsmiljö för offentliganställda anser jag att lönen helt enkelt bör balanseras gentemot vad som krävs för att rekrytera till yrket.

Miljöpolitik: Sverige släpper ut 1,6 % av världens koldioxidutsläpp. Oavsett vilka lagar som stiftas i Sverige kommer vi med andra ord aldrig att kunna påverka klimatet på egen hand. Målet bör istället vara att vi hela tiden försöker göra världen lite bättre och även hjälper andra att göra det. Vattenfall har gjort en del fullkomligt sjuka affärer i Tyskland men klimatet kommer inte att påverkas av vilken logga som råkar sitta på skorstenen. Därför anser jag att det är viktigare att Vattenfall eller en ny ägare investerar i att minska miljöpåverkan från kraftverken än huruvida vi säljer dem eller inte.

Miljöpolitik 2: Jorden kommer att finnas kvar med eller utan människor men mänskligheten kommer inte finnas kvar utan jorden. Därför måste vi hushålla med våra naturresurser och använda dem på ett så skonsamt sätt som möjligt. För att göra detta måste vi lösa balansen mellan teknik och utveckling på ett rationellt sätt och utan att förkasta idéer när de går emot våra förutfattade meningar, vilket är ett stort problem i dagens miljörörelse.

Jämställdhet: Ganska enkelt, låt människor leva det liv de önskar men förvänta er inte att det blir 50-50.

Friskolor och privata vårdhem: Jag bryr mig inte om vem som utför det. Däremot vill jag se ett system där kvaliteten på utförandet kritiskt granskas och brister åtgärdas. Riskkapitalister får gärna tjäna pengar, men bara om de utför vad de ålagt sig att utföra.

Försvarspolitik: Är det någonting som framgångsrika investerare snabbt lär sig är det att vi är mycket dåliga på att förutspå framtiden. Därför höll jag på att få en mindre hjärnblödning då Cecilia Widegren försökte rättfärdiga sitt arbete med att ”ingen hade kunnat förutse Ukrainakrisen”. Eftersom det hela tiden har varit det grundläggande på alla de försvarsbloggar jag följer, vi kan inte förutspå framtiden och därför måste vi alltid vara förberedda.

Vapenexport: När Tyskland anföll Polen Bofors 37 mm pansarvärnskanon ett av deras främst skydd emot tyskarnas blitzkrieg. Polen var långt ifrån en sympatisk demokrati i slutet av mellankrigsperioden men jag har svårt att tro att någon människa idag känner skam över att vi sålde kanoner till dem. Vi bör helt klart vara restriktiva med till vem vi exporterar men vi måste inse att länder inte existerar i ett vakuum. Länder såsom Ryssland och Kina försöker hela tiden tillskansa sig fördelar gentemot sina grannländer och om vi kan bidra till att öka tröskeln för invasioner bör vi göra det. Dessutom bidrar ny teknologi till teknikutveckling och det är osannolikt att Sverige på 50 och 60-talet hade gjort sådana industriella framsteg utan de produktionstekniska innovationer som kom med J29 Tunnan (finns en avhandling på temat som jag rekommenderar). Den utvecklingen pågår fortfarande och SAAB är ledande på många områden inom modulär systemarkitektur och sändare-/mottagarsystem.

Skolan: Jag har närstående i grundskolan och från min synvinkel är det fullständigt kaos i systemet. Lärare har inte befogenhet att hantera ”problembarn”, det finns ingen motivation för begåvade elever att utveckla sin begåvning och skolinspektionen klarar inte av att kvalitetssäkra skolor. Dessutom är skolan så pass sönderreformerad att jag knappast tror att lärare och administratörer skulle klara av att hantera ytterligare förändringar. Därför skulle jag vilja se en lösning där lärare avlastas genom att problemelever kan flyttas till en extern stödstruktur och att studiebegåvade elever för möjlighet att åka på olika läger som Rays for Excellence i syfte att träffa likasinnade.

Invandringspolitik: Någonting är djupt trasigt inom svensk integrationspolitik och det blir rejäla svallvågor när man påpekar det. Hela debatten har urartat och jag håller med Staffan Danielsson och Sara Skyttedal i deras invändningar. Personligen jobbar jag en hel del med Afrika och jag är övertygad om att en kombination av samarbete, bidrag och migration kan bidra till att göra världen till en bättre plats. Men i dagsläget verkar våra mest högljudda debattörer se världen som ett sjunkande skepp och Sverige som dess enda livbåt.

Vilket val gynnar dessa åsikter?

Inget parti passar till 100 % och valet blir särskilt svårt eftersom partiledarna verkar befinna sig någonstans mellan Black Army och Islamiska Staten när det gäller gränsöverskridande kompromissvilja.



Helt säkert är att jag inte vill att något av blocken ska kunna regera med egen majoritet. Det här alternativet får kritik av vissa för att "ge SD vågmästarrollen" men ärligt talat är det skitsnack. Sverigedemokraterna har inte en chans att få igenom några tvivelaktiga förslag i riksdagen då det blocket som går med på överenskommelsen kommer att få äta upp en sådan överenskommelse i åratal framöver. Snarare kommer ett ett dödläge tvinga våra politiker att agera mer moget och söka blocköverskridande kompromisser.

