Topbanner

lördag 27 april 2013

Lynchning: Truworths


En av de bloggar jag tycker är roligast att läsa är Gustavs aktieblogg som specialiserat sig på bolag med hög utdelning och intressanta branschpositioner. Däremot innebär min investeringsfilosofi att bolagen i allmänhet ligger utanför min investeringshorisont. Därför är jag nu mycket nöjd med att kunna presentera en Lynchning (bolagsanalys ur kundperspektiv) av Truworths som är en Sydafrikansk klädkedja med fokus på stora butiker i A-lägen och en fin expansionstakt i Afrika.

Konceptet har stora likheter med H&M och Zara men Truworths ursprung och geografiska läge innebär att man hittills inte konkurrerat direkt med H&M och Zara. Nyckeltalsmässigt såg bolaget bra ut när Gustav skrev om det (läs analysen här) och det som jag ser som den största frågan är huruvida Truworths tillväxt byggt på bristande konkurrens eller på om de kan förväntas fortsätta växa globalt och även bibehålla befintliga marknadsandelar när Inditex och H&M börjar bryta sig in på marknaderna.

Truworths profil och ställning

Det jag gillar mest med H&M är att min fru inte tycker om kedjan men ändå ofta köper kläder där eftersom pris och utseende ofta gör det svårt att tacka nej. Mitt spontana intryck när jag först läste om Truworths var att Truworths skulle ha ungefär samma ställning men på andra marknader.

Efter att ha besökt the North Mall i Polokwane och pratat med flera Sydafrikaner är det däremot tydligt att de har mer premiumprofilerade kollektioner än H&M/ZARA. Jämfört med svenska förhållanden skulle jag vilja beskriva butiken som en hybrid mellan H&M och MQ. Sydafrikanerna var även stolta över varumärket på ungefär samma sätt som vi svenskar gärna ser lite smånöjda ut när IKEA kommer på tal. I övriga Afrika tror jag även att det Sydafrikanska ursprunget ger en viss draghjälp då landet har en stark ställning i regionen både som politisk och kulturell maktfaktor.

De kläder som säljs hos Truworths säljs under egna varumärken. Men man har varit mycket duktiga på att differentiera varumärkena och har till och med avskilda delar i butiken för de varumärken som ska ses som mer premium.

Prismässigt ligger majoriteten av sortimentet på 300-600 Rand (210-420 SEK) där T-shirts ligger på 200-300 Rand (142-210 SEK), byxor på 300-400 Rand (210-300 SEK) medan fina klänningar och tröjor ligger omkring 600 Rand (420 SEK). Som outliers har man även en del linnen och t-shirts för 150-300 Rand och kavajer som kostar 1000 Rand (710 SEK). De billigaste kläderna jag hittade i gallerian fanns hos konkurrenter såsom Edgars och ”Pick and Pay” där de billigaste tröjorna kunde kosta så lite som 79 Rand (56 SEK) men hade en kvalitetskänsla i nivå med New Yorker (vilket innebär låg kvalité).

Översatt till svenska priser är de här priserna låga och kvalitetsmässigt kändes tygerna tjocka och stabila jämfört med kläderna från Zara eller H&Ms lågprissortiment. Däremot verkar man precis som H&M har förtvivlat svårt att få fram bra jeans och stilrena kavajer.

Rent praktiskt innebär det här att jag ser Truworths som ett starkt bolag som kan bibehålla rörelsemarginalen även om Zara eller H&M börjar etablera sig på Truworths hemmamarknader. Baserat på personlig tycke och smak tror jag dessutom att Truworths med nuvarande kvalité och prisnivå skulle kunna etablera sig i Europa med framgång trots den hårda konkurrensen som drabbat Espirit och Kappahl.

Jag kände inte igen någon av butikskedjorna i gallerian vi besökte men trots det skulle jag säga att skillnaden mellan en Sydafrikansk galleria och en Svensk galleria är mycket liten. Det finns ungefär samma nischer och priserna är inte heller så olika. Därför tycker jag det är ett styrketecken av Truworths att man kan sälja kläderna som ett premiumvarumärke. Däremot skulle det vara intressant med en nyckeltalsuppdatering av Truworths då valutan fallit med ca 30 % under det senaste året vilket bidrar till att priserna blir låga för en svensk. Jag har inte tagit mig tid att beräkna påverkan av moms (14 %) och personalkostnader men om Truworths lämnar Q1 med goda marginaler så har man definitivt en robust affärsmodell.

Butiksvandring


Som ni ser är entrén till Truworths mycket lik andra stora klädkedjor.

Någonting som däremot förvånade mig var att man valt en tydligt Europeisk profil på sina skyltdockor. Rent praktiskt tycker jag att det här verkar osmidigt eftersom färgmatchning mellan hud och kläder är en viktig komponent. Men antagligen är jag lite för mycket ingenjör i den här frågan då skyltdockor handlar om att positionera kläderna i linje med ett ideal än att faktiskt visa hur de ser ut. Eftersom en stor andel av kvinnorna i Afrika bleker sin hy kan jag även tänka mig att resultatet blir jämförbart med när H&M kör sina annonskampanjer med en pepparkaksbrun och pinnsmal baddräktsmodell. Jag förstår inte varför det fungerar på det här sättet. Men om man jämför H&M/Zaras framgång med hur Kappahl brutalslaktats så är det någonting jag får acceptera. Damkläder säljs på extrema ideal, inte på kundernas förmåga att relatera till skyltdockor och modeller.





