Topbanner

lördag 29 juni 2013

Excelblad för att jämföra värdering av försörjningsbolag (utilities)

Egentligen skulle det här ha blivit ett inlägg om svårigheterna med att sätta en lämplig riskvikt. Men en del av svårigheten är hur storleken på en förlust påverkas av hur ett kassaflöde diskonteras. I samband med de uträkningarna insåg jag att jag råkat bygga ett Excelark som är ett utmärkt för att jämföra värdet på försörjningsbolag. Tanken är att man på ett rättvist sätt ska kunna jämföra t.ex. Telia (6 % direkavkastning låg tillväxt) med H&M (4,5 % direkavkastning lite högre tillväxt) och Excelarket finns tillgängligt här.

Nuvärden används för att bedöma om investeringar är lönsamma. Inom investeringsteori har nuvärden en central roll eftersom värdet på ett bolag utgörs av det diskonterade värdet på alla framtida kassaflöden som kommer ägarna till godo.

Syftet med diskontering är att skapa ett rättvist sätt att jämföra återbetalningar med olika lång återbetalningstider. För att ta ett enkelt exempel:

1) En person erbjuder dig att låna ut 100 kr och få tillbaka 110 kr om ett år.
2) En person två erbjuder dig att låna ut 100 kr och få tillbaka 115 kr om två år.

Diskontering och nuvärdesmetoden bygger på att framtida kapital är mindre värt än kapital du har i dagsläget. Inflation innebär att köpkraften för en viss summa pengar minskar, men man bör i detta även ta med alternativkostnaden som består i att t.ex. sätta in pengarna på ett bankkonto. En investering är därför väldigt sällan en enkel fråga om att ha 100 kr på fickan idag, 110 kr nästa år eller 115 kr om två år. Eftersom vi kan ta med alternativ som att investera med ca 3 % ränta eller konsumera exploderar antalet olika utfall. Redan i den enkla situationen ovanför har vi följande alternativ

Konsumera 100 kr
Ha 103 kr om ett år med insättningsgaranti
Ha 110 kr om ett år utan insättningsgaranti
Ha 113 kr om två år med insättningsgaranti år 2
Ha 115 kr om två år utan insättningsgaranti.


Ur ett matematiskt perspektiv finns nuvärdesmetoden väl beskriven på Wikipedia och jag tänkte nöja mig med några enkla exempel för att komplettera excelarket.

För att åskådliggöra det hela tänkte jag utgå från en idealiserad version av ett "Telia-liknande" bolag där 100 kr investeras i 20 år och sedan säljs för 100 kr. Diskonteringsräntan är här satt till 3 % och jag testade lite olika scenarion.


Erhållen summa Nuvärde
Kontinuerlig avkastning 220 144,63
Kris år 2-4 (halverad utdelning under perioden) 211 136,39
Kris år 18-20 (halverad utdelning och pris) 161 111,81
1 % Tillväxt 255,4541682 165,86
5 % Tillväxt 473,6452814 294,66
8 % Tillväxt 4,5 % direktavkastning 688,4988609 411,71
3 % ränta 160 100,00

På den andra raden har jag helt enkelt testat hur stor påverkan en övergående kris har på totalavkastningen. Nuvärdesberäkning innebär att förlorat kassaflöde i början av tidsperioden har en större påverkan vilket syns tydligt när man jämför rad 2 och 3. Trots att aktiekursen i alternativ 2 har halverats så är den slutgiltiga förlusten endast 24 kr och nuvärdet högre än med 3 % ränta där man får tillbaka hela beloppet.

Avslutningsvis testade jag ett antal tillväxtscenarier där det tredje scenariet motsvarar min bedömning av H&M:s långsiktiga potential. Det här gäller som sagt på ett långt tidsperspektiv men de här nuvärdesberäkningarna har hjälpt mig att förstå varför defensiva fonder är villiga att betala mycket höga premier för stabila bolag med en tillväxttakt på 4-8 %.