Ett sådant dödläge innebär även att de mindre partierna med radikala profilfrågor får svårt att tvinga igenom reformer. En kontraproduktiv miljöreform eller oövertänkt skolreform skulle helt enkelt blockeras av Sverigedemokraterna och det motsatta blocket och därigenom förhindras.

Jag är oerhört positiv till många av riksdagskandidaterna för Centerpartiet men stjärnor såsom Christoffer Stockmann, Staffan Danielsson (som dock svek i försvarsberedningen) och Emil Källström bor tyvärr inte i mitt valdistrikt och jag är fortfarande inte säker på om Annie Lööf talar sanning när det handlar om hennes närhet nyliberalismen.

Så även efter inlägget har jag svårt att bestämma mig för vad jag ska rösta på.

tisdag 9 september 2014

Varning för Brookfield och andra Limited Partnerships du kan handla på amerikanska börser



Jag fick tips om Brookfield renewable power och Brookfield Infrastructure Partners vilket är två kanadensiska bolag med en attraktiv investeringsportfölj och hög direktavkastning. ”Reneweables” är ett modeord som man alltid bör vara skeptisk mot i okända bolag. Men just Brookfield renewables ser riktigt attraktivt ut då de gör stora investeringar i befintliga vattenkraftverk vilket är världens bästa energikälla både ekonomiskt och miljömässigt.

Tyvärr drivs bolagen i form av Master Limited Partnerships vilket med svensk terminologi är en hybrid mellan aktiebolag och kommanditbolag. Bolagen får ägas i Investeringssparkonto men utdelningar ifrån bolagen beskattas som näringsverksamhet medan försäljningsintäkter (eller kostnader) av värdepappret beskattas precis som en aktie. Gustav (han med aktiebloggen) varnade mig för den här problematiken för Amerikanska bolag men uppenbarligen finns samma problematik i Kanada. Avanza har löst problemet genom att helt enkelt inte tillåta Master Limited Partnerships hos sina kunder då beskattningsfrågan var osäker, men jag vet att åtminstone en kille på Flashback äger aktier i ett Master Limited Partnership och därför tog jag kontakt med Skatteverket för att få ett klargörande i frågan.

Grundläggande skattejuridik

För att förstå varför det kan gå så fel måste man först förstå hur skattelagstiftning och Skatteverket fungerar. Jag tycker väldigt bra om Skatteverket då de i allmänhet är mycket hjälpsamma men de är långt ifrån ofelbara och allvetande. Rent teoretiskt finns det en oändlig mängd av värdepapper där reglerna skiljer sig från svensk praxis och i sådana lägen är det Skatteverkets uppgift att tolka lagen i syfte att beskatta dem på rätt sätt. Om man motsätter sig Skatteverkets tolkning kan man överklaga till domstol men i det här fallet tror jag varken det är kostnadseffektivt eller sannolikt att det ska bli framgångsrikt.

När en tolkning antagits av Skatteverket kallas den ett ställningstagande och för investeringssparkonton togs ett sådant ställningstagande för Master Limited Partnerships 2013 (se kapitel 4.9). I ställningstagandet beskriver man Master Limited Partnership (MLP) som en Amerikansk företeelse och att de kan handlas på New York Stock Exchange och NASDAQ men nämner ingenting om att partnerskapen även förekommer i Kanada och kan handlas på Torontobörsen.

Med tanke på hur svårt det är att hålla koll och med den automatisering som finns i systemen är det därför inte förvånande om någon bank råkar släppa igenom ett MLP och beskattar det precis som andra värdepapper. Problemet är att det alltid är du som privatperson som ansvarar för att betala in korrekt skatt och det innebär att det är du som kommer att få betala för misstaget om det någonsin uppdagas.

Hur Master Limited Partnerships beskattas

Enligt Skatteverkets ställningstagande innebär MLP:s hybridställning att handel med värdepappret och utdelningar beskattas på två olika sätt. I praktiken innebär det att:

1)      Själva värdepappret är en investeringstillgång, det innebär att du får äga den i en ISK, att innehavet beskattas precis som i en ISK och att om du äger den i vanlig depå så får du skatta (eller få skatteavdrag) för skillnaden i försäljningspris jämfört med inköpspriset.
2)      Utdelningen är dock egentligen inte en utdelning utan en vinsttilldelning från ett kommanditbolag vilket innebär att utdelningarna beskattas som passiv näringsverksamhet.

Sammantaget är det här en gigantisk nitlott för svenska aktieägare. Skatten på näringsverksamhet är nämligen satt för att motsvara vad företag och anställda får skatta. Det innebär alltså att du först måste betala egenavgifter (ca 25 % om du inte aktivt bedriver verksamhet) och därefter betala inkomstskatt på det kvarvarande beloppet (Verksamt.se skriver bra om näringsverksamhet här).

Det här innebär att den totala skattekostnaden på utdelningar från ett MLP blir minst 50 % och att du måste ta upp intäkten som inkomst från näringsverksamhet i din deklaration oavsett om du äger aktien i investeringssparkonto eller inte.