Jag tycker inte om att ta bilder på människor men jag smög iväg en bild som ger en ganska bra bild av hur den genomsnittliga Truworthskunden ser ut för att illustrera skillnaden.




Herravdelningen är bland de största jag sett och kläderna djärvare än vad vi har i Sverige. Vissa av kläderna är ganska smaklösa men det är tydligt att man anpassat modet efter hudfärg och gärna arbetar med djärva färger i mörkgrönt och lila vilket blir väldigt snyggt med mörkbrun hudfärg.

T-shirts och andra "avslappnade" kläder. Bikinibrudar och arroganta "statements" är populärare i Sydafrika än i Sverige men tyget är bra och det är lätt att kombinera med jackor och liknande.

Jeansen jag klagade på.


Daniel Hechter Paris var avdelningen för lite mer formella kläder och ett bra exempel på hur Truworths arbetar med att differentiera sina klädmärken. Det blir då naturligt för kunderna att betala lite mer och man kan erbjuda både professionella och mer avslappnade kläder i samma butik.



En T-shirt jag var lite sugen på att köpa nu när vi snart har fler ryska än svenska flygplan i luftrummet. Skulle ha kostat 250 rand (180kr) och bomullskvalitén var utmärkt. Tyvärr märks det ganska tydligt att min kroppsform inte riktigt stämmer överens med den kroppsform som kläderna är anpassade för (vi svenskar är klart kraftigare byggda än den svarta majoritetsbefolkningen i Sydafrika).


Slutsats

Jag gillar Truworths och om någon kan rekommendera en bra handelsplats så hamnar de på min bevakningslista.

fredag 26 april 2013

Lite investeringsfilosofi

I varje aktieaffär finns det en säljare och en köpare. Det här innebär att varje gång du gör ett köp så har någon annan beslutat sig för att göra motsatsen. Om affären ska bli framgångsrik krävs det med andra ord att någon annan går miste om den avkastning som du erhåller. Jag brukar därför påminna mig om att en bra affär endast sker när en kombination av följande faktorer föreligger:
1.       Jag har mer information än motparten.
2.       Jag tolkar information bättre än motparten.
3.       Motparten köper/säljer av externa skäl.

Skäl nummer 3 blir allt vanligare och jag har svårt att förstå de investerare som för något år sedan beklagade sig över robothandlarna eftersom de uppmuntrar skäl 3. Men externa skäl drabbar inte bara "robothandlare" utan även pensionsfonder och andra fonder som handlar med olika typer av begränsningar. Det klassiska exemplet är etiska fonder men det är även vanligt med fonder där man omfördelar mellan branscher, handelsområden eller tillgångsslag vilket innebär att ett företag såsom Sandvik kan tappa flera procent då fonder viktar ned ”stålföretag”, ”Europa” eller ”aktier”. Besser har skrivit mer om det här.

Att handla med en ren ”edge” i form av mer eller bättre information är också något som många småsparare drömmer om. Jag har själv funderat på det här (se exempel med Moberg Derma här) men i allmänhet finns det nog alltid åtminstone en signifikant investerare som har samma kunskap som mig. Målet blir därför snarare att köpa då en kombination av de tre faktorerna har urholkat köpsidan så långt att priset blir orimligt lågt. Mitt bästa exempel på detta är BP. Som jag köpte då många aktörer verkade extrapolerade BPs kostnader i Mexikanska Golfen utifrån Exxon Valdez katastrofen. Många fonder sålde då men jag misstänker att priset hölls uppe av fondförvaltare som hade vett nog att prata med marinbiologer som kunde berätta att bakterier i Mexikanska Golfen lever på att bryta ned olja men att de inte lever i de kalla oljefria vatten som Exxon Valdez sjönk i.

Därför bygger mina inköp helt enkelt på bolag som handlas med en signifikant rabatt då de av ett eller annat skäl anses vara mindre attraktiva för investerare. Eftersom jag ser mitt ägande som långsiktigt och har en lite speciell syn på ”storleksrisk” (jag har skrivit om det med rubriken ”Har storleken betydelse?” här) så äger jag därför aktier i en hel del sådana bolag (Vitec, Formpipe, Beijer Alma, Doro och Diadrom Holding). Tanken är inte att de ska uppvärderas utan helt enkelt att långsiktig tillväxt ska generera hög avkastning och höjt aktiepris. Ibland kombineras det här med en uppvärdering (Vitec har gått från P/E 11 till 14 på sista tiden) men det är inte målet i mina investeringar.