Ladda ned excelarket här och kommentera gärna om vilka försörjningsbolag ni tycker är mest intressanta då man tar hänsyn till tillväxt och befintlig utdelning. Om du vill testa "krisberäkningar" så kan du gå in på "uträkningar" fliken och manuellt ändra vissa år. (100*Dashboard!$H3) motsvarar direktavkastningen och (1+Dashboard!$F3)^D$1) tillväxttakten. Vill du ha en direktavkastning på 3 % och 0 procent tillväxttakt kan du alltså byta ut dessa två mot 3 och 1.

torsdag 27 juni 2013

Hur paranoid bör man vara?


Aftonbladets "scoop" om att SÄPO granskat Vänsterpartiet ända in på 00-talet och en insiktsfull kommentar från Besser fick mig att fundera på paranoia och vilken säkerhetsnivå man bör hålla i sitt agerande.

Personligen är jag en jag väldigt beräknande i mitt risktagande och utvärderar i princip alltid om risken är värd de fördelar jag kan tänkas erhålla. I praktiken innebär det här att jag har valt aktier framför räntesparande och blir irriterad när Aftonbladet kampanjar för att förhindra viktigt säkerhetsarbete. En riksdagsledamot har tillgång till både känsligt material och viktiga personer och det är därför naturligt att SÄPO håller koll på våra riksdagsledamöter. För att exemplifiera detta har jag även sammanställt en lista som ger en lättsam men allvarlig bild av varför vi inte ens kan lita på våra riksdagspartier.




Mina besparingar har ingen större vikt för rikets säkerhet men som investerare är det självklart att jag exponerar dem för en så låg risk som möjligt. Personligen har jag valt att endast förvalta mina pengar via aktier och räntekonton med insättningsgaranti. Men vid tidsbrist kan jag även tänka mig att övergå till mer mekaniska investeringsmetoder eller fonder med gott rykte.

Det jag och Besser diskuterade var behovet av en egen analys vid en investering eller om man kan lita på skickliga bloggare. Min princip är att jag aldrig investerar utan en egen analys medan Besser tycker att det är rimligt att ta rygg på en bloggare med lång och god historik.



Eftersom min egen portfölj verkar vara genomsnittligt framgångsrik är Bessers förslag egentligen det mest rationella. För mig personligen försöker jag rättfärdiga tidskostnaden med att jag lär mig väldigt mycket vilket gör mig till en bättre investerare och entreprenör (jag startar ett bolag just nu). Men har man bara psyket att inte skylla ifrån sig misstag så borde det onekligen gå bra att ta rygg på någon eller några investerare..

Om jag rent hypotetiskt skulle ta rygg på någon. Då skulle jag välja en investerare med en beprövad och högt mekaniserad investeringsprofil. På så sätt minskar risken för att man "träffar" fel genom att ta rygg på en investerare som för tillfället rider på en omedveten tillväxtvåg. Min egen portfölj bygger till exempel väldigt mycket på att vi just nu går från en period med disruptiv innovation inom IT till en mognande marknad. Det här innebär att ledande bolag kan fortsätta expandera. Men att man nu nått en nivå där produkter undergår kontinuerliga förbättringar vilket gör det svårt för nya aktörer att etablera sig med disruptiv teknik.

Det här betyder att även om jag kanske är framgångsrik om 5 år så finns det inga som helst garantier för att samma utveckling skulle fortgå i ytterligare 5 år. Men det finns även ett väldigt bra historiskt exempel med Philip A. Fischer som skrev boken Common Stocks, Uncommon Profits. På senare tid har Benjamin Graham och Warren Buffet dominerat som kända förebilder men Warren Buffet beskriver Philip Fischer som som sin näst största förebild och jag tycker att hans bok är mer intressant än the Intelligent Investor..

Fischer beskriver själv i boken hur han främst känner sig bekväm med investeringar inom tillverkningsbolag. I sina exempel använder han även främst bolag verksamma inom kemiteknik, högprestandamaterial och tidig IT-utveckling för att beskriva sin investeringsmetodik. Det var branscher som växte kraftigt i USA under 50, 60 och 70-talet men därefter gått sämre relativt index. Hans son Ken Fischer som skrev förordet till nyutgåvan av boken beskriver även denna period som Philips mest framgångsrika period och att hans resultat var klart sämre under 70, 80 och 90-talet då han fortfarande var aktiv som investerare.

Även extremt inflytelserika investerare kan med andra ord vara beroende av vissa makroekonomiska förutsättningar. Men genom att använda en förutsägbar och högt mekanisera metodik så bör effekten av detta minimeras. Några attraktiva alternativ som vi ser i dagsläget är självklart Grahams värderingsmodell (Lundaluppen har en bevakningslista som bygger på denna), the Magic Formula (finns tillgänglig via www.borsdata.se) och jag är även nyfiken på hur Värdebyråns arbete med net-nets fortskrider i framtiden.

Vad tycker du är den rimligaste vägen för begränsa risken med aktieinvesteringar?
Eller bör riksdagsledamöter få säkerhetspolitisk immunitet om 4 % av befolkningen stödjer dem? 

lördag 22 juni 2013

Att ha rätt eller att få rätt


En av de viktigaste lärdomarna för en privatinvesterare är att lära sig skillnaden på att ha rätt och att få rätt.

Om jag till exempel skulle ett inlägg där jag rekommenderar en viss Lottorad och faktiskt har turen att föreslå en vinnande rad. Då är det ett bra exempel på en situation där jag får rätt snarare än har rätt.

När jag skrev inlägget fanns det nämligen två möjliga utfall, att rekommendationen skulle vara lönsam eller att rekommendationen skulle vara olönsam. Eftersom Svenska Spel gör vinst på att anordna Lotto kan vi även dra slutsatsen att väntevärdet på en ”Lottoinvestering” är lägre än den summa som vi satsat på Lottoraden.

Om jag rekommenderar en viss Lottorad för att tjäna pengar utgör det alltså en utsaga som är i grunden felaktig. Däremot finns det hela tiden en liten sannolikhet att jag av ren slump har rätt och att ett antal godtrogna läsare skulle lyckas tjäna pengar på mina (dåliga) investeringsråd. I efterhand har jag då alltså fått rätt.

För Lottorader är det enkelt att se hur orimligt det är att investeringsråd ska vara lönsamma. För aktieinvesteringar är den här frågeställningen däremot svårare eftersom investeringsverksamhet innehåller en blandning av skicklighet och slumpfaktorer. Vi kan minska exponeringen mot slumpfaktorer genom att undvika vissa branscher eller företag. Men det finns alltid faktorer vi inte kan förutse vilket inom statistik och sannolikhetslära brukar kallas för slumpmässiga effekter.

Ofta tänker vi på dessa effekter som negativa överraskningar, men jag skulle vilja hävda att dessa överraskningar ofta även kan vara positiva. Däremot tänker vi mindre ofta på dem som slumpfaktorer eftersom vi gärna vill tänka oss att det är vår analytiska förmåga och inte slumpen som ligger bakom framgångsrika investeringsbeslut.

En sådan slumpeffekt bland småföretag är när ett förhoppningsbolag börjar ta fart och ryktet sprider sig som en löpeld bland börsforum, ”heta listor” och till sist även de stora affärstidningarna. Jag hade själv en otrolig tur med Pricer under en sådan börsrusning och andra bolag såsom Blackperl Resources och Northland Resources har gjort helt fantastiska börsresor på mycket bräckliga investeringscase. Att kritisera professionella analytiker (eller bloggare) för att ha missat den här typen av ”case” är i mina ögon löjligt eftersom slumpfaktorn är alldeles för hög för att man ska kunna bygga en förmögenhet på den här typen av case. Man har tur ibland men fortsätter man för länge så kommer misslyckade case till slut att döda lönsamheten.