En annan faktor som spelar in är ofta generella bransch eller marknadsnoteringar. Bolag noterade i Sverige handlas till exempel ofta med en rabatt gentemot amerikanska bolag trots att man i många fall har väldigt likartad marknadsrisk på grund av global försäljning.

Båda rabatterna bygger ofta på en rationell grund då små företag oftare råkar ut för ”svarta svanar” och volatila marknader innebär en signifikant valutarisk för institutionella investerare. Men jag tror att man i stor utsträckning kan kompensera för detta genom att genomföra en riktigt noggrann investeringsprocess där man kombinerar ”Lynchning” (utvärdera företaget ur ett konsumentperspektiv för att värdera tillväxtpotential och hållbarhet) med sunt förnuft i investeringsarbetet. Vilket är ett stort skäl till varför jag envisas med att förvalta min egen aktieportfölj trots tidskostnaden.

Fotnot: Egentligen är det här inledningen på ett nytt Lynchningsprojekt men det blev lite för långt för att lägga in i analysen som kommer om några dagar.

lördag 20 april 2013

Rörelsemarginaler hos konsultbolag samt VD svar från Diadrom

Diadroms årsredovisning är ganska stramt hållen och det var vissa frågor där jag önskade ytterligare information efter min analys av bolaget. Därför mejlade jag Henrik Fagrell (VD och investerarkontakt) som svarade på frågorna. Frågorna handlade om:
  1. Hur diversifierad kundbasen hos Diadrom är i dagsläget,
  2. Hur beroende man är av kundkontakten hos nyckelkonsulter.
  3. Hur planerna för DiagStudio ser ut.
  4. Vad som hände med Virtual manufacturing.
  5. Om deras verktygsbibliotek (DiagStudio) ligger bakom den exceptionella rörelsemarginalen.
Frågan om rörelsemarginalen är den fråga som jag arbetat mest med och den får ett eget kapitel i inlägget nedanför de andra svaren.

Hur diversifierad kundbasen Diadroms kundbas är i dagsläget,

Diadrom Holding går inte ut med någon information om hur kundfördelningen ser ut. Som investerare är det här frustrerande även om jag kan förstå att frågan är känslig. Personligen skulle jag vilja se en kompromiss där man i framtiden skriver ut hur stor andel av omsättningen kommer från de fem största kunderna eller ett annat lämpligt nyckeltal. För små bolag är motpartsrisken väldigt hög och jag anser det därför vara en prioriterad aktieägarfråga att man börjar ge någon form av guidning på området.

Hur beroende man är av kundkontakten hos nyckelkonsulter

Det här är en fråga som jag tycker är mycket intressant för alla konsultbolag. När bolagsvärdet går hem klockan 5 är det mycket viktigt att den är tillbaka följande dag. Henrik svarade att Diadrom aldrig har förlorat en kund men eftersom även personalomsättningen varit låg är jag fortfarande inte säker på om det beror på att en enskild konsult inte kan dra med sig kunder eller om det beror på att Diadrom är en väldigt bra arbetsgivare.

Hur planerna för DiagStudio ser ut

Jag formulerade inte frågan helt snyggt (vilket är varför jag inte skriver ut frågor och svar i ren form). Men kontentan av svaret är att det vet man inte. Men att vid långväga internationell lansering så kommer man att söka partners.


Vad som hände med Virtual manufacturing

Verksamheten finns fortfarande kvar men den är så liten att man inte skriver ut den separat.


Diadroms rörelsemarginal i jämförelse med andra konsultbolag

Det här är en fråga som Henrik får ofta, men saknar ett bra svar på. En gissning var dock att många konkurrenters marginaler minskas av att man använder underkonsulter, samt att vissa dotterbolag kan ha rörelsemarginaler i klass med Diadrom.

Det här är en hypotes som går att testa då dotterbolagens redovisningar finns tillgängliga via tjänster såsom Ratsit (www.ratsit.se) och Allabolag (www.allabolag.se). Allabolags söktjänst är bättre men Ratsit erbjuder fler relevanta nyckeltal. Om någon vill undersöka fler IT-konsulter erbjuder jag gärna plats för gästinlägg men jag kommer inte att lägga till fler bolag i den här undersökningen. För att få enhetligare siffror publicerar jag här de bästa resultaten från 2009, 2010 eller 2011 för varje enskilt bolag och serien visar vilken koncern de tillhör.

I diagrammet ovanför har jag gjort en scatterplot där rörelsemarginalen ligger på Y-axeln och omsättningen per anställd på X-axeln. Tanken med detta är att underkonsulter bidrar till omsättningen men inte till antalet anställda. Hypotesen om att underkonsulter skadar rörelsemarginalen skulle alltså stärkas om vi tydligt kunde se att rörelsemarginalen sjunker i takt med att omsättningen per anställd ökar.

I det här fallet kan vi inte se något sånt mönster eftersom rörelsemarginalen i den här tabellen korrelerar starkare med vilken koncern man tillhör än med omsättningen per anställd. Under sina bästa år verkar alltså Diadroms dotterbolag driva verksamheten med en rörelsemarginal på 25 %, HiQ på ca 16 %, Eurocon på 11 %, Altran på 9 % och Epsilon på 8 % medan det här hopplöst att uttala sig om Sigma där det varierar vilt mellan 30 % och 4 %. I sammanställningen noterade jag även att Diadrom har den överlägset jämnaste ökningen i rörelseresultat vilket är positivt.