För att utvärdera en analytiker eller bloggare krävs det därför långt mer än en enskild framgång för att etablera ett track record. Jag gjorde själv ett brutalt misstag då jag investerade i Questerre baserat på en ”framgångsrik” bloggare, men misstaget var helt och hållet mitt eget. I det här fallet hade han några riktigt lyckade case där jag i efterhand inser att alla casen byggde på turlig timing i kombination med fundamentala misstag. Genom att identifiera företag där naturvarutillgångarna diskonterades på grund av logistiska, politiska eller miljöpolitiska skäl hittade han bolag vilka framstod som billiga så länge man undervärderade riskerna. I takt med att marknaden för de ”säkra” bolagen mättades flyttade vissa investerare över till dessa högriskbolag vilket skapade fina kursrusningar. Efter finanskriserna och en tillnyktring på marknaden har dessa premiumvärderingar därefter försvunnit.

Av den här typen av erfarenheter med både positiva och negativa utfall har jag därför alltid två enkla tumregler som jag följer.
  • Gör alltid en egen analys. Oavsett hur mycket du litar på en analytiker så måste man alltid vrida och vända på investeringscasen på egen hand. Det handlar inte om att göra ett bättre jobba utan snarare att förvandla okontrollerbara misstag (andras misstag) till kontrollerbara misstag (egna misstag) I vissa fall svider det och jag har missat både några danska småbanker, Nolato och Höganäs på det sättet. Men även undvikit surdegar såsom Moberg Derma, Micro Systemation, Eletrobras, Excelon och Svedbergs. 
  •  Även om jag ibland har fått rätt så bör även framgångsrika investeringscase följas upp med utvärdering huruvida tillväxten skapats via slumpfaktorer eller faktorer som jag korrekt kunnat förutse.

Det här är råd som jag uppmanar alla läsare att följa. Oavsett hur mycket pengar du har råkat tjäna på ett företag så bör du alltid kritiskt granska dina investeringar. För mig är det fullkomligt ointressant att se hur mycket pengar en person har tjänat. Däremot blir jag alltid oerhört intresserad då en person kan redogöra för hur och varför ett investeringscase blivit lönsamt.

Det här är även mitt 50:e inlägg vilket får firas utan större krusiduller. En kort utvärdering av mina investeringar publicerades för ganska exakt en måndag sedan (här) och den slutsats jag drog av den är att kvalitén på mina investeringar har ökat efter att jag började blogga förra året. För det tackar jag alla läsare då både outtalat grupptryck och insiktsfulla kommentarer har bidragit till det gynnsamma utfallet. Det är självfallet roligast med kommentarer men även Googles kurva över läsarstatistik ger en hel del nöje och jag hoppas att frukostkaffet smakar bra eftersom det verkar vara det vanligaste sällskapet vid bloggläsning.

måndag 17 juni 2013

Snabbanalys: Fingerprint cards

Som investerare har jag haft förmånen att ha en relativt billig "inlärningsperiod" där Fingerprint Cards (-20 %) och Questerre (-50 %) får ses som mina rejäla klavertramp.

Förra veckan passerade Fingerprint Cards 70 kr vilket gav mig ett mycket kort anfall av "gud vad mycket pengar jag kunde ha tjänat...". Men i eftertankens kranka blekhet måste jag även ta hänsyn till att jag skulle ha befunnit mig långt utanför min "bekvämlighetszon" redan då aktien passerade 10 kr och alla vinster därefter skulle ha varit helt och hållet beroende på hur snabbt jag skulle ha lyckats sälja mina aktier.

Även om aktien har tokrusat det senaste året så är det alltså till stor del pengar som aldrig någonsin hade kunnat leta sig in på mitt konto och därför ingenting som ger mig nåra större samvetskval.