En tänkbar förklaring är att Diadrom arbetar med en jämnare beläggning än sina konkurrenter. I korta projekt har man stora säsongsvariationer och det är ett stort problem eftersom man vissa månader får betala ut löner utan täckning medan man vid hög beläggning måste hyra in underkonsulter. En annan förklaring som säkert också bidrar är att Diadrom helt enkelt har en mycket bra kostnadsstruktur. Det uppstår ofta "svarta hål" i företag och utåt sett framstår Diadrom som spartanskt. Mallen för hemsidan är t.ex. snygg men okomplicerad och i årsredovisningarna återkommer vissa paragrafer ända sedan den första årsredovisningen 2006 vilket visar att de kör copy and paste för att spara tid. Det här är en skarp kontrast gentemot Sigma som verkar bränna stora summor på grafisk design och nya årsredovisningar.

Källdata

Att skriva om det här tog längre tid än väntat men nedanför har jag kopierat in källdata från de olika dotterbolagen som du kan titta på om du överväger investeringar i andra konsultbolag. Jag kan ha missat vissa dotterbolag och kom ihåg att varje bolags siffror kommer från de bästa siffrorna av de senaste tre åren. HiQ har i dagsläget bäst marginaler men Epsilon och vissa dotterbolag inom Sigma är de som visat högst tillväxt.


Företag HiQ Bygg AB HiQ Accelerated HiQ Skåne HiQ Karlskrona HiQ Stockholm HiQ Mälardalen HiQ Göteborg
Omsättning 5 908 32925 109869 36 832 510 484 112 348 267 479
Rörelseresultat 459 5639 18 695 3906 80789 18911 40 257
Rörelsemarginal 7.8% 17.1% 17.0% 10.6% 15.8% 16.8% 15.1%
Antal anställda 2 31 111 37 375 72 207
Omsättning/anställd 2.954 1.062096774 0.989811 0.995459459 1.36129067 1.560389 1.292169



Företag Episolon robotic engineering Epsilon Utvecklingscentrum syd Epsilon utvecklingscentrum Mäldardalen Epsilon utvecklingscentrum Väst Epsilon Design Altran technologies Sweden Altran Sverige AB
Omsättning 80042 319 322 484 119 569 567 10 742 107 773 263 768
Rörelseresultat 7871 43 978 34 898 38 500 570 10 904 19 271
Rörelsemarginal 9.8% 13.8% 7.2% 6.8% 5.3% 10.1% 7.3%
Antal anställda 32 229 221 341 18 105 208
Omsättning/anställd 2.5013125 1.394419214 2.190584 1.670284457 0.59677778 1.02641 1.268115



Företag Sigma meteorit Sigma Technology consulting Sigma Dynamics Sigma Dynamics vilande Sigma Kudos Engineering Services AB Sigma IT services Sigma Connect Sigma systems innovation Sigma Kudos Sweden
Omsättning 88 035 17 519 36 651 29 488 47 676 54 454 18 986 40 518 197 832
Rörelseresultat 10 093 2 384 250 1 604 8 660 16 407 1 010 1 556 28 753
Rörelsemarginal 11.5% 13.6% 0.7% 5.4% 18.2% 30.1% 5.3% 3.8% 14.5%
Antal anställda 103 17 30 25 50 26 22 39 190
Omsättning/anställd 0.854708738 1.030529412 1.2217 1.17952 0.95352 2.094385 0.863 1.038923 1.041221



Företag Eurocon Automation Eurocon Sitebase Eurocon Gävle Eurocon Sundsvall Eurocon North Eurocon MOPSsys
Omsättning 43 507 4 336 4 524 22 865 13 743 16 277
Rörelseresultat 3 507 567 274 2 782 940 1 840
Rörelsemarginal 8.1% 13.1% 6.1% 12.2% 6.8% 11.3%
Antal anställda 34 3 5 19 9 14
Omsättning/anställd 1.279617647 1.445333333 0.9048 1.203421053 1.527 1.162643
 

tisdag 16 april 2013

Analys: Diadrom Holding



Precis som många andra är jag generellt negativ till IT-konsulter (ett gästinlägg speglar min syn på saken här). Men blogginlägg hos Ägamintid och Sunda investeringar gjorde mig intresserad då jag insåg att Diadroms verksamhet borde ge goda möjligheter till "produktifiering" för att öka skalbarheten i företaget. Det här bekräftades även i analysarbetet och jag ser DiagStudio som en viktig anledning till att jag vågar investera i Diadrom Holding.

Diadrom säljer komplicerade tjänster men har en imponerande forskningsverksamhet som ger en god inblick deras kärnkompetens. Jag tänkte utgår ifrån ett exempel i deras forskning  (artikeln kan hämtas här) för att bättre beskriva deras verksamhet. I exemplet handlar det om en båt där motoreffekten var lägre än väntat och man därför bytte ut en injektionspump som rapporterade fel.

Local service technician Niklas tells about a case where three service technicians, independently from each other, at three different occasions replaced an injection component because a DTC (Diagnostic Trouble Code) indicated it to be malfunctioning. The customer experienced that the boat was not operating with the usual effect, i.e. not driving fast enough. Niklas got confused and made a profound analysis, finding that filth in the fuel tank was the underlying cause of error, blocking the injection component.

I det här fallet så finns det en dator som övervakar injektionspumpen. En servicetekniker har då möjlighet att ansluta sin dator vid felanmälan från kund och ladda ned de felmeddelanden som är relevanta för det rapporterade felet. I en situation som denna kan Diadrom ha bidragit på flera sätt.
  1. Man kan ha utvecklat diagnostiksystemet och tagit beslutet om att övervakning av injektionspumpen räcker då smuts i bränsletanken är dyrt eller omöjligt att detektera.
  2. Man kan ha utvecklat ett system för att ladda ned och förenkla analysen av felmeddelandena.
  3. Man kan ha utvecklat ett system som laddar ned övrig information från båten för att utvärdera underhållsbehov.
  4. Man kan ha utvecklat ett telematiksystem som gör att Niklas kan skicka detaljerad information till centrala experter som i sin tur utvärderar felet.

Konkurrens

I komplicerade projekt jobbar man alltid i sammansatta team och att få en plats i teamet kräver en hel del försäljningsarbete och goda kontakter. Att ta in en extern partner kostar en hel och större konsultbolag konkurrerar ofta genom att erbjuda en helhetslösning som minskar upphandlarens arbetsbörda. För Diadrom gäller det därför att göra sig oumbärlig och skapa situationer där både slutkunden och en eventuell IT-konsult ser ett värde i att arbeta med Diadrom. På Diadroms hemsida finns en presentation från  en kapitalmarknadsdag och där redovisar VD Henrik Fagrell följande konkurrenter:

Produktutveckling: HiQ, Epsilon, Altran och Cap
Produktion: Sigma
Eftermarknad: Sigma, Sörma (jag hörde nog fel här, förslag på stavning?).

Henrik kommenterar däremot att andra stora IT-konsulter knappast utgör en farlig konkurrent för Diadrom. Jag hoppas att Diadrom utnyttjar den här situationen för att söka samarbeten där de agerar underleverantör till större konsultföretag som vill konkurrera med Sigma om helhetserbjudanden.

Historik

Diadrom holding börsnoterades 2007 och det märks att verksamheten till viss del omstöpts. I noteringsprospektet nämns bland annat tillväxt genom uppköp. Men hittills har man endast köpt ett bolag och det är Simcore AB som köptes 2007 och numera utgör Diadrom Simulation AB. Simcore köptes för 3,5 Mkr och medförde Goodwill på 2,7 Mkr varav 2,2 Mkr skrevs ned under finanskrisen 2008. Företaget verkar även ha gått uselt sedan dess då segmentetstod för 17 % av omsättning 2009 vilket föll till 8 % av omsättningen 2010 vilket är sista året då ”Virtual manufacturing”  särredovisas. Diadrom är alltså inte någon framgångsrik förvärvsmaskin och det är den organiska tillväxten som attraherar.

Då Diadrom börsnoterades såg omsättningsfördelningen och kundfördelningen ut enligt följande.




Simuleringsdelen var kraftigt beroende av fordonsindustrin och har avvecklats medan Telematiken ( telekommunikation för industriell hårdvara) sedan börsnoteringen inte särredovisats från diagnostiken. Därför är det här tyvärr de enda siffror som vi vet säkert om Diadroms kundfördelning.

Vi vet däremot att man numera bland annat har SAAB defense systems, SAAB auto parts och Scania som kunder. Dessutom har man öppnat ett nytt kontor i Västerås vars industri domineras av elkraftsteknik och automation. Så rimligtvis har både fordonsberoendet minskat och kundbasen diversifierats vilket är i linje med VD orden i årsredovisningarna från 2008 och 2009.

Framtid och konkurrensfördelar

Vårt beroende av datorer bara fortsätter att öka och företag som Diadrom är absolut nödvändiga för att hantera modern felsökning. Det märks även att Diadrom har gott självförtroende då man vill satsa på öppna standarder och försäljning av DiagTools som verktyg till sina konkurrenter. För mig sammanfattar även följande bild mycket effektivt varför Diadrom är ett företag att satsa på.


Med avancerad mjukvara kan man använda sig av en enklare och billigare hårdvaruarkitektur. Samtidigt ökar risken för att fel i mjukvara eller elektroniska styrenheter ska slå ut produkten. Därför måste stora besparingar på hårdvara följas av satsningar på diagnostik och mjukvara vilket gynnar Diadrom.
Kopplingen mellan människa, hårdvara och mjukvara gör det även svårt att förutsäga hur saker bör hänga ihop. Inom fordonsindustrin har det till exempel länge funnits en dröm om att spara pengar genom att kunna centralisera bort lokala experter service och underhåll. I princip skulle bilen själv kunna rapportera vad som är fel och centrala experter kan då ställa en diagnos som ligger till grund för vad en otränad mekaniker bör göra.