Just nu handlas aktien dessutom till ett P/S tal på ca 263 och även om årets ambitiösa tillväxtmål med en omsättning på 130-190 Mkr infrias innebär det fortfarande ett P/S tal på över 18. Att tillägga är även att försäljningen 2012 uppgick till 10,3 Mkr, Q1 2013 till 9,1 Mkr och att man i dagsläget har en orderstock på 42,4 Mkr. I Q1 rapporten 2012 räknade man även med en omsättning på över 100 Mkr så historiken för infriade mål är inte strålande.

Det här är även siffror som är något förvirrande då man i Q1 2012 redovisade en rekordorder på 44 Mkr. Man har alltså inte kunnat fakturera den under 2012 och om man inte har upphävt ordern bör den alltså fortfarande utgöra över hälften av den redovisade orderstocken vi ser i dagsläget (tack vare en kommentar har det nu klargjorts att den ordern upphävdes i juli på grund av kopplingar till den insiderbrottsdömde chefen, man gjorde däremot ingen pressrelease utan info finns endast i Q2 rapporten för 2012).

Ett av skälen till att jag sålde av mitt innehav var att jag inte var nöjd med ledningen. En av cheferna åkte dit för insiderbrott  och VD Johan Carlström visade upp en riktig fingertoppskänsla då han ökade innehavet under hösten 2012 och sedan sålde av det vid bolagets toppnotering kring 10 kr då Kina-ordern offentliggjordes. Därefter kraschade kursen och han har återigen börjat köpa aktier samtidigt som incitamentsprogrammen har börjat falla ut. Lönsamheten för VD är med andra ord god och man får väl se det som positivt att han inte har sålt under den senaste toppen. Av ren nyfikenhet passade jag även på att plocka ned data från Finansinspektionen för att undersöka hur framgångsrik Johan Carlström har varit i sin insynshandel.



Huvudsyftet med det här inlägget är däremot inte att visa på farorna med att låta en trading-expert  leda börsbolag. Utan snarare att ge ett praktiskt exempel på varför en person med min kompetens och investeringsinriktning bör undvika bolag som Fingerprint Cards.

Min riktlinje när det gäller små tillväxtbolag är att jag köper dem för ungefär samma värdering som ett stort och stabilt företag med en låg tillväxt och väntar på en uppvärdering när marknadens förtroende ökar för bolaget. Fingerprint Cards har varken vinst eller direktavkastning men vi kan försöka göra en beräkning av rimligt värdering via P/S (börsvärde/omsättning) istället. P/S överstiger mycket sällan 2 för små teknikbolag och med den  värderingen skulle en aktiekurs på ca 6 kr vara rimlig om ledningens aggressiva tillväxtmål på 130-190 Mkr i omsättning verkligen infrias.

Med andra ord fanns det aldrig någon chans för mig att tjäna pengar på Fingerprint Cards så länge jag håller mig till min investeringsstrategi.

Vilken omsättning tror ledningen på?

När jag skrev det här inlägget noterade jag även en graf i Fingerprint Cards årsredovisning 2012 som ger en fingervisning om vad ledningen själv tror på för omsättning.

Man räknar alltså med att man under 2013 kommer att sälja ca 150 miljoner sensorer (antalet sensorer i slutet på året minus antalet installerade sensorer i början av året) medan tillväxtmålen anger en omsättning på 130-190 Mkr. Jag tycker att 1 kr/st för en sensor känns väldigt lite men om siffran är felaktig sinnebär det att Fingerprint Cards brister i den interna samordningen av sina affärsmål. Kan någon erbjuda en mer realistisk siffra så uppskattar jag det.

Som svar på posten har jag redan fått ett snabbt svar via läsare som kontaktat Fingerprint Cards och prislistan finns längst ned i inlägget. Rekordordern från förra året bestod av 400 000 linjesensorer FPC1080A (70-90 cent styck) och resten areasensor FPC1011F (12-15 USD) vilket man kan läsa i en pressrelease. Totalt bör alltså ca 540 000 areasensorer sålts i samband med den storordern.