Personligen ser jag det här som en typisk "ekonomodröm" då personlig service är en viktig del av kundnöjdheten och besparingen lär leda till rejält med problem. Dessutom är den omöjlig att genomföra rent praktiskt då ett så detaljerat system skulle översvämma experten med både relevanta och icke-relevanta felmeddelanden (läs Diadrom/Göteborgs universitets artikel på området här). Den här typen ”mänskliga” komponenter gör det svårt för IT-företag att konkurrera med diagnostikexperter då de saknar den interdisciplinära kompetensen.

Diadroms nära samarbete med Göteborgs universitet är även det en stark fördel då de kan utnyttja universitetets kompetens för spetsforskning inom både IT och ”mjuka värden”. Föregående VD Fredrik Ljungberg (numera styrelseordförande) hade till exempel en 10 % tjänst på Göteborgs universitet och även nuvarande VD Henrik Fagrell har deltagit i forskningsarbetet med publicerade arbeten.

På det stor hela gör det här mig enormt imponerad då jag föredrar företag där ledningen verkligen förstår verksamheten. Diadrom har fått en del kritik på andra bloggar för att inte kunna förklara sin verksamhet. Men de arbetar på ett komplext område och efter att ha läst in mig på deras grundläggande introduktion till Diagnostik och två forskningsartiklar är jag mycket imponerad. För den som vill bilda sig en egen uppfattning kan ni även besöka deras publikationshemsida där all sådan information finns tillgänglig.

Nyckeltal och köpkriterier

Företag
Diadrom
Omsättningsändring (5 år snitt)
13.30%
Resultatförändring (5 år snitt)
9.80%
VPA förändring (5 år snitt)
9.80%
Utdelningsändring (9 eller 5 år snitt)
7%
Kassaflödesändring (5 år snitt)
16.70%
Utdelningsandel (5 år snitt)
107.69%
Soliditet
61%
Soliditet jfrt med 5 år snitt
2.30%
Snitt P/E (5 år snitt)
8.50
Nuvarande P/E
11.4
Snitt direktavkastning (5 år snitt)
15.53%
Direktavkastning
6.33%


Utdelning
1
Godkänt pris
20
Nuvarande pris
14.8
Överpris
-26%

Tillväxtpotential

Finns det utrymme inom företagets befintliga marknader eller har företaget en historik av att framgånsrikt expandera till nya marknader?
Diadrom Holding har under de senaste åren diversifierat sin kundbas och även expanderat till Västerås. Baserat på Henrik Fagrells VD ord i senaste årsredovisningen finns tre drivkrafter som samverkar för fortsatt tillväxt.
  • Diagnostikmarknaden växer.
  • Produktifiering av DiagStudio.
  • Man satsar nu på att bli ett dominerande företag inom diagnostik i Norden.
Resultat: Ja

Lönsamhet i tillväxt

Ett bolag kan expandera och öka sina utdelningar utan att för den sakens skull öka lönsamheten. Jag försöker att undvika sådana bolag genom att kontrollera korrelationen mellan omsättning-vinst-kassaflöde/utdelning samt förändringar i räntetäckningsgraden.
Diadrom Holding har ett kassaflöde som utgör nästan 100 % av vinsten trots en hög tillväxttakt och binder mycket lite kapital. Dessutom har man ett nära samarbete med Göteborgs universitet där universiteteten finansierar grundforskning och Diadrom tillgängliggör och verifierar den. Det här innebär att Diadrom kan hålla sig i forskningens framkant gratis samtidigt som Göteborgs universitet hela tiden får input från människor som tillämpar deras forskning. Med dagens forskningsfinansiering är det här ovärderligt för båda parter och bör därför ses som stabilt både av historiska och rationella skäl.
Resultat: Ja

Intjäningsstabilitet

Kan företaget bibehålla sin lönsamhet även i svåra tider?
Diadrom Holding tog rejält med stryk under finanskrisen 2008/2009 men har hanterat de senaste årens oro mycket bra. Dessutom har man återhämtat sig riktigt snabbt efter krisen och i min beräknade tillväxttakt (13 %) så är de båda tuffa åren 2008 och 2009 medtagna.
Resultat: Nja
  

Finansiell stabilitet

Soliditeten ligger stabilt kring 60 % och man har väldigt lite fasta kostnader. Den stora kostnaden är personal och jag får intrycket av att man håller en bra balans i personalhanteringen. Att vara allt för snabb med att sparka folk är farligt i en sån här bransch och jag är därför nöjd med att Henrik Fagrell tog upp det som någonting negativt att man var tvungen att avskeda 10 personer under finanskrisen.
Resultat: Ja

Finansiell måttfullhet

Bedömer företagets om företagets utdelningspolicy och incitament till ledande befattningshavare är rimliga.
Styrelsen tar inte ut någon ersättning för arbetet men har stora aktieinnehav. VD-lönen utgör ca 5 % av de totala lönekostnaderna på bolaget vilket är helt okej med tanke på att han utgör 1,8 % av de anställda. Därutöver tillkommer en rejäl utdelning som kommer utav hans stora innehav som medgrundare.
Resultat: Ja

Trovärdig ledning

Bedömer om företagets högsta ledning besitter en kompetens som kan anses stärkande för bolaget samt om företaget tar ett långsiktigt ansvar för återväxten av chefer.
Jag tror aldrig att jag analyserat ett bolag där ledningen ligger så nära mina egna värderingar. Rent praktiskt uppfyller de till och med mina egna ideal bättre än jag själv gör just nu. Förutom allting jag beskrivit ovanför har de nämligen även ett mycket framsynt rekryteringsarbete där man handleder examensarbeten från Göteborgs universitet och Chalmers vilket underlättar rekryteringen.
Resultat: Ja 

Riskvärdering

Bedömer hur stor risken i företaget kan bedömas vara relativt mina andra innehav. Jag har skrivit mer om min syn på risk här och här.

Företag
Stabil ledning
Diversifierade affärsområden
Internationalisering
Intjäningsstabilitet
Totalt
H&M
5
2
5
5
17
Beijer Alma
5
4
4
2
15
BP
3
4
5
2
14
Vitec
5
5
2
5
17
Formpipe
3
4
2
4
13
Doro
4
1
3
3
11
Diadrom
5
2
1
4
12

Slutsats

Bolaget har onekligen en förhöjd risknivå jämfört med många andra av mina portföljbolag eftersom de har ett smalt produktutbud och är helt beroende av Sverige. Men samtidigt har de en stark tillväxt, en erfaren ledning och ett nära samarbete med Göteborgs universitet vilket konkurrenter lär ha svårt att efterlikna. Dessutom har man under de senaste åren både mognat och växt i sin affärsidé. I det arbetet är det mycket viktigt att grundarna klarar av att växla upp till en större bolagstyp. Tack vare etableringen i Västerås och att man har ledande befattningshavare på gruppchefsnivå som står utanför ”entreprenörsgruppen” så ser jag positivt på den här utvecklingen.

Rent filosofiskt tycker jag att ”blackbox” analys är en farlig investeringsmetodik och rekommenderar därför Diadroms korta introduktion om diagnostik för den som är intresserad. Men personligen anser jag att fördelarna överväger nackdelarna och köpte idag aktier för 15,2 kr/aktie. Med tanke på mitt köp utgorde ungefär hälften av dagsomsättningen bör en köpare även beakta likviditetsrisken vid ett eventuellt köp.

torsdag 11 april 2013

Hur bör man sätta upp sitt passiva sparande?


Jag har nu nått en period i livet då även mina vänner ser över sitt sparande. Hittills har jag varit lyckosam och haft rätt i 100% av mina rekommendationer. Men det beror helt enkelt på att jag haft vett nog att inte ge mer än två råd innan jag aktivt börjat undvika  det. Istället har jag principen att jag gärna berättar om vad jag gör, men inte vad någon borde göra.

Det är därför svårt att vara behjälplig för passiva sparare. Därför tänkte jag använda bloggen för att skissa på hur jag tänker göra om jag byter sparfilosofi p.g.a tidsbrist eller andra omständigheter.

Definition av ett lyckat sparande

Allt sparande bör ha ett mål och i det här fallet tänkte jag utgå från behoven hos en genomsnittlig 80-talist i en stor eller medelstor stad. Vilket innebär att man sparar för att ha råd med bil, familjebuffert och 15% insats till en alldeles för dyr bostad.

Omsatt i spartermer innebär de här att tillgångarna bör vara likvida och endast ha en begränsad korrelation med börsen. Går huspriserna ned med 30% är det trots allt inte särskilt kul om aktiesparandet tappat 40%.

Sparalternativ

De alternativ som jag spontant funderar på är:
  • Aktiefonder
  • Korta räntefonder
  • Långa räntefonder
  • Räntefonder inriktade på företag
  • Räntebevis
  • Preferensaktier
  • Högräntekonton utan insättningsgarantin
  • Högräntekonton med insättningsgaranti
  • Räntekonton
  • Strukturerade produkter

Av dessa kan vissa alternativ avfärdas på en gång.
Strukturerade produkter: Här räknar jag in alla produkter som inte innebär en direkt investering i obligationer. Alla investeringar av den här typen innebär att experter försöker överträffa varandra i ekonomiska beslut. Eftersom vi inte känner de involverade experterna innebär det att upplägget är ungefär lika gångbart som roulette där finansvalparnas ersättning utgör de gröna rutorna.

Räntebevis: Är en strukturerad produkt där man ersatt den ena experten med småsparare. Om företaget som räntebeviset gäller slutar betala sina lån så får långivaren dina pengar istället. I utbyte mot detta får man ränta. När jag tittade på högavkastande tillgångar i höstas så avkastade de sämre än preferensaktier och hade en högre risk (läs mer om det här).