Jag har korrigerat uträkningen nedanför efter de värden jag fått från Fingerprint Cards. Den här beräkningen bör dock tas med en stor nypa salt eftersom bolaget i sin officiella kommunikation räknar med en omsättning på 130-190 Mkr under 2013. Samtidigt som diagrammet ovanför anger att man borde generera en omsättning på 5 miljarder kronor om man utgår från prislistan.

Ett alternativ är att texten i övra vänstra hörnet är missvisande och att man i diagrammet egentligen räknar på totalmarknaden för fingeravtrycksläsare. Man bör även beakta att Fingerprint Cards misslyckades med liknande mål 2012 då målet var 120 Mkr och utfallet 10 Mkr (2011 var omsättningen 69 Mkr).


Enligt grafen ovanför ska det säljas ca 230 miljoner sensorer under räkenskapsåret 2014. Om vi räknar med att försäljningspriserna ligger i nivå med den nya areasensorn (5-7 USD styck) motsvarar det en omsättning på 7,5 miljarder kronor.

För att uppnå de här försäljningssiffrorna krävs det dock en explosiv tillväxt med en nyrenässans för fingeravtrycksläsare på hårdvara. Under 2012 såldes nämligen 613 miljoner mobiltelefoner med iPhone eller Android och 66 miljoner iPads. Vi skulle alltså behöva gå från nästan 0 % smart phones med fingeravtrycksläsare till en marknadsel på 20-35 % (beroende på tillväxten) för att diagrammet ska få rätt.

Den globala marknaden för enheter där fingeravtrycksläsare kan vara relevanta


Enligt årsredovisningen är Fingerprint Cards mål att erövra 50 % av marknaden för fingeravtryckssensorer.

Om det svarta diagrammet endast beskriver Fingerprint Cards marknadsandel innebär det att 40-70 % av alla mobiltelefoner skulle vara utrustade med fingeravtrycksläsare 2015 och att P/S på nuvarande börsvärde handlas till P/S 0,47.

Om diagrammet beskriver den totala marknaden skulle det innebära ett P/S på 0,93 för Fingerprint Cards och att 20-35 % av alla sålda smartphones skulle ha fingeravtrycksläsare.

Med ett estimerat P/S på 0,93 i den bästa av alla världar (år 2015) känns onekligen uppsidan i Fingerprint Cards mycket begränsad. Men vi kan avsluta inlägget med lite referenssiffror från andra tekniktunga bolag:


Bolag                     P/S                    P/E          Direktavkastning
Axis 2.69 26.44 3.01 %
Höganäs 1.74 16.52 3.12 %
Doro 0.79 12.47 3.67 %
Transmode 2.19 15.89 2.25 %
Atlas Copco 2.29 15.03 3.34 %
Nolato 0.68 11.65 5.42 %


Hela poängen med det här inlägget var från början att skriva minnesanteckningar om varför jag är dålig på att värdera förhoppningsbolag. Men jag hoppas att de här uträkningarna ger ett perspektiv på hur extremt framgångsrikt Fingerprint Cards måste bli för att rättfärdiga dagens värdering. Om de lyckas så är det helt fantastiskt, men till dagens värdering måste Fingerprint Cards förvandlas till en av Sveriges största entreprenörsframgångar för att rättfärdiga aktiepriset.

Prislista


Nu har jag även fått ett klargörande från en handlingskraftig läsare som helt enkelt mejlat Fingerprint Cards och frågat.

Den större areasensorn kostar 12-15 USD, Linjesensorn ca 2 USD, linjesensor chippet 70-90 cent och en kommande liten areasensor kostar 5-7 USD.

Mycket imponerande av både läsaren och Fingerprint som levererat svar på ca 3 h. 

söndag 2 juni 2013

Friluftlivsprodukter, marknaden i ett större perspektiv



Efter min egen analys av Fenix Outdoor bestämde jag mig för att även göra en omvärldsanalys av marknaden för friluftsprodukter.. Omvärldsanalyser är ett område som jag helst undviker eftersom de tar en hel del tid och jag själv är långtifrån en attraktiv kund för de flesta produktområden.