Preferensaktier: Var bättre än räntebevis men kräver övervakning. De två bästa i Sverige skrev jag om här men jag ser det som alldeles för arbetsintensivt för ett passivt sparande..

Högräntekonton utan insättningsskydd: Ger en hög ränts men utan insättningsgaranti. De brukar se fina ut på jämförelsesiter men är en riktigt dum ide. För den normale spararen innebär de endast någon tusenlapp extra om året men en risk för ekonomisk katatrof.

Långa räntefonder: Räntan på statsobligationer är direkt proportionell mot den bedömda risken. Det här innebär att långa räntefonder antingen investerar i farliga aktier eller i papper med en ränta som är i nivå med högräntekonton. Dessutom är det i dagsläget hopplöst att hitta en "bra" räntefond eftersom de med högst avkastning sannolikt tagit hög risk men räddat av EUs stödköp. Ni kan läsa mer om problematiken på Avanza här.

Kvarvarande alternativ

  • Aktiefonder 
  • Korta räntefonder
  • Räntefonder inriktade på företag (företagsobligationer)
  • Räntekonton


Aktiefonder

De fondbolag jag föredrar är Didner & Gerge, AMF pension och Skagen. Skagen har en bra filosofi men för den genomsnittliga spararen så skulle jag vilja förorda Didner & Gerge som primärt val. Deras globalfond har fått en lite småtrög start men deras Sverigefond och småbolagsfond har varit fullkomligt outstanding. Skagen och AMF pension ger ett större urval men utmärker sig genom hälsosamma analyser och i AMFs fall även med låga priser.

I kommentatorsfältet skulle jag bli hemskt glad om ni kan föreslå fonder som på 5-6 år slagit Didner & Gerge eller Skagen Tellus. På så sätt kan vi följa upp det här inlägget med riktigt bra fonder som överlevt två finanskriser på ett bra sätt.

(Korta) räntefonder

Den enda räntefond som jag har bra koll på är Spiltans räntefond och den är i mina ögon ett mycket bra alternativ. Deras avgifter är riktigt låga och deras avkastning har varit hög.

Företagsobligationer

Har ni några förslag på bra fonder för det här? Obligationsmarknaden för länder har i mina ögon havererat fullständigt och därför tycker jag att marknaden för företagsobligationer är högintressant.

Avslutning

Jag kommer att skriva ett till inlägg till om det här så jag hemskt gärna emot tips på bra fonder och de högräntekonton som ni läsare tycker är bäst. Dessutom skulle jag uppskatta tips på hur ni anser att fördelningen bör se ut mellan tillgångsformerna.

torsdag 4 april 2013

Idioter och klåpare...

Det är lätt att vara trevligt på nätet, åtminstone om man endast engagerar sig på sidor men hög kvalité.

Jag läser faktiskt väldigt mycket på Redeye och Flashback också men där är jag mindre intresserad av att kommentera eftersom det inte ger något. I takt med att jag börjat få en bättre koll på mina bloggrannar har jag även börjat experimentera med att ställa mer kritiska frågor för att skapa debatt. Jag uppskattar även när andra gör det här på min blogg och jag tycker att Spartacus svar om Kongsberg är ungefär vad jag planerar att leverera om någon ställer frågor är på bloggen(se kommentarerna här).

Konstruktiv debatt är därför någonting jag gärna ser mer av. Däremot hatar jag de aktieforum som finns där haussare försöker sälja just sina bolag till naiva investerare och folk debatterar mer än de tänker. De senaste dagarna har vi sett en hel del spam från diforum.se som jag har ignorerat.

Men deras senaste försök med någon form av aktietävling är lika jävla korkat som när Christer Björkman beslutade sig för att låta Storbritannien och Italien vara med och rösta fram Sveriges bidrag i Eurovision*. Finansbloggarna särskiljer sig från forumen eftersom vi är långsiktiga och en tävling är därför värdelös.

Dessutom är tävlingen antingen ett bedrägeri eller en naiv uppmuntran till riktigt korkat beteende. Vem tusan får för sig att skicka 2000 kr till anonyma människor på nätet? Även om det finns en chans att människorna bakom diforum är ärliga så är det fortfarande lika dumt som den småbarnsförälder i Uppsala som för några veckor sedan erbjöd en okänd pojke skjuts eftersom hans väska såg tung ut. Även om han i det fallet menade väl uppmuntrar den typen av erbjudanden för framtida felbeteenden som kan sluta med katastrof.

*Min fru var mycket road över min frustration i den här frågan. Mitt engagemang i frågan har egentligen ingenting att göra med Eurovision. Utan jag blir helt enkelt av ologiskt beteende. Under de senaste 20 åren har länder som Storbritannien och Italien trots allt bevisat att de är fullkomligt oförmögna att välja vinnande låtar. Om målet är att välja mer "vinnande" låtar borde den internationella jurygruppen därför snarare bestå av länder som Ukraina, Serbien och Azerbaijan