Lyckligtvis upptäckte jag att Värdebyrån har levererat en ingående analys på området vilket jag missat (läs den här). Dessutom fick jag mig ett gott skratt då jag hittade den samtidigt som jag tänkte att den här typen av jobb borde göras av just Värdebyrån.

I framtiden kommer jag därför börja med att slå upp Spartacus lista på bolagsanalyser för att undvika den här typen av missar. Tidigare analyser på Fenix Outdoor finns även från Värdebyrån (annan länk än den ovan), AnotherValueinvestor och Spartacus. Särskilt Värdebyråns analys är väl värd att läsa eftersom den är mer fokuserad på marknaden än på nyckeltal och kan vara väl värd att skriva ut för att läsa i sommarsolen.

Retail

Naturkompaniet och Partioattia kommer att möta en hårdare konkurrens då aktörer som Decathlon och XXL Sport etablerar fysiska butiker samtidigt som onlinehandel via Outnorth.se och Addnature.com växer snabbare än marknaden i övrigt.

För Fenix Outdoor är den här typen av prispress inte odelat negativ eftersom prispress i butik kan leda till ökad försäljning för Brands-delen av koncernen. Särskilt inom onlineförsäljning ser jag här en fördel för Fenix Outdoor då svårigheten att känna på varorna innan köp innebär att onlinehandeln blir mer varumärkesorienterad.

Jag har därför satt samman tabeller som visar både prisbild och lönsamhet för Naturkompaniet, XXL Sport, Addnature och Outnorth.se. Förutom dessa aktörer bör även Decathlon nämnas som ett intressant hot då de marknadförs som IKEA för friluftsliv och endast säljer egna varumärken. Om konceptet är framgångsrikt så utgör de med andra ord ett stort problem för Fenix Outdoor men i dagsläget har de endast två butiker i Sverige vilket gör det alldeles för tidigt att bedöma om deras erbjudande är attraktivt för kunderna. De liknande koncept jag mött i Skottland har dessutom haft genomgående problem med kvalitetskänslan så det ska bli intressant att besöka en Decathlonbutik i framtiden.

Sortiment

Fenix Outdoor säljer i Europa sina produkter via helägda distributionsföretag. Däremot funderar jag på om det i Sverige är samma distributionsföretag som leverar Primus och övriga varumärken. Både XXL Sport och Addnature säljer nämligen endast Primus av Fenix Outdoors varumärken.



Sortiment XXL Sport Naturkompaniet Outnorth.se Addnature
Primus Ja Ja Ja Ja
Tierra Nej Ja Ja Nej
Brunton Nej Ja Ja Nej
Fjällräven Nej Ja Ja Nej

Priser

Prismässigt ligger Naturkompaniet klart högst men jag försökte även jämföra med Intersport och Stadium som säljer vissa friluftlivsprodukter i centralt belägna butiker. Den jämförelsen haltar dock kraftigt eftersom den enda produkten jag kunde hitta online var Haglöfs rugged mountain turbyxa som kostar 1 599 kr på Intersport.
 
Prisjämförelse XXL Sport Naturkompaniet Outnorth.se Addnature.com
Primus termos 1 L 189 kr 249 kr          179-239 189 kr
Haglöfs rugged mountain turbyxa 1 399 kr 1 599 kr 1 195 kr 1 195 kr
Realtek turmat 79 kr 99 kr          89-99 kr              75-95 kr
Myggnät 2 personer 299 kr 299 kr 269 kr 285 kr

För prisorienterade människor är det alltså ganska tydligt att Outnorth och Addnature erbjuder förmånligare priser än de fysiska butikerna. Jag har även försökt använda Zalando.se men deras sökfunktion är så urusel att jag gav upp det försöket.

När man tittar på siffrorna är det tydligt att lågprissegmentet på friluftskläder kommer att utvecklas till ett getingbo. Hur många av Naturkompaniets kunder som lockas ut till köplador eller webbplatser är däremot svårt att avgöra och jag misstänker att framtida stadsplanering kan utgöra ett större problem än tillväxten bland lågpriskonkurrenter.

I många svenska städer ser vi nämligen en förnyad tillväxt av köpcentrum i ytterområden. Naturkompaniet har däremot prioriterat små men yteffektiva butiker i centrala lägen med väldigt hög omsättning. Historiskt har man alltid undvikit överlapp inom både Brands och Retail. Men om den här utvecklingen fortsätter tror jag att man kommer vara tvungen att öppna upp flera butiker även i medelstora städer.

Med nischade produkter behöver man inte finnas på varje köpcentrum men i Uppsala upplever jag det som klart lättare att besöka XXL Sport än Naturkompaniet. Dessutom tror jag att en liten Naturkompanietbutik får svårt att konkurrera med XXL Sport i ytterområdena eftersom både det upplevda sortimentet och de faktiska priserna verkar till XXL Sports fördel. I framtiden skulle jag därför inte bli förvånad om vi ser en butik för Naturkompaniet centralt, XXL Sport (och Decathlon) vid stadens största köpcentrum och ytterligare en Naturkompanietbutik i något mindre köpcentrum om ett sådant finns.

Brands

På global nivå är det svårt för att sia om friluftsmarknadens utveckling. Det finns en del rapporter tillgängliga att köpa för dyra pengar men det känns inte som ett realistiskt alternativ. Därrför har jag istället försökt pussla ihop olika pressreleaser för att skapa en bild av tillväxten.

Enligt en rapport från just-style 2010 så räknar man med att marknaden i Nordamerika kommer att växa med 22 % mellan 2010 och 2016 vilket motsvarar en årlig tillväxttakt på 3,4 %. I Europa räknar rapporten istället med en något lägre tillväxt på 18 % vilket innebär en årlig tillväxttakt på 3 %. I övriga världen räknar man med en högre tillväxttakt tack vare befolkningstillväxt.

De här siffrorna verkar vara en extrapolering av tillväxten i Nordamerika där marknaden för ”performance outdoor apparel” växte med 19 % 2004-2010. Under perioden 2004-2010 var den här takten lägre än närliggande segment såsom ”performance sports apparel” och ”active sportswear” men man räknar med en inbromsning på dessa marknader vilket innebär att den totala marknadsfördelningen kommer vara densamma 2016 som 2004.

Eftersom rapporten är lite gammal kan vi även jämföra med facit då olika bolag eller branschorganisationer redovisat försäljningssiffror. I USA verkar marknaden för friluftsprodukter ha expanderat med 5,1 % under 2012 och har nu nått ett totalt marknadsvärde på 11,4 miljarder USD. Intressant är även att tillväxten är som starkast inom ”Outdoor hardgoods” (+ 10 %) vilket är en bransch som Fenix Outdoor köpte in sig i 2009 genom förvärvet av Brunton Outdoor Group.

Om vi jämför tillväxttalen för de marknader där jag fått fram data så ser vi följande historiska utveckling (Fenix siffror i USA är för 2011 och 2012 och Europa är hela brands 2007-2012):
Marknad
Fenix USA
Hårdvara USA
Generellt USA
Förväntat Europa
Fenix Europa
Årlig tillväxt
26,0%
10,0%
5,1%
3,0%
9,3%

Med de här siffrorna kan vi alltså bekräfta Värdebyråns hypotes om att Fenix Outdoor växer fortare än marknaden som helhet.

Sammantaget innebär det här att vi kan bekräfta bilden av Fenix Outdoor som ett högkvalitativt bolag som utnyttjat marknadstillväxten. Däremot finns det vissa mörka moln på horisonten som kan ställa till det i framtiden.

För den som fortfarande överväger en investering rekommenderar jag därför Värdebyråns serie av inlägg där de ger en god bild av både bolagets affärskultur, konkurrenters lönsamhet och hur Fenix Outdoor skapar lönsamhet genom sina förvärv.